Min fågelbild - Så här gick det till

[growingart.se]

I juni tog jag mod till mig och begav mig ut på en vandring i ett naturreservat, med tanken att i ett naturreservat måste man vara mer skyddad än ute i den bistra förvildade Naturen. Vi var ett gäng fotografer från Fotosidan som skulle göra en fotoutflykt tillsammans så jag kände mig ändå relativt säker på att jag skulle komma hem levande. Jag sov över hos en kamrat, vi gick och lade oss vid tolv och gick upp tio i två, alla skulle mötas vid reservatet klockan tre för att ta oss an den uppåtgående morgonsolen. Det var en trevlig morgon, vi gick omkring och fotade, pratade, fikade. Jag fick tillfälle att öva några bilder på en dykande mås, men ingen bild blev riktigt bra. Tidvis under morgonen hörde vi en fasantupp, men vi såg inte skymten av den. När det slutligen blev dags att bege sig hemåt blev jag lite efter de andra, jag hörde fasantuppen till vänster om mig och plötsligt såg jag den komma flygande från vänster, jag lyfte kameran och försökte ivrigt följa den i sökaren och brände av en bild. Jag hade tidigare ställt in exponeringen mot marken men eftersom bakgrunden (himlen) nu var ljusare så blev det en totalt sett överexponerad bild och jag hann inte zooma in heller. Men fasantuppen hamnade på bild Beskuren naturligtvis.

En annan kul grej i samband med utflykten är att när vi gick till bilarna så mötte vi Andreas K i full mundering

 

[Glenn Bark]

Andreas K skrev:
Kom körandes ner från Stekenjokk på väg till Klimpfjäll när jag av en ren slump fick syn på denna Stenfalk.
Hon var väldigt sammarbetsvillig så länge hon uppfattade mig som ett med bilen.
Fullstor bild

Schysst med en sittande stenfalk De brukar ju vara synnerligen aktiva varelser annars. Jag har bara sett sittande stenfalk en gång i mitt liv, annars alltid i flykten. //mvh Glenn

 

[Glenn Bark]

Härligt Mikael, att du tog dig ut i den vilda verkligheten ;-)) Klart att naturreservat plus sällskap (med kaffetermosar etc) är tryggare. Hoppas du/ni hade en schysst tur, och att du kanske ser det mer som ett första steg i din bana mot att komma ut i den absolut bistra hårda tuffa kalla Naturen med stort N.... ;-)), dvs den alldeles utanför reservatsgränsen. Det är där de riktigt tuffa typerna håller till...

//Glenn

 

[growingart.se]

Det var min första gemensamma utflykt med ett FS gäng, det var faktiskt riktigt kul trots att det var ute i naturen. Fika är jag redan bra på

 

[Glenn Bark]

I slutet av en lång dags karterande av berggrunden i ett område i Västerbottens inland (jobbar med guldprospektering...) så satt jag på några hällar och noterade en del intressanta saker (givetvis hemligt ;-). Jag märkte då att en nötskrika höll på och bråkade med ett par talltitor ett 20-tal meter bort. Titorna varnade ljudligt. Det drog min uppmärksamhet till sig, och när nötskrikan hade gett sig av så gick jag närmare för att se efter. Och där satt den, en ung talltita i ett bohål i en murken björkstam. På bara 1,5 m höjd, perfekt perspektiv alltså Jag ställde mig en bit bort, lite bakom en gran, och kunde efter en stund se hur den första ungen tog sina första stapplande flygtag ut i den stora världen. På traditionellt maner så flög den rakt fram och neråt, och landade lågt i en buske ca 10m bort. Sedan lyckades den hjälpligt flyga runt lite tafatt i de närmaste buskarna.
Nu skulle jag haft kameran var min första tanke, och av en ren slump så hade jag grejerna liggande i bilen som stod parkerad ca 1km bort. Sagt och gjort, här var ingen tid att förlora eftersom de andra ungarna mycket väl kunde vara flygga snart och därmed överge boet. Jag traskade raskt över både myr och berg och nådde bilen, snodde med mig grejerna och gick raka vägen tillbaks. När jag kom fram hörde jag de vuxna titorna i närheten, skönt! alla var kvar
Så jag riggade upp kameran i närheten av boet, och kunde njuta av att fota de nyfikna ungarna i hålet. De var väldigt nyfikna på omvärlden och det gavs gott om tillfällen att fota ungarna tittandes ut ur bohålet. Med jämna mellanrum kom en eller båda föräldrarna och matade ungarna i hålet och förmodligen den unge som lämnat boet men som nu befann sig en liten bit bort i någon buske.
Här är en bild på en vuxen fågel som just matat ungen i hålet...

