Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

respektera tystnaden

Produkter
(logga in för att koppla)
Tycker vi kan lägga ned själva diskussionen om vårdsektorn. Blir för mycket ensaksfråga. Vården är trots allt bara en del av hela den kropp och själ ett samhälle ikläder sig.

Ska dock ett sista inlägg som blir svårt att tillbakavisa med diagram: Orsaken till längre sjukskrivningstider och fördjupade sjukdomstillstånd står i mångt och mycket att finna i VÄNTETIDEN att komma till behandling.

T o m den första kontakten med primärvården är oerhört lång i Sverige jämfört med andra länder i EG. Ett sjukdomstillstånd som är under utredning leder till sjukskrivning under väntetiden som kan bli mellan 3-6 månader (gäller vården i helhet så jag pratar om alla sjukdomstillstånd. Somatiska som psykiska).

Att då lägga förslag om att en person efter 6 månaders sjukskrivning skall testas på annat jobb är horribelt när inte resurserna finns att behandla personen under tiden.

Som att köpa en ratt och ge sig ut på motorvägen i tron att "bil ordnar det sig alltid med".

Sedan vill jag växla ämne: Varför förknippas ord som SOLIDARITET, EMPATI och FÖRDELNINGSPOLITIK som vänstersnack. Jag har ju blivit tillvitad det i denna tråd när jag använt uttrycken.
Retorisk fråga: Betyder det att Alliansen inte har de orden i sin ordbok?

Vidare: Finns det någon på forumet som på allvar tycker att dagens Sverige är på rätt väg när det gäller att skapa ett humant samhälle?

Mvh/Lennart
 
Jag har just nu inte tid att skriva nåt längre inlägg, men tänkte bara säga att jag uppskattar tråden och "debattklimatet". Diskussioner är trevliga och givande vad man än har för utgångspunkter.

Återkommer!

mvh
David
 
dJb skrev:
Jag ger inga säkra svar utan vill bara visa på att det inte råder några enkla samband och att sanningen sannolikt :) är betydligt mer komplex.

Det där kan jag också skriva under på - för egen del, alltså.

Men ditt inledande stycke är ju faktiskt ganska intressant, särskilt sista delen "eller inte är lika generöst som hos oss."

Frågan man bör ställa sig är om ett generöst system med nödvändighet är ett bra system? Till viss del är det nog så men man kan även ställa sig frågan om hur ett generöst system påverkar beteendet och inställningen till sjukdom hos människor.

När jag skrev generöst så visste jag nog inte vad jag gjorde. Förmodligen var det en omedveten tanke om att inte alla har det lika bra som oss. Jag känner inte att jag måste ha upplevt situationen i andra länder för att uppskatta möjligheten att vara hemma, sjuk och med ekonomisk ersättning.
När den ekonomiska ersättningen sänktes för några år sedan fick vi ju istället begreppet "sjuknärvaro" eftersom en inte obetydlig del av befolkningen inte hade råd att stanna hemma och förlora i inkomst.
Tycker inte att sjuknärvaron är ett steg framåt, för det är väl när vi är sjuka och anstränger oss som vi bäddar för utslitning?

Och likaledes när det gäller arbetslöshet:

Ett fiktivt extremt genereöst system med 100% inkomst vid arbetslöshet utan krav ger med stor sannolikhet ett helt annat jobbsökarbeteende än ett fiktivt extrem ogeneröst system utan några skyddsnät.

Det är därför inte särskilt märkligt att man försöker skapa incitament för att aktivt söka arbeten och jag förstår inte hur detta uppfattas så negativt av en del. Personligen stärker det iaf mig i mina drivkrafter för att hitta ett arbete.

När jag för några år sedan mottog beskedet om att undertecknad var exkluderad från arbetslöshetsersättningen blev det ett pregnant incitament att bli kriminell.. Jo, det var så tankarna gick i stressen över hur jag skulle hålla näsan över vattenytan. Måste man begå brott för att överleva?
Regeringens arbetsmarknadspolitik skulle jag beskriva som att man pressar arbetslösa mot en återvändsgränd. När de arbetslösa har andra kompetenser än vad arbetsmarknaden efterfrågar är det förstås många som går sönder av att pressas mot jobb som inte finns av regeringens arbetsmarknadspolitik. Varför skulle inte det kunna kritiseras?

