Jag är lite förvånad över att det tydligen är så oerhört kontroversiellt att säga att en råfil inte är en färdig bild
Som jag skrev tidigare i tråden: Enda syftet med en råfil är ju att komma till en bild, så i den meningen är de ju förstås bildfiler. De innehåller information ur vilken man kan skapa en bild och hela syftet med dem är ju att åstadkomma bilder. Ur hanteringssynpunkt fungerar de ofta som färdiga bilder eftersom många program och de vanligaste operativsystemen kan tolka dem (eller i nödfall i alla fall läsa deras ibäddade jpeg). Så om någon absolut vill kalla dem bilder har jag inget problem med det
Men när man diskuterar efterbearbetning (vilket var utgångspunkten för den här diskussionen) blir det ofta intressant att framhäva och tydliggöra skillnaden mellan råfiler och andra mer "färdiga" bildformat. Varför? Jo, eftersom råfiler ger en del unika möjligheter jämfört med de mer färdiga formaten. Att en råfil är mer öppen för redigering tror jag ändå de flesta kan hålla med om.
Det här att säga att en råfil inte är en färdig bild, eller att den innehåller många olika potentiella bilder är mest ett sätt att göra den skillnaden tydligare.
Kärnan i det hela, vad är en råfil egentligen?
Råfilen är ju enkelt sett en samling mätdata från ett exponeringstillfälle. I råfilen finns en mängd datatyper samlade. Den mest centrala delen sönderfaller i två delar: Dels en stor klump med data med luminansvärden (ljusintensitet) från varje pixel. Dels information om hur färgfiltret är uppbyggt och dess relativa position på sensorn. Det är ju med de här två delarna man sedan kan interpolera fram vilken färg olika pixlar kan ha. Vid sidan av de här två centrala delarna skickar man med en mängd sidoinformation: Dels information om kamera, objektiv och exponering, oftast lagrade enligt Exif-standarden. Dels har man ibland med en del data organiserade som ITPC-data. Plus att man brukar skicka med en mer eller mindre lågupplöst jpeg-rendering ("inbäddad jpeg") gjord av kamerans egen framkallningsprocess i enlighet med inställningar i kameran. Sist men inte minst finns det oftast med en del tillverkarspecifika data där varje kameratillverkare skickar med sådant de tycker känns relevant. Som exponerings- och vitbalansdata från kamerans egna mätningar, autofokuspunkternas position, hur blixten var inställd osv. Det här senare är information som en råkonverterare kan välja att beakta, eller ignorera (vilket t.ex. Adobe ofta tenderar att göra).
Men notera att i en råfil har man ännu inte bestämt vilken färg de olika pixlarna skall ha. Eller om de alls skall ha någon färg. Man har heller inte bestämt någon färgrymd, någon vitbalans eller hur tonkurvan skall se ut (men man skickar ofta med ett förslag). Man har faktiskt inte ens bestämt hur färginformation skall räknas fram (med vilka algoritmer, eller om det skall ske med hjälp av heltalsberäkningar eller mer exakta flyttalsberäkningar). Kort sagt, det finns en lång rad beslut som påverkar den slutliga bilden som man ännu inte tagit. Det är här råfiler skiljer sig så kraftigt från till exempel jpeg- eller tiff-filer. Där har de besluten redan tagits.
Det är med det här i bakhuvudet som jag tycker det är hjälpsamt och tydliggörande att säga att en råfil inte är en färdig bild. Vilket däremot en jpeg- eller tiff-fil är. Jag kan erfarenhetsmässigt säga att det är en tankebild som fungerar mycket bra på fotokurser och liknande när man skall förklara varför råfiler är så praktiska och varför det ofta är en bra idé att lagra sådana. Att uttryckssättet sedan förvirrar en del farbröder på Fotosidan ser jag som ett mindre problem
