Raw eller jpeg?

[fotograf-magnus-stalberg]

Varför måste man alltid bevara sina RAW-filer för?

För att det är originalfiler. Det finns absolut ingen som helst anledning att radera dem.

Att bevara alla råfiler alltid kan väl jämföras med att samla på precis ALLA saker (stora som små) som man någonsin köpt bara för att man eventuellt kan komma att behöva använda någon av dem i framtiden. Känns högst onödigt, tycker jag. Själv kan jag oftast göra en bedömning av mina bilder huruvida de är värda att lägga tid på att redigera eller inte. Skulle jag någon gång tveka över det så sparar jag givetvis RAW-originalet tills vidare.

Man sparar de bilder som är bra i originalformat. Dåliga bilder kastar man.

 

[PMD]

Eller så gör man som Simon Johansson vars fotograferande beskrivs i en ny Fotosidan-artikel:

Sedan han började att fotografera 2002 har han varit noga med att spara alla bilder han någonsin har tagit.
...
"Eftersom jag inte kastar några bilder kan jag låta dem vila och plocka upp bilder som jag tidigare inte lagt märke till. Det är oerhört värdefullt att kika på gamla bilder."

 

[Sten-Åke Sändh]

En av orsakerna till att det är bra med en skärm som klarar av att visa ett stort färgomfång är just för att risken för att färgerna överdrivs är allt annat än akademisk om man arbetar med en skärm med ett snävt färgomfång. Du tycker färgerna ser bra ut, i själva verket har du drivit färgernas intensitet till för höga nivåer. Så jag ser nog detta som ett verkligt problem som jag ser alldeles för ofta.

Och det finns ingen trygghet i att använda sRGB av denna orsak, eftersom det finns gott om färger som sRGB kan visa, men skrivaren inte kan skriva ut. Så även om det är lätt att tro att det inte skulle gå att driva upp färgerna till för höga nivåer, så går det lätt även i denna lilla färgrymd.

Men då borde väl jag se det vid en soft proof i Lightroom eller hur?

Jag har testat det också och inte sett några större avvikelser att tala om. Ofta inget alls.

En annan fråga. Vad är det egentligen en kalibrering av en skärm faktiskt gör och gör alla kalibreringssystem verkligen exakt samma sak med ditt system? Jag frågar eftersom ju Spyder i min gamla dator inte alltid betedde sig konsekvent.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja, filformaten är knappast ett stort problem i långtidslagringssammanhang. Det är inte raketvetenskap att avkoda ett filformat.

Lagringsmedia är ett mycket större orosmoment. Även om ett visst lagringsmedia håller data intakt mycket länge så är det mer osäkert på lång sikt om det finns någon maskin kvar som kan läsa mediet.

För säker långtidslagring bör man alltså kopiera datat till nya, moderna medier med jämna mellanrum.

Och spara både JPEG och RAW, tycker jag. Lite överflödig redundans är bra.

Jag är av den uppfattningen att alla inte kommer att mecka med dcRAW eller någon annan mjukvara och att allt sånt inte alls kommer vara transparent. Gamla pappkopior begriper sig alla på och när man hittar sånt vid exv. en boupptäckning så kan man titta på dem för kopiorna är transparenta och alltid läsbara.

När jag tog hand om min systers kvarlåtenskaper och hade bråttom och inte heller kom in i hennes datorer, så gav jag bort dem på stående fot för jag hade inte tid att mecka med sånt. Jag har ingen aning om vad jag gick miste om eventuellt. Så tror jag det kommer se ut för många framöver och det som inte är transparent som exv. JPEG är (för det kan läsas generiskt utan en massa mickel med RAW-konverterare eller plug-in viewers). Vi måste faktiskt tänka på att vi inte alls är representativa för det allmänna fotointresset och fotokunskapen. Det som alltså inte är transparent och lättillgängligt kommer leva farligt och i stor utsträckning kommer det att försvinna under resans gång mot evigheten.