Jag förnekar alltså inte att det finns problem, men som jag skrev tidigare så tror jag inte på några enkla vänsterpopulistiska förklaringar till dess orsaker.

/David

Populistiska förklaringar är väl alltid enkla, oavsett vilken gruppering som lämnar dem?
Är det vänsterpopulism om man talar om de egna erfarenheterna man har och som visar att "sanningen sannolikt är betydligt mer komplex"?
 
dJb skrev:
För 30 år sedan var diagnosen leukemi hos barn liktydigt med en dödsdom. I dag kan man framgångsrikt ofta behandla sjukdomen och de flesta överlever. För 30-40 år sedan var behandlingen av psykiska sjukdomar outvecklad och inte särskilt framgångsrik, i dag kan vi med stor framgång behandla depression med effektiga ssri-preparat med väldigt få biverkningar (jag har själv ätit ssri-preparat under ett års tid pga depression.) Innan Fleming upptäckte penicillinets effekt så var den vanligaste dödsorsaken bland unga vuxna lunginflammation. På varje område har stora framsteg gjorts genom åren så jag har lite svårt att dela din skepticism, men när man arbetat med döende människor och sett människor lida svårt så får man möjligen en något mer ödmjuk och öppen inställning till vad som faktiskt varje dag presteras inom sjukvården.

Jag vill inte önska dig olycka, men om du någon gång blir svårt sjuk så kommer du sannolikt även få en något mer ödmjuk inställning till de människor som arbetar inom sjukvården.



Hur menar du nu. De flesta läkare arbetar inom landstinget och tjänar inte några jättepengar och arbetet är stressigt och påfrestande på många sätt. Många är dessutom idealister. Jag har själv en nära vän som för en symbolisk månadsersättning på ca 7000 kronor arbetat i Somalia åt läkare utan gränser. (Vad gäller landstinget kan man dock fundera på hur rimligt det är med en hel kader av politiskt tillsatta byråkrater med löner vida överstigande doktorernas. +100000/mån är inte ovanligt.)



Eller en filosof, eller en lärare, eller en arkitekt. Saken är den att i krig eller i diktaturer finns inte några obefläckade yrkeskategorier. Att det funnits läkare som Mengele tar ju inte bort det faktum att det även finns läkare som Einhorn.

Jag vet att många i vår vård och äldreomsorg gör fantastiska insatser i vårt land men om du bara kunde lyfta blicken lite så skulle du se att vi här i Norden surfar på mycket som händer och hänt ute i världen. Det är inte här förtrycket sker i första hand eller människor offras i forskningsexperiment för det är helt enkelt för riskfyllt och dyrt, utan det sker istället i länder där människor är som mest sårbara och människoliv är som minst värda. De är dessa människor som ofta får agera billiga försökskaniner, inte sällan omedvetet. Därför kan vi i Sverige ofta kosta på oss en hög etisk profil eftersom skitjobbet ofta görs nånannanstans av andra som skiter i etiken. Resultaten kommer så småningom ändå alla till del. Så gick det kanske också till när man kom på vilka doser av elchock man skulle ordinera sina patienter för att de inte helt skulle tömmas på sina minnen. Symbios med torterarna?

Eller menar du att världen måste fungera lite grand som i Brechts "den goda människan i Szezuan"? Man måste vara lite jävlig för att tjäna ihop medel så man kan vara lite god också. Några måste offras för att andra ska kunna räddas. Då reses direkt frågan vilka som ska offras och vem som ska välja ut dem. Vill du peka? Vilken ödmjukhet?
 
