Annons

presskort.org ???

Produkter
(logga in för att koppla)
Journalistförbundet är ju en fackförening .Är verkligen alla journalister med där?
Andra fackförbund har ju tappat stort senaste åren
 
Journalistförbundet är ju en fackförening .Är verkligen alla journalister med där?
Andra fackförbund har ju tappat stort senaste åren

Även Journalistförbundet har tappat. Man kan tycka att det är märkligt att man måste "tvångsanslutas" för att få den enda presslegitimationen som är godkänd. Egentligen trodde jag att det hörde forntiden till. Men så är tydligen inte fallet.

Jag tror och hoppas att det är nya tider, då detta system är på väg bort. Det måste finnas mer moderna sätt att få ett godkänt pressleg som uppfyller alla krav än att vara med i en fackförening, kan jag tycka.
 
Även Journalistförbundet har tappat. Man kan tycka att det är märkligt att man måste "tvångsanslutas" för att få den enda presslegitimationen som är godkänd. Egentligen trodde jag att det hörde forntiden till. Men så är tydligen inte fallet.

Jag tror och hoppas att det är nya tider, då detta system är på väg bort. Det måste finnas mer moderna sätt att få ett godkänt pressleg som uppfyller alla krav än att vara med i en fackförening, kan jag tycka.

Fast nu är du ganska rejält fel ute.

Det är inte alls så att endast SJF:s pressleg är det enda "godkända", eller det enda "presslegget" enligt den definition jag personligen gjort tidigare i tråden.
Inlägg #123.

Korrekt är att flera yrkesorganisationer, varav de absoluta flesta inte är fackföreningar utfärdar "giltig presslegitimation".
Ex. PFK, SFF, BLF, Föreningen Media.
Det som är gemensamt för att kunna få ett "pressleg" från dessa är att du måste arbeta med journalistik/pressfoto som huvudsaklig sysselsättning under en viss period för att kunna få pressleg via dessa organisationer.

Sedan är det väl ändå fullt naturligt att pressleg utfärdade enbart till de som arbetar huvudsakligt med journalistik i någon form (inkluderat pressfoto), väger tyngre än diverse andra "presskort".
Märkligt vore det annars. Dvs i de sammanhang någon form av presskort verkligen behövs.

Sedan begriper jag ärligt talat inte varför du hänger upp dig så förtvivlat på detta med presskort över huvud taget.

De är ju som både jag och flera andra redan nämnt av en minimal praktisk betydelse i de allra flesta sammanhang.

Vad är det du vill säga?
Att det är synd om alla som inte får möjligheten att fotografera allt de vill när de vill?

Visst är det tråkigt att det inte går.
Men i vissa sammanhang är antalet platser för fotografer begränsat.
Ibland så begränsat att pressansvariga tvingas att prioritera bort yrkesfotografer med uppdrag för att det inte finns plats för dem.

Eller försöker du att säga att det är bra att "Fria journalister"(=presskort.org), är bra för att de ger människor en möjlighet?
För i verkligheten gör deras sk. "presskort" ingen verklig skillnad annat att en och annan kan tänkas luras av det faktum att de till utseendet är väldigt lika giltiga presslegitimationer.

Samtidigt är det så att om du kommer viftandes med deras "presskort" framför "fel" (läs någon som har koll på läget/"rätt" person) så riskerar du att framstå som oseriös.

Av detta skäl är det mitt bestämda råd att fråga vänligt hos arrangören för det evenemang du vill fotografera, och att glömma allt som har med "presskort.org"/fria journalister att göra.
Jag garanterar att det funkar avsevärt bättre än ett högst tveksamt presskort.
 
Sportskjutare: Du har svar på allt det du påstår att jag tycker/tror om du läser alla mina inlägg i den här tråden . Jag har inga problem överhuvudtaget med vare sig pressleg eller inte, de har enligt mig spelat ut sin roll vilket jag också förklarat. Och det hindrar inte mig i mitt fotografernade det minsta.
 
