Annons

Skärpedjup mellanformat vs småformat

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag har lite svårt att se hur antalet bilder skall påverka resultatet? Det väsentliga är väl att täcka upp den yta man vill avbilda?
 
Inte så tokigt även om jag gillade dem bilderna med 85 mm och längre bäst. Du skrev "det gäller att göra rätt", vad för problem råkade du ut för? Frågan är om man verkligen behöver så tokstora bländare? Det blir lite av en effekt och gör man för mycket kommer snart moteffekten, att man tycker det är fult. När jag googlat runt på internet är det en grej jag tycker passar väldigt bra för den här effekten, det är när man vill isolera motivet men ändå ge en miljöbekrivning.

En jag inte riktigt fattar, vad är det som avgör bokehn? Hur ser en snygg resp ful bokeh ut?

Jag har en vän som faktiskt fotograferar med dragspelskameror, mattskivor och skynke över huvudet. Lite försiktigt kommenterade han att på stora format brukade han använda bländare 22-32(-45) till negativformaten 4×5 eller 5×7 (tum) för att just så bra skärpedjup som möjligt. Ansel Adams använde upp till bländare 64. Hursom helst, jag tycker det är en intressant teknik.
 
En jag inte riktigt fattar, vad är det som avgör bokehn? Hur ser en snygg resp ful bokeh ut?
Den beror på objektivets konstruktion och kan se helt olika ut vid samma brännvidd och samma bländare. Många har fått för sig att den beror mest på bländaröppningens form, vilket inte är sant. Det är snarast en av de faktorer som påverkar minst och den syns i stort sett bara vid extremt hård kontrast i bakgrunden eller när det finns punktformiga ljuskällor, såsom gatubelysning under kvällstid.

http://toothwalker.org/optics/bokeh.html

Att blända ner en skvätt brukar i regel ge mjukare bakgrundsoskärpa, även om det förstås blir lite mindre av själva oskärpan när bländaröppningen minskar. Det är för att man "skymmer" oskärpecirklarnas ofta hårda och fula kant med bländarlamellerna.
 
Ett hastverk på min fru när hon gick ut med soporna. Jag bad henne stå stilla, rev av 12 bilder med ett gammalt tradera-objektiv, ett ASAHI 135 mm 2,8 som är helt manuellt och kanske inte så värst fint. Kameran är en Samsung GX1L (motsvarar en Pentax *ist nångting). Det blev såhär på första försöket. Bara att croppa. Jag blev lite tagen av hur bra det kan bli, med lite roligare miljöer kan det ju bli riktigt bra ju.
http://www.ida.liu.se/~gse/fotosidan/Untitled_Panorama1024.jpg
http://www.ida.liu.se/~gse/fotosidan/Untitled_Panorama1024-Channel-Mix-60-30-10.jpg

Tusen tack för tipset, det här kan man ju laborera med länge.

Det blev ju bra ser jag! Kul att flera upptäcker det här med att fota flera och sammanfoga till en. Skojigt! Jag har bara provat en gång här hemma, min dotter. Dock missade jag en del bilder och jag fick offra några och minskade runt om. Jag märkte att det blir mer effektiv om man har flera bilder, ju flera och större runt om t.ex en helkropp porträtt. Om man beskär för mycket så blir det inte lika effektfull som en 6x7.
 

Wow! Bild 1 och bild 4, 5 o 8 gillar jag bäst! men alla är så bra! kul bild 2! Du får visa hur man gör på det bästa sättet! Så kör vi det och finslipar!

Rutnät metod att följa ? 5x5 x5+1 helkropp mitten ? liggande format. Någon som testat stående ? Jag testade sist 4x4x4 stående.

En mitten helkropp och börjar där uppe längst vänster och fotograferar mot höger 5 bilder ->

mitten 5 mot vänster och sist nere mot höger. Tala gärna om mig att jag bör ändra ? till ännu bättre!
 

Ja det där blev ju bra på olika sätt. 35:an är ju mindre korrekt men jag gillar bakgrund som har personlighet så det tilltalar mig. 200mm var nog "bäst", kul att se de olika effekterna!

Någon undrade över bokeh och kan väl tillägga till Martins utmärkta svar att det också är personligt vad som är bra eller sämre bokeh. Själv är jag väldigt förtjust i "swilry" bokeh som man får med t.ex ett Helios eller vissa Rokkor, något som ger liv och sätter prägel. Men jag är lika förtjust i en mjuk fin bokeh som t.ex Zeiss ofta ger. Googla och titta så hittar du säkert exempel och vad du själv fastnar för.
 
För att bespara er lite onödig testverksamhet kan jag berätta att en felkälla till mycket till synes misslyckade försök är att inte välja Automatic var det gäller Layout. Kör på positionary only eller Interactive layout. När jag testat nu på eftermiddagen så upptäckte jag att automatic-läge hade en märklig förmåga att vilja ändra perspektivet på varje bild och i ytterändan av den totala bilden blev perspektiven ändrade bortom vett och sans, helt utdragna. Ju fler bilder, desto värre var blev perspektivförändringarna för att photoshop skall få ihop bilden. Värst blev de delar som befann sig mest i oskärpa och som hade ovala bokeh-cirklar. Helt skvatt oanvändbart om man har bilder i mer än en rad.

Jag tolkar som att om man inte försöker göra regält breda panoramor så är det enklare med positionary only. Läser man manualen står det att om man har fler än tre bilder i bredd rekomenderas man att köra cylindric hellre än perspektiv, dvs man viruellt böjer varje bild över en cylinder för att bättre få bilderna att passa ihop. Samma arbetssätt som vanliga panoramabilder verkar gälla. Jag tyckte de vanliga panorama-guiderna som är i fototidningarna man köper i kiosken duger alldeles utmärkt förutom att jag inte ser nått egentligt värde i att använda stativ, i alla fall om man äger ett vanligt vingelstativ från elektronikvaruhusen. Photoshop hittar ändå så länge man inte lutar horisonten alltför mycket och jag tyckte det var lättare att hålla rakt på frihand.

Är det så att om man själv tycker man täckt in hela ytan man ville avbilda men ändå får ett lapptäcken med lustiga geometriska mönster typ dominospel eller tetrisfigurer som är svårt att croppa till en fyrkantig bild, så kan det bero på just detta med perspektivförändring. Prova i så fall interaktiv layout eller rent av cylidrisk också. Vad det gäller själva fototekniken verkar det inte vara något hokuspokus. Så superstora bländare tyckte jag mig inte behöva, vilket var bra då jag inte ens äger några sådana objektiv. Själv hade jag bäst framgång med lägsta upplösningen JPG format, och att fota snabbt på fri hand. Med läget serietagning och man trycker enstaka bilder i snabb följd kan man nästan sprutlackera täckningsområdet och saker hinner inte röra sig. Moln rör sig snabbt märkte jag. Och små JPG-bilder har bra skrivprestanda även på enklare kameror som jag har.
 
PS: jag glömde det viktigaste. I läge automatic och photoshop får svårt att gissa var en ruta skall passa in, så droppas bilden och man får till synes en lucka. I internactive mode, hamnar de bilderna som inte kan passas in automatiskt i kontainer för sig och man kan själv lägga den där den hör hemma genom att dra den till sin plats.
 
Ja jag har märkt att man ska inte överlappa för mycket då blir det värre :) Bäst att överlappa så lite som möjligt och då blir resultatet riktigt bra! Ibland måste man justera manuellt då man kör handhållen blir det inte helt perfekt och vill man ha det perfekt resultatet så gäller det att köra stativ med panohuvud.

Min slutsats: 35mm fungerar bäst för mig, skön bakgrund och känns levande. Vill man ha bokeh som smör och ändå känsla av mellanformat så är det bäst att köra 200mm! 85mm känns som sista val för min del, om jag inte kan backa för att fota med 200mm så får jag ta fram 200mm om jag vill ha mjukare bokeh annars skulle jag utan tvekan köra 35mm istället.

Det svåraste biten är att man kan inte se direkt om resultatet blir bra eller inte så det innebär att man får ta några fler bilder för säkerhetskull. Det finns olika metoder att överlappa bilderna, bara att testa fram och se vad som funkar dig bäst. Men tänk på att överlappa så lite som möjligt men viktigt att datorn hittar punkter ändå.. Man ska INTE köra automation som Göran nämnde tidigare..
 
Då menar jag inte bokeh o sånt som jag redan vet hur man gör. Jag vill få samma känslan som man ser i bilden då Pentax 67 kan återge en skön känsla runt om sig. Skärpa/fin bokeh samt djupare skärpedjup. 105mm motsvarar för en småformat typ 35mm eller 50mm ? kanske någon orkar förklara mig och ev tipsa hur man gör.

Pentax 67 ger ett negativformat på 55*70 mm^2 medan småbildsformatet är 24*36 mm^2.
Pentaxformatet är dubbelt så stort som småbildsformatet. 4ggr i ytskala.
Ett pentaxobjektiv med brännvidden 100 mm motsvaras då av brännvidden 100/2 = 50mm i småbildsformatet.
Skärpedjupet beror på brännvidden på objektivet, vid given bländare, inte på negativets storlek.
 
När jag testat nu på eftermiddagen så upptäckte jag att automatic-läge hade en märklig förmåga att vilja ändra perspektivet på varje bild och i ytterändan av den totala bilden blev perspektiven ändrade bortom vett och sans, helt utdragna.
Det är så det hade blivit med samma brännvidd på ett större format. När du väljer andra projektioner får du istället tunnformig distorsion i någon ledd, vilket i och för sig inte alltid syns.
 
Vid en given bländare förändras skärpedjupet med avbildningsskalan, dvs kombinationen av avstånd, brännvidd och sensor/filmstorlek.

