Njutningsfyllt fotograferande
- Trådstartare JerryN
- Start datum
apersson850
Aktiv medlem
Njutningen kommer när man har satt den. Fotografera sånt som är gjutet i betong är jämförelsevis njutningslöst.
apersson850
Aktiv medlem
Påtvingad filmning för att skapa videosnuttar med våra maskiner på jobbet har jag också upptäckt det i högre grad. Så pass att jag börjat göra film med lite handling i, när jag hittar några villiga, eller i alla fall inte alltför motvilliga, skådespelare.
Dessutom har jag lagt möda på att lära mig redigera lite, så inte det som tar mig en minut att komma på sen tar en timme att genomföra. Samt X svordomar.
Dessutom har jag lagt möda på att lära mig redigera lite, så inte det som tar mig en minut att komma på sen tar en timme att genomföra. Samt X svordomar.
bony
Aktiv medlem
Det beror helt på vilken kamera/objektiv eller motiv/förutsättningar jag har. Har jag min X-Pro3 är känslan mer som när jag använder min analoga Pentax MX; mer eftertänksamhet även om det rör sig om gatufotografi. Eftersom jag då både kör RAW och Jpeg blir det även filmsimulering som jag uppskattar. Är det Pentax K1ii och ute i naturen gäller samma sak - men, är det i annan miljö och kortare objektiv (33-77) blir det mer av det digitala "smattrandet". Det ger fler bilder som behöver redigeras och givetvis även raderas.
Oavsett, så blir fotograferandet en njutning och variation med efterföljande redigering av de (i mitt tycke) bästa bilderna. Redigeringen gör jag antingen i Photoshop (eller Camera Raw om det räcker) eller Lightroom.
Det är precis som flera beskrivit; njutningen är högst personlig och huvudsaken är att det tillför positiv känsla i det egna välbefinnandet.
Oavsett, så blir fotograferandet en njutning och variation med efterföljande redigering av de (i mitt tycke) bästa bilderna. Redigeringen gör jag antingen i Photoshop (eller Camera Raw om det räcker) eller Lightroom.
Det är precis som flera beskrivit; njutningen är högst personlig och huvudsaken är att det tillför positiv känsla i det egna välbefinnandet.
PMD
Aktiv medlem
Ja, det är exakt poängen.Precis. Vi njuter av olika saker.
TS beskrev i trådens första inlägg hur han gör för att fotografera njutningsfullt, och frågar hur vi andra gör.
Sen ger han positiva kommentarer till de som gör på liknande sätt som han själv gör att njuta av sitt fotograferande, men sätter taggarna lite utåt i kommentarer till folk som gör helt annorlunda.
Frågan som borde ha ställts i första inlägget är kanske snarare: Ni som gör ungefär som jag kan väl berätta om det?
Senast ändrad:
JerryN
Avslutat medlemskap
Precis. Tråden borde nog hetat Slow Photo eller ngt sådant klatschigt.
Man blir lite trött när man ger exempel som att man tycker borde funka bra och sedan, troligen mest för att bara säga nåt, blörtar folk ur sig hur de stressfotograferar istället…
Alla är vi olika och alla ”slappnar vi av” på olika sätt, så visst. Kör på.
Vi som tar det slow finns här, vi går ingenstans
Mr Keys
Aktiv medlem
Precis. Tråden borde nog hetat Slow Photo eller ngt sådant klatschigt.
Man blir lite trött när man ger exempel som att man tycker borde funka bra och sedan, troligen mest för att bara säga nåt, blörtar folk ur sig hur de stressfotograferar istället…
Alla är vi olika och alla ”slappnar vi av” på olika sätt, så visst. Kör på.
Vi som tar det slow finns här, vi går ingenstans
jag hänger inte med. Vem stressfotograferar?
Jag har mest läst om hur folk beskriver sitt sätt att njuta av foto. Vissa är långsamma, andra hittar njutningen i en annan delav fotograferandet. Var det inte det tråden skulle handla om?
LGNLGN
Aktiv medlem
Finns väl inget rätt eller fel.... Inte ens mer rätt eller mindre fel. Alla har sitt sätt.
"Stressar" eller skyndar ibland lite extra för att hinna med ljuset som bara är så här i högst 20 min till. Stativet som då jävlas lite extra. Vart i helvete lade jag fjärrutlösaren nu då..
Drar ibland iväg skurar av bilder med telet när fågeln etc sitter där. Eller när den kommer flygande. När man har suttit i gömsle i 2-3 timmar och till slut får dra av 50 bilder i skurar av 10 under 30 sek. Sedan är det över och man får äntligen ställa sig upp och pinka. Som man glömde göra innan
Kontrasten när jag förflyttar mig fram och tillbaka vid rinnande vatten för att hamna "rätt". Eller krånglar med och flyttar omkring blixten som ligger 1 - 2 meter framför kameran med makrot på.
Eller att kameran bara är med på en promenad
Allt och alla aspekter är njutbara för mig.
Senast ändrad:
mats lindfors
Aktiv medlem
Vad som är njutningsbar fotografering för min del kan variera mycket. Från halv storm vid havet i 15 minusgrader till spegelblankt vatten en ljum sommarkväll. Men man vet aldrig i förväg om fotograferingen blir njutningsbart. Kanske också en del av tjusningen? Att fotografera i en stilla snöby blev en höjdare en gång. En häger kom flygande och satte sig perfekt på en krokig grov torr tallgren. Det blev en av mina bästa bilder. När allt funkar med fina omständigheter och att jag hittar intressanta bilder blir det lite som en drog för mig. En dag utan att ta en bra bild är lite av en bortkastad misslyckad dag.
apersson850
Aktiv medlem
Man blir lite trött när någon beskriver hur långsamt han arbetar, och sedan visar sig tänka lika långsamt, så han inte inser att njutningen kommer när man träffar tavlan mitt i prick, inte vid sidan om en halvtimme efter att tavlan togs ner.
Terje H
Aktiv medlem
Intressant att det blir tjafs där någon ger en signal och andra då vill ge igen…
Hur var det… ”Antingen har jag rätt, eller så har alla andra fel…”
Tycker själv inte att det ena utesluter det andra; vissa bilder kräver blixtsnabba beslut, andra kräver ett långsamt och detaljerat tänkande. Det finns positiv stress också, samtidigt som det kan vara meditativt att jobba med storformat och få ihop enbart 3 bilder från en hel dagsutflykt. Jag har jobbat med båda ytterligheter, själv ser jag tiden det tar att få till bilder som en process mot de riktigt bra bilderna.
Mäter aldrig tiden det tar, njuter av den process som leder fram till bilderna - där bilderna är den slutliga vinsten.
Ser ingen anledning att tjafsa, det viktiga är bra bilder som man kan stå för.
Mitt sätt att se.
Hur var det… ”Antingen har jag rätt, eller så har alla andra fel…”
Tycker själv inte att det ena utesluter det andra; vissa bilder kräver blixtsnabba beslut, andra kräver ett långsamt och detaljerat tänkande. Det finns positiv stress också, samtidigt som det kan vara meditativt att jobba med storformat och få ihop enbart 3 bilder från en hel dagsutflykt. Jag har jobbat med båda ytterligheter, själv ser jag tiden det tar att få till bilder som en process mot de riktigt bra bilderna.
Mäter aldrig tiden det tar, njuter av den process som leder fram till bilderna - där bilderna är den slutliga vinsten.
Ser ingen anledning att tjafsa, det viktiga är bra bilder som man kan stå för.
Mitt sätt att se.
apersson850
Aktiv medlem
Det är ofta en kombination. Även om det handlar om delar av sekunder när bilden ska tas kan den ha föregåtts av timmar av funderande och fixande för att möjliggöra att ta bilden på den där delen av en sekund. Eller ibland kanske bara några minuters funderande och jämförande av olika ställen där bilden bäst kan tas.
Ibland blir det precis som jag har tänkt, och då gäller det bara att ta bilden i rätt ögonblick. Vilket är omöjligt att avgöra helt och hållet i förväg, så 5-10 bilder i raskaste följd ökar chansen att någon av dem är den rätta. Så gick inte att göra med film, rent praktiskt, vilket innebär att en digitalkamera är klart avstressande här. Har jag gjort förarbetet löser den själva utförandet.
Ibland blir det inte som jag tänkt, och då är det antingen till att improvisera inom en kort tidsram eller så blev det tyvärr inget. En kamera till med något annat objektiv på kan ibland göra att det går att hantera sådana överraskningar också.
Därför är fler prylar också avstressande. Det finns något att falla tillbaka på.
För övrigt tjafsar jag inte, utan försöker få till insikten att bara för att något fungerar bra för en är det inte säkert att det gör det för en annan.
Det är jättebra att lära sig simma, men det hjälper inte mycket för den som ramlar ut ur ett flygplan.
