Njutningsfyllt fotograferande

[MattiasL]

jag gillade biten ”redigera på ipaden ” då jag själv gör så lite som möjligt med bilden. Möjligen ljusa upp lite och räta nån horisont….
Kan man dricka gott kaffe samtidigt är det ju guld.

Jag är också väldigt sparsam med redigeringen, och Lightroom för iPad är alldeles lagom kompetent och lättanvänt för att sitta och skicka lite bilder åt olika håll. Ingen jätteprecision i färghanteringen givetvis, men jag gillar det här med att man enkelt kan dela med sig av bilder till folk man träffat under dagen, så man inte får en lång lista av dåligt samvete.

 

[JerryN]

Det låter rimligt. Men om det du skrev var en reaktion på mitt inlägg så har du inte begripit hur jag menar.

För att prata i militära termer så skjuter jag inte automateld. Jag skjuter punkteld. Det gäller att välja ut tillfället när motivet verkar vara på något intressant ställe, eller gör något intressant. Då drar jag av 3-5 bilder i högt tempo. Tar jag bara en bild så är det givetvis så att fanskapet blinkade precis då! Så blir bilden kass på grund av det.
Missa en bild är inte något alternativ. Ska jag ha med en trolig segrare springer han bara förbi en gång.
Dessutom har möjligheten att ta tusentals bilder utan att gå i konkurs gjort att jag har kunnat prova ut vilka AF-inställningar som fungerar och vilka som inte gör det för mina bilder. Det är likadant där - följa motivet med fokus manuellt är bortom vad jag är kapabel till. Det som gällde förr var att förfokusera, vänta på att motivet kom dit och ta en bild där. För att det skulle vara praktiskt möjligt fick jag gå rimligt nära, inte så nära som jag skulle vilja vara, så att inställningen inte var för kritisk. Med min första motoriserade kamera kunde jag kanske ta två bilder då, men då var oftast en av dem inte så skarp som önskades.

Nu klarar autofokus att följa motiven i de flesta fall, trots att jag använder brännvidder som göra att jag kommer närmare motivet och det blir med liv i bilden.

Så rask serietagning och mer avancerad AF, tillsammans med låg kostnad per tagen bild, har skapat mer fotoglädje för min del än vad det gör att stå och vrida och vända på ett och samma motiv en lång stund.

låter som du håller på med precis det som jag totalt fjärmat mig från.
”rask serietagning och mer avancerad AF, tillsammans med låg kostnad per tagen bild”.

låter ju inte som ett uns av filosofi, inre lugn eller ”zen-tänk” utan precis det jag fullkomligt övergett.

Tror aldrig jag stått nånstans och dratt av en skur för ”tänk om nån blundar” eller ”fungerade AF:en?”
blir det pannkaka (som man ser när man kommer hem) så blir det väl det då.

Kul vi är olika, med ditt sätt skulle jag vara död i infarkt inom en vecka.
Överlevde jag infarkten skulle jag troligen aldrig ta i en kamera igen.

 

[Ventures]

Verkar åter bli en tråd om vad som är rätt eller fel.
Det är väl bra att vi är olika och gör olika.

 

[LGNLGN]

Funderar och kommer fram till att jag nog känner mig oklädd utan kameran. Den är i princip alltid med. Är den någon gång inte med känns det som om något saknas. Att dokumentera med hjälp av kameran har nog blivit en del av mig

Kan också aktivt leta upp motiven och platser men då tar jag även bilder som berättar att jag gör just det. För mig själv. Finner stort nöje I att katalogisera och titta senare. Efter 1 år, 5 år osv

Ibland slänger jag alla efter att ha kollat. För det mesta inte.

Har gjort på samma sätt hela livet. Beroende på vad det har kostat. Kostnaden numer är ju försumbar och det har gjort att nöjet att fota har fått expandera ända ut i kanterna

 

[apersson850]

låter ju inte som ett uns av filosofi, inre lugn eller ”zen-tänk” utan precis det jag fullkomligt övergett.

Tror aldrig jag stått nånstans och dratt av en skur för ”tänk om nån blundar” eller ”fungerade AF:en?”
blir det pannkaka (som man ser när man kommer hem) så blir det väl det då.

Kul vi är olika, med ditt sätt skulle jag vara död i infarkt inom en vecka.

Blir det pannkaka blir det ju ingen bild på den personen, som vi kanske vill ha en bild på i tidningen eller nåt.
Lite utmaningar ska man ha, så man kan utvecklas. Låter som om du gett upp och gått in i något slags slow-motion och fastnat där. Hade jag gjort det hade jag förmodligen gett upp i infarkt inom en vecka.

 

[MattiasL]

låter som du håller på med precis det som jag totalt fjärmat mig från.
”rask serietagning och mer avancerad AF, tillsammans med låg kostnad per tagen bild”.

låter ju inte som ett uns av filosofi, inre lugn eller ”zen-tänk” utan precis det jag fullkomligt övergett.

Tror aldrig jag stått nånstans och dratt av en skur för ”tänk om nån blundar” eller ”fungerade AF:en?”
blir det pannkaka (som man ser när man kommer hem) så blir det väl det då.

Kul vi är olika, med ditt sätt skulle jag vara död i infarkt inom en vecka.
Överlevde jag infarkten skulle jag troligen aldrig ta i en kamera igen.

Var och en har väl sitt sätt att hitta det njutningsfulla i fotograferingen. Huvudsaken är att det blir bilder.
Jag kan inte påstå att mitt förhållningssätt är särskilt filosofiskt heller, jag har bara hittat ett sätt jag trivs med.

 

[Calle S]

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

Jag finner ”njutet” i flera sätt att fotografera. Digitalt där det går snabbt, det kostar inte extra att ta flera alternativ om jag är osäker på vad som blir bäst, jag kan kompromissa fram mer. Det är enkelt att använda flera olika blixtar och experimentera fram vad som blir intressantast. Det är även väldigt enkelt att kontrollera kvaliteten genom alla steg.

Sedan det motsatta när jag fotar analogt, till exempel storformat på 8X10. Sjukt långsamt, lös mätare, jag måste planera mycket noggrannare, använda stativ som jag i vanliga fall inte gillar att göra. Men jag tycker det är minst lika roligt, fast på ett annat sätt.

Jag kan inte säga att det ena är mer "njutsamt" än det andra; det beror på vad jag vill ha ut av bilderna. Vid porträttplåtningar blir det olika uttryck - digitalt en herrans massa exponeringar och många olika alternativ. Med 8X10 blir det kanske tio, tolv exponeringar som mest. Det är ganska bökigt att framkalla så stora blad. Och det gäller att modellen inte blinkar! Jag tar enbart två exponeringar ”per bild”.

Analogt kräver mer uppmärksamhet av mig, medan det digitala mer liksom ”flyter på”. Jag plåtar inte gärna storformat med oerfarna modeller till exempel, det är väldigt styltigt och kräver en del disciplin.

Sen är i och för sig stämningen under fokusskynket oslagbart trevligt. Speciellt vid ett lätt duggregn. Men då är det besvärligt att skydda filmen från vatten…

 

[Flash Gordon]

Denna vinter har vädret i Göteborg varit mer uselt än någonsin vad jag kan komma ihåg. Blåst, dimma regn. Ofta allt på en gång.
Idag och även igår har det varit riktigt bra väder.
Så jag tog med hundarna och vi åkte till Färjenäs nedanför Älvsborgsbron och strövade sedan längs kajerna på Hisingssidan. Det var vår i luften och solen värmde skönt. Vädret påverkar på många sätt hur njutbar fotograferingen blir. Ljuset och vädret på verkar ju också mycket resultatet.Visa bilaga _ALM2460.jpg

 

[CreativeMind]

Jag fotograferar nästa helt och hållet för den njutning som själva fotograferande ger.
Visst är bilden i sig viktig, men viktigare för mig är hur bilden blev till. Hur kändes det, Hur var mötet med någon annan?

jag har växlat ner i utrustning då det snabba digitala fotograferandet med att skjuta en serie bilder och sedan gimping på det…. Det liksom gav ingenting.

istället försöker jag jobba långsamt, ta få bilder, filmemuleringar. SOOC (ingen redigering), manuellt fokus osv. Fortfarande digitalt men mer analog i sättet. För MIG ger detta att blodtrycket sänks tio pinnhål bara jag tar upp kameran.

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

Jag tänker att för mig personligen så är det ett "både och" - det meditativa i själva fotograferingen och glädjen över den färdiga bilden. Och då inte minst den avkoppling som själva bildredigeringen ger. Jag tänker alltid SOOC men om bilden ska användas eller publiceras på något sått (räcker med att den ska upp på tex Instagram) så behöver den en mild handpåläggning. I min bok i linje med vad förr gjordes i det analoga mörkrummet - beskärning, uppsättning av skuggor och/eller täckning i högdagrar samt en avslutande mild vinjettering.
(Om bilden ska i tryck så blir ju efterbearbetningen lite mer avancerad med oskarp mask osv...)

Sedan är även utrustningen, återigen för mig personligen, viktig för just den meditativa upplevelsen - att den är anpassad efter motiv och metod. Och om jag har möjlighet till "slow photography" för avkopplingsskull - tex gatufoto - så upplever jag den manuella (fokus, exponering osv) men inte nödvändigtvis analoga kameran som extra vilsam.

En iakttagelse är att jag allt oftare använder min helt manuella utrustning (inget autofokus, manuell bländare men tids och ISO automatik om så önskas) i alla fotograferingssituationer - även de som inte är direkt optimala....

 

[MrKarisma]

Göra fotograferande enklare och fokusera på bilden istället för tekniken är min metod. Mitt största problem är långsamma jävla kameror som tar flera sekunder att starta.. Det förstör allt nöje för mig. Min nästa kamera ska banne mig starta på under 0.5sek.

 

[nyanders]

Jag känner ungefär som TS, det är själva fotograferandet som är min njutning.
Självklart redigerar jag mina blider lite, men det är inte där mitt fokus ligger.

Sedan fotograferar jag för min egen skull, det är inte ofta jag delar några bilder. Jag har i omgångar försökt hänga med i 52frames.com men när pressen att skapa något varje vecka har blivit för stor så har njutningen försvunnit och jag har hoppat av.

 

[lonian]

Jag har gott om kamerautrustning. Både Canon FF och lika mycket Fuji utrustning. Min vanligaste fotografering är att fota landskap och förstås mina lösspringande hundar. Mitt fotograferande är något att sysselsätta mig med under hundpromenaderna. Detta fotograferande är sällan särskilt seriöst. Fast ibland hittar man intressanta motiv.
Den andra sidan av mitt fotograferande är att vara släktens porträtt fotograf. Oftast då fotografering av mina barnbarn. Detta är den seriösa delen av mitt fotograferande.
Sedan är ju alltid någon kamera med på resor.
Jag har också fotograferat samtliga av släktens bröllop och större event. Så för min del är det ibland slöfotografering och ibland utmaningar där det gäller uppnå proffskvalitet. Fungerar bra tycker jag.

Fokuserar du manuellt?

 

[hampusm]

Göra fotograferande enklare och fokusera på bilden istället för tekniken är min metod. Mitt största problem är långsamma jävla kameror som tar flera sekunder att starta.. Det förstör allt nöje för mig. Min nästa kamera ska banne mig starta på under 0.5sek.

Vad har du för kamera? Jag kan inte minnas att jag ägt en kamera som tagit mer än 0.5 sekunder att starta. Eller så är jag ovanligt långsam…

 

[PMD]

Göra fotograferande enklare och fokusera på bilden istället för tekniken är min metod. Mitt största problem är långsamma jävla kameror som tar flera sekunder att starta.. Det förstör allt nöje för mig. Min nästa kamera ska banne mig starta på under 0.5sek.

Dra fram filmen och spänn slutaren direkt när du har tagit en bild så är kameran alltid skjutklar.

 

[Flash Gordon]

Fokuserar du manuellt?

Nej nästan aldrig. Eventuellt gör jag det vid landskapsbilder när jag ändå väntar på att få rätt ljus. Speciellt när jag fotar porträttbilder på barn måste fotograferandet gå blixtsnabbt. En grimasch, ett skratt eller leende kommer och går som en blixt. Här kan man nog aldrig få ett för snabbt och exakt följande AF. Detsamma gäller när man fotar springande hundar. Finns inte en chans att fokusera manuellt. Min senaste kamera X-T5 där sitter Följande fokus ofta korrekt även när den tar 10 bilder/sek. Har aldrig förstått detta med att köra det mesta manuellt. Ju mer hjälp jag får av tekniken desto mer kan jag koncentrera mig bilden. Jag har fotograferat en hel del bröllop. Under en dag kan det bli cirka 2000 bilder. Ju mer jag kan koncentrera mig på bilden och låta kameran och dess teknik hjälpa till så mycket den kan ger fler keepers.

 

[JerryN]

Jag är mer ute efter det där långsamma, att ta foton. Att ta BÄTTRE foton för att jag försöker tänka efter lite MER innan jag trycker av.
Känner att bilderna faktiskt blir bättre, men det tar tid....

Kommer aldrig ge mig in i stressmoment igen med 2000 bilder på en dag.

Kompis skall gifta sig och ville jag skulle fotografera bröllopet.
Kommer ta max 25 bilder , sa jag - men de är gratis.
Hans blivande fru betalde istället en fotograf som skall följa dem hela dagen och brukar leverera tusentals bilder. Killen tar över 25 lök. Så han är nog bra.

Undrar vem som skall se alla de bilderna.

 

[rÅgerArt]

Jag gick för många år sedan från att bara plåta på för att det var "gratis" när det blev digitalt till att använda stativ, tilt/ shift optik. Det gjorde att jag fick stanna upp processen oavsett om det var naturfotografi eller stadsfoto.
Att gå in i en meditativ bubbla gav en annan dimension till bilderna.
Säkerligen bara jag som märkte av den men hellre en bra bild än 100 ganska ointressanta som det blev många gånger.

 

[apersson850]

Jag är mer ute efter det där långsamma, att ta foton. Att ta BÄTTRE foton för att jag försöker tänka efter lite MER innan jag trycker av.
Känner att bilderna faktiskt blir bättre, men det tar tid....

Du har någon tiondels sekund på dig att ta en sån här bild. Men det är omöjligt att veta exakt när den blir bäst, så därför drar jag iväg en kort skur av bilder runt det moment som jag bedömer blir bäst.

Däremot förekommer det att jag är på plats och rekognoscerar dagen före tävlingen, eller ännu tidigare, för att leta upp ställen som kan vara bra att fotografera från. Eller lullar omkring i allt från några minuter till någon timme precis före för att hitta lämpliga ställen att stå på. Så tänker efter före gör jag ibland, men inte just när bilden ska tas. Då gäller det att anpassa sig, för fanskapet kan ju komma springande från "fel" håll!

 

[JerryN]

Jag gick för många år sedan från att bara plåta på för att det var "gratis" när det blev digitalt till att använda stativ, tilt/ shift optik. Det gjorde att jag fick stanna upp processen oavsett om det var naturfotografi eller stadsfoto.
Att gå in i en meditativ bubbla gav en annan dimension till bilderna.
Säkerligen bara jag som märkte av den men hellre en bra bild än 100 ganska ointressanta som det blev många gånger.

Sedär, en frände !

 

[JerryN]

Du har någon tiondels sekund på dig att ta en sån här bild. Men det är omöjligt att veta exakt när den blir bäst, så därför drar jag iväg en kort skur av bilder runt det moment som jag bedömer blir bäst.

Däremot förekommer det att jag är på plats och rekognoscerar dagen före tävlingen, eller ännu tidigare, för att leta upp ställen som kan vara bra att fotografera från. Eller lullar omkring i allt från några minuter till någon timme precis före för att hitta lämpliga ställen att stå på. Så tänker efter före gör jag ibland, men inte just när bilden ska tas. Då gäller det att anpassa sig, för fanskapet kan ju komma springande från "fel" håll!



Visa bilaga 168658

Om jag har en tiondels sekund på mig ta en bild av en fotbollsspelare, orienterare eller formel-1-bil…

Så känner jag att det är ju mer motivet som bestämmer vad jag skall göra eller inte.

beklagar, men då fotograferar jag hellre annat. Det skapar enorma mängder stress att vara redo att ta bilder på tiondelar.

Visst, många kanske tycker det är
avkoppling sitta med näsan mot stängslet och vänta på en bil som skall dra förbi i 280, och som man för säkerhets skull bränner av långa skurar av bilder….

Men JAG vill inte kalla det njutningsfyllt fotograferande.