Ett sätt att komma runt det hela är att säga pluss/minusframkalla.
Då kommer man kanske ifrån lite av alla felaktiga förklaringar av vad pressning är. Att pressa en 400 asa film till 1600 ger den t.ex. inte en känslighet på 1600 asa.
Jag tänker på pressning som en tvåstegsprocess, dels underexponering, dels överframkallning för att kompensera för underexponeringen så att högdagrarna får samma densitet såsom högdagrarna skulle ha fått om normalt om känsligheten/ljuset räckt till och jag kunnat exponera och framkalla normalt. Vad jag förlorat på pressningen är lågdagrar. Jag försöker då undvika ordet pressning då folk använder det så olika.
Plussframkalla är att överframkalla för att få en brantare filmkurva och därmed högre kontrast och mindre omfång (något som i regel görs för kontrastlösa motiv skall få god kontrast, utsträckning). Överframkallning har som en possitiv bieffekt att exponeringsindex hamnar något högre än vad normalframkallning ger (dock fortfarande oftast lägre eller i bästa fall samma än/som filmens anonserade känslighet).
Minusframkallning är att underframkalla för att få en flackare filmkurva och därmed lägra kontrast så att ett motiv med hög kontrast uppträder på filmen med ett normalbrett densitetsomfång (komprimering). Underframkallning har den bieffekten att exponeringsindex för filmen sjunker än mer under filmens annonserade känslighet.
Detta för svartvit negativ film. För färgfilm är effekten liknande samtidigt som även färgerna påverkar. Plussframkallning ger kraftigare färger och minusframkallning mindre mättade färger.
