Jag är ganska säker på att jag förstår vad du menar, men jag är också ganska säker på att du inte förstår förhållandet mellan förstärkning och FWC. ISO/förstärkning har ALLT med FWC att göra. Parametrarna är linjärt avhängiga av varandra.
FWC är ett tal som visar max antal elektroner/fotoner som varje enskild sensel/pixel kan mäta innan den går i mättning. Det är en fysisk begränsning som är inbyggd i själva sensorn, storleken på en kapacitans som ska "lagra" laddningar som avges när sensorn träffas av ljus.
ISO-förstärkningen bestämmer hur mycket varje elektron/foton är värd i raw-ADU när antalet elektroner/fotoner sedan läses från sensorn, alltså hur många bitar i raw-värdet varje elektron skall motsvara (eller "ge", svårt med svenskan här...)
På bas-ISO så har man (kameratillverkaren) räknat ut det så att förhållandet är så att en fylld sensor (fler elektroner/fotoner kan inte lagras, kondensatorn är full så att den börjar läcka över) ska ge ett fullt raw-värde. För 14 bitar är ett fullt raw-värde 2^14=16383 (man börjar på "noll", alltså blir det inte 16384).
För att "balansera" raw-värden och FWC mot varandra så blir förhållandet då:
Maxvärdet för ISO200 (bas-ISO) utläses via en derivering från ekvationen jag hänvisade till tidigare. Max antal elektroner/fotoner är ganska exakt kvadraten på brusmängden vid full sensor
fotonbruset = sqrt(antal fotoner), alltså är
(antal fotoner) = fotonbruset^2
Läsbruset är ca 2-10 elektroner, beroende på kamera, så i förhållande till fotonbruset som är någonstans runt 150 är denna felmarginal väldigt liten - man kan bortse från denna faktor om man inte vill vara riktigt petig.
För att fylla raw-värdena på ISO200 på D300 krävs ca 22,500 elektroner/fotoner. Förstärkningen på bas-ISO är alltså (22,500/16,383) ca 1.37 elektroner per databit (från Clarks siffror).
Om man sedan (felaktigt!) utgår från att säga att kameran klarar att fylla raw-värdena även på "LO1" så räknar man på nästa förstärkningssteg, som för "LO1" är ca 2.56 elektroner per databit (från Clarks siffror - dom stämmer ganska väl).
Den (felaktiga) slutsatsen hade då blivit att FWC är:
[antalet bitar gånger förstärkningen] = FWC
[16383 x 2.56] = 42,000
Men tyvärr har sensorn rent fysiskt gått i mättning innan detta kan uppfyllas, sensorn "slår i taket" redan vid datavärde 8200 (av 16383 möjliga) på "LO1". Verkligheten klarar alltså inte att fylla den matematiska modellens förutsägningar.
Räkna då på maxvärdet kameran kan ge i raw på "LO1" och förstärkningen Clark angett för "ISO100" (som han felaktigt benämner inställningen "LO1")...
[Maxvärdet i raw gånger förstärkningen] = FWC
[ca 8200 x 2.56] = 21,000
Lite närmre verkligheten alltså.
Så eftersom han inte tittat på verkligheten i "LO1"-läget, utan bara utgått från att sensorn faktiskt klarar att fylla raw även här (det gör den inte!) så kommer han fram till att enligt den matematiska modellen skulle D300 ha ett FWC på 42,000. Förstärkningen x antalet databitar. Men begränsningen uppstår redan tidigare, rent fysiskt - och detta finns inte med i Clarks beräkning.
Förstärkningen har alltså väldigt mycket med FWC att göra.