Annons

Skall vi bli lurade igen?

Produkter
(logga in för att koppla)
leffep skrev:
Det finns många namn här på FS jag kan kontakta som kan ferifiera min seriositet.
Jo, Leif kan ni lita på, i december -04 köpte jag en begagnad mycket fin Nikon D100 från Leif, affären funkade som väntat klockrent och kameran är fortfarande min älsklingskamera.

Jag vill minnas att kameran skickades ungefär samtidigt som jag betalade, troligen när pengarna syntes i Leifs internetbank.
 
Jo jag ser det, och tackar för det. Men det var därför jag hänvisade till trådskaparen och talade om varför jag aldrig mer kommer att använda mig av internetgirot.
Men det som kom ut av det här, är att jag tappade sugen lite för att sälja här framöver. Det känns olustigt för min del.

/Leif
 
cowboy skrev:
Jo, Leif kan ni lita på, i december -04 köpte jag en begagnad mycket fin Nikon D100 från Leif, affären funkade som väntat klockrent och kameran är fortfarande min älsklingskamera.

Jag vill minnas att kameran skickades ungefär samtidigt som jag betalade, troligen när pengarna syntes i Leifs internetbank.

Tack för det Bo!

Nu känns det lite bättre.

/Leif
 
Min heder är det enda jag har och jag kan lugnt säga att det känns för jävligt att bli (ut)hängd som "skum säljare" trots att man är både seriös och ärlig som person, och det vet jag av egen erfarenhet här på FS. Drevet och mobbandet drar förvånansvärt lätt igång och många passar gärna på att sparka hejvilt omkring sig. För egen del har detta gjort att jag överväger att inte att förnya mitt medlemskap på FS när det går ut, trots att jag skulle sakna mina fotokompisar här. Frågan är om det inte rent av är förtal när sådant händer?
 
Jaha.

Men om det gällde en byteshandel? Hur många av er skulle då acceptera att just ni skulle skicka er vara först? Utan att motparten har behövt göra någonting? Och sen sitta och vänta på att han får sin vara, och sen kanske skickar det du vill ha? Varför ska det funka annorlunda bara för att den ena parten skickar pengar?

Det handlar inte om att hänga ut folk, det handlar om att det är ett orättvist system där köparen tar all risk och säljaren har all makt.
 
De flesta medlemmar på fotosidan är säkert både trevliga och skulle aldrig lura någon men i de flesta församlingar kan det finnas mindre ärliga personer.
Att göra upp affären öga mot öga är naturligtvis alltid det bästa.
Men om säljaren sitter i Kiruna och köparen i Malmö så är det inte bara att sätta sig i bilen åka dit. Om jag väntar på att en vissa vara skall vara till salu i mitt närområde kan jag få vänta väldigt länge.
Så vi får ibland acceptera att köpa av folk vi inte känner och som bor långt borta men det bör göras på villkor som är justa både för säljaren och köparen.
Att vi som köpare skall lita mer på säljaren mer än vad han skall lita på kunden håller jag inte alls med om.
Jag var själv med om en historia i höstas som kanske kan vara ett varnande exempel hur lätt man kan bli lurad.

Jag hittade en annons för en Pro/semipro kamera som jag tänkte köpa.
Priset var intressant men inte orealistiskt lågt,.och kameran var inte ouppackad,
Jag skickade ett email till killen som hade kameran till salu.
Någon dag senare kontaktade han mig och presenterade sig.
Han hette ”Kalle” och jobbade hos ett känt kameramärke men inte på kameraavdelningen.
Han hade vunnit kameran i en säljtävling men var inte särskilt fotointresserad och tyckte den dSLR-kamera han hade räckte.
Jag fick hans telefonnummer både till mobilen och till jobbet. För att kolla upp honom så ringde jag växeln och bad dem koppla mig till säljaren ”Kalle”.
Det var inga problem.
När jag kontaktade Kalle efter detta så sa han att han gärna ville ha en handpenning på en tredjedel av beloppet och skulle leverera kameran på vägen till Malmö som han skulle åka till i helgen.
Vi gjorde upp om att träffas i Jönköping Fredag kväll.
Jag fick både hans och hans flickväns kontonummer hos Nordea vilket är det samma som personnummer. Jag betalade in 7000 kronor som var en tredjedel av köpesumman på hans sambos kontonummer.
Handpenningen betalades och jag väntade otåligt på Fredag.
Fredag kväll ringer Kalle och säger han har fått fel på bilen och inte kan åka till Malmö.
Han skall istället åka med en kompis på Lördag. Under Lördag går det inte få tag på Kalle och han ringer inte heller upp.
Sedan startar en lång rad av samtal med Kalle där han gång på gång lovar att levera kameran personligen eller att han har skickat den.
Jag ber om posten paketid. och han kommer med en massa ursäkter om att kvittot ligger i sambons bil mm.
Naturligtvis har jag vid det här laget förstått att något är riktigt fel och hotar med att prata med hans chef.
Innan jag har hunnit detta ringer hans chef mig och undrar om jag har affärer ihop med Kalle och han har sålt en kamera till mig. Jag sa att det stämde. Hans chef berättade då att han suttit hela förmiddagen med Kalle och att Kalle nu var avskedad.
Han hade sålt den mer avancerade kameran och några enklare modeller till bortåt 20 personer som de kände till, kanske var det fler.
Någon kamera hade aldrig existerade.
Chefen ville jag skulle gå direkt till polisen och göra en anmälan mot Kalle.
Något senare under eftermiddagen ringde Kalles sambo som nu fått rea på en del av Kalle och att han låg riktigt risigt till. Hon berättade att Kalle var spelmissbrukare. Kalle hade också tillgång till hennes Nordeakonto som hon själv inte använde.
Jag sa att jag skulle göra en anmälan mot Kalle nästa dag om inte jag fick handpenningen återbetald nästa dag.
Efter ett antal turer fick jag det också. Sambon och Kalles mamma lyckades betala tillbaka mina pengar eftersom jag tydligen var mest förbannad.
Jag kunde mycket väl haft råd att avstå dessa pengar en tid men jag var riktigt krängt över att blivit lurad.
Jag har aldrig tidigare betalt i förskott och jag kommer aldrig att göra det igen.
Hur det gick för Kalle och de övriga han lurat vet jag inte.
 
Tråkigt när sånt händer - men då inställer sig ju frågan:

Hade du en bild på kameran? Det rörde sig ju om mycket pengar, bad du kanske om en högupplöst bild? En detaljbild?
Det gör jag ibland. Jag skulle aldrig komma på idén att säga rakt ut "jag tror inte på dig, skicka därför en bild med dagens tidning osv" men om jag köper nåt för några 1000 osett vill jag ändå ofta ha bättre bilder än vad som finns i annonsen. Inget konstigt med det, köper nån nåt av mig är det ovkså vanligt att köparen önskar fler bilder. Självklart ordnar jag det.
Går säljaren inte med på det eller tycker man som köpare att det är för jobbigt eller inte vill fråga för att "priset är så bra", ja då får man skylla sig själv i stället för att försöka generellt tycka att säljaren ska stå för risken.

För det är fortfarande så att säljaren inte kan välja och bedöma sin köpare på samma sätt, därför har köparen övertaget genom att i första hand inte ingå affären, i andra hand inte betala.
Än tydligare är det på ebay eller tradera, där har säljaren ingen som helst möjlighet att välja köpare utan måste sälja. Köparen kan däremot ställa så många frågor han vill innan han lägger bud.
 
Med misstänksamhet, utan förtroende och utan risktagande funkar inga affärer

imajica skrev:
Men om det gällde en byteshandel? Hur många av er skulle då acceptera att just ni skulle skicka er vara först? Utan att motparten har behövt göra någonting? Och sen sitta och vänta på att han får sin vara, och sen kanske skickar det du vill ha? Varför ska det funka annorlunda bara för att den ena parten skickar pengar?
Även om det finns system för att eleminera eller minska riskerna (Payson, giro osv, mer eller mindre krångliga, mer eller mindre säkra, de funkar kanske inte när det gäller byteshandel?) tror jag att det är så här rent generellt:

Om ingen av de två har förtroende för motparten och vågar ta första steget så funkar det inte att göra affärer på distans över huvud taget.

Då återstår bara att sätta sig i bilen eller på tåget och träffas öga mot öga för att utbyta grejor/pengar.

Eller så får man avstå från affären, det kommer nya tillfällen hela tiden.

Glöm inte att även fotohandeln säljer begagnat, dessutom med garanti (åtminstone på Mattssons Foto här i Lund, fint skick och schysst pris var det också).
 
Historien om Kalle var ju trist, på alla sätt. Det är ju också något som tyvärr händer ibland - den som hade betalat handpenning på en sådan kamera i en affär hade kunat råka lika illa ut (eller värre - handpenningen kunde brunnit inne om affären kursat och en konkusförvaltare hade inte betalat någon separat...).

Det finns baksidor med allt.

Väljer man att mötas och betala kontant, så möter "Kalle" kanske upp med sin kompis, han med baseball-träet. Då får man ingen kamera. Man har heller inga pengar.

Väljer man en escrow-tjänst, så kostar tryggheten (för köparen) en bra slant, Även om köparen betalar den kostnaden, så får säljaren inget extra för att ta risken av att varan skadas eller brukas otillbördligt.

Det är ju också så att leverans- och betalningsvillkor är en del av affärsvillkoren, och då bör man också se affären som en helhet. Den som ställer stora krav på villkoren minskar sin marknad, både som köpare och säljare - mer än så är det ju inte.
 
Niklas,
Jo jag fick en bild på kartongen som kameran ligger i . Nu jobbade han ju på företaget så den hade han förmodligen plåtat på lagret.
Att man får en bild innebär ju ingen garanti för att varan skickas. Den kan ju faktiskt blivit såld till ett antal personer.
Ibland som i exemplet med Kalle så ligger ju personliga tragedier bakom. Kalle var så desperat att han bara handlade för stunden. Jag hade hans skriftliga bekräftelse på handpenning, hans personnummer, kopia på annonsen all vår mailväxling, namn på hans chef mm.
Jag kunde alltså sätt dit honom för både polisen och hans arbetsgivare när jag ville och solklara bevis.
Det stoppade ändå inte Kalle att lura mig och 20 till.
 
Tomas,
Att säljaren bestämmer villkoren stämmer inte.
Har du aldrig hört talas om "the battle of forms".
Om jag bekräftar affären men skickar med de villkor som jag anser skall gälla så gäller dessa också om köparen bekräftar affären.
Vad säljaren måste göra är att igen skicka villkoren för affären med orderbkräftelsen.
Köparen kan då underkänna affären och skicka de villkor som han anser skall gälla.
Det är därför det kallas "the battle of forms".
Mig veterligen gäller samma sak avtal mellan privatpersoner.
Om den ene eller den andre inte godkänner villkoren blir det förstås ingen affär, men att säljaren skulle ha någon unik rätt att sätta villkoren stämmer inte.
 
Jag blev blåst på 5000kr för att jag kanske är lite naiv och litar på folk. Det var några år sedan nu och efter detta har jag dock gjort några affärer till på nätet som gått finfint. Håller faktist på med att köpa en tamrac väska just nu som skall skickas till mig efter betalning. kanske fortfarnande naiv, men är nog hellre det än misstänksam mot allt och alla...
 
Det handlar om människokännedom, omdöme, research, och ett visst mått av risktagande i alla affärer med okända. Jag tycker också att det är trist ibland när säljare på Ebay inte vill skicka till Sverige, men det är deras val. Likadant med säljare som vill ha betalt i förskott. Betalar jag i förskott tar jag en risk, men har samtidigt chansen att göra en förmånlig affär. Köper man av en aktiv medlem på fotosidan är risken minimal. Vill man försäkra sig ytterligare är ju Internetgirot/Payson ett alternativ, men det är ju som flera redan skrivit inte vattentätt heller. Så vill man köpa begagnat med absolut trygghet för man nog vända sig till en av de stora, etablerade begagnatfirmorna, men då får man betala för den tryggheten också. Man kan sällan både behålla kakan och äta den.

/Pontus
 
Re: Re: Skall köparen ta risken?

Chasid skrev:
...och Payson ett annat system som också är betydligt bättre än postförskott. Du får hem varan och kan i lugn och ro testa den innan du godkänner köpet. Om inte en säljare när det gäller prylar för mer än 500 kronor går med på att använda sig av Payson så gör jag inte affär helt enkelt.

...men ingen regel utan undantag, är det en person som jag känner att jag kan lita på till 100% som säljer då är jag beredd att förskottsbetala. Skulle jag behöva en EOS 5D så skulle jag inte tveka på att köpa Leifs kamera och förskottsbetala den, jag tror definitivt inte att han är en lurendrejare.

Jag saknar förövrigt ett vettigt omdömessystem a la Tradera här på Fotosidan, med ett sådant system skulle det bli betydligt lättare att skilja agnarna från vetet i begagnatdjungeln.

http://www.tradera.com/trader/trader_grade.aspx?ftgnr=618485
 
Senast ändrad:
Med Mikael Goods post i åtanke, sitter jag nu och klämmer på en liten pryl (en T2-adapter till Nikon), köpt av en säljare på tradera, som naturligtvis ville ha förskottsbetalning och fick det - förtröstansfull som man är.

Världen är inte så stor alla gånger :)
 
Tack för det Mikael!

Jag har sålt mängder med kameraprylar på Fs. Ännu har ingen klagat på skick o.dyl. Skulle det vara så att köparen inte är nöjd med skick och funktion går köpet naturligtvis tillbaka.
Den enda i mitt fall som förlorar pengar på mina affärer är jag själv, eftersom jag för det mesta köper nya prylar och därmed alltid gör förlust på grejorna.
Så är det i mitt fall, därmed inte sagt att det inte finns rötägg även här.
Det enda olustiga var rubriken att jag nästan jämfördes med Salamannen.
Vad man sen tycker om mina säljvillkor det respekterar jag.
Nog om detta nu i denna tråd för min del.

/Leif
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.