Leverans- och betalningstekniska system (förskott, efterskott, payson, osv osv) är bara frågan om vem som ska lita på vem och vem som ska våga ta en risk och hur invecklad man vill göra affären.
Ett alternativ eller komplement till systemen är sunt förnuft och att man inte är så köp- eller säljsugen att man är blind för varningssignalerna.
Det är som Susanne FM (Sans) skriver, att kolla är inte så svårt och sättet motparten svarar på är avslöjande.
Tveksamhet om att (spontant) berätta vem man är, sin adress och telefonnummer är en stor varningsklocka.
Hur kan man inleda en affärsförbindelse med ett anonymt hotmail-e-mail, bara "hälsningar Nisse"?!
Och när man undrar blir svaret undvikande "öh, det är bättre vi mailar, vet du jag flyttar snart, det är lite rörigt just nu och min mobil är sönder...".
Och när man ber om några digitalbilder på det som ska säljas så är digitalkameran på reparation och säljaren ska ta några bilder med kompisens digitalkamera på lördag och maila dem pronto och inget kommer?
Kanske ingen skummis, vad vet jag, men nej tack.
Jo, jag har förskottsbetalt stora summor, mest pengar var nog betalning för ett begagnat Nikkor ED 500/4 P. Jag var inte ett dugg nervös och leveransen funkade klockrent och objektivet är underbart.
Vid andra tillfällen har jag backat efter de första e-mailen eftersom motparten svarat svävande, obegripligt eller inte alls. Är det oproffsigt, struligt och konstigt från första kontakten inbillar jag mig att det blir bekymmer hela vägen.
Jan Olof, jag är väldigt nöjd med det fina Sachtlerstativet du förmedlade för Åkes räkning i oktober, om pengar eller stativ skickades först kommer jag inte ihåg. Att parterna kunde lita på varandra var det aldrig någon tvekan om.
)
