Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

"Minolta"-färger och färgprofiler

Produkter
(logga in för att koppla)

perese

Aktiv medlem
Jag var inte säker på vart jag skulle lägga inlägget, men eftersom kameran registrerar bilden så satte frågan här.

Jag har under en tid funderat mycket på färghantering och att få så bra färghantering som möjligt. Jag har nyligen köpt en bättre skärm och även en X-rite color passport för att få "rätt" färger och WB i de mest konstiga ljusförhållanden (typ hundutställning inomhus).
Minolta och (antar jag) Sony är "kända" för att ha en bra hantering av färger än motsvarande andra märken (Om det är rätt eller inte handlar inte detta inlägg om, så det behöver vi inte diskutera).

Min fråga:
Om jag tar en bild och anpassar förhållandet med en "korrekt" profil med X-rite och lägger in den i LR, försvinner då "minolta" färgerna, dvs kommer färgen att normaliseras till vad industrin (24 color patch) tycker och hur LR renderar dem (för visst påverkar LR fast en profil aktiveras?), eller vad får jag?

Detta kanske inte spelar så stor roll men eftersom jag börjat vandringen med färghantering så börjar man ställa frågor som i varje fall inte jag har svaret på, kanske någon av er har det?
 
Jodå, det finns en hel del att tänka på, samt en hel del som förändras/inte förändras. Sonykamerorna har en bra färgåtergivning enligt många sätt att se på saken, så så längt allt gott och väl.

Man bör dock ha koll på sambanden innan man börjar dra slutsatser av hur ens egna insatser påverkar slutresultatet (bilden)...

*Det man brukar kalla för "Minolta-färger" är en karaktärsprofil, och har egentligen inget med "färgsäkerhet" att göra. Om Minolta bestämt sig för att hudton ska vara klar-violett är detta "Minolta-färg". Om man tycker om "Minolta-färg" bör man vara medveten om skillnaden på detta och "rätt" färg.

*Det kameran påverkar är hur nogrannt den kan SKILJA på olika färgtoner, inte hur färgtonerna presenteras i bildresultatet. Kameraprofilen bestämmer i stort sett det mesta av "karaktären" på det du ser. I detta ingår saker som t.ex om rött alltid är lite starkare än grönt i slutresultatet fastän att de har samma färgintensitet i orginalet framför kameran osv... Detta är "karaktär".

*CC24 är på intet sätt en "standard" för färg, däremot är den ETT sätt att ge användaren 18st väl inmätta referenser till verkligheten. Varje färgpatch har en väl bestämd spektralrespons, och alltså en väldigt väl definierad "färg" enligt mänskliga ögon - detta varierar sedan med belysningens beskaffenhet.

*Profilen är ALLT - LR bestämmer bara saker som interpoleringen (uppskalningen av färgkanalerna) och färgdämpning/blurrning i en eventuell brusreducering. Men i en normal låg-ISO-bild så påverkar inte LR "färgen" i sig självt mer än genom profilen. På ISO12800 däremot så har programmet varit inne och petat en hel del... Det LR gör i normalfallet som "interpoleringsmotor" är att väga färgstyrka mot "mörkhet" i bilden när de saknade färgvärdena interpoleras fram, och på lägre ISO är detta arbete väldigt likartat mellan olika interpoleringsmotorer, felmarginalen är väldigt liten.

*Använder du Passport till att ta fram en färgprofil åt dig har du tagit bort "Minolta-karaktären", men du har kvar kamerans färgsäkerhet, dess förmåga att skilja på närliggande färger osv...

För övrigt vill jag bara tillägga att Passport framställer väldigt enkla profiler - som inte alltid är lika nogrannt korrigerade som orginalprofilerna - även om de är mer "situations-" eller rättare sagt belysnings-specifika. Till Sony, som har ganska godmodigt behov av korrigering fungerar det i de flesta fall ganska bra dock. Förvänta dig inte perfekta färger i energisparlampsbelysning/lysrör bara...!

Det optimala är om man kan lära sig vilken "karaktär" man tycker om, och om man sen kan påverka en profil nogrannt framställd efter ljusförutsättningen till att ge den "karaktär" man vill... Inte alltid helt lätt!

Vill man använda Passport så kan man göra en egen "preset" med LR's egna HSL-färgkorrigeringar i "Develop"-panelen för att efterlikan den "karaktär" man vill ha. Passport står då för färgsäkerhet mot verkligheten, och din preset för "karaktär-delen"

Jag skriver nog lite mer senare i kväll, men måste springa nu... Är det nåt väldigt specifikt med LR och dess färgprofiler/hantering du vill veta så lägg in en rad.
 
Ahh, grymt. Jag hade hoppats att du skulle nappa, känns mer rätt att flera får ta del av dina kunskaper än att bara jag får det som ett pm.

Jag började fundera en hel del i samband med A5xx tråden och dess prat samt om tidigare trådar om minolta färger. Jag har väl en egen uppfattning om hur mitt slut resultat skall vara, och gör en del ändringar i HSL och basic panelen.

En fråga som du gärna får besvara är varför (kanske bara jag och en del andra på Dyxum) upplever att det blir bättre med lägre brightness och contrast än den standard som LR ger? Jag sätter ex brighness till 14 och kontrast till 11 som utgångsläge och ändrar om bilden behöver det i vissa fall. Sätter ofta clarity till 10-20 och några snäpp på vibrance och saturation.

Du får gärna utveckla din syn på hur LR hanterar dessa områden ur ett Sony perspektiv.

Om du inte hört det tidigare så är du GULD värd, har besvarat många frågor och gjort mig nyfiken på andra frågor/områden.
 
Adobe har nog precis som med alla andra kameror siktat på ett mellanting mellan "orginal"-tonkurvan och sin egen "Adobe"-karaktär, vilket nog inte alltid har varit så lyckat.

Att kontrollerna "Brightness" och "Contrast" påverkar mer än bara det uppenbara i ren "ljushet" är det väl många som lagt märke till, men kanske inte så många som försökt omsätta i precisa beskrivningar för sig själva. Precisa beskrivningar är alltid ett MÅSTE om man ska arbeta med bilder - annars sitter man som ett fån och drar i alla möjliga reglage tills man (eventuellt) når fram till något som är i närheten av det man hade som (eventuellt) mål.

"Bilden känns inte riktigt rätt" kan man inte arbeta efter mer än på måfå, men kan man säga t.ex "för låg kontrast i lågdagerpartierna samt för mycket färgmättnad i de ljusaste partierna" så är man åtminstone halvvägs - man har gjort en problemframställning. Då återstår det bara att hitta en praktisk lösning.

Nåväl. Tonkurvan bestämmer lokalt inom exponeringsomfånget hur fördelningen av färgstyrka sker. Med en lokalt brantare tonkurva drar man isär R, G och B ifrån varandra (om de inte är lika från början, dvs färgen är perfekt neutral "grå"). Mer isärdragna RGB-värden innebär högre färgstyrka. Tvärtom gäller då naturligtvis för motsatsen - en mer flack tonkurva lokalt komprimerar ihop RGB-skillnader så att färgstyrkan minskar.

"Contrast" påverkar den lokala tonkurvebrantheten genom att fördela den mellan mellantonerna och hög/lågdagrar. Ökar man kontrasten ökar brantheten på mitten, och minskar i ytterändarna av tonkurvan. Detta ökar färgstyrkan på mellantoner och sänker färgstyrkan i låg- och högdager. Minskar man kontrasten ökas färgstyrkan i hög- och lågdager, och sänks i mellantonerna.
Detta är ganska lätt att se när man sänker kontrasten till -50, då försvinner all färgstyrka i mellantonerna, och ökar man då "Saturation" för att återställa detta så övermättar man oftast skuggpartierna och högdagrarna.

"Brightness" fördelar färgstyrka mellan låg- och högdager. Öka brightness så ökar färgstyrkan i lågdagrar, och minskar i högdagrar. Tvärtom vid sänkt brightness naturligtvis då. Kontrollen kan liknas vid en väldigt mjuk form av "Exposure", ungefär som att dra i mittdelen på en kurva i PS.

Man kan balansera en bild genom att välja var man ska ha mycket kontrast (branthet) innan "Vibrance" och "Saturation" - här får man då väldigt mättade färger. Man kan sen justera tillbaka en del av ljusheten man då förändrat i "Tone Curve"-delen, som eftersom den ligger efter färgkontrollerna inte påverkar hur de arbetar alls i samma grad.
 
Oftast kan man hitta en balans som fungerar för de "flesta" bilder av en viss typ man tar, och då kan det vara bra att spara dessa inställningar som en preset. Du har ju tydligen hittat en balans i vissa värden - som många andra också tycker "stämmer". Då är detta antagligen ganska bra. Till Sony (och faktiskt de flesta andra också enligt min personliga åsikt och smak) så är ofta en märkbart lägre "Contrast" än orginalvärdet att föredra - iaf på låga ISO. Tycker man att det blir för kontrastlöst får man helt enkelt justera i kurvsektionen i stället.

Jag kör själv på "Exp" -0.4, "Brightness" 70, "Contrast" 0 eller -10 och en ganska S-formad kurvsektion. Jag tycker färgmättningen i framför allt skuggpartier blir klarare då, och utöver detta ändras karaktären även en hel del i ljusa hudtoner/pastelltoner. Uppfattningen av bilden är ju dock personlig, så man får hitta sin egen "signatur" och försöka komma fram till vad beståndsdelarna i dess karaktär är. Nackdelen med just mitt upplägg är att ljusa orange toner dras mot rött (kan ge problem i hudtoner, beroende på vilken kamera man använder) - men detta har jag kompenserat för redan i färgprofilen för kamerorna, så det stör mig inte.

Det är dock alltid viktigt att färgerna IN i systemet redan där kameraprofilen lämnar över till exponeringskontrollerna i LR är "rätt" - annars arbetar man på måfå igen. Det som då stämmer för ett visst foto kanske inte stämmer för ett annat. Är man säker på att färgen stämmer från början kan man köra samma behandling på alla bilder - då är det bara små detalj-justeringar kvar att göra per bild. Man kan spara massvis med tid på att ha "bra färg" in från kameran.

Problemet LR har med både Sony och ett par andra "typer" av färgfiltersammansättningar är just i skuggorna. LR vill ta fram färg, även om förutsättningarna för detta är dåliga (mycket brus är EN faktor som påverkar), och detta ger ett interpoleringsfel som överbetonar färgstyrka på bekostnad av ljushet. Det finns en balans till alla sorters (rimligt planerade) sensorer där man minimerar färg/luminansfel mot varandra, men denna balans är inte alltid så lätt att hitta. Felet är dessutom ackumulativt - om interpoleringsmotorn vill ta fram mer färg än vad som finns tillgängligt så BLIR även luminansen mer fel - prolemet dubblas. Samma sak på andra hållet. För stor ansträngning för att hitta luminansdetaljering ger också mer färgbrus.

Nej, nu är denna arbetsdagen slut. Det trillar C-kod ur öronen snart... :-/
 
Du är grym, måste nog läsa ett par gånger för det var utförligt men jag hängde inte med helt nu när jag läste. Får ta en lungn stund och läsa igen och se om det är något som jag inte hånger helt med.

Inte funderat på att göra en bok eller annat material om detta ämne? Finns nog intresse för många att förstå och lära sig mera :)
 
ANNONS
Sony Winter Cashback hos Götaplatsens Foto