Senast ändrad:
På nått sätt när det diskuteras sjukskrivningar så talas det om hur många sjukdagar som ökat och vad det kostar samhället. Väldigt få ställer frågan om folk verkligen är sjuka. Det kanske inte är så att läkarna skriver ut fler dagar av flathet utan för att utveckling och forskning faktiskt visat på behovet av att vara sjukskriven när man är sjuk. Det finns mindre undersökningar och artiklar och det varit inslag på nyheter som säger sig visa att det är sannolikt så att arbete utan att vara frisk är betydande faktor vid utmattningsdepressioner. Min fasta ståndpunkt är att folk ska vara sjukskrivna om de är sjuka. Sen får man hoppas att folk får en kompetent bedömning.

När det gäller ECT så ju metoden omdiskuterad även bland läkare. Att den har effekt har nog ingen betvivlat, frågan är bara vilken. Jag vet ett sorgligt konkret exempel där det inte hade avsedd effekt iaf. Jag anser mig inte vara kompetent nog att avgöra huruvida ECT är medicinskt motiverad eller inte. Men genom historien har vi sett högst tveksamma metoder motiveras av läkare som t ex lobotomering och tvångssteralisering. Sent in på 70-talet och eftersom jag råkar vara född då så betraktar jag inte det som urgammal historia som man floskla ur sig att man lärt sig av.

Att sänkt a-kassa leder till att fler jobbar och tar svartjobb krävs det nog inte einstein till att räkna ut. Frågan är snarare varför man tar ett jobb och till vilka villkor. A-kassa är/var tänkt att ge dig en trygghet om du blev arbetslös. Du skulle inte behöva sälja bostaden och bilen. Men om vi nu utvecklar a-kassan till något som inte ger dig trygghet så undrar man ju vad den ska vara till för. Vilket antagligen ingår i planen att avskaffa den helt.

Om folk nu tar jobb, för att de inte överlever på akassa, så sitter de i en orimligt dålig förhandlingposition. De enda som verkligen tjänar på det är arbetsgivare och staten som ändå inte betalar ut pengar till dem som behöver dem, åtminstone inte i tillräcklig omfattning.

Det handlar också om ifall man anser att det är rimligt att alla ska söka arbete över hela sverige. Ett system som är så korkat enligt min åsikt. Eller om man anser att det är rimligt att en part i ett förhållande ska veckopendla.

Personligen betraktar jag det hela som en färd på väg tillbaka mot en modern statarform.

/Maverick
 
Maverick skrev:
På nått sätt när det diskuteras sjukskrivningar så talas det om hur många sjukdagar som ökat och vad det kostar samhället. Väldigt få ställer frågan om folk verkligen är sjuka. Det kanske inte är så att läkarna skriver ut fler dagar av flathet utan för att utveckling och forskning faktiskt visat på behovet av att vara sjukskriven när man är sjuk. Det finns mindre undersökningar och artiklar och det varit inslag på nyheter som säger sig visa att det är sannolikt så att arbete utan att vara frisk är betydande faktor vid utmattningsdepressioner. Min fasta ståndpunkt är att folk ska vara sjukskrivna om de är sjuka. Sen får man hoppas att folk får en kompetent bedömning.

När det gäller ECT så ju metoden omdiskuterad även bland läkare. Att den har effekt har nog ingen betvivlat, frågan är bara vilken. Jag vet ett sorgligt konkret exempel där det inte hade avsedd effekt iaf. Jag anser mig inte vara kompetent nog att avgöra huruvida ECT är medicinskt motiverad eller inte. Men genom historien har vi sett högst tveksamma metoder motiveras av läkare som t ex lobotomering och tvångssteralisering. Sent in på 70-talet och eftersom jag råkar vara född då så betraktar jag inte det som urgammal historia som man floskla ur sig att man lärt sig av.

Att sänkt a-kassa leder till att fler jobbar och tar svartjobb krävs det nog inte einstein till att räkna ut. Frågan är snarare varför man tar ett jobb och till vilka villkor. A-kassa är/var tänkt att ge dig en trygghet om du blev arbetslös. Du skulle inte behöva sälja bostaden och bilen. Men om vi nu utvecklar a-kassan till något som inte ger dig trygghet så undrar man ju vad den ska vara till för. Vilket antagligen ingår i planen att avskaffa den helt.

