Njutningsfyllt fotograferande

[JerryN]

Jag fotograferar nästa helt och hållet för den njutning som själva fotograferande ger.
Visst är bilden i sig viktig, men viktigare för mig är hur bilden blev till. Hur kändes det, Hur var mötet med någon annan?

jag har växlat ner i utrustning då det snabba digitala fotograferandet med att skjuta en serie bilder och sedan gimping på det…. Det liksom gav ingenting.

istället försöker jag jobba långsamt, ta få bilder, filmemuleringar. SOOC (ingen redigering), manuellt fokus osv. Fortfarande digitalt men mer analog i sättet. För MIG ger detta att blodtrycket sänks tio pinnhål bara jag tar upp kameran.

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

 

[MattiasL]

Jag har förändrat mitt sätt till ett mer realistiskt och för mig hållbart. När jag var yngre hade jag alltid idéer om analoga processer och tekniskt experimenterande. Men tiden det tog stod inte i proportion till resultatet. Jag har märkt att resa lätt med digital kompaktkamera, och att sätta mig på ett fik och redigera på iPaden är väldigt trevligt, när jag fotograferar för mitt eget nöjes skull. Snabbt, spontant, enkelt.

 

[JerryN]

Jag har förändrat mitt sätt till ett mer realistiskt och för mig hållbart. När jag var yngre hade jag alltid idéer om analoga processer och tekniskt experimenterande. Men tiden det tog stod inte i proportion till resultatet. Jag har märkt att resa lätt med digital kompaktkamera, och att sätta mig på ett fik och redigera på iPaden är väldigt trevligt, när jag fotograferar för mitt eget nöjes skull. Snabbt, spontant, enkelt.

jag gillade biten ”redigera på ipaden ” då jag själv gör så lite som möjligt med bilden. Möjligen ljusa upp lite och räta nån horisont….
Kan man dricka gott kaffe samtidigt är det ju guld.

 

[FiCa1]

Jag fotograferar nästa helt och hållet för den njutning som själva fotograferande ger.
Visst är bilden i sig viktig, men viktigare för mig är hur bilden blev till. Hur kändes det, Hur var mötet med någon annan?

jag har växlat ner i utrustning då det snabba digitala fotograferandet med att skjuta en serie bilder och sedan gimping på det…. Det liksom gav ingenting.

istället försöker jag jobba långsamt, ta få bilder, filmemuleringar. SOOC (ingen redigering), manuellt fokus osv. Fortfarande digitalt men mer analog i sättet. För MIG ger detta att blodtrycket sänks tio pinnhål bara jag tar upp kameran.

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

Jag plåtar aldrig med "spray-and-pray". Jag kör "analog" digital fotografering. Manual mode, ingen autofokus (oftast) och som jag hade en rulle 35 mm film med 36 exponeringar i kameran. Däremot redigerar jag mina RAW-filer i PS + DxO Nik Collection (Silver Efex och Color Efex).

 

[Flash Gordon]

Jag har gott om kamerautrustning. Både Canon FF och lika mycket Fuji utrustning. Min vanligaste fotografering är att fota landskap och förstås mina lösspringande hundar. Mitt fotograferande är något att sysselsätta mig med under hundpromenaderna. Detta fotograferande är sällan särskilt seriöst. Fast ibland hittar man intressanta motiv.
Den andra sidan av mitt fotograferande är att vara släktens porträtt fotograf. Oftast då fotografering av mina barnbarn. Detta är den seriösa delen av mitt fotograferande.
Sedan är ju alltid någon kamera med på resor.
Jag har också fotograferat samtliga av släktens bröllop och större event. Så för min del är det ibland slöfotografering och ibland utmaningar där det gäller uppnå proffskvalitet. Fungerar bra tycker jag.

 

[hampusm]

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

Fotar analogt. Sedan får jag en släng till när det ska framkallas

 

[jerrysoderberg]

Jag njuter när jag fotograferar analogt, njuter vid framkallning, njuter vid skanning njuter vid förstoringsapparat... Allt är en njutning

 

[apersson850]

För mig är det tvärtom. Digitala kameror har gjort det rimligt för mig att kunna öva så mycket som jag behövde för att kunna få till bättre bilder av folk som springer för glatta livet bland grenar och löv. Jag rasslar av 3, 8, 15 eller 20 bilder, om jag tror det behövs, för att försöka vaska fram något som blev riktigt bra där. Det har hänt att jag tagit mer än 5000 bilder på en helg. Sen hittar jag hundra som är bra och några som jag är riktigt nöjd med. Då är jag så glad över att det inte är något problem att jag hittat 4900 sätt att inte ta bra bilder på.
Sammanlagt har jag tagit tiotusentals bilder på olika, eller lika, sätt, för att försöka sätta den där bilden som jag vill få till.

 

[Sven Blomquist]

Jag har fastnat i gammaldags analog diafotografering. Jag använder Fuji men fotar som om varje bild kostar skjortan som på diatiden. Det är omedvetet och rätt korkat. Jag märker att jag missat en del bra tillfällen eftersom jag inte har tagit mig tid att ta några fler bilder vid varje tillfälle.

 

[alfin]

Jag har testat att hålla ner avtryckaren och fånga drösvis med bilder i samma moment, men förstår inte tjusningen med det. Spray-and-pray i min värld handlar knappast om fotograferande. Då kan man lika gärna filma i 8K och plocka ut de där rutorna i post, där subjektet gör något som vi inte skulle fått på bild med traditionella fotografiska metoder. Tjusningen med fotograferandet är, iallafall i min värld, att kunna fånga de få avgörande ögonblicken, men också att missa dem mer än ofta. Träning ger färdighet.

 

[PMD]

Jag fotograferar nästa helt och hållet för den njutning som själva fotograferande ger.

Det behövs inte ens något fotograferande. Jag tar fram en kamera ur skåpet för att gulla lite med den. Klia den lite under objektivfästet och bredvid sökarokularet samt smeka den försiktigt bakom återspolningsveven. Det blir ömsesidigt njutande för mig och kameran.

 

[lonian]

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

Jag gillar att planera en bild. Jag kan gå förbi samma område flera gånger och tänka, det där är ett bra motiv men det såg inte helt rätt ut just nu.
Tillslut kommer rätt dag och när jag väl får till det och vet att jag har en bra bild i kameran så kan jag sitta i timmar framför datorn och pilla tills jag blir nöjd.
Jag njuter både i foto tillfället och i redigeringen.

Samma plats.

 

[PMD]

Tålmodigt att vänta på att snön smälte bort!

 

[Ventures]

Jag fotograferar nästa helt och hållet för den njutning som själva fotograferande ger.

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

Det är inte alltid en njutning. Med bilden som mål innebär det ofta mindre bekväma situationer. Men det kan ju också vara intressant.

 

[Terje H]

Jag fotograferar nästa helt och hållet för den njutning som själva fotograferande ger.
Visst är bilden i sig viktig, men viktigare för mig är hur bilden blev till. Hur kändes det, Hur var mötet med någon annan?

jag har växlat ner i utrustning då det snabba digitala fotograferandet med att skjuta en serie bilder och sedan gimping på det…. Det liksom gav ingenting.

istället försöker jag jobba långsamt, ta få bilder, filmemuleringar. SOOC (ingen redigering), manuellt fokus osv. Fortfarande digitalt men mer analog i sättet. För MIG ger detta att blodtrycket sänks tio pinnhål bara jag tar upp kameran.

Hur gör ni för att få till ”njutet” i det ni gör? Eller är det skit samma?

Jag fotograferar för att jag måste! Visst är det fantastiskt att vara ute i naturen, men det är det även om jag inte skulle fotografera. För mig är fotograferandet mer som ett konstnärligt uttryck, ett behov av att vilja uttrycka mig - samtidigt som jag hela tiden arbetar med att försöka utveckla mitt bildspråk.

Jag fotograferar oavsett hur jag mår, vilket då också ger bilder med olika uttryck.

Bilden är det viktiga, men då mest själva processen när jag fotograferar. Utrustningen är inget annat än verktyg för mig, att jag har det jag behöver för att kunna göra de bilder jag vill göra.

Ibland jobbar jag långsamt, ibland blixtrande snabbt - beroende på vilken typ av bilder jag vill göra. Jag trivs med båda sätt. Alltid manuellt; manuell ljusmätning och manuell fokusering. Numera enbart digitalt, alltid direkt i jpg. Men jag hann med 32 analoga år innan jag under 2005 blev heldigital.

För mig handlar motivationen att alltid hitta estetiska kopplingar till det känslomässiga, fotograferandet är ett livsbehov. För mig handlar det om att leva med fotografi. Helt enkelt!

 

[Third eye]

Kaffet vid datorn efter en fotoresa eller session när jag editerar för att matcha känslan och sinnesbilden jag hade vid fototillfället.

 

[lonian]

Tålmodigt att vänta på att snön smälte bort!

Fotade höst bilden först.

 

[apersson850]

Jag har testat att hålla ner avtryckaren och fånga drösvis med bilder i samma moment, men förstår inte tjusningen med det. Spray-and-pray i min värld handlar knappast om fotograferande.

Det låter rimligt. Men om det du skrev var en reaktion på mitt inlägg så har du inte begripit hur jag menar.

För att prata i militära termer så skjuter jag inte automateld. Jag skjuter punkteld. Det gäller att välja ut tillfället när motivet verkar vara på något intressant ställe, eller gör något intressant. Då drar jag av 3-5 bilder i högt tempo. Tar jag bara en bild så är det givetvis så att fanskapet blinkade precis då! Så blir bilden kass på grund av det.
Missa en bild är inte något alternativ. Ska jag ha med en trolig segrare springer han bara förbi en gång.
Dessutom har möjligheten att ta tusentals bilder utan att gå i konkurs gjort att jag har kunnat prova ut vilka AF-inställningar som fungerar och vilka som inte gör det för mina bilder. Det är likadant där - följa motivet med fokus manuellt är bortom vad jag är kapabel till. Det som gällde förr var att förfokusera, vänta på att motivet kom dit och ta en bild där. För att det skulle vara praktiskt möjligt fick jag gå rimligt nära, inte så nära som jag skulle vilja vara, så att inställningen inte var för kritisk. Med min första motoriserade kamera kunde jag kanske ta två bilder då, men då var oftast en av dem inte så skarp som önskades.

Nu klarar autofokus att följa motiven i de flesta fall, trots att jag använder brännvidder som göra att jag kommer närmare motivet och det blir med liv i bilden.

Så rask serietagning och mer avancerad AF, tillsammans med låg kostnad per tagen bild, har skapat mer fotoglädje för min del än vad det gör att stå och vrida och vända på ett och samma motiv en lång stund.

 

[nbqr]

Ladda en ny rulle i Fuji 690, ta åtta bilder, sen framkalla och kontaktkopiera

Också sjukt kul att låta andra låna en kamera, t.ex. om man är på fest och har med sig typ en Nikon F4 med blixt och skickar runt den. Ingen aning vad som fastnar på filmen men kul att framkalla sen!

 

[BeBest]

Då jag ger mig ut med kameran i näven är det en motivjakt på gång. Koncentrationen är maximal. Jag vet inte vad jag kommer att få se. Allt är möjligt om jag ser något intressant. Litet eller stort, nära eller på avstånd allt går att snabbt fånga in. Superzoom-objektivet på kameran fixar det.
Resultaten av någon timmes strövande i naturen brukar, beroende på årstid, väder och tid på dygnet, ge insekter, blommor, vilt, dimmiga vyer och inte mist spännande upplevelser då jag försöker smyga mig inpå någon hare eller räv, hjort eller älg. Vildsvinen kommer jag ibland onödigt nära men dem smyger jag inte på utan föredrar att betrakta på avstånd.
Så kommer jag hem och får då än en gång möta alla spännande ögonblicken vid betesmarker och åkrar eller längs stigar och skogsvägar. Njutningen återupplevs och återkommer då fotona ska redigeras. När jag sedan långt senare återser bilderna är njutningen än en gång där.