Ibland blir det precis som jag har tänkt, och då gäller det bara att ta bilden i rätt ögonblick. Vilket är omöjligt att avgöra helt och hållet i förväg, så 5-10 bilder i raskaste följd ökar chansen att någon av dem är den rätta. Så gick inte att göra med film, rent praktiskt, vilket innebär att en digitalkamera är klart avstressande här. Har jag gjort förarbetet löser den själva utförandet.
Ibland blir det inte som jag tänkt, och då är det antingen till att improvisera inom en kort tidsram eller så blev det tyvärr inget. En kamera till med något annat objektiv på kan ibland göra att det går att hantera sådana överraskningar också.
Därför är fler prylar också avstressande. Det finns något att falla tillbaka på.
För övrigt tjafsar jag inte, utan försöker få till insikten att bara för att något fungerar bra för en är det inte säkert att det gör det för en annan.
Det är jättebra att lära sig simma, men det hjälper inte mycket för den som ramlar ut ur ett flygplan.
lonian
Aktiv medlem
Frågade bara då jag tycker bilden ser felfokuserad ut.
JerryN
Avslutat medlemskap
Det var nog jag som lite dumdristigt satte likhetstecken mellan slow = njutning.
För mig är det den där slow processgrejen som gäller, jag missar säkert en massa tillfällen med det. Men gråta över bilder man inte tagit känns lite konstigt.
Jag startade tråden för att kolla hur stor andel som tänker i likadana banor.
Startade tråden också för att jag vill gärna se lite diskussion på forumet - jag upplever det som rätt sömnigt....
Var och en blir lycklig på sitt och det är därför det i princip är meningslöst diskutera nånting på nätet.
Man kan påstå precis vad som helst och det dyker alltid upp någon med diametralt motsatt uppfattning, som så klart också har rätt.
Startar man en tråd om att fotografera katter kommer det alltid någon som fotograferar hundar och frågar varför hen inte får vara med, kränkt dessutom.
För en del är BILDEN det viktigaste, att den blir perfekt och som ngn annan sa i tråden, då kan man väl filma +-10 minuter och sedan välja nån filmruta.
Säkert finns det de som känner stor njutning av detta.
För MIG är det lika viktigt hur bilden blev till, som Mats Lindfors och Hägern i ett inlägg en bit upp. Det är inte bara bilden, utan även historien runt bilden.
För en del är detta meningslöst tjafs, för andra en sanning.
lonian
Aktiv medlem
2000 exponeringar är väl mer en normal fotosväng på bröllop.
Jag fotade också bröllop under sommaren och fick runt 1500 bilder.
Bantade ner det till 360 bilder som jag valt ut som de bästa och gjort mina korrigeringar på.
Nej jag njuter inte av att fota bröllop och skulle inte vilja ha det som ett arbete. Färre bilder känner jag skapar mer njutbarhet när jag får chansen att lägga all energi på mina bildredigeringar. När man får för många att arbeta med så blir det simpla korrigeringar som att beskära, lyfta lite ljus osv, men oftast är nästan samma bild som direkt ur kameran. Då blir jag inte lika nöjd över resultatet.
Jag passar nog säkert bättre som en gäst fotograf på bröllop.
mats lindfors
Aktiv medlem
Jag tycker att du startade en intressant tråd. Annars handlar det mest om teknik. Synd att det blev tjafsigt från vissa håll.
LGNLGN
Aktiv medlem
Tycker också att det var en intressant tråd. Varför vi fotar och vad vi var och en känner inför vår kanske gemensamma favorit hobby. Vad det är på ett individuellt plan som gör att det är så intressant.
På vanligt Fotosidan maner finns det ofta en tendens att till slut hamna i typ "rätt eller fel". Lite Messerschmitt tonläge där "jag" vet bäst. Vilja korrigera andra. Men mindre i denna tråd än det brukar vara. Tyckte det var kul att läsa hur flera ser på detta med sitt fotograferande. På ung samma sätt som när man fotograferar tillsammans och hur olika man ser på det som man tar bild på.
Saknar fler av just denna typ av trådar. När man lämnar kameran utanför. Hur man tänker kring sitt bildseende och varför man försöker fånga det.
På vanligt Fotosidan maner finns det ofta en tendens att till slut hamna i typ "rätt eller fel". Lite Messerschmitt tonläge där "jag" vet bäst. Vilja korrigera andra. Men mindre i denna tråd än det brukar vara. Tyckte det var kul att läsa hur flera ser på detta med sitt fotograferande. På ung samma sätt som när man fotograferar tillsammans och hur olika man ser på det som man tar bild på.
Saknar fler av just denna typ av trådar. När man lämnar kameran utanför. Hur man tänker kring sitt bildseende och varför man försöker fånga det.
Senast ändrad:
