Annons

Plåta utsikt!

Produkter
(logga in för att koppla)
Tja!

Bor väldigt nära en väldigt hög utkikt och har varit där uppe två gånger och försökt fota, men, utan något bra resultat :/
Hur ska man plåta för att verkligen få en vision för hur högt det är? Har varit där både när det är solnedgång och mulet.

(kan bifoga en bild om det behövs)

Hade också tänkt att göra en panorama bild av det, så något att tänka på när man tar panorama i motljus?

Tack på förhand!

/Jonas
 
Hej, Jonas!

Jag har också försökt ta bilder från ganska högt belägna platser, men blivit besviken när jag kollat bilderna i datorn efteråt. Just intrycket av höjd och djup i utsikten har ofta fallit platt.

Jag tror att just "platt" är lite av ett nyckelord här. En bild är ju tvådimensionell, medan vi själva ser verkligheten tredimensionellt. När man tar bort djupdimensionen kan mycket av bildens poäng gå förlorat.

Jag har exempelvis också ibland fått syn på ett vackert ställe i en skog och försökt fota det. Bilden har bara blivit plottrig och rörig och inte förmått återge hur vackert det var där.
Jag har senare förstått att det berott på att alla objekt i skogsmotivet plötsligt återges tvådimensionellt på bilden. Om skönheten i den aktuella vyn till stor del uppkommer av djupdimensionen, de olika avstånden till träd, grenar, buskar, stenar etc, så är det ju ganska naturligt att det inte blir samma sak på en tvådimensionell bild.

I skogsexemplet kan man åstadkomma bättre bilder genom att fota med kort skärpedjup (stor bländaröppning, längre brännvidd) och på det viset få olika fokus på objekt på olika avstånd och därigenom skapa en illusion av tre dimensioner istället för en rörig, plottrig, platt bild.

När det gäller svindlande utsikter är det svårare, tycker jag. Det gäller att få med något i bilden som skapar en relation till vyn så att man upplever höjden och djupet i bilden.
Jag känner inte till någon patentlösning, men man kan exempelvis prova att ta med lite av bergskanten man står på i bilden, få med ett träd som växer på utsiktsplatsen, eller något annat som samverkar med den stora vyn så att betraktaren får något att relatera till.
Att även där experimentera med skärpedjupet och perspektivet i bilden kan naturligtvis också hjälpa till.

Men jag håller med om att det är knepigt. Jag tog en gång en bild i markhöjd av en brant uppförsbacke. Den lyckades och det syntes verkligen på bilden att det var en kraftig lutning uppåt. Andra bilder jag tagit på väldigt liknande sätt har ibland istället resulterat i bilder som ser ut att vara tagna på nästan plant underlag. Och jag har svårt att se vad det är som gjorde att den ena bilden återgav lutningen och den andra inte.

När det gäller panoramabilder kan jag tyvärr inte ge dig några tips. Jag har inte provat att ta sådana.

Vänliga hälsningar.
Lasse C
 
Hej
Jag tror det är viktigt att skapa perspektiv även i vyer. Att bara ha en horsisont som bildelement blir lätt tråkigt, blicken går in på ena sidan o direkt ut på andra sidan.

Nått man kan tänka på när man komponerar bilden är att ha med något i förgrunden, nån buske eller vass, nått som både stör och samtidigt visar på perspektivet. Sitter man på ett högt berg kan man ha med sina egna fötter i förgrunden för att skapa en svindelkänsla. På en slätt eller äng kan man ju försöka få med något som skapar perspektivet och som leder in blicken i bilden som tex. ett staket eller bäck etc.

För att beskriva just det berget du har fotat tidigare så kan ju ett tips vara att försöka att skapa en berättelse genom att tex. låta någon person finnas med i förgrunden uppe på berget. Man vs Nature typ...

