Annons

Nya A7RIII

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag kan köpa precis vad som helst för några hundra lakan (låt oss säga upp till någon miljon utan större problem), bara för kul, men jag vill ändå inte betala överpriser. Är inte snål, och kostar på mig det jag verkligen vill ha, men för mig så tar det emot att betala hur mycket som helst.

Normalt så vill jag helst inte betala mycket mer än 10 lakan för ett objektiv eller kamerahus, och min normala smärtgräns går normalt någonstans uppåt ca 20 lakan.

Har dock inga problem med om du, eller någon annan, väljer att spendera bra mycket mer än så. Vi är alla olika, och även om jag ser en väldigt liten förbättring, med ökade priser.

Nä men du ser att även du som ändå har foto som hobby drar din gräns där och många med mindre omständigheter vill inte gå över 5000. Då återstår att vänta ut produktcykler och kampanjer men objektiv rasar sällan i pris som kameror. För oss med Sony-grejor har det tagit lång tid för att få en andrahandsmarknad överhuvudtaget men den kanske kommer nu trots allt åtminstone för kamerahusen. En del kommer säkert kunna plocka upp en A7r II nu när den tappat 1/3 i nypris och kanske hälften på beg. marknaden. Det är ju lite lovande i alla fall, särskilt som hobbyister sällan sliter ut digitalkameror. Det är väl bara bra av det skälet att A7r III snart kommer att åstadkomma även detta.
 
Du både förenklar och övertolkar mig (som jag läser det).

FYI: Med användarhantering så menar jag inte bara den fysiska ergonomin på kamerahuset (som du verkar tolka det som), utan med användarhantring så menar jag all design av hårdvara och mjukvara som tillsammans bidrar till ett effektivt och möjligt naturligt fotograferande, som har en potential att bli en både känslomässig och praktisk förlängning av ens bildmässiga tankar och ambitioner.

Kanske en lite flummig definition, men jag tror att många förstår vad jag syftar på (dvs. mycket mer saker än enbart utformningen av själva kamerahuset).

PS. Jo, Sony vinner helt säkert ”tävlingen” om att ha absolut mest nya finesser i sina kamerahus. Den placeringen har de toppat sedan länge. Inget nytt på det sättet. Dvs. precis raka motsatsen till den andra extremen i form av Leica.

Ber om ursäkt för det men jag tycker denna ergonomifaktor och diskussionerna kring sånt ofta är väl snäva här på FS. Jag har inte tyckt att det du skrivit varit extremt eller så i den frågan men jag passade bara på att lyfta detta som skavt lite hos mig rätt länge.

Men det jag tycker är att man ofta förbiser det helt uppenbart oergonomiska när DSLR-fotografer står där och avbryter sitt fotande för att "chimpa" och kolla bild och skärpa eftersom de inte vet vad de får innan bilden är tagen. Det vet man om man har EVF. Det var bara ett exempel.

Hur länge har man inte raljerat om det larviga med Live View i allmänhet eller vikbara displayskärmar i synnerhet bara som ett annat exempel. Så massor av proffs har alltså fram till nu missat poängen med den finessen och vad den kan underlätta ergonomiskt för fotograferna (ja det kom väl för först Nikon med D850 när det gäller avancerade modellerna) och t.o.m. Ola Dusgård gick i spinn över det trevliga med det). Jag kommer ihåg en bild där man gjorde skit av en fotograf som använde Live View på raka armar som om han var en av dessa smått komiska kompaktfotograferna. Så ville ju inte en yrkesman med självaktning framstå vid denna tid. Jag tyckte bara det var synd att de inte fattat vad de missade.

Jag önskar att folk kunde vara lite mindre fastlåsta ibland och istället se möjligheterna och direkt såga en del saker som faktiskt tillför ergonomisk.

Jag tycker alltså tvärtom mot många andra att Sony i vissa avseenden varit en ergonomisk föregångare. Face Detection fanns i kompakter innan de kom till systemkameror men enligt Gary Friedman så kom det först i Sony A550 (och den hade jag ett tag den med).

Focus Peaking är en annan grej som ergonomiskt är fantastiskt ihop med exv. Direct Manual Focus. Man trycker på avtryckaren till hälften och AF låser och om man sedan vrider fokustringen så går kameran direkt in i förstoringsläge med peaking för finlir om man nu vill det.

Eye Focus har jag i alla mina kameror numera men följande Eye Focus bara i A6300 och det är även det en ergonomisk dräparfunktion. Jag har haft svårt att ta bra barnporträtt och få fokus på rätt öga då jag haft svårt att hinna med men med denna teknik funkar det underbart och det är en av de största landvinningarna hittills för fotoergonomin enligt min mening.

Få utanför Sony-världen har fattat finesserna med vad Sony gjort utan istället har man snöat in på avsaknad av joystick när man ska välja fasta statiska fokuspunkter och det i en kamera som idag löser detta dynamiskt istället och med en hel uppsättning nya möjligheter och alternativ. I det fallet tycker jag faktiskt att jag måste hålla med Pascal Jappy som uttryckte att han tyckte Sony sällan fick någon cred och kärlek för det man gjort. I ljuset av det tycker jag många andra har bra mycket mer att bevisa när det gäller just ergonomin, för ergonomi är långt mycket mer än knappars placering exteriört - även om det är viktigt det också. Den verkligt smarta ergonomisk lösningen är inte en knapp på kamerahuset utan en smart lösning som gör att man överhuvudtaget inte behöver någon knapp!

Jag kan säga att jag inte är imponerad av teknik för teknikens egen skull men många av de fokusrelaterade finesser Sony lanserat i ett långt pärlband de senaste åren har verkligen lyft våra Sony-kameror ergonomiskt. Mycket är verkligt begåvat och inte minst väldigt praktiskt användbart i vår vardag.
 
Kör ansikts/ögonfokus ofta (fokuspeaking mer sällan då jag oftast kör på AF), och det är kanon, och använt det med min X-T2 senast nu i förmiddags. Men det är ofta jag även vill kunna fokusera på annat än bara ansikten (idag mycket föremål tex.), och då är det lite smidigt med en AF-joystick.

Absolut inte nödvändigt på något som helst sett (funkar hyfsat väl även med vanliga styrkors tycker jag), men ändå en liten del som bidrar till sin del att göra användarupplevelsen som fotograf lite enklare och trevligare.
 
Sten-Åke Sändh;2184983 sa:
Alltså, när passerade vi egentligen gränserna för vad som täcker in även de flesta hobbyfotografers behov av fototeknik??
.

I dagsläget, tro det eller ej, - men min lilla Sony RX100 I är fullt tillräcklig för utmärkta förstoringar upp till A1.
Min Sony FF är ännu vassare, men tyngre/klumpigare, det är mer praktiskt,
att bara stoppa ner RX100:an i fickan, ta cykeln eller ta en promenad, bekvämligheten tar alltså överhand.
Jag har lämnat tiden, för länge sedan, när en kamera skulle imponera, - min första 135 mm/2,8 Minolta Rokkor, tillsammans med en Minolta SRT 101, där var motljusskyddet självklart alltid på, ju maffigare optik dessbättre.
Redan under den analoga tiden, - med kameror som Asahi Pentax S3, Minolta SRT101/303, Nikon Nikkormat FTn, Olympus OM-1, ofta då med 50-55 mm optik, gav knivskarpa bilder, hobbyfotografen var säkert fullt nöjd,
även yrkesfotografen.
Automatik i olika former, AF och digitalfotografering, nu kunna ändra känsligheten på det media som registrerar motivet är de största framstegen.
Skarpa bilder, mer än tillräckligt bra, är ingen "nyhet" idag 2017, det uppnådde vi redan under 1950-talet.
 
Jag kan köpa precis vad som helst för några hundra lakan (låt oss säga upp till någon miljon utan större problem), bara för kul, men jag vill ändå inte betala överpriser. Är inte snål, och kostar på mig det jag verkligen vill ha, men för mig så tar det emot att betala hur mycket som helst.

Normalt så vill jag helst inte betala mycket mer än 10 lakan för ett objektiv eller kamerahus, och min normala smärtgräns går normalt någonstans uppåt ca 20 lakan.

Har dock inga problem med om du, eller någon annan, väljer att spendera bra mycket mer än så. Vi är alla olika, och även om jag ser en väldigt liten förbättring, med ökade priser.

Men då skulle väl jag tolka det mer som att foto inte är ditt huvudintresse och att bilar möjligen är det och det tycker jag låter sunt för du använder säkert bilar mer än kameragrejorna. Många köper grejor som bara blir liggande och det är ju det verkliga slöseriet.

Bara en tanke till.
 
I dagsläget, tro det eller ej, - men min lilla Sony RX100 I är fullt tillräcklig för utmärkta förstoringar upp till A1.
Min Sony FF är ännu vassare, men tyngre/klumpigare, det är mer praktiskt,
att bara stoppa ner RX100:an i fickan, ta cykeln eller ta en promenad, bekvämligheten tar alltså överhand.
Jag har lämnat tiden, för länge sedan, när en kamera skulle imponera, - min första 135 mm/2,8 Minolta Rokkor, tillsammans med en Minolta SRT 101, där var motljusskyddet självklart alltid på, ju maffigare optik dessbättre.
Redan under den analoga tiden, - med kameror som Asahi Pentax S3, Minolta SRT101/303, Nikon Nikkormat FTn, Olympus OM-1, ofta då med 50-55 mm optik, gav knivskarpa bilder, hobbyfotografen var säkert fullt nöjd,
även yrkesfotografen.
Automatik i olika former, AF och digitalfotografering, nu kunna ändra känsligheten på det media som registrerar motivet är de största framstegen.
Skarpa bilder, mer än tillräckligt bra, är ingen "nyhet" idag 2017, det uppnådde vi redan under 1950-talet.

Ja som Jeduven visade för länge sedan så tänker vi inte alltid på betrakningsavstånden och det är ju det som bestämmer vad som är tillräckligt bra. En 4K TV motsvarar ju inte mer än 8 MP och det är ju det många tycker är mer än nog idag. 8K är ju mest för de riktigt stora skärmarna. Det är stor skillnad mellan den gamla upplösningen och HD och den är mer tydlig tycker jag än skillnaden mellan HD och 4K.

"Less is more" gäller ju uppenbart ibland dessutom och det finns många tillfällen när jag själv tyckt att det hade varit mycket bättre med ett mindre fotavtryck i form av en mindre storlek och en tystare kamera än det jag ofta haft tidigare. Jag förstår afe-Anders och andra som istället tänker mobiltelefon och satsar på en riktigt bra sådan. Förmodligen vore det vettigaste för de flesta. Det är faktiskt väldigt smart och i jämförelser med även de smartaste kameror så är telefonernas hantering och kommunikationsmöjligheter helt överlägsna kamerornas, vilket exv. Tony Northrup lyft flera ggr tidigare.

Det är sant att folk tagit både bra och skarpa bilder långt innan det digitala kom men den nya tekniken har faktiskt i en del fall givit oss betydligt bättre verktyg för att lyckas ta skarpa bilder under så pass svåra förhållanden/villkor att de bilderna svårligen skulle kunna tagits på 50-talet med lika bra resultat.

Nu snackar vi exv. astronomiska siffror i den digitala framkanten i jämförelse med exv. dia-tiden både när det gäller DR och inte minst ISO. Mina Agfa CT 17 och 21 (DIN för Deutsche Industrie Normen) motsvarade 50 eller 100 ASA (American Standard Association) /ISO. De satte helt andra krav på fotograferna än de som gäller idag och då kunde du inte efterbehandla eftersom inga vad jag vet själva framkallade dia. Man måste exponera helt rätt för det minsta man överexponerade så stack färgerna.

Så det är ju helt fantastiskt bara att man kan efterbehandla en bild i dag. Dagens teknik är oerhört mer förlåtande än gårdagens och jag tror inte att de som aldrig fotat dia ens kan föreställa sig hur det var och vilka krav det faktiskt ställde på fotograferna om det skulle bli något vidare av med bilderna. Man hade inget annat alternativ än att göra helt rätt vid tagningsögonblicket.
 
Kör ansikts/ögonfokus ofta (fokuspeaking mer sällan då jag oftast kör på AF), och det är kanon, och använt det med min X-T2 senast nu i förmiddags. Men det är ofta jag även vill kunna fokusera på annat än bara ansikten (idag mycket föremål tex.), och då är det lite smidigt med en AF-joystick.

Absolut inte nödvändigt på något som helst sett (funkar hyfsat väl även med vanliga styrkors tycker jag), men ändå en liten del som bidrar till sin del att göra användarupplevelsen som fotograf lite enklare och trevligare.

Visst är det bra för de som gillar det men min poäng är att jag inte behöver det längre för att om jag använder en av två Lock on AF-metoder (Lock on AF: Expand Flexible Spot) så räcker det med att jag siktar på det jag vill följa med följande AF valt (AF-C) trycker ned avtryckaren till hälften, så kan jag sedan komponera om bilden som jag vill oavsett om motivet rör sig eller inte. En fast fokuspunkt är inte dynamisk utan "stenpuckad" och det är också en del av min poäng. Skarpt blir normalt oavsett vald metod, så jag använder Lock on AF-metoden hellre eftersom jag inte behöver bry mig alls om att hålla på att välja några fokuspunkter och behöver det mot förmodan gå lite fort så är du lost med din joystick. Det är snabbare och mer effektivt helt enkelt.

Om det rör sig om snabbrörliga motiv så ska man dock överväga andra metoder för Lock on AF är inte kamerans absolut snabbaste metod eftersom den är processningsintensiv.
 
Kommer du inte i håg StenÅke att för några år sedan drev du mantrat, vad får man på marginalen, 10 Lakan mer för en kamera, blir bilderna så mycket bättre, Nu nämner du det visserligen men på ett annat sätt. Det är i alla fall en vettig tanke att fundera på, i samma veva så förköpte sig nog ganska många även på objektiv sidan, hälften samlar mest på damm i något skåp.


Jag kan förstår Fuji vurmen över fina rattar och vred, och gillade när A9 i princip fick samma stuk med ett extra vred till vänster om sökaren, vilket givetvis även A7RIII borde ha fått. Vad som är effektivast att använda har jag ingen aning om, men kan förstå känslan av något genomtänkt och välbyggt, jag tror inte att den som köper motorstarka bilar i första hand tänker på att riskera körkortet i parti och minut, utan känslan av fin motor och inredning.
 
Så det är ju helt fantastiskt bara att man kan efterbehandla en bild i dag. Dagens teknik är oerhört mer förlåtande än gårdagens och jag tror inte att de som aldrig fotat dia ens kan föreställa sig hur det var och vilka krav det faktiskt ställde på fotograferna om det skulle bli något vidare av med bilderna. Man hade inget annat alternativ än att göra helt rätt vid tagningsögonblicket.

Less is more, ja faktiskt, så sant, - t.ex. mobilkameror är ofta det enda jag ser numera, på bröllop och bland turister i Hufvudstaden.
Bildresultatet är förbluffande bra, från en modern mobilkamera, årsmodell 2017, mycket märkligt att en optik med några mm diameter kan fungera, så pass bra.
Mest märkligt, AWB fungerar direkt, från utomhus fotografering i dagsljus till inomhus i svagt lampsken, - inte bara fungerar, det blir perfekt exponering med eller utan blixt.
Ja, jag vet, - relativt stillastående motiv är ingen match för mobilkameran, men det blir "pytt-i-panna" när motivet börjar röra på sig.
Ja, jag glömmer inte, - förstoringar till A4 blir ok, men inte mera, till webben och datorn blir bilderna mer än ok.
Mobilkameran kan mycket väl slå ut den traditionella kameran, om nu utvecklingen fortsätter i rasande takt, tunga/lätta kameror blir historia, in kommer fjäderlätta mobilkameror .....
Snart får väl en 3-åring, från lekskolan, sina bilder publicerade i en påkostad NG, där kraven är höga på bildkvalite´! :) :)
En mobilkamera, med senaste teknik, är 3-åringens enda kamera, - mobilen i övrigt har allt, bl.a. Internet, Email, spel, film, ljudböcker ......
 
Jo efterhand så upptäckte man att mobilen har en kamera, det fotades friskt även med dom gamla mobilerna, många arbetskamrater visade stolt sina tagna bilder i den för tiden då lilla skärmen som var vanlig 1,5-2 tum eller nått. utmärkt på jobbresor då det gick snabbt att skicka en bild på något verktyg eller tänkbart köp av allt möjligt.

Tror dock att merparten låter bilderna stanna i telefonen det blir inte så mycket mera av det, att filma är nog mycket vanligt och blir kul att visa på TV.
 
Men då skulle väl jag tolka det mer som att foto inte är ditt huvudintresse och att bilar möjligen är det och det tycker jag låter sunt för du använder säkert bilar mer än kameragrejorna. Många köper grejor som bara blir liggande och det är ju det verkliga slöseriet.

Bara en tanke till.

Nu är det kanske OT, men har massor av intressen. Konst, mat, viner, whiskey, musik, resor, opera, segling, tennis, golf, skidåkning, dykning, foto, hemmabio, bio/film, DJ/klubb, och även foto (både som bildkonst, prylar och att själv ta bilder).

Har säkert både alldeles för mycket och alldeles för dyra prylar gällande allt. Min fru tycker det iaf. 🙂

Men jag har råd, så det är lungt (kan nog i snitt lätt lägga 20-30 papp i månaden på prylar, resor, etc, skulle jag gissa lite grovt).

Bostäder/fastigheter, bilar, kläder och klockor är ju mer sådant alla har (fast i lite olika prisklasser givetvis), och inget direkt specialintresse för mig skulle jag säga. Gillar som de flesta att ha bra saker av det mesta.

Däremot, oavsett vad jag köper, så vill jag inte betala allt för mycket. Spelar ingen roll om det är ett objektiv eller om jag går ut på en ***-stjärnig krog på en resa. Jag vill oavsett ha valuta för pengarna jag spenderar. Det är jag noga med och väldigt viktigt för mig (gillar inte att betala för mycket).

Kvalitet är också viktigt, men inte in i absurdum som det kan bli för vissa som är besatta av HiFi, foto, fina viner, etc. Finns en gräns där marginalkvaliteten ökar lite, och marginalpriset väldigt mycket.
 
Senast ändrad:
Ber om ursäkt för det men jag tycker denna ergonomifaktor och diskussionerna kring sånt ofta är väl snäva här på FS. Jag har inte tyckt att det du skrivit varit extremt eller så i den frågan men jag passade bara på att lyfta detta som skavt lite hos mig rätt länge.

Men det jag tycker är att man ofta förbiser det helt uppenbart oergonomiska när DSLR-fotografer står där och avbryter sitt fotande för att "chimpa" och kolla bild och skärpa eftersom de inte vet vad de får innan bilden är tagen. Det vet man om man har EVF. Det var bara ett exempel.

Hur länge har man inte raljerat om det larviga med Live View i allmänhet eller vikbara displayskärmar i synnerhet bara som ett annat exempel. Så massor av proffs har alltså fram till nu missat poängen med den finessen och vad den kan underlätta ergonomiskt för fotograferna (ja det kom väl för först Nikon med D850 när det gäller avancerade modellerna) och t.o.m. Ola Dusgård gick i spinn över det trevliga med det). Jag kommer ihåg en bild där man gjorde skit av en fotograf som använde Live View på raka armar som om han var en av dessa smått komiska kompaktfotograferna. Så ville ju inte en yrkesman med självaktning framstå vid denna tid. Jag tyckte bara det var synd att de inte fattat vad de missade.

Jag önskar att folk kunde vara lite mindre fastlåsta ibland och istället se möjligheterna och direkt såga en del saker som faktiskt tillför ergonomisk.

Jag tycker alltså tvärtom mot många andra att Sony i vissa avseenden varit en ergonomisk föregångare. Face Detection fanns i kompakter innan de kom till systemkameror men enligt Gary Friedman så kom det först i Sony A550 (och den hade jag ett tag den med).

Focus Peaking är en annan grej som ergonomiskt är fantastiskt ihop med exv. Direct Manual Focus. Man trycker på avtryckaren till hälften och AF låser och om man sedan vrider fokustringen så går kameran direkt in i förstoringsläge med peaking för finlir om man nu vill det.

Eye Focus har jag i alla mina kameror numera men följande Eye Focus bara i A6300 och det är även det en ergonomisk dräparfunktion. Jag har haft svårt att ta bra barnporträtt och få fokus på rätt öga då jag haft svårt att hinna med men med denna teknik funkar det underbart och det är en av de största landvinningarna hittills för fotoergonomin enligt min mening.

Få utanför Sony-världen har fattat finesserna med vad Sony gjort utan istället har man snöat in på avsaknad av joystick när man ska välja fasta statiska fokuspunkter och det i en kamera som idag löser detta dynamiskt istället och med en hel uppsättning nya möjligheter och alternativ. I det fallet tycker jag faktiskt att jag måste hålla med Pascal Jappy som uttryckte att han tyckte Sony sällan fick någon cred och kärlek för det man gjort. I ljuset av det tycker jag många andra har bra mycket mer att bevisa när det gäller just ergonomin, för ergonomi är långt mycket mer än knappars placering exteriört - även om det är viktigt det också. Den verkligt smarta ergonomisk lösningen är inte en knapp på kamerahuset utan en smart lösning som gör att man överhuvudtaget inte behöver någon knapp!

Jag kan säga att jag inte är imponerad av teknik för teknikens egen skull men många av de fokusrelaterade finesser Sony lanserat i ett långt pärlband de senaste åren har verkligen lyft våra Sony-kameror ergonomiskt. Mycket är verkligt begåvat och inte minst väldigt praktiskt användbart i vår vardag.



Ja tror att du är på rätt spår detta med Eye/Face fokus, utvecklingen går nog mot allt bättre funktion efter hand. Fuji var mycket tidiga med Face avkänning i sina kompakter, ena modellen kunde läsa av 9 ansikten, tror dom tillslut närmade sig att avläsa mer än 15 ansikten, bilder på grupper med människor med gröna fyrkanter på varje ansikte. Dom gamla kompaktkamerorna tjänstgjorde nog ofta som provatest kameror för tillverkarna, en del av finesserna kom senare även semiprokameror till godo. Canons 5DMKII hade faktiskt Face avkänning i menygömmorna, men ansågs som lite för mycket Kalle Anka stuk över det, ägarna skämdes över detta förargliga tilltag och ville inte veta av det.
 
Canons 5DMKII hade faktiskt Face avkänning i menygömmorna, men ansågs som lite för mycket Kalle Anka stuk över det, ägarna skämdes över detta förargliga tilltag och ville inte veta av det.

Vilka märkliga saker och debatter.

Förs nästan hela tiden, men speciellt i Sony-trådar av någon anleding, virtuella debatter här emot osynliga och icke-existerande tråddeltagare som påstås ha sagt vissa saker eller haft vissa åsikter för några år sedan (om det är sant eller inte vet man ju inte, då de inte har en chans att försvara sig; de kanske inte läser tråden eller ens är medlemmar längre).

Mycket märkligt. Typiskt Sony-trådar på något sätt.

Precis som ens intressen utfrågas eller ifrågasätts bara för att man inte vill spendera 40-50 lakan på nya kamerahus hela tiden, även fast man har råd - då är man tydligen inte ”tillräckligt fotointresserad” impliceras det mellan raderna.

Only in Sony-land. 😀
 
Vilka märkliga saker och debatter.

Förs nästan hela tiden, men speciellt i Sony-trådar av någon anleding, virtuella debatter här emot osynliga och icke-existerande tråddeltagare som påstås ha sagt vissa saker eller haft vissa åsikter för några år sedan (om det är sant eller inte vet man ju inte, då de inte har en chans att försvara sig; de kanske inte läser tråden eller ens är medlemmar längre).

Mycket märkligt. Typiskt Sony-trådar på något sätt.

Precis som ens intressen utfrågas eller ifrågasätts bara för att man inte vill spendera 40-50 lakan på nya kamerahus hela tiden, även fast man har råd - då är man tydligen inte ”tillräckligt fotointresserad” impliceras det mellan raderna.

Only in Sony-land. 😀

Och så anses man som bakåtsträvare när man hänger här och (ännu) inte köpt någon A7R för att man tycker att ens behov inte är uppfyllda (än).
 
Vilka märkliga saker och debatter.

Förs nästan hela tiden, men speciellt i Sony-trådar av någon anleding, virtuella debatter här emot osynliga och icke-existerande tråddeltagare som påstås ha sagt vissa saker eller haft vissa åsikter för några år sedan (om det är sant eller inte vet man ju inte, då de inte har en chans att försvara sig; de kanske inte läser tråden eller ens är medlemmar längre).

Mycket märkligt. Typiskt Sony-trådar på något sätt.

Precis som ens intressen utfrågas eller ifrågasätts bara för att man inte vill spendera 40-50 lakan på nya kamerahus hela tiden, även fast man har råd - då är man tydligen inte ”tillräckligt fotointresserad” impliceras det mellan raderna.

Only in Sony-land. 😀
Om du inte gillar trådarna i Sony forum, varför tycks du då häcka här nästan varje dag, morgon och kväll? Vi som har mer än tillräckligt med pengar, nämner aldrig ordet pengar, gillar vi en vara, kan mycket väl 40-50 lakan för ett kamerahus bli "småpotatis" ...... För oss gäller alltid kontant köp av flygplan, fartyg, herrgård, bilar, hästar
 
Om du inte gillar trådarna i Sony forum,...

Det är väl inte trådarna som är problemet (och inte heller vad han anmärker på) utan vissa inlägg(-are).

Jag stör mig tex på flera sidor långa inlägg. Det går att få fram sina argument på 10 rader, som det är nu missar man poänger bara för att (åtminstone jag) inte orkar läsa hela.
 
Det är väl inte trådarna som är problemet (och inte heller vad han anmärker på) utan vissa inlägg(-are).

Jag stör mig tex på flera sidor långa inlägg. Det går att få fram sina argument på 10 rader, som det är nu missar man poänger bara för att (åtminstone jag) inte orkar läsa hela.
Du har helt rätt, ett klart påpekande. Tror att det ger sig, med tiden, men ofta kan inlägg bli långa, ge en info, som kräver lite längre text. Tyvärr, har trådarna i Sony forum hånats av nördar från bl.a. NiCa, troligen för att dessa företag har få nyheter att presentera.
 
Vilka märkliga saker och debatter.

Förs nästan hela tiden, men speciellt i Sony-trådar av någon anleding, virtuella debatter här emot osynliga och icke-existerande tråddeltagare som påstås ha sagt vissa saker eller haft vissa åsikter för några år sedan (om det är sant eller inte vet man ju inte, då de inte har en chans att försvara sig; de kanske inte läser tråden eller ens är medlemmar längre).

Mycket märkligt. Typiskt Sony-trådar på något sätt.

Precis som ens intressen utfrågas eller ifrågasätts bara för att man inte vill spendera 40-50 lakan på nya kamerahus hela tiden, även fast man har råd - då är man tydligen inte ”tillräckligt fotointresserad” impliceras det mellan raderna.

Only in Sony-land. 😀


Mitt lilla insvep har ju inte ett förb....nt dugg med Sony att göra, min huvudtes är att det kan ta tid att acceptera vissa finesser ( som Fuji var allra först med i sina kameror Face avkänning alltså )- Vridbar/rörlig skärm kommer garanterat någon gång även till 1DX/D5 efterföljare tex.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar