Annons

Skall vi bli lurade igen?

Produkter
(logga in för att koppla)
BugEyes skrev:

Likadant var det när jag skickade Tv spel till Härnösand. Då hade han betalt i förskott och påstod att det kommit ett tomt paket. Jag betalade tillbaka pengarna och hittade sedan hans annons på Tradera där han sålde just dom spel han köpt av mig.

Jag beklagar. Skadan blir på något sätt dubbel när man ser sådant. Man känner sig inte bara blåst, utan liksom "förnedrad" av den extra fräckheten.

Men det är också en illustration om att säljaren är lika utsatt. Ett påstående om "tomt paket" skall man ju inte tro på, om grejen inte står på hyllan hemmavid. Posten har trots allt samma intresse som hederliga säljare i det här fallet, och ber man dem att reklamera paketet hos posten i så fall, så lär sådana fintligheter stoppas i sin linda.
 
dJb skrev:
Så personligen skulle jag inte utsätta mig för risken att sätta in stora summor pengar på någon okänd persons bankkonto om det nu inte t ex rör sig om någon "kändis" från fs eller liknande.
/D

Inte jag heller, men jag skulle inte heller skicka en pryl med motsvarande värde utan att ha pengarna först.

Det är därför det är så bra när man kan träffas och göra upp affären. Då kan köparen kolla att han får det han betalar för och säljaren får pengarna direkt.
 
Björn Sorkin (BugEyes) skrev:


"Förstår inte heller fotosidans varning om att betala i förskott, borde vara samma varning för att skicka prylar utan garanti för betalning."


Självklart ska en säljare inte skicka varorna utan garanti för betalning. Det är ju just därför Payson och Internetgirot är så bra - säljaren skickar inte varorna förrän pengarna är inbetalda.

Och visst är det bra om man som köpare tar reda på så mycket som möjligt om säljaren innan man bestämmer sig. Men jag kan lova att det är både snabbare och smidigare att använda en av ovanstående tjänster. De medför varken nåt extra krångel eller några extra kostnader för säljaren. Så jag har väldigt svårt att förstå varför så många här tycks ha något emot detta system? Både Blocket och Tradera rekommenderar båda parter att använda dem, just för att de vet att bedrägerier förekommer alldeles för ofta.

Och ja, en köpare kan också luras. Men precis som många av er har påpekat så är det säljaren som sätter villkoren, och därför är det också mycket svårare för en köpare att luras. När han har betalat in pengarna är ju hans del av transaktionen uppfylld. Och jag har då aldrig stött på en säljare som skickar varan innan pengarna är inbetalda.
 
dJb skrev:

I många bedrägerifall skiter även bedragaren i att han lämnar spår efter sig. Han/(hon) hinner få i hop ganska stora summor pengar på kort tid, straffen är lindriga och eventuella skadeståndskrav hamnar förmodligen i en redan existerande pott hos kronofogden. De har helt enkelt inte så mycket att förlora på det.

Så personligen skulle jag inte utsätta mig för risken att sätta in stora summor pengar på någon okänd persons bankkonto om det nu inte t ex rör sig om någon "kändis" från fs eller liknande.

/D

Alldeles riktigt. Strategien bör därför vara att identifiera de man kan våga lita på och inte lägga tid på att hitta bedragare.

Det är där jag menar att en individ som har öppet telefonnummer, adress och ett bankkonto, som talar begripligt (för att inte säga initierat och entusiastiskt) om varan och rent allmänt skickar "rätt signaler" är ett bra tecken. Klockrent är om barnen svarar, eller maken/makan och vet vad det handlar om. Det finns massor av tecken att söka om man är observant. Därmed inte sagt att någon är immun, men det är inte så lätt att luras som många tror.

Att escrow-tjänsterna är bra är ingen tvekan om (men de är dyra), men de löser inte köparen från ett visst mått av undersökningsplikt - är säljaren den han utger sig för att vara, och är det rimligt trovärdigt att godset är "ostulet". Det ingår också i problematiken.

Den gamla regeln om "är det för bra för att vara sant, så är det inte det" gäller ju också fortfarande. Många som blir lurade blir det därför att de själva tror att de är på väg att göra ett jätteklipp och tappar sans och balans överbord. Det finns alltid några som faller för den fiktiva annonsen: "Jag har en kamra som ja ärft efter pappa. Den e svart å för stor för mej. Ja vet inget om kamror, men de står D200 på de fyrkantiga å VR å en massa siffror å bokstäver på det runda. Ja vill ha 4000 kronor. det ä fört till kvarn som gäller."

Hugger man som en kobra på denna annons biter man , bildligt talat, sig själv i handen.
 
Som köpare får man alltid räkna med en liten risk.
Säljer jag däremot en vara behöver man inte ta någon risk, därför helt onödigt att ta någon.

Skulle själv aldrig anlita någon betalningstjänst eller liknande. Postförskott, förskottsbetalning eller öga mot öga är det som gäller. Finns ingen anledning till annat, kan uppstå bekymmer som t.ex. detta:

Sålde en Eos5:a i absolut nyskick. Skickades med postförskott. Tjejen ringer när hon hämtat paketet och påstår att programratten är helt sönder. Väldigt förvånad, kameran var ju som ny, aldrig varit några problem. Ber henne iallafall kolla upp vad det skall kosta att repa så får jag se om jag kan hjälpa till med betalningen, bara därför hon lät som en lugn, snäll, ärlig tjej.

Reparationen blir tydlligen väldigt dyr, samtidigt får jag veta att det var inte hon som hade öppnat och testat kameran, utan en klasskompis. Aha, då går det upp ett ljus......
Klasskompisen har givetvis tänkt slå på kameran, förmodligen aldrig använt en EOS5:a. Vrider därför på programratten utan att frigöra spärren (som är väldigt "osynlig") och ratten går givetvis sönder. Räcker över kameran till tjejen som köpt den och säger att den var sönder.....Detta skedde i klassrummet med alla närvarande, men givetvis bara han som vred på ratten som vet att han söndrade den.

Sen ringer läraren, spottar ut sig massa anklagelser och hotar med polisanmälan och dittan dattan. Blev självklart förbannad.....
så några pengar fick hon inte även om jag tyckte synd om henne. Maximal otur men hon hade dock bara sig själv att skyllla som lämnar över kameran för allmän beskådan innan hon kontrollerat den själv.

Väldigt tur för mig att jag skickade på postförskott, hur hade det gått annars?

En betalningstjänst hade väl inte hjälpt i detta fall....
 
Re: Jag är dum nog...

fujicanon skrev:
...att lita på köpare och säljare som är aktiva medlemmar på Fotosidan. Men det är alltid bra att ta en prat över telefon. Några "kluriga" frågor om objektet skiljer oftast boven från den ärliga.
Håppas jag har rätt i framtiden oxå.....
/Erik J

Ooops; nu har jag annonserad en låg guard.....
Hehe... :eek:)

Jag kollar i annonserna hur länge någon varit medlem på FS och om de har bilder (och då inte bara 1-3 st) och info om sig själva och hur de presenterar sig själv. Det syns rätt tydligt om någon bara gått med för att få lägga in en annons, och så länge det finns gratismedlemskap så får man nog vara beredd på att sånt förekommer. Likadant har jag gjort med Tradera-auktioner efter en mailkontakt och om de lämnat namn så har jag kollat om de varit medlemmar på FS, hur länge, presentation etc. Genom en första mailkontakt ser man hur man blir bemött i mailet, och därefter får man avgöra om fortsatt affär är intressant eller inte. Förutom intuition så kan man också använda logik och det har hittills funkat bra.
 
Personligen så har jag haft tur vid alla begagnat/internetköp jag gjort. Den dyraste pryl jag köpt begagnat kostade 13000 men jag fick såpass gott intryck av personen som sålde att jag förskottsbetalade och satte in pengarna på ett bankkonto (det var iofs inte en kamera utan en Akai MPC sampler). Det gick bra. Men det är väl sex år sedan nu och när jag tänker på det i efterhand så var det aldeles för chans-artat. För att köpa en såpass dyr pryl så är det nog värt att resa en bit och hämta den istället. (I sammanhanget är det bara ett halvår sedan en bekant gjorde samma sak för att köpa en trummaskin för 5000, den dök aldrig upp, han gjorde på samma sätt som jag och blev helt enkelt lurad av den säljare han försökte köpa av).

Det finns tyvärr inga helt vattentäta system för internet-begagnathandel. Väljer du postförskott och skickar din kamera, vad säger att inte personen som köpt prylen ljuger och _säger_ att du har lagt i två tegelstenar istället för en kamera? Det enda postförskottet garanterar är ju att säljaren får en kvittens på att paketet är uthämtat och att pengarna till säljaren blir inbetalda via postförskottet, inte att innehållet i paketet var äkta, vilket det i den jämförelsen var.

Payson / Paypal har jag inte testat, men det ända som händer där är väl att penningatransaktionen stoppas tills dess att någon av parterna blir nöjda och låter den gå igenom. En person som vill bluffa där kan väl, om jag förstått det rätt, vänta tills den andra parten tröttnar genom att dra ut på det i evigheter. Eller finns det kanske nånslags försäkring som går in vid tvistefrågor?

Jag tycker inte förskottsbetalning är så mycket värre än postförskott, men visst, rör det sig om summor på över 1500 så skulle jag nog vara ordentligt tveksam. Under den summan så räkar jag det mer som en risk man får ta _eller_ så får man, precis som flera här svarat (bra!) helt enkelt låta bli att göra affären om man nu ser det som ett stort problem, all respekt för det valet också.

Om jag skulle ge några råd så:

* Tänk på att det inte bara är säljare som kan luras, även köpare kan köra riktigt fula bluffar.
* Spara alla mail / skriv upp telefonkontakter etc du för med den du ska göra affären med.
* Kräv en snabb affär. Det finns INGET som gör att en säljare väntar en vecka med att skicka saker, det är bara en enda sak; skumt!
* Om du blir lurad. Polisanmäl omedelbart. De som sätter lurendrejeri i system lurar ofta flera personer och de blir lättare att få fast ju fler som anmäler. Tankar i stil med "jamen jag blev bara lurad på 400 kronor, jag orkar inte polisanmäla" göder bara de som luras (ponera att personen kanske "bara" lyckats lura 30 personer på 400 spänn...det blir också pengar).
 
Vad det gäller betalningstjänster som Payson så kan man inte dra ut på sitt godkännande i all evighet. Om man inte godkänner eller underkänner affären innan ett visst datum så går den igenom iallafall.

Dessutom är det bra att ha en tredje, oberoende part som kan hjälpa till att lösa tvister.

Till Andreas vill jag säga att jag fattar att det kändes jobbigt att bli anklagad för att ha sålt en trasig kamera. Men tänk om den faktiskt hade varit trasig när du packade ner den? Eller om den hade gått sönder på vägen, kanske för att du inte hade packat den ordentligt?
Då hade ju köparen stått där med lång näsa, utan möjlighet att göra nånting, mer än att kalla dig för en lurendrejare. Hur rättvist hade det varit? Det är ju just förskottsbetalning som gör det möjligt för säljare att luras.

Jag kan fortfarande inte förstå varför en del motsätter sig tanken på att säljaren och köparen delar risken. Det borde vara helt självklart!
 
Fotosidans råd och anvisningar som finns på köp&sälj är vettiga och rekommenderas.

Förmodligen går det allra största antalet affärer rätt till med några få svidande undantag.

Min erfarenhet är av att både köpa och sälja mot postförskott, förskottsbetalning och även i efterhand när varan har inspekterats.Ibland har köparen betalat in i förskott även om jag skickat grejen utan några krav på detta.


Det bästa tipset tror jag är att man ska dra sig ur en affär när man börjar tveka eller anar oråd.
Antingen som säljare eller köpare.

Att generellt såga alla som säljer sina fotoprylar mot förskottsbetalning är att ta i lite väl mycket. Ju nogare man kollar upp affären enligt fotosidans rekommendationer ju mindre är risken att man råkar ut för en bedragare.
 
imajica skrev:
Vad det gäller betalningstjänster som Payson så kan man inte dra ut på sitt godkännande i all evighet. Om man inte godkänner eller underkänner affären innan ett visst datum så går den igenom iallafall.

Har inte använt den, och skulle nog inte göra det heller som säljare, men så som jag förstår kan man alltså underkänna och på så sätt blir ju pengarna låsta till båda är överens..

imajica skrev:
Till Andreas vill jag säga att jag fattar att det kändes jobbigt att bli anklagad för att ha sålt en trasig kamera. Men tänk om den faktiskt hade varit trasig när du packade ner den? Eller om den hade gått sönder på vägen, kanske för att du inte hade packat den ordentligt?
Då hade ju köparen stått där med lång näsa, utan möjlighet att göra nånting, mer än att kalla dig för en lurendrejare. Hur rättvist hade det varit? Det är ju just förskottsbetalning som gör det möjligt för säljare att luras.

Jag kan fortfarande inte förstå varför en del motsätter sig tanken på att säljaren och köparen delar risken. Det borde vara helt självklart!

Eftersom jag som säljare VET att det jag säljer är helt/i bra skick, varför ska jag då ta en risk? Självklart?? Nä knappast, inte för min del iallafall, som säljare talar jag då om vilkoren. Passar sen inte mina vilkor alla köpare, nähä, köp av någon annan då.


// Stefan
 
Jösses, vad tröttsamt...
Så vad du egentligen säger är att det enda du bryr dig om när du säljer något är att du får dina pengar? Inte en tanke på att kunden ska bli nöjd?
Isåfall hoppas jag verkligen att alla alltid kommer att köpa av någon annan.

Det synsättet du har förutsätter ju att precis alla säljare är 100% ärliga, vilket vi alla vet att de bevisligen inte är.
Jag menar, det är ingen som anklagar just dig för att vara oärlig, men det är heller ingen som vet om du är det. Ska vi tro på dig bara för att du säger det? Och vad tror du att en oärlig säljare skulle säga om man frågade om han var ärlig eller inte?
 
Leverans- och betalningstekniska system (förskott, efterskott, payson, osv osv) är bara frågan om vem som ska lita på vem och vem som ska våga ta en risk och hur invecklad man vill göra affären.
Ett alternativ eller komplement till systemen är sunt förnuft och att man inte är så köp- eller säljsugen att man är blind för varningssignalerna.

Det är som Susanne FM (Sans) skriver, att kolla är inte så svårt och sättet motparten svarar på är avslöjande.

Tveksamhet om att (spontant) berätta vem man är, sin adress och telefonnummer är en stor varningsklocka.

Hur kan man inleda en affärsförbindelse med ett anonymt hotmail-e-mail, bara "hälsningar Nisse"?!
Och när man undrar blir svaret undvikande "öh, det är bättre vi mailar, vet du jag flyttar snart, det är lite rörigt just nu och min mobil är sönder...".
Och när man ber om några digitalbilder på det som ska säljas så är digitalkameran på reparation och säljaren ska ta några bilder med kompisens digitalkamera på lördag och maila dem pronto och inget kommer?
Kanske ingen skummis, vad vet jag, men nej tack.

Jo, jag har förskottsbetalt stora summor, mest pengar var nog betalning för ett begagnat Nikkor ED 500/4 P. Jag var inte ett dugg nervös och leveransen funkade klockrent och objektivet är underbart.

Vid andra tillfällen har jag backat efter de första e-mailen eftersom motparten svarat svävande, obegripligt eller inte alls. Är det oproffsigt, struligt och konstigt från första kontakten inbillar jag mig att det blir bekymmer hela vägen.

Jan Olof, jag är väldigt nöjd med det fina Sachtlerstativet du förmedlade för Åkes räkning i oktober, om pengar eller stativ skickades först kommer jag inte ihåg. Att parterna kunde lita på varandra var det aldrig någon tvekan om.
 
Senast ändrad:
imajica skrev:
Jösses, vad tröttsamt...
Kan bara hålla med. Men om du kan svara på frågan om varför jag som säljare ska ta en risk med något jag vet är schysst, så låt höra. Annars lägger jag nog ner den här diskussionen.

imajica skrev:
Så vad du egentligen säger är att det enda du bryr dig om när du säljer något är att du får dina pengar? Inte en tanke på att kunden ska bli nöjd?
Isåfall hoppas jag verkligen att alla alltid kommer att köpa av någon annan.

Nu är jag riktigt nyfiken; När har jag sagt det??
Vad jag har sagt är däremot att jag inte tänker riskera något strul när jag säljer något jag vet är schysst. (tillbaka till min tidigare fråga, varför skulle jag?) Varför skulle köparen bli missnöjd om det inte är något fel på det?...
Kan säga att jag aldrig fått klagomål på något jag sålt, och nyligen fått 2 mail gällande 2 affärer där köparen förskottsbetalade till mig, där de talade om att de var mycket nöjda.
Vad du sen hoppas intresserar mig inte.

imajica skrev:
Det synsättet du har förutsätter ju att precis alla säljare är 100% ärliga, vilket vi alla vet att de bevisligen inte är.

Och det kan vi vända på åt andra hållet också, ska jag förutsätta att alla köpare är 100% ärliga? Nix, det gör jag inte.

imajica skrev:
Jag menar, det är ingen som anklagar just dig för att vara oärlig, men det är heller ingen som vet om du är det. Ska vi tro på dig bara för att du säger det? Och vad tror du att en oärlig säljare skulle säga om man frågade om han var ärlig eller inte? [/B]

Det är väl den frågan en köpare får ställa sig inför varje affär med någon, eller hur? Upp till köparen, antingen tror han det, eller inte. Gör han det inte får han väl antingen avstå affären, eller åka och göra upp affären på plats. Så enkelt är det.
Anser bara att man inte ska utgå från att säljaren vill ta/dela risk för något han vet är schysst.


// Stefan
 
Jag kan inte annat än hålla med dem som säger att köparen får rätta sig efter säljarens villkor. Vill säljaren ha förskottsbetalning får köparen finna sig i det eller avstå affären. Oavsett vilka "alternativa" betalningssätt vi än klurar fram kommer det alltid att finnas folk som blåser andra. Till sist och syven är det köparen som får bilda sig en uppfattning om säljarens seriositet. Det är beklagligt att så många gick på salamannens nit. "Jag behöver snabbt sälja min kamera för en spottstyver för att frugan sitter fast i Malmö med trasig bil". Varnings-tinnitusen ringde högt i mina öron. Sedan har vi de ständiga frågorna i forumet i stil med "jag har hittat en sajt som säljer en ... för halva priset men kan inte finna någon information om dem på nätet". Payson kan inte rädda en köpare som inte vet hur man bildar sig en uppfattning om en säljare. I synnerhet inte en oerfaren köpare som tror sig vara på väg att göra ett klipp…


Johan
 
Största skillnaden - vilket jag tror ingen nämnt:

Det är köparen som väljer säljare. Säljaren kan (i princip) inte välja köpare och har inga bra möjligheter att bedöma dennes seriositet.

Därför (tycker jag) är det helt orimligt för mig att skicka något innan jag fått full betalning och ser det samtidigt som självklart att jag betalar i förskott. Tycker jag att det osar katt låter jag helt enkelt bli att köpa av den personen.

Jag har skickat i förskott några gånger - alltid efter att köparen skrivit "nu har jag betalat" men innan jag kollade om pengarna var på kontot, två gånger gick det snett. Ena gången fick jag inga pengar och lyckades inte få tag på köparen (men det rörde sig bara om en hundring), andra gången hade köparen handlat av mig tidigare men gick sedan inte att få tag på, då rörde det sig om knappt 3000 kr. Båda på Tradera.
Till slut gick jag till kronofogden och fick mina pengar. Men kul var det inte och tog en himla massa tid.
Tydligen hade köparen råkat ut för ett större ekonomiskt trångmål/slarv etc och inte heller betalat telefonräkningarna, internet osv därför förmedlades bara post - som han inte svarade på. Men mitt rekommenderade kravbrev hämtade han ut.

Annars har jag både köpt och sålt hundratals prylar på nätet och det har altid funkat finfint. Det är mycket sällan jag tar mig tiden att hämta en pryl, jag litar på säljarna. Men jag köper t.ex. aldrig om det inte finns en bild med som kan antas föreställa det man köper och vara taget av köparen. Finns ingen bild, eller om det är en katalogbild, "lånad bild" eller beskrivning och bild inte stämmer överens skulle jag aldrig betala i förskott.

För den delen har jag också paypal, men det kostar mig som säljare 5,4 % och vill köparen jävlas har han alla möjligheter till att lura mig på både pengar och vara därför använder jag inte paypal t.ex. i Sverige.
 
Senast ändrad:
Jag har nyss fått syn på denna tråd av tips från en kompis och förstår att det är jag som jämförs med Salamannen av trådskaparen.
Det går faktiskt att titta på hur många annonser jag haft totalt och tänka efter om det hade fungerat om jag skulle ha lurat alla dessa köpare.
Det finns många namn här på FS jag kan kontakta som kan ferifiera min seriositet.
Eftersom trådskaparen tyckte att jag åtminstone kunde skicka mot postförskott så har jag lagt till det i annonsen så han blir nöjd.

Sen till nästa säljmodell som förespråkas här, och det är t.ex internetgirot.

Där är bara köparen säker. Jag har själv använt det tre gånger, dock ej vid kameraförsäljning. Det var mobiltelefoner det då gällde.
Och där var jag förloraren två gånger.
Enligt reglerna har köparen fem dagar på sig efter mottagandet av varan, att antingen godkänna eller klaga och skicka tillbaka. Problemet är bara att då har det i mitt fall inneburit att köparen använde mobilen som slit och släng i fyra dagar, och efter det tyckte han att han inte gillade produkten. Sedan kom den tillbaka kantsött och eländig. Så allt jag fick ut av det var noll pengar och en sliten mobil tillbaka. Efter det så säljer jag aldrig på det viset mera.

Om jag är rädd för att handla av en medlem som det dessutom går att ringa och prata med, så kan jag själv faktiskt åka uppemot femtio mil för en produkt som betingar ett värde av 20000:-. Och har man ingen bil så borde det väl finnas någon i bekantskapskretsen som kan hjälpa till med transport. Annars är ju bara alternativet att strunta i köpet.

/Leif
 
Som säljare kan det vara en god ide' att redan i annonsen visa för köparna att grejorna verkligen existerar och att de är mina, det är en god början till ett förtroende.

Förutom att jag publicerar flera bilder i mina annonser så anger jag därför serienumret (i de fall produkten har ett serienummer), jag får lite svårt att förklara för köpare och polis varför jag levererat en skavd kamera när bilderna visar en i nyskick eller varför jag levererat en kamera med serienummer 11111 när jag utannonserat en med serienummer 22222.

Den som säljer stulna grejor vågar nog inte skylta med serienummer i en annons.

En utförlig annons är i o f s inget bevis på säljarens ärlighet, även om jag äger grejorna så kan jag naturligtvis skicka en tegelsten i paketet ändå... ;)
 
leffep skrev:
Jag har nyss fått syn på denna tråd av tips från en kompis och förstår att det är jag som jämförs med Salamannen av trådskaparen.
Det går faktiskt att titta på hur många annonser jag haft totalt och tänka efter om det hade fungerat om jag skulle ha lurat alla dessa köpare.
Det finns många namn här på FS jag kan kontakta som kan ferifiera min seriositet.
Eftersom trådskaparen tyckte att jag åtminstone kunde skicka mot postförskott så har jag lagt till det i annonsen så han blir nöjd.

Sen till nästa säljmodell som förespråkas här, och det är t.ex internetgirot.

Där är bara köparen säker. Jag har själv använt det tre gånger, dock ej vid kameraförsäljning. Det var mobiltelefoner det då gällde.
Och där var jag förloraren två gånger.
Enligt reglerna har köparen fem dagar på sig efter mottagandet av varan, att antingen godkänna eller klaga och skicka tillbaka. Problemet är bara att då har det i mitt fall inneburit att köparen använde mobilen som slit och släng i fyra dagar, och efter det tyckte han att han inte gillade produkten. Sedan kom den tillbaka kantsött och eländig. Så allt jag fick ut av det var noll pengar och en sliten mobil tillbaka. Efter det så säljer jag aldrig på det viset mera.

Om jag är rädd för att handla av en medlem som det dessutom går att ringa och prata med, så kan jag själv faktiskt åka uppemot femtio mil för en produkt som betingar ett värde av 20000:-. Och har man ingen bil så borde det väl finnas någon i bekantskapskretsen som kan hjälpa till med transport. Annars är ju bara alternativet att strunta i köpet.

/Leif


Om du läser igenom tråden så ser du att de flesta (inkl jag själv) snarare försvarar ditt agerande. Så sälj du dina varor med de villkor du själv känner för. .-)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.