 

[nivas]

Ett problem med att spara "allt" är att det blir svårare att hitta "något".
Om man sparar både jpg och raw filen så blir det ju dubbelt så många filer att söka bland, vilket kan ta tid.
De flesta är nog ense om att jpg är ett mer framtidssäkert format än raw.
Jag sparar oftast båda filtyperna om jag har fotat raw, men ser alltid till att jag har bilderna som jpg.

 

[afe]

När jag tog hand om min systers kvarlåtenskaper och hade bråttom och inte heller kom in i hennes datorer, så gav jag bort dem på stående fot för jag hade inte tid att mecka med sånt. Jag har ingen aning om vad jag gick miste om eventuellt. Så tror jag det kommer se ut för många framöver och det som inte är transparent som exv. JPEG är (för det kan läsas generiskt utan en massa mickel med RAW-konverterare eller plug-in viewers). Vi måste faktiskt tänka på att vi inte alls är representativa för det allmänna fotointresset och fotokunskapen. Det som alltså inte är transparent och lättillgängligt kommer leva farligt och i stor utsträckning kommer det att försvinna under resans gång mot evigheten.

Fast då är det ju du som valt bort att försöka hantera filerna - inte att de inte gick att hantera

 

[Sten-Åke Sändh]

Fast då är det ju du som valt bort att försöka hantera filerna - inte att de inte gick att hantera

Javisst så kan man ju också se det om man står lite vid sidan om eller sitter på läktaren Rent praktiskt så är det ju så här det kommer se ut för många. Jag hade en vecka på mig med allt och jag kunde inte lägga all tid på datorerna. Jag tycker faktiskt inte att jag hade mycket till val. Jag måste se till att lägenheten tömdes, kremering blev gjord, det kamerala fixat och organisera minnestund för hennes vänner m.m.

Du får väl se själv när den dagen kommer hur det blir för dig.

Många (och de är många) kommer inte fixa att läsa ut det som finns på diskarna om de inte kommer in i datorerna så de kommer stanna där. Ligger inte bilderna under näsan på dem så riskerar de att försvinna.

 

[PMD]

Jag är av den uppfattningen att alla inte kommer att mecka med dcRAW eller någon annan mjukvara och att allt sånt inte alls kommer vara transparent.

Det räcker ju med att några få gör det. Alla skriver inte programvara för råfilskonvertering idag så varför skulle fler behöva göra det i morgon?

Man skulle kunna hävda att det är bra att konvertera alla sina viktiga bilder till JPEG, men JPEG är inte så värst mycket lättare att avkoda än ett råfilsformat om man måste skriva programmet själv. Att ha en JPEG-kopior av bilderna är dock praktiskt, så jag ser till att ha det.

Papperskopior ter sig kanske som ett bra och framtidssäkert material, men jag vill nog hävda att det är betydligt sämre än digital lagring så länge man ser till att hålla datamediet aktuellt.

 

[PMD]

Ett problem med att spara "allt" är att det blir svårare att hitta "något".
Om man sparar både jpg och raw filen så blir det ju dubbelt så många filer att söka bland, vilket kan ta tid.

Ett bra söksystem indexerar materialet rullande vilket gör att sökning blir i stort sett lika snabb oavsett hur mycket material man måste leta igenom. (Med en del förbehåll som dock knappast gäller datamängder i den storleksordning som privatpersoner hanterar).

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja, filformaten är knappast ett stort problem i långtidslagringssammanhang. Det är inte raketvetenskap att avkoda ett filformat.

Lagringsmedia är ett mycket större orosmoment. Även om ett visst lagringsmedia håller data intakt mycket länge så är det mer osäkert på lång sikt om det finns någon maskin kvar som kan läsa mediet.

För säker långtidslagring bör man alltså kopiera datat till nya, moderna medier med jämna mellanrum.

Och spara både JPEG och RAW, tycker jag. Lite överflödig redundans är bra.

Det finns faktiskt en del andra problem också och det är att det kan vara svårt ibland att veta vilket system man använt för att formatera och lagra med. Bara för att en gammal diskett har ett visst format så kan den ju vara formaterad med med någon DOS, CPM eller Linux-variant om det är en 5 1/4" disk och är det en 3,5" så kan ju vara gjort på Windows PC, MAC, Amiga, Atari ST eller kanske någon Linux-variant. Ett tag fanns det ju dessutom Bernoulli-diskar (jaså inte alla hört talas om det?). Som om inte det skulle räcka så måste ofta en 5 1/4" diskläsare installeras med en viss drivrutin som ingen har en aning om var man ska hitta nu. Olika fysiska gränssnitt finns också för dessa läsare och en del av dessa är idag utfasade. Hårddisk-gränssnitt har ju växlat en hel de de med så det kanske inte är så lätt att få tag i ett externt kabinett som är kompatibelt med disken man har över tid.

Ekonomi kan vara en verkligt begränsande faktor. Stadsmuseet har ca 3,5 miljoner historiska bilder och idag är väl kanske 1,5 eller max 2% digitaliserade. Museet har de senaste 10 åren digitaliserat ca 3000 bilder per år i snitt. Om man skulle få för sig att digitalisera allt (vilket man inte säkert kommer göra) så skulle det med nuvarande hastighet ta ca 1000 år. Ställ det mot hur länge vi tror bildbärarmediat håller för digitalisering. Svartvita bilder finns som är 150 år och en del av dessa har tappat i kvalitet en hel del redan idag. Men värre är det för färgfilmen som jag har egna exempel på (Kodak) tappat efter gravt efter bara 25-30 år och så allvarligt att det blir svårt att rekonstruera dem.

Ovan på detta finns en annan komplikationsfaktor och det är de mjukvaruplattformar (databassystem och applikationer) som man använder. Inte sällan ligger sökvägar till kunskapssystemens bildbankar lagrade i ett vanligt textfält i någon tabell. Migrerar man sina bildbankar så får man problem om man inte lyckas återskapa lagringssystemet i mottagande system. Det var precis det som hände när Volvo gjorde en konvertering/flyttning av museets kunskapssystem till Volvos nät. De brydde sig inte om detta och följden blev att museets antikvarier inte kunde få vitala kunskapssystem i drift på mer än ett helt år. Museet har som många gamla institutioner gamla IT-system som fasats ut och inte konverterats. Även en del av dessa har tusentals bilder som de en gång administrerats. Ju längre det går ju större kommer risken vara att dessa data kommer försvinna. Jag tror personligen att filmmedias förgänglighet kommer vara det kanske allvarligaste problemet på sikt. Eftersom det sker så litet av aktivt räddande av de bilder som ligger sämst till för att förstöras, så tror jag det är stor risk att man av ekonomisk skäl kommer skjuta dessa problem framför sig tills mycket material kommer vara bortom all räddning.

Dagens DAM-system är dock mycket flexiblare. Där räcker det med att känna till toppfoldrarna för bildbankarna och registrera detta i systemets index-system så skapar det nya sökvägar automatiskt. Har man ett SQL-system så kan sånt vara en verklig plåga.

 

[MichaelB]

Nio sidor lång tråd & man häpnar hur vissa resonerar :-O
Men som sagt vill man kasta originalet & spara en stympad kopia
av dålig kvalité med begränsad redigerbarhet är det väl upp till
var & men. Men man blir ändå förvånad över alla konstiga förklaringar.

Att man skulle köra jpg pga att det tar så lite plast har jag svårt att förstå
ett par 2TB diskar kostar ju inget idag. På en sån disk ryms mellan 50000-70000 raw filer.

Själv kör jag bara raw filer & exporterar ut det jag för stunden vill ha
i passande format, kvalité, redigering & storlek. Sen kastar jag JPG filerna
så fort dom inte behövs längre.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det räcker ju med att några få gör det. Alla skriver inte programvara för råfilskonvertering idag så varför skulle fler behöva göra det i morgon?

Man skulle kunna hävda att det är bra att konvertera alla sina viktiga bilder till JPEG, men JPEG är inte så värst mycket lättare att avkoda än ett råfilsformat om man måste skriva programmet själv. Att ha en JPEG-kopior av bilderna är dock praktiskt, så jag ser till att ha det.

Papperskopior ter sig kanske som ett bra och framtidssäkert material, men jag vill nog hävda att det är betydligt sämre än digital lagring så länge man ser till att hålla datamediet aktuellt.

Det skulle vara kul att höra hur man resonerar om 100 år.

Annars tror jag vi är väldigt överens och grejen med JPEG är ju att du nog slipper skriva något själv för att kunna läsa det.

Att skriva ut sina bästa bilder är väl inte fel om man kan göra det. Men då gäller det ju att ha skrivare som skriver ut med pigmentbläck. Jag har en utskrift från en simpel skrivare med en inbjudan till en barnvälsignelse ovanför mitt huvud där jag sitter som har fejdat bort så det bara är lite magenta kvar. Det har skett på knappt ett år och utan att bilden ens suttit i solljus!

 

[petter.oj.norman]

[...]
Gamla pappkopior begriper sig alla på och när man hittar sånt vid exv. en boupptäckning så kan man titta på dem för kopiorna är transparenta och alltid läsbara.
[...]
Det som alltså inte är transparent och lättillgängligt kommer leva farligt och i stor utsträckning kommer det att försvinna under resans gång mot evigheten.

Med det antal bilder som tas och lagras varje millisekund i den här världen av idag är det nog bra att det största flertalet följer fotografen in i evigheten.

Att okontrollerat skänka bort en dator skulle jag dock aldrig göra. Allra minst skulle jag ta ur och förstöra hårddisken.

Petter...

 

[fotograf-magnus-stalberg]

Ett problem med att spara "allt" är att det blir svårare att hitta "något".
Om man sparar både jpg och raw filen så blir det ju dubbelt så många filer att söka bland, vilket kan ta tid.
De flesta är nog ense om att jpg är ett mer framtidssäkert format än raw.
Jag sparar oftast båda filtyperna om jag har fotat raw, men ser alltid till att jag har bilderna som jpg.

Ju fler bilder desto viktigare att man har en bra struktur. Lightroom är en bättre lösning för det än att hålla ner antalet bilder.

Framtidssäkra format är nog svåra att hitta. Däremot försvinner inte format över en natt så det finns gott om tid för omställning när något format är på väg att försvinna.

 

[forstheim]

Nio sidor lång tråd & man häpnar hur vissa resonerar :-O
Men som sagt vill man kasta originalet & spara en stympad kopia
av dålig kvalité med begränsad redigerbarhet är det väl upp till
var & men. Men man blir ändå förvånad över alla konstiga förklaringar.

Att man skulle köra jpg pga att det tar så lite plast har jag svårt att förstå
ett par 2TB diskar kostar ju inget idag. På en sån disk ryms mellan 50000-70000 raw filer.

Själv kör jag bara raw filer & exporterar ut det jag för stunden vill ha
i passande format, kvalité, redigering & storlek. Sen kastar jag JPG filerna
så fort dom inte behövs längre.

Själv blir jag väldigt förvånad över att folk inte kan förstå att det inte är nödvändigt att spara RAW-filerna som fotografen med absolut säkerhet vet inte kommer redigeras - varken nu eller i framtiden. Vad sjutton ska man med råfilerna till om de ändå inte ska användas för att redigeras? Förklara gärna det för mig...

 

[stefohl]

Men då borde väl jag se det vid en soft proof i Lightroom eller hur?

Jag har testat det också och inte sett några större avvikelser att tala om. Ofta inget alls.

