Paragrafryttaren
Aktiv medlem
Det finns 10 sorters människor; de som kan läsa binärt och de som inte kan det. ;-)
platta tråkiga digitalbilder, dags att gå över till analogt?!
- Trådstartare slynus
- Start datum
Det finns 10 sorters människor; de som kan läsa binärt och de som inte kan det. ;-)
Liax
Aktiv medlem
Det är ju helt klart här som smaken kommer in i bilden, som du nämner. Personligen anser jag inte att en bild blir bättre bara för att den saknar korn. Tvärtom så tycker jag ibland att kornet förhöjer känslan i en bild, gör den mer levande och fyller den med en själ.
Jag anser också att en riktig förstoring (minst 30x40cm) från ett svartvitt negativ slår allt som en digitalkamera kan prestera. Och det beror inte på att digitalkameror egentligen är sämre än analoga kameror och film. Utan på det enkla faktum att jag föredrar känslan i en analog bild. Och det är själva kärnan i det här med bilder anser jag. Känslan.
Och om man sedan med hjälp av avancerade datorprogram och mätinstrument kan konstatera att digitalbilder är bättre på olika sätt spelar egentligen ingen roll. Det som spelar roll för mig är det jag själv ser med mina egna ögon och den upplevelse det medför.
/Joakim
Niclasfoto
Avslutat medlemskap
Visst är detta ett förenklat ex som jag tar upp men om du är med så hajar du vad jag menar. Pixlarna är meeeer matematiska än den analoga filmens korn, så enkelt är det för mig,)
Mvh Niclas,
Liax
Aktiv medlem
Jag har nog aldrig sett någon försvara den digitala tekniken med sådan frenesi och övertygelse som Kim. Om man läst Mediekommunikationsvetenskap (långtorddärskullemankunnasägautanattöverdriva) vilket jag lyckligtvis gjort så vet man att det finns begrepp för personer som Kim!
/Joakim
/Joakim
sagan
Avslutat medlemskap
Japp..jag tyckte det var rätt uppenbart att du inte hade något vettigt att säga om sakfrågan, utan uteslutande ägnade dig åt att kritisera mina inlägg..inte vad de handlade om dock..utan utformnigen...vilket passar mycket bättre i en annan tråd.
Uppmaning! håll dig till sakfrågan!!!
Senast ändrad:
Estethia
Aktiv medlem
jag själv har väntat och väntat på att de digitala systemkamerorna skulle få schysst upplösning och färghantering samt överkommligt pris för oss dödliga och kastade mig glatt över en D100 när dom kom.
idag kan jag muttra lite över segheten i kameran när man kör RAW, men har istället gått över till att plåta mer och mer JPG.
D100 har ett skönt brus som liknar korn.
jag har tjatat om det förr men tar det igen:
en yrkesfotograf fick se en 30x40cm kopia av en bild jag tagit med min D100 på hyfsat hög ISO (nånstans mellan 400-800 tror jag) och sedan ändrat till s/v (ingen annan bildbehandling än det och nivåer).
han vägrade tro att bilden var digital och blev faktiskt förbannad när jag vidhöll detta.
jag har hört rykten om att han sprang iväg och köpte en DSLR efter detta, men om det är sant vet jag inte.
hur som helst så är jag väldigt glad i mina D100'or just över den "digiloga" blandkänslan.
jag har det bästa från två världar.
ja, jag har sagt det förr, men jag säger det igen.
just nu är jag dock inne i en "slät" period och förminskar kornet i de flesta bilderna.
men jag är glad över att jag kan välja, utan bök.
färghanteringen är dessutom superb i jämförelse med film där åtminstone jag var väldigt hämmad då man hade svårt att hålla sig med tungstensfilm (ännu svårare idag, kan jag tänka?) om man ville plåta inomhus i vanligt glödljus.
nej. jag tycker personligen inte digitalbilder är platta och tråkiga. det tillskriver jag nog mer fotografen isf.
det analoga har dessutom, för mig, så många nackdelar i jämförelse att jag utan sorg släppt hela min analoga utrustning och arbetssätt.
det gäller bara att inte bara slänga in "neggen" i nån gammal pärm som får ligga i en fuktig källare...
bränna på många skivor av olika slag och minst ett ex av varje i bankfack är vad som gäller för mig.
(särskilt som jag bor i ett hus med mycket trä, brinner det så brinner det ordentligt)
och ombränning lite då och då (inte av huset, hehe).
det digitala arbetssättet är lätt värt den extra (inte så stora) ansträngningen för långtida förvaring, tycker jag.
och gör kopior! glöm inte att kopiera och kopiera. precis som med den analoga utrustningen.
på labbkopior är beständigheten densamma oavsett ursprung.
nu börjar det dessutom komma lite mer spännande papperstyper har jag hört. jag väntar tills jag är säker på att dom är lika beständiga som de vanliga. sen kör jag hårt! ;o)
idag kan jag muttra lite över segheten i kameran när man kör RAW, men har istället gått över till att plåta mer och mer JPG.
D100 har ett skönt brus som liknar korn.
jag har tjatat om det förr men tar det igen:
en yrkesfotograf fick se en 30x40cm kopia av en bild jag tagit med min D100 på hyfsat hög ISO (nånstans mellan 400-800 tror jag) och sedan ändrat till s/v (ingen annan bildbehandling än det och nivåer).
han vägrade tro att bilden var digital och blev faktiskt förbannad när jag vidhöll detta.
jag har hört rykten om att han sprang iväg och köpte en DSLR efter detta, men om det är sant vet jag inte.
hur som helst så är jag väldigt glad i mina D100'or just över den "digiloga" blandkänslan.
jag har det bästa från två världar.
ja, jag har sagt det förr, men jag säger det igen.
just nu är jag dock inne i en "slät" period och förminskar kornet i de flesta bilderna.
men jag är glad över att jag kan välja, utan bök.
färghanteringen är dessutom superb i jämförelse med film där åtminstone jag var väldigt hämmad då man hade svårt att hålla sig med tungstensfilm (ännu svårare idag, kan jag tänka?) om man ville plåta inomhus i vanligt glödljus.
nej. jag tycker personligen inte digitalbilder är platta och tråkiga. det tillskriver jag nog mer fotografen isf.
det analoga har dessutom, för mig, så många nackdelar i jämförelse att jag utan sorg släppt hela min analoga utrustning och arbetssätt.
det gäller bara att inte bara slänga in "neggen" i nån gammal pärm som får ligga i en fuktig källare...
bränna på många skivor av olika slag och minst ett ex av varje i bankfack är vad som gäller för mig.
(särskilt som jag bor i ett hus med mycket trä, brinner det så brinner det ordentligt)
och ombränning lite då och då (inte av huset, hehe).
det digitala arbetssättet är lätt värt den extra (inte så stora) ansträngningen för långtida förvaring, tycker jag.
och gör kopior! glöm inte att kopiera och kopiera. precis som med den analoga utrustningen.
på labbkopior är beständigheten densamma oavsett ursprung.
nu börjar det dessutom komma lite mer spännande papperstyper har jag hört. jag väntar tills jag är säker på att dom är lika beständiga som de vanliga. sen kör jag hårt! ;o)
sagan
Avslutat medlemskap
Okej..jag dör av nyfikenhetLiax skrev:
Jag har nog aldrig sett någon försvara den digitala tekniken med sådan frenesi och övertygelse som Kim. Om man läst Mediekommunikationsvetenskap (långtorddärskullemankunnasägautanattöverdriva) vilket jag lyckligtvis gjort så vet man att det finns begrepp för personer som Kim!
/Joakim
...berätta...vad kallas personer som Kim?Jag insåg att diskussionen du ville föra inte hade ett dyft med sakfrågan att göra så jag tog bort dem (mina svar).
Nu..snälla..åter till sakfrågan
Senast ändrad:
müsli
Avslutat medlemskap
Hur kommer det sig att man lägger ett värde (mervärde) i en del av en bild som egentligen har varit en svårfrånkomlig defekt och inte en del av själva bilden? (brus/korn)
Är det kanske en romantisering av en svunnen tid?
En "Betraktarens reflex" som kommer av att man under lång tid förknippat korniga bilder med bilder som är tagna under svåra förhållanden. Där dramatiska bilder ofta har mer synligt korn. Bilder där fotografen tvingats välja en känsligare film.
Ger kornet därmed ett större intryck av äkthet? Eller att bilden har ett högre värde i någon mening?
Är det inte dags att lägga kornen på teknikhyllan och gå vidare?
Är det kanske en romantisering av en svunnen tid?
En "Betraktarens reflex" som kommer av att man under lång tid förknippat korniga bilder med bilder som är tagna under svåra förhållanden. Där dramatiska bilder ofta har mer synligt korn. Bilder där fotografen tvingats välja en känsligare film.
Ger kornet därmed ett större intryck av äkthet? Eller att bilden har ett högre värde i någon mening?
Är det inte dags att lägga kornen på teknikhyllan och gå vidare?