PS. Det kommer fler bilder på ungarna

För större bild: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/744851.htm?set=lp


mvh Glenn

 

[growingart.se]

Ovanliga bilder vad jag förstår (vilket inte är mycket), de måste vara guld värda. Kul att höra en historia där det dyker upp som tillfälle, och inte flera kilometers kravlande på alla fyra för att ta en bild. Vi ser fram emot bild på ungarna!

 

[holmbo]

I går morse när jag stod med morgondisken hördes ett gällt skrik utanför. Jag rusade ut och fick tag i kameran på vägen ut. Ett gäng kråkor for runt i träden bredvid huset. När jag kom närmare fick jag se att dom jagade två sparvhökar som skrek emellanåt. Fick upp kameran och och brände av ett par bilder genom trädkronorna. Här är den bästa.

;-) //Lars

 

[growingart.se]

Detta är inte en fågelhistoria, men likväl en bevingad berättelse. Igår kväll var jag ute och gav utekatten mat, klockan var lite efter tio, solen hade börjat gå ner, jag såg månen resa sig i söder och solens sista ljus mot norr lyste upp himlen, den blå timmen lekte i full blom. Jag stod och njöt av denna upplevelse i full andakt när jag kände något stryka förbi mitt huvud. Jag visste omedelbart vad det var, en fladdermus! Vi har fladdermöss som sover i vår magasinsbyggnad. Jag trodde för ett ögonblick att nu hade hin håle skickat ut sina förtrupper innan han personligen kom för att hämta mig, men jag fick stå i de levandes skara flera minuter och fladdermössen flög fortfarande utan att ge sig på mig. Jag gick in och hämtade en ficklampa och kameran, på vilken jag hade satt på mitt ljusstarkaste teleobjektiv, satte mig på huk på marken och riktade den mot resterna av den blå himlen där den var som ljusast, tände lampan och fokuserade manuellt på ett lämpligt avstånd, släckte lampan. Sedan satt jag där och försökte trycka av när en fladdermus flög förbi, det var för lite ljus för att jag skulle kunna använda någon lämplig slutartid och naturligtvis helt hopplöst att förvänta sig en bra bild. Ingen större skärpa men en fin upplevelse, hoppas nedanstående bild kan ge er en uppfattning!

 

[holmbo]

Håret reser sig på armarna och kalla kårar går efter ryggraden. Vad gäller bilden så tycker jag att den berättar precis hur det är när man är ute bland fladdermössen på kvällen. En mörk skugga som tyst fladdrar förbi mot den mörka kvällshimlen. Skärpan behövs inte då enligt min mening. Hade du fått med månen på bilden så hade det varit en klar 5 poängare. Bra story fastän den inte handlar om "vanliga" fåglar.

;-) //Lars

PS. Försöker inte katten sig på att fånga fladdermössen?

 

[growingart.se]

Månen låg åt andra hållet, som backgrund valde jag himlen där solen gick ner, det var mycket ljusare. Förhoppningsvis är de lika aktiva i kväll, ska gå ut lite tidigare, nu var det lite för mörkt. Har inte sett att katten försökt ta dem, men då skulle han få skäll. Har sett ett lik i magasinsbyggnaden som kan vara en fladdermus. Min sambo har förresten tagit en bild av dem när de hänger i magasinsbyggnaden, de verkar trivas http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/206420.htm?set=lp

 

[Glenn Bark]

Schyssta bilder på både flygande rovfågel och fladdermusen

Här är en sockersöt bild på en talltite-unge som jag skrev om ovan

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/747659.htm?set=lp


mvh Glenn

 

[growingart.se]

Vilken liten sötnos, ser ut som min ett-årige son när han tittar på något nytt som han inte sett förut.

Stiltje på fågelskådandet för min del, har inte suttit så mycket vid köksbordet, men häromdagen åkta jag på safari med min bil till jobbet när jag såg en rovfågel sitta på en stolpe. Jag bromsade in så försiktigt jag kunde, en tvärnit kunde skrämt den, och drog fram kameraväskan. Jaha, det bästa jag har är ett 135 mm. Sätter på det och smyger mig ut, tydligen inte tillräckligt diskret för fågeln flyger iväg. Naturligtvis så behagar den inte göra några flygkonster utan flyger i riktning från mig. Nåja, kan lika gärna öva på att fånga flygande fåglar på bild och få skärpan att sitta rätt, tänker jag. Nedan blev resultatet, 100% crop.

 

[Andreas K]

Efter många misslyckade turer på jakt efter att fota järpe så lyckades jag efter många om och men.
Kom och körde utmed en väg som jag jagat utmed som ung och visste att det fanns mycket järpe i det området men hittils i år hade jag gått bet.
Fick då syn på 2 stycken järpar som flög över vägen när jag kom körandes ner mot en svacka.
Körde sakta fram och parkerade bilen.

På med ansiktsmask och handskar så att kammot var på plats och så sedan smyga sig sakta ur bilen och klättra upp på vägbanken utmed den lilla skogsväg som jag var på.

Hörde hur järparna "disskuterade" med varandra inne bland granarna i myrkanten.
Järpar småkvittrar när dom blir oroliga eller när dom vill vara sociala så jag visste att dom med stor sannolikhet sett mig smyga fram.

Så jag satte mig ner och väntade i ett 20 tal minuter innan jag plockade fram lockpipan och började immitera järparnas karakteristiska ljusa vissling.
Inget svar....men på tredje försöket som kom hela familjen igång...jisses jag hade 12 eller 13 järpar i skogen runt omkring mig.
Nu ville det till att vara stilla så dom inte skulle börja varna varandra igen.

Efter ca 40 minuters lockande och ingen järpe inom synhåll så började jag misströsta...skulle det inte lyckas denna gång heller....

Då skymtade jag en rörlse mellan mig och bilen nere i diket.
Vände sakta på huvudet och döm om min förvåning då där satt 2 järpar helt öppet på 4 meter och tittade på mig och undrade vad jag var för en underlig figur i min lövkammo dräkt.
Visslade lite med pipan och dom började direkt att "disskutera" för att vara lite sociala med den här främmande järpen som ville komma och hälsa på.

Mycket försiktigt vände jag på kameran och mig själv och lyckades klämma av några bilder innan dom genomskådade min bluff.

Här har ni ett av resultaten: Järpe

 

[Tamrock]

hehe!
trevlig läsning andreas och
grattis till bilderna!

 

[ewalds]

Trevlig, underhållande läsning, Andreas... Är sån´t här som gör FS så njutbart... Fina bilder på järpen..//Micke

 

[Glenn Bark]

Mikael,
du lyckades ju väl med att fånga duvhöken(?) på bild. Det är allt som oftast döden att gå ut ur bilen för att försöka komma bättre till att fota. Det känns som det lyckas en gång på hundra ;-)

Andreas,
skön historia och kul att du lyckades få in järpen innan du reser

//mvh Glenn

 

[growingart.se]

Duvhök, ja, jag vet inte. Jag är superkass på fåglar.

Eftersom det här är en diskussion med historier och upplevelser, så kan jag lika gärna erkänna att jag såg fågeln en vecka tidigare. Även då stannade jag till, men lite oförsiktigt så råkade jag slå igen dörren, inte hårt men tillrcäkligt för att det skulle bli en liten smäll, kameran låg i bakluckan och fågeln var låååååååångt borta innan jag hann få fram den... kände mig oerhört dum :-/

 

[Midhrafn]

Här är en liten story som jag saxade ur bildkommentaren när jag nyss lade upp bilden.

Änteligen fick jag ett skott på spillkråkan, vet att det finns en i våran lilla skog bakom radhusområdet. Denna dag gick jag lite längre bort ändå (en björn siktades där 2 dagar tidigare) och sprang på hela tre stycken. Dom gäckade mig och ville inte hamna i skottläge, till slut försvann dom. Björnen lär ju knappast vara kvar så jag kunde väl åtminstone fått ett skott på den högt önskade spillkråken, tänkte jag när jag gick iväg med hängande darrande läppen. MEN så plötsligt är det något i ögonvrån som formligen sliiter uppmärksamheten ur kroppen på mig. Kameran åker instinktivt upp i stående bildläge. Där sitter den några meter in från vägen, två meter upp på den spinkigaste av tallar. Ett bladverk skiljer oss åt, sablar, letar febrilt ett skotthål, AF jagar, ska mina nerver hålla och SÅ, japp, dubbelpip och skotten åker iväg. Centrerat motiv, jo men jag bryr mig inte så mycket, allt jag tänker på är att få en skarp bild på den, jag hinner dock notera de oreangea rönnbärsklasarna och tänker att dom går nog bra ihop med färgen på kråkans huvud.
Bilden:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/796455.htm

 

[growingart.se]

Tycker du beskrev känslorna inför ett plötsligt motiv ganska bra, känner igen mig i situationen, men brukar oftast inte få någon tillräckligt bra bild (såvida man inte gillar bladverk).

 

[Glenn Bark]

Målande beskrivning av känslan man ofta får vid en snabb konfrontation med en fågel. Några futtiga sekunder att betänka ljus, komposition, bakgrund, bländare, slutartid, fokus...och sen trycka av en serie. Lyckat resultat Tommy

mvh Glenn