En annan fråga. Vad är det egentligen en kalibrering av en skärm faktiskt gör och gör alla kalibreringssystem verkligen exakt samma sak med ditt system? Jag frågar eftersom ju Spyder i min gamla dator inte alltid betedde sig konsekvent.

Eftersom mätarna ska mäta mycket små mängder av ljus finns det en viss variation i hur de fungerar från mätning till mätning. Det vore bättre om vi lät mätarna mäta under längre tid, men det vill de flesta användare inte. Sedan har vi ju variationen från mätare till mätare. Äldre mätare är här rätt dåliga, både Spyders och i1 Display.

 

[forstheim]

För att det är originalfiler. Det finns absolut ingen som helst anledning att radera dem.



Man sparar de bilder som är bra i originalformat. Dåliga bilder kastar man.

Jag tycker du är väldigt kategorisk när du gör dina uttalanden. Så om du har fångat en unik händelse..t.ex. på din far under sista julaftonen han levde..så skulle du kasta den bilden bara för att skärpan inte råkade vara optimal eller att kompositionen inte håller måttet!? För mig är en sådan bild allt för viktig för att bara kastas bort. Däremot ser jag inget behov av att redigera den och har därför heller ingen större nytta av RAW-originalet.

 

[alfin]

Jag tycker du är väldigt kategorisk när du gör dina uttalanden. Så om du har fångat en unik händelse..t.ex. på din far under sista julaftonen han levde..så skulle du kasta den bilden bara för att skärpan inte råkade vara optimal eller att kompositionen inte håller måttet!? För mig är en sådan bild allt för viktig för att bara kastas bort. Däremot ser jag inget behov av att redigera den och har därför heller ingen större nytta av RAW-originalet.

Om du har några gamla råfiler från början på 2000-talet, så testa att konvertera en sådan med en modern råkonverterare och jämför med dina gamla jpeg-bilder. Det har hänt en hel del på råkonverteringsfronten och det kanske kommer att bli fortsatt bättre framöver. Själv har jag gjort om en hel del filer från Canon 10D och de går att göra synbart bättre idag än då det begav sig.

 

[forstheim]

Om du har några gamla råfiler från början på 2000-talet, så testa att konvertera en sådan med en modern råkonverterare och jämför med dina gamla jpeg-bilder. Det har hänt en hel del på råkonverteringsfronten och det kanske kommer att bli fortsatt bättre framöver. Själv har jag gjort om en hel del filer från Canon 10D och de går att göra synbart bättre idag än då det begav sig.

Men i ärlighetens namn..har man verkligen tid och lust att gå tillbaka och redigera 10-15 år gamla bilder/filer som man på den tiden bedömde inte vara värda att redigera pga kraftigt bristande skärpa, komposition där ingen beskärning i världen kan göra den bättre osv? Vi pratar inte om enstaka filer nu..utan om kanske 20 000-30 000 st eller fler. För jag förutsätter att om du sparar alla dina RAW-filer så lär det bli så många under en tio-års period som du ska återredigera. Om du inte har tänkt redigera om samtliga bilder så innebär det väl att du har sparat RAW-filerna i onödan..och kunde lika gärna ha sparat de som jpegs istället?

Jag sparar dem RAW-filer som jag anser jag kommer att redigera..det innebär också att jag i framtiden kan plocka fram dessa RAW-filer och redigera på nytt. Jag slänger ju inte alla mina RAW-filer - endast dem som ni själva säger att ni skulle slängt pga av att dem var dåliga. Skillnaden är att jag inte slänger allt dåligt, utan sparar just dem i jpeg...

 

[PMD]

Själv blir jag väldigt förvånad över att folk inte kan förstå att det inte är nödvändigt att spara RAW-filerna som fotografen med absolut säkerhet vet inte kommer redigeras - varken nu eller i framtiden. Vad sjutton ska man med råfilerna till om de ändå inte ska användas för att redigeras? Förklara gärna det för mig...

Ja, om en bild är riktigt usel så kan man väl slänga den, men det gäller ju oavsett vilket format bildfilen har.