Sätt perspektiv och berätta något är mitt förslag ;)
/André
 
Clouseau skrev:
Jag skulle vilja säga att det är viktigt med vilken brännvidd du använder. Tele pressar ihop allt och får avstånd att se kortare ut än vad de är. Den här bilden tog jag med 12mm och jag kan säga att avtåndet till den lilla fyren inte alls är så långt som man upplever det på bilden.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=751720&target=_blank


Grym bild måste man få säga, utan att lägga till något vettigt till diskussionen. :)
 
okey! :D
Glömde bort att jag hade postat här

Tack så mycket för tipsen!
Kom på att jag tog en bild med en anka som flyger där

Duckbackground.jpg


Men jag vet inte :p
 
Rumpstekaren skrev:
okey! :D
Glömde bort att jag hade postat här

Tack så mycket för tipsen!
Kom på att jag tog en bild med en anka som flyger där

Duckbackground.jpg


Men jag vet inte :p

Den bilden är inte dum! Jag tycker du lyckas förmedla en känsla av luftighet. Man ser ju trädtoppar i förgrunden också.

Om det där är en av de bilder du blivit besviken på så vill jag se de du är nöjd med! :)
 
Blunda med ena ögat och gör den där fyrkanten med händerna och titta runt och i olika höjd så hittar du det bästa läget och den bästa brännvidden för en bild. Visst står man så blir man dumförklarad om någon ser men det ser ut som där är ganska öde där :)
 
Clouseau skrev:
Jag skulle vilja säga att det är viktigt med vilken brännvidd du använder. Tele pressar ihop allt och får avstånd att se kortare ut än vad de är.
En sanning med modifikation eller kanske snarare en "sanning" som kräver förtydligande. Objektiven pressar inte ihop eller drar ut avstånd, det är en effekt av perspektivet och att de relativa avstånden mellan objekt i bilden är små eller stora.

Sen är det sant att man kanske strävar efter ett visst ursnitt av scenen och därav måste flytta sig beroende på vilken brännvidd man använder, därmed förändras också perspektivet/de relativa avstånden.

(Med det relativa avståndet menar jag avståndet mellan en punkt i bilden till kameran jämfört med en annan punkt i bilden till kameran. Ta exemplet med en komule plåtad med ett fisheye-objektiv nära närgränsen, avståndet "kamera-komule" kanske är 10 cm och kamera-kossans öra" kanske är 40 cm, då är det relativa avståndet stort (40/10) och proportionerna ser absurda ut. Andra fallet är häcklöperskan hoppandes över en häck plåtad på 40 meters håll med ett supertele, det kanske är fem meter mellan häckarna och då är avståndet "kamera-häcken bakom" 45 meter. Relativa avståndet är mindre (45/40) och den bilden kommer då se mer hopplattad ut. Men tänker man efter så inser man att utdragningen/hopplattningen bara direkt har med var du står med din kamera relativt motivdelarna, inte vilket objektiv du har på. Objektivets bildvinkel och närgräns sätter dock praktiska gränser för hur vi kan välja vårt perspektiv.)

När det gäller utsikter finns två saker jag tänker på, det ena är att man har någon form av referens i bilden så man kan sätta saker i relation till andra och få ett grepp om skalan i bilden. Att, som redan tipsats om, ha något i förgrunden ger en sådan referens som berättar lite om djupet i bilden.

Den andra är att vi har ett ganska brett synfält och de mest magnifika vyer känns ganska futtiga när man beskär synfältet. Panoramabilder eller rejäla vidvinkelbilder kan vara effektiva när man försöker bevara denna storslagenhet. Tänk på att inte bara ta i sidled utan kanske även lite i höjdled.
 
maxzomborszki skrev:
Tänk på att inte bara ta i sidled utan kanske även lite i höjdled.

Jag skulle säga att du särskilt ska koncentrera dig på att ta bilden i höjdled om du vill ge känslan av höjd som du frågade efter i den här tråden. Att stå på en högt belägen plats och fotografera horisonten utan att få med marken nära den plats du står förmedlar knappast höjd, får du med något i förgrunden kan det på sin höjd förmedla avstånd, inte per automatik just höjd. En rejält vidvinkel ger dig möjlighet att när du står på en hög punkt få med marken nära under där du står samt horisonten.
 
WFS) (Graylingman skrev:
Här är ett exempel där jag tycker fotografen lyckats ganska bra!
Jo, det tycker jag också. Och jag är ganska övertygad om att det är grenarna i förgrunden som gör det. Jag försökte tänka bort dem, och då hade bilden inte samma höjdkänsla längre.

Clouseau skrev:
Jag skulle vilja säga att det är viktigt med vilken brännvidd du använder. Tele pressar ihop allt och får avstånd att se kortare ut än vad de är. Den här bilden tog jag med 12mm och jag kan säga att avtåndet till den lilla fyren inte alls är så långt som man upplever det på bilden.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=751720&target=_blank
Jag är grymt imponerad av din bild, Henrik!
Det är mycket som är bra i den, men det som slår mig är den lätt svindlande känsla den skapar in mot bildens centrum, nästan som om det gick en osynlig tunnel in mot bildens mitt. Ändå kan jag inte upptäcka några förvrängningar i bildens linjer och former någonstans.

Kan du förklara hur den här "tunnelkänslan" uppstår? Är det brännvidden 12mm som gör så här mycket för bilden?
Jag har inte någon lång fotoerfarenhet, men jag skulle gissa att det är just det faktum att avståndet till fyren ser längre ut på bilden än det är i verkligheten som skapar den effekten.

Om du vill så vore det väldigt intressant att höra vad du använde för objektiv, och kamerainställningar utöver brännvidden. Jag är väldigt nyfiken på vad det är som får det att se ut som att fyren befinner sig så mycket längre bort än den i själva verket gör.

Vänliga hälsningar.
Lasse C
 
Tack Lasse och Mikael!

"Tunnelkännslan" är effekten av 12mm helt klart. Det blir ett sug in i bilden. Att du inte ser någon distortion beror främst på att den enda raka linjen är horisonten och den ligger centralt där distortionen är som minst. Annars är det inget konstigt med bilden mer än stativ, fjärrutlösare och graderat gråfilter. USM och S-kurva i PS. Lätt kvällning var också en förutsättning.

För att förklara vad jag menade med extremvidvinkel för att förstärka höjdkännslan och ändå få med en fin vy så har jag lagt upp den här bilden nu. Förstora den helst:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1007877.htm?set=lp
 
Clouseau skrev:
För att förklara vad jag menade med extremvidvinkel för att förstärka höjdkännslan och ändå få med en fin vy så har jag lagt upp den här bilden nu. Förstora den helst:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1007877.htm?set=lp
Hej, Henrik!

Ett härligt sug i den bilden också! Vad är det för specifikationer hos ett objektiv som behövs för att kunna fota i sådan vidvinkel?
Nederkanten av bilden ser ju ut att vara fotad nästan rakt nedåt samtidigt som du fått med stadsvyn ut mot horisonten och en mycket stor del av himlen också.
Är sensorns storlek viktig för att kunna åstadkomma sådan vidvinkel också? Jag har tänkt köpa en systemkamera, men har inte bestämt mig för vilken modell än. Det är därför jag undrar.

Här tycker jag att jag kan ana en lätt "böjning" nedåt i bildens nedre del, den nedre tredjedelen ungefär, men inte så att det får byggnaderna eller något annat att se förvrängt eller orealistiskt ut på något sätt. Imponerande!

Mvh.
Lasse C
 
Senast ändrad:
Man får helt enkelt räkna om till vad brännvidden motsvarar på en 35mm kamera. På ett Nikonhus blir 12-24mm som de där bilderna är tagna med (ställda på 12mm) motsvara på ett 35mm hus 12-24mm x 1,5 = 18-36mm. 1,5 är "brännviddsförlängningen" man får pga av att sensorn är mindre än 35mm. Den faktorn finns alltid angiven när du kollar på digitala systemkameror.
 
Clouseau skrev:
Man får helt enkelt räkna om till vad brännvidden motsvarar på en 35mm kamera. På ett Nikonhus blir 12-24mm som de där bilderna är tagna med (ställda på 12mm) motsvara på ett 35mm hus 12-24mm x 1,5 = 18-36mm. 1,5 är "brännviddsförlängningen" man får pga av att sensorn är mindre än 35mm. Den faktorn finns alltid angiven när du kollar på digitala systemkameror.
Tack, det förklarar en del. Det som gjorde mig lite förbryllad var att max vidvinkel på min S3 IS är 6.0 mm men det ger inte en vidvinkel som kommer i närheten av den på dina bilder. Men eftersom S3 ISs sensor är så mycket mindre så förstår jag varför nu.

Jag ska köpa en systemkamera så småningom, och det är många saker att tänka på vid val av hus och objektiv, inte minst vilken sensorstorlek huset har. Nu har jag fått en ny pusselbit i förståelsen av hur det fungerar. Tack!

Mvh.
Lasse C
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.