Sportskjutare: Du har svar på allt det du påstår att jag tycker/tror om du läser alla mina inlägg i den här tråden . Jag har inga problem överhuvudtaget med vare sig pressleg eller inte, de har enligt mig spelat ut sin roll vilket jag också förklarat. Och det hindrar inte mig i mitt fotografernade det minsta.

Men varför skrev du då följande:?

Jag tror och hoppas att det är nya tider, då detta system är på väg bort. Det måste finnas mer moderna sätt att få ett godkänt pressleg som uppfyller alla krav än att vara med i en fackförening, kan jag tycka.

Att jag frågade beror på att jag tycker att du uttrycker dig dubbeltydigt.
Om du inte har problem med att klara dig utan presskort/pressleg, varför vill du då ha en förändring av hur man kan få ett?

Sedan har du ju direkt fel i att enbart fackförbund utfärdar giltig presslegitimation.
 
Även Journalistförbundet har tappat. Man kan tycka att det är märkligt att man måste "tvångsanslutas" för att få den enda presslegitimationen som är godkänd. Egentligen trodde jag att det hörde forntiden till. Men så är tydligen inte fallet.

Jag tror och hoppas att det är nya tider, då detta system är på väg bort. Det måste finnas mer moderna sätt att få ett godkänt pressleg som uppfyller alla krav än att vara med i en fackförening, kan jag tycka.

Intressant ståndpunkt. Har du någon idé om hur ett "mer modernt" sätt ser ut? Är det inte väldigt praktiskt att man har en organisation som hanterar det här, och är det inte rätt lämpligt att just den organisation som företräder journalisterna sköter saken? Jag har lite svårt att se vad det omoderna skulle vara, annat än om man av ideologiska skäl inte anser att fackförbund behövs.

Dessutom är det ju så att det inte bara är Svenska Journalistförbundet som utfärdar pressleg som betraktas som officiella. Man måste alltså inte vara ansluten till facket, om man nu upplever det som ett krav på tvångsanslutning.

Någon form av organisation krävs ju, om man nu inte ska börja dela ut pressleg hur som helst.
 
Jag vill ha bort medlemskort för att det ska ge inträde till diverse saker och det är som jag ser det också på väg bort, genom att man idag söker en ackreditering. När jag gör det så får jag aldrig frågan om presskortsnummer eller om jag överhuvudtaget har något. Jag berättar mitt syfte med min dokumentation och den håller i 4 fall av 5 ungefär.

Det händer att de frågar efter min arbetsgivare (tidning), när jag ger en förklaring till att jag inte är kopplad till någon sådan, så går det oftast bra.
När det gäller idrottsevenemang så har jag aldrig stött på problem, så där är risken att hamna utanför nästan noll.

När det gäller musikevenemang så kan det ibland på grund av platsbrist i diket vara svårt att få ackreditering. Oftast beror det på att artisten störs av fotografer fastän det bara är fototillstånd under de tre första låtarna. De väljer själva ut kanske 2-3 fotografer som de tycker plåtar bra bilder och ger den ackrediteringen. Vilket känns helt rätt.

För mig är presskort/leg något gammalmodigt, förr i tiden sprang fotografer som var pressrelaterade kring med en lapp press på kavajuppslaget eller brättet i hatten, Var tid har sin sak och nu lever vi i ett annat samhälle.

Jag tycker givetvis inte att tidningar ska nekas möjlighet att göra sin uppdrag, men jag tror att alla kan få plats och samsas i ganska stot mån.
 
Fast nu är du ganska rejält fel ute.

Korrekt är att flera yrkesorganisationer, varav de absoluta flesta inte är fackföreningar utfärdar "giltig presslegitimation".
Ex. PFK, SFF, BLF, Föreningen Media.
Det som är gemensamt för att kunna få ett "pressleg" från dessa är att du måste arbeta med journalistik/pressfoto som huvudsaklig sysselsättning under en viss period för att kunna få pressleg via dessa organisationer.

Sedan är det väl ändå fullt naturligt att pressleg utfärdade enbart till de som arbetar huvudsakligt med journalistik i någon form (inkluderat pressfoto), väger tyngre än diverse andra "presskort".
Märkligt vore det annars. Dvs i de sammanhang någon form av presskort verkligen behövs.

Instämmer.

Som exempel kan jag nämna Svenska Hästsportjournalisters Klubb (SHK) som jag själv var medlem i under cirka tio år. De har tagit fram ett presskort som gäller som inträde till samtliga svenska trav- och galoppbanor. SHK har gjort en överenskommelse med svensk hästsports organisationer. På det sättet har arrangör och bevakande journalister gjort det lätt för båda parter. SHK tillser att det inte sprids en mängd kort och arrangörerna av hästsport kan enkelt sprida vilket som är giltigt kort. SHK:s kort gäller inte för tillträde någon annanstans utan är helt kopplat till svensk hästsport, även om det även kan användas för enklare tillträde till utländska hästsportarenor. Man påminns exempelvis om att ansöka om ackreditering till alla större arrangemang.

Precis som du skriver är det ju väsentligt för hela diskussionen att förstå VARFÖR det finns något som heter pressleg/presskort. Det är ju inte för att ge fördelar till vissa personer utan för att ge vettiga arbetsförhållanden för skrivande och fotograferande journalister.
 
Jag vill ha bort medlemskort för att det ska ge inträde till diverse saker och det är som jag ser det också på väg bort, genom att man idag söker en ackreditering. När jag gör det så får jag aldrig frågan om presskortsnummer eller om jag överhuvudtaget har något. Jag berättar mitt syfte med min dokumentation och den håller i 4 fall av 5 ungefär.

För mig är presskort/leg något gammalmodigt, förr i tiden sprang fotografer som var pressrelaterade kring med en lapp press på kavajuppslaget eller brättet i hatten, Var tid har sin sak och nu lever vi i ett annat samhälle.

1) Du anser alltså att det är orättvist att presskort finns därför att vissa innehavare missbrukar kortet. Där är vi helt eniga. Däremot förstår jag inte varför lösningen skulle vara att ta bort presskort. :)

2) Kan du förklara vad det är för samhälle du tycker vi lever i eftersom presskort inte längre fyller någon funktion. När kom detta samhälle? Vad innebär detta nya samhälle? Jag förstår inte.
 
1. Låt den tidning som du har ett uppdrag åt, söka den ackreditering som behövs för uppdraget. I andra fall så fungerar det alldeles utmärkt som jag beskrev innan med att tala om syftet som du har för ditt egna uppdrag som sedan kanske leder vidare till ett projekt som du sedan visar för en tidskrift.
En ackreditering tar alltså bort presslegitimationens syfte som det var tänkt från början och som har fungerat. Man behöver alltså inte ha både ock.

2. detta samhälle har kommit undan för undan, idag bygger man upp allt kring individen och inte gruppen. Detta samhälle kommer vi att ha ännu mer med tanke på att barn redan i tidig skolålder formas till ett eget tänkande, som inte bygger på gruppdynamik. Detta fortsätter sedan i yrkeslivet där den generella lönesättning som tidigare gav en hel grupp samma löneökning idag bytts ut mot ett individullt lönesystem, där du ska motivera varför du ska ha en högre lön.

Det är så mycket mer än så givetvis, men vi lever i nya tider och det är väl tur det, för annars sker ingen utveckling, sedan finns det givetvis många olika vägar att gå. Det valet gör man själv. Förr röstade de som kallades för arbetargruppen på ett socialistiskt parti, så är det inte nu.
 
2. detta samhälle har kommit undan för undan, idag bygger man upp allt kring individen och inte gruppen. Detta samhälle kommer vi att ha ännu mer med tanke på att barn redan i tidig skolålder formas till ett eget tänkande, som inte bygger på gruppdynamik. Detta fortsätter sedan i yrkeslivet där den generella lönesättning som tidigare gav en hel grupp samma löneökning idag bytts ut mot ett individullt lönesystem, där du ska motivera varför du ska ha en högre lön.

Det är så mycket mer än så givetvis, men vi lever i nya tider och det är väl tur det, för annars sker ingen utveckling, sedan finns det givetvis många olika vägar att gå. Det valet gör man själv. Förr röstade de som kallades för arbetargruppen på ett socialistiskt parti, så är det inte nu.

Oj.

Det där blev en extremt ideologisk inlaga med någon form av verklighetsbeskrivning som känns synnerligen tveksam. Vad den har med presslegitimationens vara eller inte vara förstår jag inte. Din verklighetsuppfattning får du gärna ha, men beskriv den inte som en allsmäktig sanning.

För att återföra diskussionen till vad den handlar om så kan det vara bra att förtydliga att presslegitimationens tillkomst inte har någonting med socialism eller politisk ideologi att göra. Däremot anar jag möjligen en socialistisk grundsyn i att det borde vara "lika för alla" när det gäller möjligheten att få ta bra bilder. :)
 
Jo, den har med pressleg att göra.

Tyvärr har jag inte fått fram mycket av det jag menar, det förstår jag nu. Jag lägger härmed ner diskussionen i det här ämnet.
 
Jag vill ha bort medlemskort för att det ska ge inträde till diverse saker...

Men fatta, känner inte igen mig i beskrivningen att jag har ett medlemskort enbart för att få gratis inträde till diverse saker. Ett pressleg har jag för att identifiera mig som yrkesverksam journalist med uppdrag att utföra den journalistiska bevakningen av en fotbollsmatch, konsert eller politiskt möte. Jag utför ett arbete. Punkt.


För mig är presskort/leg något gammalmodigt, förr i tiden sprang fotografer som var pressrelaterade kring med en lapp press på kavajuppslaget eller brättet i hatten, Var tid har sin sak och nu lever vi i ett annat samhälle.

Jag ska ju inte uttala mig stensäkert eftersom jag inte heller var med på den tid du refererar till, men beskrivningen av presskåren känns som hämtad ur för många svenska pilsnerfilmer anno dazumal.
 
Nu har jag bara skumläst tråden, men jag tycker att en vinkel hittils har missats lite.

Jag har själv bara roat mig med att plåta musik i lite över ett år, och det året har räckt alldeles utmärkt för att bli tillräckligt uppskattad hos diverse arrangörer för att numera få tillgång till "diket" på ungefär alla arrangemang jag vill plåta. (Inklusive inbjudningar till ullevispelningarna) Jag har aldrig haft något presskort, däremot har jag gång på annan levererat bilder som tydligen uppskattats av arrangören.

Vidare håller jag helt med om att fotodiket allt mer sällan är det bästa stället att vara på eftersom scenerna blir högre och högre för att ge en bättre visuell upplevelse till folk längre bak. Många av mina bättre bilder på sistone är tagna med långa telen i den klassiska "hållöverhuvudetochsiktamedlivewiew".

Dessutom så håller jag med om att ett "presskort" inte längre räcker för att komma in. Om du däremot är ansluten till publicerande press så ökar ju naturligtvis dina chanser att faktiskt bli ackrediterad av arrangören.
 
Jag tycker det är ett problem när det ställs krav på pressleg. Speciellt märkligt och orimligt är kravet på presslägg när det gäller evenemang i riksdagen. Riksdagen borde inte utestänga de yrkesarbetande journalister som inte är intresserade av att vara medlemmar i journalistfacket, SJF. Men genom deras krav på pressleg kräver de följaktligen att man är det.

Pressleg gäller inte i Riksdagen utan du måste vara ackrediterad där numer. Då räcker det med att ange uppdragsgivare.

Det är fler än SJF som utfärdar officiella presskort. Det gör även SIF, Unionen och Pressfotografernas klubb.
 
Pressleg gäller inte i Riksdagen utan du måste vara ackrediterad där numer. Då räcker det med att ange uppdragsgivare.

Det är fler än SJF som utfärdar officiella presskort. Det gör även SIF, Unionen och Pressfotografernas klubb.

"Officiella" låter mycket bättre än "äkta". Eftersom det ändå inte finns några äkta (och därmed inga falska) presskort som jag ser det.
 
Pressleg gäller inte i Riksdagen utan du måste vara ackrediterad där numer. Då räcker det med att ange uppdragsgivare.

Det är fler än SJF som utfärdar officiella presskort. Det gör även SIF, Unionen och Pressfotografernas klubb.
Och, som jag påpekade i ett tidigare inlägg, många av de större medieföretagen.
 
haha, har just suttit och läst de flesta av inläggen i denna tråd.. och jag kan konstatera att
det är som vanligt på detta forum och alla övriga att det alltid finns ett par stycken som ska tro sig veta bäst och veta allt :) varför kan inte folk bara ta det lugnt och chilla istället för att göra personliga påhopp och annat tjafs! jag bland annat har valt att inte vara inne på detta forum så mycket nuförtiden eftersom om man ställer vanliga enkla frågor så är det alltid nån som ska dumförklara en eller komma med konstiga arga kommentarer som inte alls passar in eller som jag inte har bett om.

trevligare attityder hos folk ser jag gärna :)
visserligen är det ju ett disskusionsforum men ändå.. kan ju vara en trevlig stämning.

man har lärt sig genom åren att man ska fråga väldigt försiktigt.
annars får man de onödiga svaren :D

däremot har jag fått en del bra tips i denna tråd.
jag har inte tidigare tänkt på att man kan fråga först innan en gratiskonsert t.ex om man får komma in närmare scenen och ta lite bilder. Men jag gillar inte perspektivet att se bilderna nedifrån.
Att ta bilder från publiken tycker iaf JAG blir mycket bättre.

Men några långa eller vita objektiv har inte jag. "Stor" kamera har jag däremot med något amatörobjektiv.
 
Alltid samma jag-vi-ni-dom

Det är lite nonsens att man skall vara med i ett enda möjligt fackförbund för att kunna uttrycka sig och för att kunna publicera sina bilder eller texter.

Egentligen skulle fler av ren Princip införskaffa sin yrkeslegitimation eller bevis på sin yrkesinriktning på exempelvis presskort.org.

Resonemanget som förs av "äkta presskortsinnehavare" är detsamma som det varit i alla tider, i alla grupper, i alla sammanhang och i alla situationer då det är en grupp som genom monopolisering lyckats få övertaget genom att smutskasta alla andra som inte vill ha med en del sammanslutningar att göra.

Resonemanget ytterligare skulle innebära för vem som helst annan att det bara går att utbilda sig på en enda trafikskola i landet, ingen annan eller att det bara går att fotografera med ett av en grupp utvalt kamerafabrikat, etc, etc. Alla som inte har fastnat i dumhet förstår vad jag menar, resten smutskastar och försvarar dårskapen.

Att inbilla sig att ett presskort skulle innebära en massa gratisinträden är lika dumt som att påstå att jag har ett körkort och därför har rätt att komma in på olika evenemang. Minst skall jag komma in på alla tävlingar gratis där det används någon typ av fordon. de flesta inser nog hur fånigt det låter.

Om avsikten är att söka uppdrag eller uppgifter som på något vis innebär att man vill legitimera sig och påvisa att det är en avsikt att yrkesmässigt eller på ett så professionellt vis som möjligt hantera en situation i egenskap av journalist eller liknande, tycker jag har denna rättighet.

Att med monopolfasoner tvinga in människor i föreningar genom att omyndigförklara alla andra människor "utanför gruppen", är ett alldeles för tydligt budskap om att det är där det verkliga felet begås och att det är där det skulle behövas en upprensning.

De här sakerna påbörjas redan i grundskolan. Om X har blå mössa och randig halsduk, samtidigt som en auktoritet som läraren uppmuntrar detta, så kommer snart hela klassen (kanske hela skolan) att sträva efter att ha blå mössa och randig halsduk. Skulle samma sak förkastas och nedvärderas, så skulle alla försöka undvika detsamma. Det här är ett beteende som många människor har och faller för, lever efter och har som enda möjlighet till existens.
 
Allt som behövs för ett sånt "presskort" är att man kan betala för det. Ungefär som att köpa en doktorstitel från påhittade skolor på Internet.

Vad har det med yrkeslegitimation att göra?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar