"Skittidningar"--VARFÖR så blinda för kvalitet!??

[Niclasfoto]

Hallojsan!

Tack för inlägget.

Som tidigare sagt så avråder jag mig själv från att uttala mig om vilka magasin, tidningar, byråer, reklambyråer, privata företag eller andra ev, intressenter som mina personliga erfarenheter gäller. Det blev så att det hela kom att handla om mig medan tanken var att förhöra mig om det är fler där ute med samma eller liknande erfarenheter....

Eftersom tanken var att sätta upp en "tillspetsad situation där jag själv står i enighet med det skrivna" så blir det varken direkt trevligt för mig själv eller uthängda tidningen eller byrån om jag lägger ut magasin och därmed redaktörer/personer.

Med lätt sinne dristar jag mig till att säga att jag varit i kontakt med tidningar, magasin av olika typer, byråer, reklambyråer etc där jag med olika medel och på olika kontaktuppsökande sätt försökt förhöra mig runt det eventuella och därmed aktuella intresset i saken. Detta gäller inom Sverige men även inom andra europeiska länder och inom större och mindre sällskap.

Med detta sagt så upprepar jag mig igen med att säga att jag inte enbart mött mindre trevliga kontaktpersoner, även jag har ju (som sagt) fått bilder publicerade här och där.

Det som förvånar mig är bemötandet när man kanske tex (tre år sedan..)har suttit i två timmar i väntan (efter tiden då redaktören skulle träffa mig..) traskar upp på kontoret (med tillstånd av en receptionist..). Där möter jag upp lagomt rak i ryggen och FÖRSÖKER liksom locka mig fram till en handhälsning, nejdå han bara sätter sig ned i sin stol, lutar sig bakåt och frågar vad jag har att visa, (trots att jag presenterat det individuella med redaktörens måttliga intresse per telefon ca 5h tidigare...
Jag presenterar ideen och tanken bakom serien av bilder jag placerar på has bord, han ser på bilderna ställer sig upp samlar ihop dem i händerna och sträcker dem fram tillbaka till mig. I den handrörelsen tittar han mig hårt in i ögonen och säger med en nästan hård röst att "HÄR tar vi ALLA BRAAA bilder själva!!".... Varav jag snopet tackade för tidigare visat intresse plockade min jacka och lunkade till bussen.....:-/


Visst är detta exemplet ett av dem värre och visst har jag min förklaring av varför detta gick till på detta viset, men det jag har kommit fram till har inget med mig att göra och det är ju fint...

Eftersom jag menar att jag uppfört mig nära hundraprocentigt (utifrån mina förutsättningar såklart vid mina möten såväl på telefon som face to face så är det anmärkningsvärt att så många av dessa inte bemött mig med normal respekt och artighet... Jag kräver heller inte ngt spec utan bara ett vänligt bemötande där ett samtal kan föras i all sin enkelthet.....

Detta var liksom anledningen till mitt trådtema. Enligt mina erfarenheter så borde det finnas fler där ute som har mer eller mindre samma erfarenheter...
Jag har många i min bekantskapskrets som kan instämma med mig men det är ju alltid fint att förhöra sig om synpunkterna från Sveriges hela avlånga land....


Tack igen!/Niclas.

 

[cw-op]

Sakta i backarna gott folk!
Varför dessa hugg o slag på en ung ambitiös grabb som Niclas – En kille. som verkar brinna för fotografin. Att man som ung fotointresserad med yrkesambitioner kanske behöver skynda långsamt. Javisst och man blir antagligen inte stjärna på en dag heller men ni behöver väl inte DÄNGA dessa fakta (å lite till) i huvudet på honom, eller…?

Har funderat på varför tråden blev så ini h-e infekterad EGENTLIGEN? OBS Hypotes!
Kan det vara så att ni som tänder snett på Niclas besvikelse (över att inte bli seriöst bemött av en del redaktörer) alltför väl känner igen er egen situation från tidigare i karriären? ”-Du ska inte komma här å komma – Här tar man skeden i vacker hand – Det har vi fått göra minsann!” Bara en tanke och som sagt h y p o t e s…

Dessutom, människor är väl olika och det kanske inte passar alla att buga och bocka sig igenom livet för att få sälja några bilder… Att Niclas behöver tröst/stöd i sin frustration samt söker några kollegor här på FS att bolla problemet på är väl ändå ganska uppenbart MEN trots att han gör avbön i vartenda inlägg så fortsätter hackandet. Jag är tämligen ny på sidan och vet inte om det möjligen kan vara nåt ”gammalt groll” som ligger bakom hätskheten i den här tråden men nåt vaj ere och snudd på mobbing, faktiskt!

Stå på dig Niclas! Om det känns motigt ibland så kan du ju alltid tänka på mr Van Gogh - Han lär inte ha sålt en enda tavla under hela sin livstid! (C; JANNE

 

[fjalstal]

Jag (liksom några andra, verkar det som) läste inte Niclas inlägg på det sätt han hade tänkt sig. Betoningen på fega och skittidningar tyckte jag var lite generaliserande, minst sagt. När jag nu läser om inlägget med Niclas intentioner i åtanke så känns det en aning annorlunda. Jag tycker fortfarande att det är lite hårda ord men visst har han rätt. Vad jag däremot tycker han ska tänka på är att tidningarna med få undantag har en rätt pressad ekonomi vilket säkert visar sig i redaktörernas bemötande.

Min erfarenhet av att mina bilder används ickeprivat är än så länge rätt blygsam och av lokal karaktär, men jag har stor erfarenhet av andra kreativa verksamheter. Jag väl blivit illa bemött nån enstaka gång, men då jag har gjort saker som knappast har varit "normala" har jag oftast haft nåt att erbjuda som ingen annan har kunnat leverera. Just att ha en egen stil eller intresseområde att sälja på tror jag är jätteviktigt. Man vinner inget ( eller mycket lite) på att följa en viss trend om det redan finns en trendledare som kanske inte nödvändigtvis är bättre men som redan säljer.

Sen får man helt enkelt sälja sin själ ibland. Man får ju läsa av "marknaden" och anpassa sig om det är viktigt att bli publicerad. "Dagens bild" idag på Lysekils kommuns hemsida ( www.lysekil.se ) är ingen bild som jag är så värst förtjust i själv men många människor älskar vilda överstrålningar och annat folkhemskt. Anledningen att jag släpper lös såna bilder är att folk gillar dom (PR för kommunen) och att det ger gratisreklam lokalt. Bilden kanske hade blivit lite bättre om Jocke hade ljusat upp den lite så jag får väl skälla på honom i morgon...

 

[Maverick]

Jag vet inte riktigt men jag tror att det är pengar som styr helt och hållet. Att vara lite otrevlig i sin attityd är ju ett sätt att snabbt avsluta diskusionen om man nu inte har pengar att köpa in bilder för.

Då är det bara knyta näven och hoppas på att man blir stjärnfotograf så man kan garva åt dem där som nobbade ens bilder. Jag menar hur många företagare i Uppsalatrakten ångrar sig inte att de köpte ett orginal av Klum? Vore jag Klum skulle jag vara rätt nöjd bara med den vetskapen.

Men sedan blir jag lite fundersam när du säger under lång tid samtidigt som du är 22 år. Själv tror jag knappt att jag börjat arbeta vid 22 och under lång tid är för mig kansek uppåt 5år. Det är iaf vad jag räknar med att det tar att arbeta in sitt namn under förutsättning att man ligger på rätt hårt. Vad tror ni andra? Hur lång tid är det rimligt att anta att det tar innan man arbetat in sig?

När det gäller erfarenheter av redaktörer och tidningar så är de lite splittrade. Det vanliga är att de alla är trevliga så långe de tror att de ska få bilderna gratis. Sedan avtar intresset på ett ögonblick.

Andra tidningar har jag andra lustiga erfarenheter av, som t ex en tidning som fixade en ackreditering åt mig till ett större nationellt evenemang och när det var klart och jag hörde av mig för att veta hur vi skulle gå vidare så fick jag aldrig något svar tillbaka... Fast jag var ju rätt nöjd ändå eftersom jag hade överlägset bästa åskådarplats bland mig och mina vänner...

Så jag tyckte det vara lite märkligt att de första fixade en ackreditering och sedan la locket på bara. Då hade vi inte ens diskuterat ersättningar...

Mvh
Maverick

 

[NtR]

Tja, om man slåss mot väderkvarnar tillräckligt länge slår de tillbaka.

Detta alltså riktat till unge herrn som startade denna uppvisning i hybris, och som nu hamnat mot väggen utan att förstå varför.