Om folk nu tar jobb, för att de inte överlever på akassa, så sitter de i en orimligt dålig förhandlingposition. De enda som verkligen tjänar på det är arbetsgivare och staten som ändå inte betalar ut pengar till dem som behöver dem, åtminstone inte i tillräcklig omfattning.

Det handlar också om ifall man anser att det är rimligt att alla ska söka arbete över hela sverige. Ett system som är så korkat enligt min åsikt. Eller om man anser att det är rimligt att en part i ett förhållande ska veckopendla.

Personligen betraktar jag det hela som en färd på väg tillbaka mot en modern statarform.

/Maverick

Detta inlägg betraktar jag som en grovkalibrig torped mellan skinkorna (eller spiken i kistan, om man nu föredrar gamla kända uttryck) mot de
som "reformerat" sjukförsäkrings/akassesystemet.

Bravo!

Lennart
 
ulricahdesign skrev:
Jag förstår verkligen din ståndpunkt, Johan, och ömsesidig respekt är det vi alla vill uppnå.

Men.. är man fotograf så kan man vara ivägskickad ifrån en tidning eller annan uppdragsgivare för att ta bilder till ett reportage och då handlar det inte om att få "en bild till varje pris" utan det handlar om att få lön till mat på bordet.

Sen är det också så att alla människor störs av olika saker. I just detta fall kanske det bara var du och eventuellt några till av alla personer i kyrkan som stördes av fotografen. De andra kanske inte ens märkte att han/hon var där.

det som jag reagerar i TS är ju att människan klampar in när allting börjat. Om man åker på jobb borde man ändå kunna smyga in när alla andra kommer. Sedan om an sätter sig längst bak och ställer sig tyst upp och tar kort när det börjar behöver ju inte låta så mycket och folk kan ha överseeende om man låter lite om man visar respekt, men klampar man in mitt ialltihopa och vräker sig runt så måste man ju räkna med att folk kommer att reagera.

Tänk om någon som tycker det låter fint och skulle vilja se bättre reser sig i mitt gången och ställer sig mitt framför alltihopa och vandrar runt för att se var det hörs bäst.
 
tamate skrev:
det som jag reagerar i TS är ju att människan klampar in när allting börjat. Om man åker på jobb borde man ändå kunna smyga in när alla andra kommer. Sedan om an sätter sig längst bak och ställer sig tyst upp och tar kort när det börjar behöver ju inte låta så mycket och folk kan ha överseeende om man låter lite om man visar respekt, men klampar man in mitt ialltihopa och vräker sig runt så måste man ju räkna med att folk kommer att reagera.

Tänk om någon som tycker det låter fint och skulle vilja se bättre reser sig i mitt gången och ställer sig mitt framför alltihopa och vandrar runt för att se var det hörs bäst.

Livet är inte så enkelt. Som frilans kan du få tre fyra arrangemang som du ska plåta av under en kväll. Det kan vara kyrkokoncerten, två fotbollsmatcher och en hästhoppning t ex. Ett problem i sammanhanget är då att de flesta arrangemang startas ungefär samtidigt. Det brukar på sin höjd skilja nån timme. Du måste ta hänsyn till restider och annat. Så det är inte så lätt som att säga att det bara är att komma till det börjar. De flesta försöker nog, men det är inte alltid det funkar.

/Maverick
 
Maverick skrev:
På nått sätt när det diskuteras sjukskrivningar så talas det om hur många sjukdagar som ökat och vad det kostar samhället. Väldigt få ställer frågan om folk verkligen är sjuka. Det kanske inte är så att läkarna skriver ut fler dagar av flathet utan för att utveckling och forskning faktiskt visat på behovet av att vara sjukskriven när man är sjuk. Det finns mindre undersökningar och artiklar och det varit inslag på nyheter som säger sig visa att det är sannolikt så att arbete utan att vara frisk är betydande faktor vid utmattningsdepressioner. Min fasta ståndpunkt är att folk ska vara sjukskrivna om de är sjuka. Sen får man hoppas att folk får en kompetent bedömning.

/Maverick

Jag har inte tid att kommentera alla inlägg här, men kommenterar ditt stycke iaf.

För det första håller jag med dig. Är man sjuk så ska man vara sjukskriven. Dock så är det välkänt att långa sjukskrivningar kan leda till psykisk ohälsa. I vissa fall måste man ändå vara sjukskriven, men i andra fall så måste man få aktiv hjälp för att försöka komma in i ett arbete igen. För vissa diagnoser är det ju till och med uttalat att man ska var restriktiv med sjukskrivningar t ex vid lumbago (vanligt ryggskott) där man egentligen så snabbt som möjligt ska komma igång igen. När du skriver att "att utveckling och forskning faktiskt visat på behovet av att vara sjukskriven när man är sjuk" så är det en sanning med modifikation. Det är faktiskt snarare tvärtom av olika anledningar. Vid större ingrepp är det t ex rent av farligt att vara sängliggande för länge pga ökad trombosrisk samt risk för att utveckla atelektaser, luftfria områden i lungorna som kan ge upphov till lunginflammatio m.m. Därför försöker man att i största möjliga utsträckning få upp patienter och mobilisera dem så fort som möjligt. Sen så är det ju också så att om man t ex brutit armen så behöver man faktiskt inte vara heltidssjukskriven någon längre tid.

Det finns mycket att skriva om det här och i grunden håller jag med dig, är man sjuk så är man. Men i verkligheten är det inte svart eller vitt och man ställs hela tiden inför en massa olika bedömningar om vad som är för patientens bästa. Och där är det som sagt inte självklart att okritiskt sjukskriva. Och det är inte något som SAF hittat på utan en kunskap som faktiskt finns inom hälso och sjukvården och detta var en orsak till att socialdemokraterna gav socialstyrelsen i uppdrag att ta fram rekommendationer för olika diagnoser. En annan orsak var också att få en nationell jämnhet eftersom det har varit förhållandevis stora skillnader i bedömningar mellan olika delar av landet.
 
Senast ändrad:
Maverick skrev:
...
Väldigt få ställer frågan om folk verkligen är sjuka....
Tyvärr tycker jag att alltför få ställer frågan om varför folk är sjuka och gör något seriöst försök att ändra orsakerna snarare än symptomen...
 
Maverick skrev:
På nått sätt när det diskuteras sjukskrivningar så talas det om hur många sjukdagar som ökat och vad det kostar samhället. Väldigt få ställer frågan om folk verkligen är sjuka. Det kanske inte är så att läkarna skriver ut fler dagar av flathet utan för att utveckling och forskning faktiskt visat på behovet av att vara sjukskriven när man är sjuk. Det finns mindre undersökningar och artiklar och det varit inslag på nyheter som säger sig visa att det är sannolikt så att arbete utan att vara frisk är betydande faktor vid utmattningsdepressioner. Min fasta ståndpunkt är att folk ska vara sjukskrivna om de är sjuka. Sen får man hoppas att folk får en kompetent bedömning.

När det gäller ECT så ju metoden omdiskuterad även bland läkare. Att den har effekt har nog ingen betvivlat, frågan är bara vilken. Jag vet ett sorgligt konkret exempel där det inte hade avsedd effekt iaf. Jag anser mig inte vara kompetent nog att avgöra huruvida ECT är medicinskt motiverad eller inte. Men genom historien har vi sett högst tveksamma metoder motiveras av läkare som t ex lobotomering och tvångssteralisering. Sent in på 70-talet och eftersom jag råkar vara född då så betraktar jag inte det som urgammal historia som man floskla ur sig att man lärt sig av.

Att sänkt a-kassa leder till att fler jobbar och tar svartjobb krävs det nog inte einstein till att räkna ut. Frågan är snarare varför man tar ett jobb och till vilka villkor. A-kassa är/var tänkt att ge dig en trygghet om du blev arbetslös. Du skulle inte behöva sälja bostaden och bilen. Men om vi nu utvecklar a-kassan till något som inte ger dig trygghet så undrar man ju vad den ska vara till för. Vilket antagligen ingår i planen att avskaffa den helt.

Om folk nu tar jobb, för att de inte överlever på akassa, så sitter de i en orimligt dålig förhandlingposition. De enda som verkligen tjänar på det är arbetsgivare och staten som ändå inte betalar ut pengar till dem som behöver dem, åtminstone inte i tillräcklig omfattning.

Det handlar också om ifall man anser att det är rimligt att alla ska söka arbete över hela sverige. Ett system som är så korkat enligt min åsikt. Eller om man anser att det är rimligt att en part i ett förhållande ska veckopendla.

Personligen betraktar jag det hela som en färd på väg tillbaka mot en modern statarform.

/Maverick

Det är klart att det är en del av den nyliberal planen åtminstone för nyliberalerna inom Moderaterna. De gammelkonservativa må ha en annan agenda men frågan är vilket inflytande de har idag. Den nyliberala planen i sig är väldigt enkel och välbeprövad. Hela tricket handlar om att få folk att acceptera nedmonteringen av staten, så det behövs alltid nån form av kris, skitsamma hur den skapas.

Det sker ofta genom att utsätta hela länder för kaos eller att man utnyttjar situationen när kaos och kris uppstått. Det brukar gå till så att man ser till att landet ifråga hamnar i ett prekärt ekonomiskt läge genom exv. spekulation mot landets valuta. Andra vanliga scenarier är utnyttjande av militärkupper (Chile m.fl), naturkatastrofer (som bl.a. tsunamin i Sri Lanka), byte av samhällssystem (som i Sovjet), nationell frigörelse som exv. i Syd-Afrika eller helt enkelt genom att man bombar fram en kris militärt (som i Irak eller Viet-Nam).

I Sverige har det historiskt skett försök genom att man fipplat med siffrorna i nationalräkenskaperna för att få folk att tro att läget varit värre än det var för att frammana ett "krismedvetande" som moderaternas partiledare Gösta Boman uttryckte det när det begav sig.

Idag dominerar moderaterna alliansen kraftigt och de har mycket snabbt och kraftfullt lyckats ändra många regler lagar och bestämmelser som alla syftar till att pressa stora grupper att förändra sina beteenden ytterst i ett försök att montera ned statens och kommunernas ansvar och ytterst spara pengar så att skatterna kan sänkas för de egna väljargrupperna. I den snabba förändringen hinner folk inte riktigt med i svängarna och många kommer i kläm.

Jag gillar inte okänsligheten i det de gör även om även jag tycker att vissa av våra system behöver ses över på ett helt annat sätt än sosseregeringarna klarat av. Detta för att de inte helt ska tappa legitimitet i medelklassens ögon, för då kommer allt att sopas bort. Men man frågar sig ju stilla vilket mandat folket egentligen gav majoriteten i senaste valet.

Vi behöver inte sväva i tvivel om att målet ytterst är att steg för steg montera ned staten och välfärdssystemen och lägga allt ansvar på den enskilde individen. Allt bygger sen på tron att marknaden alltid hittar sitt jämviktsläge om myndigheter och andra klåfingriga aktörer som fackföreningar och annat bara lämnar den ifred och det gör den alltid till sist. Jag läste en metafor kring detta som uttryckte saken ungefär så här: Problemet är bara att det först krävs att den nedlastade båten först måste fås flott och senare att flyta lättare. Det uppnår man bäst genom att slänga en massa av passagerare över bord. Såna man ändå inte har nån nytta av.

Jag känner mig faktiskt lite orolig över vad som kommer att hända framöver. Alliansens politik har inte ännu prövats i en verklig lågkonjunktur och jag undrar verkligen vad som kommer att hända den dag medelklassen upptäcker vad många sjuka, svaga och arbetslösa redan upptäckt.
 
Senast ändrad:
dJb skrev:
Jag har inte tid att kommentera alla inlägg här, men kommenterar ditt stycke iaf.

För det första håller jag med dig. Är man sjuk så ska man vara sjukskriven. Dock så är det välkänt att långa sjukskrivningar kan leda till psykisk ohälsa. I vissa fall måste man ändå vara sjukskriven, men i andra fall så måste man få aktiv hjälp för att försöka komma in i ett arbete igen. För vissa diagnoser är det ju till och med uttalat att man ska var restriktiv med sjukskrivningar t ex vid lumbago (vanligt ryggskott) där man egentligen så snabbt som möjligt ska komma igång igen. När du skriver att "att utveckling och forskning faktiskt visat på behovet av att vara sjukskriven när man är sjuk" så är det en sanning med modifikation. Det är faktiskt snarare tvärtom av olika anledningar. Vid större ingrepp är det t ex rent av farligt att vara sängliggande för länge pga ökad trombosrisk samt risk för att utveckla atelektaser, luftfria områden i lungorna som kan ge upphov till lunginflammatio m.m. Därför försöker man att i största möjliga utsträckning få upp patienter och mobilisera dem så fort som möjligt. Sen så är det ju också så att om man t ex brutit armen så behöver man faktiskt inte vara heltidssjukskriven någon längre tid.

Det finns mycket att skriva om det här och i grunden håller jag med dig, är man sjuk så är man. Men i verkligheten är det inte svart eller vitt och man ställs hela tiden inför en massa olika bedömningar om vad som är för patientens bästa. Och där är det som sagt inte självklart att okritiskt sjukskriva. Och det är inte något som SAF hittat på utan en kunskap som faktiskt finns inom hälso och sjukvården och detta var en orsak till att socialdemokraterna gav socialstyrelsen i uppdrag att ta fram rekommendationer för olika diagnoser. En annan orsak var också att få en nationell jämnhet eftersom det har varit förhållandevis stora skillnader i bedömningar mellan olika delar av landet.

Precis som du skriver så är det ju inte svart eller vitt. Det är just därför man undrar hur de kan göra de åtgärder som de gör.

Frågan hamnar i slutändan i vilken männsikosyn man har. Ifall man tror folk om gott tills motsatsen är bevisad eller tvärtom.

Enligt mitt förmenande utgår den nuvarande politiken från att alla bara maskar och latar sig och fejkar åkommor. Den förra politiken var å andra sidan kanske lite för mycket åt andra hållet. Men eftersom jag betraktar mig som humanist så föredrar jag ändock det senare.

Jag tycker att jag ser förenklingar i din text mest hela tiden. Som t ex när du säger att det inte är bra att vara sängliggande i vissa lägen. Jag tror inte att folk är sängliggande bara för att de är sjukskrivna, den synen hör hemma i Åsa-Nisse film. Istället tror jag att de gör vad de kan för att rekreatera sig. Allt från promenander, tv-tittande och shopping kanske. Att själv kunna styra är nog mer läkande än det mesta andra.

Grundläggande är fortfarande att det blir en kompetent bedömning. För mig innebär det att sjukskrivning sker individuellt efter varje enskilt fall. Hur försäkringskassans kontorsläkare anser sig kunna göra det övergår mitt förstånd.

Mvh
Maverick
 
Maverick skrev:
Jag tycker att jag ser förenklingar i din text mest hela tiden. Som t ex när du säger att det inte är bra att vara sängliggande i vissa lägen. Jag tror inte att folk är sängliggande bara för att de är sjukskrivna, den synen hör hemma i Åsa-Nisse film. Istället tror jag att de gör vad de kan för att rekreatera sig. Allt från promenander, tv-tittande och shopping kanske. Att själv kunna styra är nog mer läkande än det mesta andra.

Mvh
Maverick

Egentligen tror jag vi är ganska överens men jag vill bara kommentera detta. Jag nämnde detta bara som ett exempel till att man numera försöker få igång patienter snabbt efter större ingrepp. Det gäller ju främst sjukhusvården då man tidigare lät patienterna "vila ut" efter stora operationer. Numera vet man att det kan vara direkt farligt pga risken för komplikationer. Därför försöker man få igång dessa patienter så fort som möjligt. Jag menar inte att sjuka personer i allmänhet ligger och drar sig i onödan i sängen. Det handlar hela tiden om en balansgång där varken för långa sjukskrivningar, som för korta är bra för patienten och där man under en period sett allt längre sjukskrivningar där man haft svårt att motivera det ur patientens perspektiv. Naturligtvis är det inte heller bra när försäkringsläkare går över den behandlande läkarens bedömning, men även inom sjukvården har man efterlyst rekommendationer.

mvh
David
 
dJb skrev:
Ser man till antalet personer som var sjukskrivna längre än 60 dagar så ökade de från ca 13650 under åren 1992-94 till 242500 år 2001. Detta motsvarar en ökning på omkring 70%.
Nej, det är snarare en ökning på cirka 1700%. Där kan vi snacka om tillväxt! Är du säker på att du har citerat rätt siffror?
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Igår sken Maud i rutan och var glad över att hon och regeringen tagit så stort ansvar för skattebetalarnas pengar vid utförsäljningen av Vin&Sprit och visst staten kanske t.o.m. gjorde en bra affär men ytterligare en del av nedmonteringen har skett och landet Sverige gör nu sig av med allt fler av sina tillgångar.
Jag kan inte se att det finns någon anledning för staten att syssla med alkoholproduktion.

Försäljningen av Vin&Sprit var en alldeles lysande affär för oss alla eftersom intäkterna från bolaget var mindre än minskningen av ränteutgifterna för staten om pengarna från försäljningen används för att betala av på statsskulden. Ett nettoplus för statskassan alltså. Statens utrymme för årliga utgifter ökade sålunda.

Det är knappast en nedmontering av någonting.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Det som lanserades som nånting bra för konkurrensen som på sikt skulle ge oss billigre el förbyttes i sin motsats.
Utan att kommentera situationen i just Stockholm så kan man dock konstatera att avregleringen av elmarknaden är ett smärre fiasko.

Fast det är inte så konstigt att vi har fått den situation vi har när man har avreglerat försäljningen av elektricitet, men inte avreglerat produktionen. Kunde inte någon kunnig ekonom ha påtalat det för den förra regeringen?
 
Photocon skrev:
Sedan vill jag växla ämne: Varför förknippas ord som SOLIDARITET, EMPATI och FÖRDELNINGSPOLITIK som vänstersnack.
Ordet solidaritet har nog inte vänstern monopol på, men i vänstersammanhang betyder det nog mer ekonomisk solidaritet än något annat.

Empati verkar vara slumpmässigt fördelat bland befolkningen, Jag tvivlar på att det finns någon korrelation med politiska åsikter.

Fördelningspolitik är dock definitivt ett vänsterord.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Men man frågar sig ju stilla vilket mandat folket egentligen gav majoriteten i senaste valet.
Det borde nog en statsvetarforskare göra en undersökning av. Vore nog intressant läsning. Min subjektiva uppfattning är annars att regeringen har genomfört ungefär det alliansen sa i valrörelsen att den skulle genomföra om den vann valet. Förutom en del detaljer där den backat lite.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Vi behöver inte sväva i tvivel om att målet ytterst är att steg för steg montera ned staten och välfärdssystemen och lägga allt ansvar på den enskilde individen.
Det kan vi nog tvivla rätt mycket på. Ingenting i regeringens politik tyder på att det är målet. Tvärtom har ju regeringen klart uttalat att de traditionella reglerna för den svenska arbetsmarknaden ska gälla i fortsättningen också.

Det som ändras är detaljer inom systemet, inte hela systemet.
 
PMD skrev:
Utan att kommentera situationen i just Stockholm så kan man dock konstatera att avregleringen av elmarknaden är ett smärre fiasko.

Fast det är inte så konstigt att vi har fått den situation vi har när man har avreglerat försäljningen av elektricitet, men inte avreglerat produktionen. Kunde inte någon kunnig ekonom ha påtalat det för den förra regeringen?

Ingen regering tvingade väl Stockholm att sälja ut politiskt. Det var väl mer att ekonomiskt beslut.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar