tozz skrev:
Jag har lärt mig att inte underskatta placebo, det är en otroligt viktig del i vilket köp som helst. Upplevt värde är viktigt, och kan nog i många fall leda till faktiska resultat. Nu säger jag inte att köpa märkesgrejer är detsamma som att köpa placebo, men om nu två prylar fysiskt är identiska är det upplevda värdet inte att förakta.
Det var som fan. Här är vi 100% överens. Jag tror att placebo och just det upplevda är
viktigare än de kliniska skillnaderna. Men det är också det som jag försöker motarbeta själv. Jag vill inte göra irrationella val på grunder som bygger på instinktiva känslor, långt ifrån verkligheten. Jag kan naturligtvis inte värja mig helt eftersom jag också är människa (apa), men jag försöker verkligen, aktivt.
Exakt, spekulationer är allt vi har, så hurvida kameran faktiskt klarar något eller inte går inte att säga.
Nej, men det är ju högeligen intressant att den
fysiskt klarar det, om än för en kort stund. Jag skulle gissa på att det är en kombination av tillförlitlighetstänkande och att kunden ska kunna köpa sig bättre prestanda, trots att den delvis redan finns.
Bättre att ta sig tiden och bli förstådd
Ja, som fan. Det enda är väl att man framstår som en jäkla mupp som sätter sig och spaltar upp allt:-D
Jag måste erkänna att jag aldrig reflekterat över Nikons priser för jag tyckt de känns rimliga. Hade Minolta tidigare och där tyckte jag priset på objektiven var en total tabbe då deras prestandad inte var så mycket bättre än konkurrenterna som priset var högre. Egentligen är det ju bara klumpsumman som blir högre vid inköp, spär man ut priset på livslängden skiljer det ju inte många kronor per dag/vecka/år.
Precis, och de olika tillverkarna har olika strategier för att få ihop denna totala summa från varje konsument. Min personliga åsikt är att Nikons strategi känns mindre ärlig än Sonys (som ju numera är Minoltas efterföljare). De har snordyra objektiv, men det syns mer
direkt. Det kan man inte missa när man väljer systemet. Hos Nikon kan man däremot köpa sig ett fint hus och en fin glugg, för att sen ett år senare upptäcka att den enklaste skitsak kostar vidrigt mycket pengar. Det känns trist. Och då gillar jag ändå Nikon väldigt mycket.
Korrekt, jag uttryckte mig felaktigt. Faktum är dock att man på ett eller annat sätt måste gå med vinst, skillnaden mot SJ är ju att det är något du betalar för om och om igen (en tjänst), du köper antagligen inte 100st batteriladdare
Hmm, det beror nog på vilken typ av konsument vi tittar på. Om jag reser 5-10 gånger om året med SJ så ser jag det inte som en "kontinuerlig tjänst", utan en enskild tjänst eller vara varje gång. Var det för dyrt förra gången så tar jag nog bussen nästa gång. Vilket inte är alldeles för avlägset tredjepartstillverkarnas strategi. De erbjuder ett enklare - men ofta fullgott - alternativ till rejält mycket lägre pris.
Nikon går uppenbarligen med vinst. Men det betyder ju inte att de inte skulle kunna göra det på ett i kundernas ögon
trevligare sätt, eller hur? Det största förtroendet får nog företag som åtminstone
verkar värna om kundens bästa.
Det är här Nikon måste göra ett val. Själv hade jag velat ha inbyggd blixkontroll trådlöst, wlan och dataöverföring inbyggt i kameran, gärna stöd för GPS också. Problemet är att jag inte är en "normalkund". Jag kommer således att få betala extra för dessa tillbehören, men de andra 90% av användarna slipper extrasumman på kamerahuset.
Ja, men då bör också de extrasummor som dessa egenskaper ger - i form av tillbehör - vara i paritet med vad
allt detta hade kostat sammanlagt som en enda bättre kamera, tycker jag.
Visst är det en sjukt prisvärd kamera. Frågan är om den procentuella skillnaden är större i Norden. Dvs om du betalar 5x för kameran och 1x för tillbehöret i Sverige, hur många x betalar du för detsamma i t.ex. USA (för trött för att räkna).
Jag orkar inte heller räkna:-D Men det är nog ungefär samma. Men om kameran och tillbehören plötsligt petas upp några snäpp i prisnivå överlag, så kommer tillbehören plötsligt att överstiga den där magiska gränsen när det känns alldeles för dyrt i förhållande till din (medelköparens) inkomst. Därför gnälls det säkert mer i Sverige över batterigreppet, batteriet och laddaren än vad det gör i USA där skattetrycket är lägre och lönerna hos de presumtiva konsumenterna troligen dessutom större.
I den mån att det är tredjepart som gör rätt för sig, dvs jobbar mot företagen på ett korrekt sätt så kan det nog finnas fördelar. Men då gäller nog fortfarande att det finns kunder till de båda. Sen får man titta lite på vad man får för pengarna och "the law of diminishing returns", För vissa går linjen vid kitgluggen, för andra vid de absolut dyraste objektiven.
Frågan är hur många av tredjepartstillverkarna som
inte betalar eventuella patent-licenser. När det gäller batterier är det säkert rätt vanligt, men å andra sidan är patenten i dessa fall rätt löjliga i mitt tycke. Att tillverka objektiv med en viss bajonett däremot gör man nog inte ostraffat utan att betala för det. Ändå fyller tredjepartstillverkarna marknaden med massor av trevliga objekiv som sällan är i närheten av att baseras på originaltillverkarnas egna alternativ.
Angående kitobjektiven så tycker jag att Nikon har valt en bra linje, medan Canon snålar. Deras nya 18-55 med IS har skuttat upp lite, men det matchar fortfarande inte exempevis 40D som det säljs med. Det är också ett slags snål-dum-lurendrejeri som inte känns trevligt.
Förövrigt känns det nu som vi nått en bra nivå på diskussionen, tog några inlägg, men sen är ju textkommunikation också en av de mest primitiva och svåraste sätten att kommunicera på
Jag tycker att det är ett av de bästa sätten, om man bara uttrycker sig väl;-) Vilket vi gör. Vi tycker nog inte så olika egentligen. Meningsskiljaktigheterna tycks mest vara kring om tillverkarna gör rätt eller inte, och där finns inga självklarheter.