Annons

Mer brus på nikon d300 än d200

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag ska inte säga detta med 100% säkerhet, men med allra högsta sannolikhet har du exponerat D3 ca 1/2Ev lägre än D300. Det är så kamerorna är ställda i firmware. Detta ser du inte förrän du har en helt utblåst yta i raw att jämföra med, eller alternativt läser av värdena i rawfilen. När raw-värdena för blå är lika många procent ner från den blåsta (helvita) ytan - då har du exponerat lika.

Varken D3-filens eller D300 filens kanaler är utbrända utan alla kanaler ligger från raw på 255. Däremot är den blå kanalen på D300 mer övermättad och har en mer snabbt stigande toppformation från 203 och uppåt till den faller tillbaka igen. D3:ans blå kanal stiger långsammare från 178 och slår inte genom "taket" på samma sätt som den gör på D300.
 
Att E3 har bra brusvärden på basISO är inget konstigt, kameran har ungefär samma basvärden som D300 (samma FWC - ca 20k, och på ett ungefär sama läsbrus). upp förstärkningen högre med en mindre sensor - därav mer brus.

Jag vet inte var du får dina sifror ifrån
Nikon D300 CMOS FWC 42,000 läsbrus 4.6
Nikon D200 CCD FWC 32,680 läsbrus 7.4

Olympus E3 inga värden publicerade ( var kan jag finna att E3 har samma FWC som d300)

ser man till dessa värden så är d300 sensor bättre än d200

Nikon D3 CMOS FWC 65,600 läsbrus 4.9
Canon 5D II CMOS 65,700 läsbrus 2.5
Ser man enbart till dessa värden så är canon 5dmk2 sensor bättre än d3

mer intressant finns att läsa på http://www.clarkvision.com/imagedetail/digital.sensor.performance.summary/#full_well
 
Senast ändrad:
Att skärpa "ojämnt" eller "maskat" är bra mot brus men dödar förhållandet mellan makrokontrast och mikrokontrast fullständigt. En riktigt bra bild är balanserad i alla delar.

Maskad skärpning gör enligt min åsikt att en bild kan "räddas" i vissa sammanhang, men gör ALLTID att detaljering i bilden går förlorad. Bara grövre kontraster, dvs starka kanter förstärks ju. Ju hårdare maskning, desto "plattare" bild i slutändan. Skarpa kanter, men inga detaljer.

Visst, men dina testbilder har inga fina detaljer utan bara ytor. Det finns egentligen inget att skärpa bara kontrast att justera. Ingen klok person skärper ytor utan detaljer som himlar, dörrar, fönster mm.
 
Ser man till FWC och läsbrus så har d300 sensor bättre förutsättningar än d200.Förutsättning till större dynamiskt omfång, mindre brus.
Bäst förutsättningar tycks 5dmk2 och 1dmk3 sensor ha om man ser till FWC och läsbrus
dvs om Clarks siffror stämmer.
Detta är bara sensordata, inte inkluderat skilnader i uttag, övrig signalbehandling
 
http://theory.uchicago.edu/~ejm/pix/20d/posts/tests/D300_40D_tests/

(2^12bitar)*5.5 = 22500 för ISO200

Sen skjuter herr Martinec sig i foten igen och interpolerar "LO1" upp till nästan full styrka fastän att inget finns i raw-filen ovanför ca 8000 ADU (halva styrkan i rawfilen). EXAKT samma sak görs i länken till clarkvision, där gör han till och med antagandet att värdet EXAKT DUBBLAS från ISO200 till "LO1". Det gör det inte.
Det korrekta värdet kan du utläsa på clarkvisions sida, men räkna på 200-värdet som är 1.37 elektroner per ADU:

(2^14)*1.37 = 22400.

Anledningen till felet är att man gör en kurvpassning för att komma så nära "toppen" av kurvan som möjligt - när man kommer över [maxvärdet minus roten av maxvärdet] så börjar man ju "klippa" brusdelen av signalen, den hamnar ovanför maxvärdet. Räknar man då med dessa värden ändå får man ett alldeles för lågt brusvärde! Tänk själv att när signalen går mot max så finns bara minusdelen av bruset med, allt som ligger på plusdelen klipps ju bort och hamnar på maxvärdet.

NMOS-sensorn som olympus använder finns specificerad, men dock inte officiellt. Värdet är dock väldigt lätt att räkna fram, och blir precis som i specen precis över 20k elektroner.
 
Du har helt rätt Tore.

Min poäng är att för användare som inte KAN eller VILL hålla på med att maska sin skärpning (himlar vill man ju inte skärpa, men däremot kanske en rappad vägg bör vara med i skärpningen - så att inte strukturen går förlorad) så existerar skillnaden.

Och i verkligheten så existerar skillnaden.

Med en [aningens lite] "sämre" kamera kan du som kompetent användare få ett bättre resultat än en person som har en lite bättre kamera, men ingen koll alls på exponering och efterbehandling.

MEN!!!!
Med samma tillvägagångssätt men med en bättre kamera så får du ett ännu bättre resultat.
 
Hej Joakim
Hur kom Emil plötsligt in i bilden?
Var hittar jag FWC för E3?

Nikon D300 CMOS FWC 42,000 läsbrus 4.6
Nikon D200 CCD FWC 32,680 läsbrus 7.4
 
Du frågade VAR ang. D300, och jag angav två källor. Du kan få femton till om du vill.... (eller,ja - kanske tio).

Jag hänvisade även tillbaka till Clark och förklarade varför den siffran är fel. Han har räknat på "LO1" som en verklig ISO100 och interpolerat upp siffrorna bara. Man kan inte göra så. På "LO1" på en D300 stannar högsta värdet vid ca ADU8000, hälften av värdet på ISO200. FWC fylls redan på ISO200 alltså, värdena han angett för "ISO100" är icke i verkligheten existerande. De är en mjukvarusimulering av vad FWC HADE kunnat vara om "LO1" hade varit en "riktig" ISO-förstärkning och inte en mjukvaruomvandling.

Men siffrorna han angett för ISO200 stämmer, så räkna från dem. 1.37 elektroner per ADU. 16383st ADU.
16383 gånger 1.37 är på ett ungefär lika med 22400. Detta är FWC för D300.

FWC för E3 behöver man inte hitta, värdet ser du så fort du vet brusavståndet för max signal på bas-ISO.
 
du talar om uttaget 200iso . Jag talar om uppgiven fwc hos de olika sensorerna.
Var hittar jag i så fall de rätta siffrorna för d300 sensors FWC ? Det är Clarks siffror jag stödjer mig på=Nikon D300 CMOS FWC 42,000 läsbrus 4.

Och var hittar jag uppgifter om E3 och FWC ??? Jag vet inget om varken brusavstånd eller maxsignal vad det gäller E3.
 
Senast ändrad:
Ah, nu förstår jag... :)

Min text:
"....EXAKT samma sak görs i länken till clarkvision, där gör han....."

Han hänvisar inte till Emil, utan till Clark. Otydligt skrivet av mig.
 
Ja, Clarkvisions uppgift om FWC på D300 är fel.

Och felet har med ISO200/ISO100 att göra.

ISO-förstärkningen går till på ett ungefär som så att om vi utgår från ett enkelt exempel:

1st elektron i "brunnen" ger 1st bit i raw-filen = ISO100
1st elektron i "brunnen" ger 2st bitar i raw-filen = ISO200
1st elektron i "brunnen" ger 4st bitar i raw-filen = ISO400

Så om vi nu säger att 8192 är FWC för kamera "X", och detta fyller raw-värdena redan på ISO200.
[8192 elektroner x 2bitar per elektron] = 16384 > en "full" 14-bit raw (14 bitar är 16384 nivåer)

Det hjälper ju inte att sänka förstärkningen till 1:1, sensorn kan ju ändå inte ta emot fler fotoner! Vid ISO100 komer alltså sensorn gå i mättning redan vid 8192 bitar i raw eftersom förstärkningen är 1:1. Inga värden ovanför 8192 kommer finnas med.



FWC för E3 är samma som för E520, ska se om jag inte kan hitta länkarna nånstans. Men länkarna är ganska onödiga, FWC är brusavståndet på maxsignal upphöjt till två - med en felmarginal på ett par få procent. Runt 20k för E3 alltså.
 
Förstår fortfarande inte vad du menar, sensorn har enligt Clark FWC 42,000 läsbrus 4. FWC är FWC och det är FWC jag talar om.
 
Senast ändrad:
Jag ska förtydliga:

Man använder alltid kurvpassningar för att komma ut till ändlägena, alltså en approximation av verkligheten via en enkel ekvation. Denna ekvation får sedan visa på var "förlängningen" av den delen av kurvan som man faktiskt kan mäta slutar.

Denna ekvation brukar vara typ den Clark hänvisar till:
N = sqrt(P + r^2 + t^2)

Detta är den absolut enklaste simuleringen av verkligheten man kan göra, men den stämmer med förbluffande god säkerhet! +/- en bråkdels procent kanske, om man gör grundmätningarna tillräckligt nogrannt

Men när man väl har ekvationen kan man ju flytta den som man vill...! Det är här det kan gå fel. Om man alltså har korrekta värden för ISO200, och sedan kommer fram till att LO1 är ungefär halva förstärkningen av ISO200, och då helt enkelt utgår från att man kan använda samma ekvation för "LO1" som för ISO200, ja då ser man inte att den VERKLIGA kurvan tar tvärstopp vid halva vägen upp... Enligt den matematiska modellen hade D300 kanske haft en FWC på 42000, om "LO1" hade varit en riktig förstärkning, och om kameran faktiskt kunnat fylla sensorn med så mycket ljus att raw-värdena hade fyllts upp tills alla 14 bitar var fyllda. Det kan den inte.
Värdena för ISO200 gäller.
 
Senast ändrad:
Om 200 är basISO, och FWC är 22,500

22,500 elektroner/fotoner ger då 16,383 i raw-värdet, helvitt.

På ISO400 dubblas förstärkningen, bara hälften så många elektroner/fotoner behövs för att fylla raw-värdena:
22,500/2=11,250 elektroner/fotoner ger 16,383 i raw-värdet

På ISO800 fyrdubblas förstärkningen, bara en fjärdedel så många elektroner/fotoner behövs för att fylla raw-värdena:
22,500/4=5,625 elektroner/fotoner ger 16,383 i raw-värdet

Tänk dig sen att man gör det felaktiga antagandet att samma sak gäller NERÅT, i så fall skulle ju följande stämma:

På ISO100 halveras förstärkningen, dubbelt så många elektroner/fotoner behövs för att fylla raw-värdena:
22,500x2=45,000 elektroner/fotoner ger 16,383 i raw-värdet

Då kommer man fram till att FWC är ca 45,000, och det stämmer inte med verkligheten. Men det stämmer med den matematiska modellen.
 
FWC är FWC , iso eller förstärkning har inget med FWC att göra.
Vi vet alltså inte d300 verkliga FWC. Vi vet att d300 har ett "basiso" 200iso och där du menar att max ca 22000 elektroner kan vara insamlade innan utläsning vid det som motsvarar "200iso".
Om jag läser Clarks publicerade värden dvs hur många elektroner de olika sensorerna kan hålla som max strax före utläsning så ser d300 ut att ha bättre förutsättningar än vad d200 har, jag tittat då bara strikt på FWC och läsbrus.
Likaså har exv 5dmk2 bättre värden än D3.

Jag talar alltså inte om när i tid sensorn blir mättad/känslighet, dvs det är en fråga om hur effektivt ett antal andra parametrar är, microlinser, färgfilter etc.
 
Senast ändrad:
Om 200 är basISO, och FWC är 22,500

22,500 elektroner/fotoner ger då 16,383 i raw-värdet, helvitt.

På ISO400 dubblas förstärkningen, bara hälften så många elektroner/fotoner behövs för att fylla raw-värdena:
22,500/2=11,250 elektroner/fotoner ger 16,383 i raw-värdet

På ISO800 fyrdubblas förstärkningen, bara en fjärdedel så många elektroner/fotoner behövs för att fylla raw-värdena:
22,500/4=5,625 elektroner/fotoner ger 16,383 i raw-värdet

Tänk dig sen att man gör det felaktiga antagandet att samma sak gäller NERÅT, i så fall skulle ju följande stämma:

På ISO100 halveras förstärkningen, dubbelt så många elektroner/fotoner behövs för att fylla raw-värdena:
22,500x2=45,000 elektroner/fotoner ger 16,383 i raw-värdet

Då kommer man fram till att FWC är ca 45,000, och det stämmer inte med verkligheten. Men det stämmer med den matematiska modellen.

Jag har för några år sedan visat detta här på fotosidan med illustration.FWC och halvering av antal elektroner =iso steg

Men nu var det begreppet FWC jag diskuterade och Clarks siffror på den sida jag hänvisade till.(läs svar 375)
 
Senast ändrad:
Jag är ganska säker på att jag förstår vad du menar, men jag är också ganska säker på att du inte förstår förhållandet mellan förstärkning och FWC. ISO/förstärkning har ALLT med FWC att göra. Parametrarna är linjärt avhängiga av varandra.

FWC är ett tal som visar max antal elektroner/fotoner som varje enskild sensel/pixel kan mäta innan den går i mättning. Det är en fysisk begränsning som är inbyggd i själva sensorn, storleken på en kapacitans som ska "lagra" laddningar som avges när sensorn träffas av ljus.

ISO-förstärkningen bestämmer hur mycket varje elektron/foton är värd i raw-ADU när antalet elektroner/fotoner sedan läses från sensorn, alltså hur många bitar i raw-värdet varje elektron skall motsvara (eller "ge", svårt med svenskan här...)

På bas-ISO så har man (kameratillverkaren) räknat ut det så att förhållandet är så att en fylld sensor (fler elektroner/fotoner kan inte lagras, kondensatorn är full så att den börjar läcka över) ska ge ett fullt raw-värde. För 14 bitar är ett fullt raw-värde 2^14=16383 (man börjar på "noll", alltså blir det inte 16384).

För att "balansera" raw-värden och FWC mot varandra så blir förhållandet då:
Maxvärdet för ISO200 (bas-ISO) utläses via en derivering från ekvationen jag hänvisade till tidigare. Max antal elektroner/fotoner är ganska exakt kvadraten på brusmängden vid full sensor

fotonbruset = sqrt(antal fotoner), alltså är
(antal fotoner) = fotonbruset^2

Läsbruset är ca 2-10 elektroner, beroende på kamera, så i förhållande till fotonbruset som är någonstans runt 150 är denna felmarginal väldigt liten - man kan bortse från denna faktor om man inte vill vara riktigt petig.

För att fylla raw-värdena på ISO200 på D300 krävs ca 22,500 elektroner/fotoner. Förstärkningen på bas-ISO är alltså (22,500/16,383) ca 1.37 elektroner per databit (från Clarks siffror).

Om man sedan (felaktigt!) utgår från att säga att kameran klarar att fylla raw-värdena även på "LO1" så räknar man på nästa förstärkningssteg, som för "LO1" är ca 2.56 elektroner per databit (från Clarks siffror - dom stämmer ganska väl).