Det är riktigt att avstånd, brännvidd och blandare påverkar skärpdjupet.
Däremot har inte storleken på sensorn någon betydelse.
Detta är en vanlig missuppfattning, sensorn registrerar ju bara bilden, oberoende av storlek.
En större sensor ger en vidvinkligare bild (vid given brännvidd), detta har ingen med skärpedjupet att göra
 
Det är så det hade blivit med samma brännvidd på ett större format. När du väljer andra projektioner får du istället tunnformig distorsion i någon ledd, vilket i och för sig inte alltid syns.

Mja, när ena sidan blev dubbelt så lång som den andra, tyckte jag det inte blev bra. Lite korrigering hade jag kunnat köpa men inte så extrema ändringar.
 
Det är riktigt att avstånd, brännvidd och blandare påverkar skärpdjupet.
Däremot har inte storleken på sensorn någon betydelse.
Detta är en vanlig missuppfattning, sensorn registrerar ju bara bilden, oberoende av storlek.
En större sensor ger en vidvinkligare bild (vid given brännvidd), detta har ingen med skärpedjupet att göra

När man säger att sensorstorleken påverkar skärpedjupet så brukar det vara i sammanhanget att man jämför bilder som är förstorade till samma storlek för betraktning och som sen betraktas på samma avstånd. (Samma bildvinkel vid tagningen, förstås).
 
Jag har lite svårt att se hur antalet bilder skall påverka resultatet? Det väsentliga är väl att täcka upp den yta man vill avbilda?

Kanter och hörn uppvisar mest oskärpa, CA, vinjettering och distorsion, så man minskar sånt om man har större överlapp mellan bilderna.
 
Mja, när ena sidan blev dubbelt så lång som den andra, tyckte jag det inte blev bra. Lite korrigering hade jag kunnat köpa men inte så extrema ändringar.
Åhå, men då beror det nog på att du klantat dig och tagit delbilder med helt olika överlappning på respektive sida:)

Det är riktigt att avstånd, brännvidd och blandare påverkar skärpdjupet.
Däremot har inte storleken på sensorn någon betydelse.
Detta är en vanlig missuppfattning, sensorn registrerar ju bara bilden, oberoende av storlek.
En större sensor ger en vidvinkligare bild (vid given brännvidd), detta har ingen med skärpedjupet att göra
Det där förutsätter att man använder samma brännvidd på samma avstånd, vilket ger helt olika bildvinklar och därmed en meningslös jämförelse. En större sensor gör att du behöver en längre brännvidd, som ger kortare skärpedjup om ljusstyrkan är densamma.
 
För att bespara er lite onödig testverksamhet kan jag berätta att en felkälla till mycket till synes misslyckade försök är att inte välja Automatic var det gäller Layout. Kör på positionary only eller Interactive layout. När jag testat nu på eftermiddagen så upptäckte jag att automatic-läge hade en märklig förmåga att vilja ändra perspektivet på varje bild och i ytterändan av den totala bilden blev perspektiven ändrade bortom vett och sans, helt utdragna. Ju fler bilder, desto värre var blev perspektivförändringarna för att photoshop skall få ihop bilden. Värst blev de delar som befann sig mest i oskärpa och som hade ovala bokeh-cirklar. Helt skvatt oanvändbart om man har bilder i mer än en rad.

Jag tolkar som att om man inte försöker göra regält breda panoramor så är det enklare med positionary only. Läser man manualen står det att om man har fler än tre bilder i bredd rekomenderas man att köra cylindric hellre än perspektiv, dvs man viruellt böjer varje bild över en cylinder för att bättre få bilderna att passa ihop. Samma arbetssätt som vanliga panoramabilder verkar gälla. Jag tyckte de vanliga panorama-guiderna som är i fototidningarna man köper i kiosken duger alldeles utmärkt förutom att jag inte ser nått egentligt värde i att använda stativ, i alla fall om man äger ett vanligt vingelstativ från elektronikvaruhusen. Photoshop hittar ändå så länge man inte lutar horisonten alltför mycket och jag tyckte det var lättare att hålla rakt på frihand.

Är det så att om man själv tycker man täckt in hela ytan man ville avbilda men ändå får ett lapptäcken med lustiga geometriska mönster typ dominospel eller tetrisfigurer som är svårt att croppa till en fyrkantig bild, så kan det bero på just detta med perspektivförändring. Prova i så fall interaktiv layout eller rent av cylidrisk också. Vad det gäller själva fototekniken verkar det inte vara något hokuspokus. Så superstora bländare tyckte jag mig inte behöva, vilket var bra då jag inte ens äger några sådana objektiv. Själv hade jag bäst framgång med lägsta upplösningen JPG format, och att fota snabbt på fri hand. Med läget serietagning och man trycker enstaka bilder i snabb följd kan man nästan sprutlackera täckningsområdet och saker hinner inte röra sig. Moln rör sig snabbt märkte jag. Och små JPG-bilder har bra skrivprestanda även på enklare kameror som jag har.

Är det den här du menar ? Automate/photomerge, välj reposition ? Eller så finns det ett annat program som hanterar det här mycket bättre än Photoshop?

//Jocke
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.