Det har var en lång, men intressant diskussion. När någon av er svävade ut i postmodernistiska analyser slutade jag instinktivt att läsa. (Jag tror inte problemet ligger på det planet och för övrigt är postmodernism en fullständigt ohållbar och fånig filosofisk inriktning. Så var det med den saken!
Däremot har jag lite att tillägga till själva huvudfrågan; varför det är så svårt att bli publicerad. Själv är jag ung, har ingen formell (foto)grafisk utbildning, men försörjer mig ändå på tidningar i olika former.
Jag har förvisso haft det bra förspännt, för min farsa är redaktör på ett magasin och eftersom jag lärt mig en hel del om layout och bildbehandling genom åren, kombinerat med att farsan och den andre redaktören är rätt usla på den biten har jag fått ansvar för detta. Jag redigerar bilderna, färgkorrigerar och gör dem klara för tryck, tillverkar en del annonser, eftersom kunder inte kan sånt själva, monterar dessa och gör slutlayouten på hela magasinet. För ett tag sedan behövde vi en bild och naturligtvis hade jag en bra bild på en skummande våg från medelhavets strand. Igår var det en bild på en papperskorg (!) vi behövde, som jag snabbt fixade i vardagsrummet.
Hela tidningen görs med en ganska liten kostym och väldigt billiga medel, vilket är nödvändigt i dagens stenhårda konkurrens. Totalt använder vi en digitalkamera, fyra macar, någon scanner, någon skrivare för provutskrifter, bredband, telefon och kaffe. För ett modemagasin på 68 sidor i 4-färg. Ytterst ytterst få bilder köps in, det mesta fotograferas självt av samma person som skriver artikeln.
Jag tror helt enkelt att tidningar har svårt att gå runt (många, många tidningar går med förluster) och då aktar man sig för att slentrianköpa bilder om det inte är så att man behöver en bild man inte kan ta själv. Men då vänder man sig till en byrå.
Den här trenden ser man på dagstidningarna också, fötograferna blir färre och de små digitalkamerorna i händerna på de skrivande journalisterna blir fler. Resultatet är ju skitbilder i tidningen. Men konkurrerar man med Metro och andra gratismedia så har man inget val.
Så för en duktig fotograf som vill bli publicerad återstår inte mer än något av följande: 1. Sälj via en byrå. 2. Känn någon som behöver en lättillgänglig fotograf och som inte kan fota själv. Då kan du underlätta för denne genom att fixa de bilder som behövs. (Så är det i mitt fall). 3. Bli fotograf på en dagstidning, som fortfarande har "rena" fotograftjänster.
Något som underlättar i början är att prioritera att få ut dina bilder. En amerikansk fotograf jag känner gav mig det här rådet: Om du t.ex. tar en bild på personalfesten eller på någons hus eller vad som helst, gör varsin kopia till alla som är med på bilden. Ge bort den gratis till de som vill ha och skriv ditt namn och nummer på baksidan. Ha alltid många kopior av bilderna, visa dem ofta och gärna och är det någon som gillar den ge bort en kopia. Naturligtvis inte till någon som ska tjäna pengar på den (vilket kräver ditt tillstånd).
Folk blir skitglada och du bli ihågkommen som den där som tog bra bilder och du uppfattas som generös och lätt att ha att göra med. Vem tror du blir uppringd när det är fotojobb på G?
Så kontakter, tur och lite marknadsföring är nog det som gäller.
/Jens