Den (felaktiga) slutsatsen hade då blivit att FWC är:
[antalet bitar gånger förstärkningen] = FWC
[16383 x 2.56] = 42,000

Men tyvärr har sensorn rent fysiskt gått i mättning innan detta kan uppfyllas, sensorn "slår i taket" redan vid datavärde 8200 (av 16383 möjliga) på "LO1". Verkligheten klarar alltså inte att fylla den matematiska modellens förutsägningar.

Räkna då på maxvärdet kameran kan ge i raw på "LO1" och förstärkningen Clark angett för "ISO100" (som han felaktigt benämner inställningen "LO1")...
[Maxvärdet i raw gånger förstärkningen] = FWC
[ca 8200 x 2.56] = 21,000

Lite närmre verkligheten alltså.
Så eftersom han inte tittat på verkligheten i "LO1"-läget, utan bara utgått från att sensorn faktiskt klarar att fylla raw även här (det gör den inte!) så kommer han fram till att enligt den matematiska modellen skulle D300 ha ett FWC på 42,000. Förstärkningen x antalet databitar. Men begränsningen uppstår redan tidigare, rent fysiskt - och detta finns inte med i Clarks beräkning.

Förstärkningen har alltså väldigt mycket med FWC att göra.
 
Jag är ganska säker på att jag förstår vad du menar, men jag är också ganska säker på att du inte förstår förhållandet mellan förstärkning och FWC. ISO/förstärkning har ALLT med FWC att göra. Parametrarna är linjärt avhängiga av varandra.



FWC är ett tal som visar max antal elektroner/fotoner som varje enskild sensel/pixel kan mäta innan den går i mättning. Det är en fysisk begränsning som är inbyggd i själva sensorn, storleken på en kapacitans som ska "lagra" laddningar som avges när sensorn träffas av ljus.

ISO-förstärkningen bestämmer hur mycket varje elektron/foton är värd i raw-ADU när antalet elektroner/fotoner sedan läses från sensorn, alltså hur många bitar i raw-värdet varje elektron skall motsvara (eller "ge", svårt med svenskan här...)

På bas-ISO så har man (kameratillverkaren) räknat ut det så att förhållandet är så att en fylld sensor (fler elektroner/fotoner kan inte lagras, kondensatorn är full så att den börjar läcka över) ska ge ett fullt raw-värde. För 14 bitar är ett fullt raw-värde 2^14=16383 (man börjar på "noll", alltså blir det inte 16384).

För att "balansera" raw-värden och FWC mot varandra så blir förhållandet då:
Maxvärdet för ISO200 (bas-ISO) utläses via en derivering från ekvationen jag hänvisade till tidigare. Max antal elektroner/fotoner är ganska exakt kvadraten på brusmängden vid full sensor

fotonbruset = sqrt(antal fotoner), alltså är
(antal fotoner) = fotonbruset^2

Läsbruset är ca 2-10 elektroner, beroende på kamera, så i förhållande till fotonbruset som är någonstans runt 150 är denna felmarginal väldigt liten - man kan bortse från denna faktor om man inte vill vara riktigt petig.

För att fylla raw-värdena på ISO200 på D300 krävs ca 22,500 elektroner/fotoner. Förstärkningen på bas-ISO är alltså (22,500/16,383) ca 1.37 elektroner per databit (från Clarks siffror).

Om man sedan (felaktigt!) utgår från att säga att kameran klarar att fylla raw-värdena även på "LO1" så räknar man på nästa förstärkningssteg, som för "LO1" är ca 2.56 elektroner per databit (från Clarks siffror - dom stämmer ganska väl).

Den (felaktiga) slutsatsen hade då blivit att FWC är:
[antalet bitar gånger förstärkningen] = FWC
[16383 x 2.56] = 42,000

Men tyvärr har sensorn rent fysiskt gått i mättning innan detta kan uppfyllas, sensorn "slår i taket" redan vid datavärde 8200 (av 16383 möjliga) på "LO1". Verkligheten klarar alltså inte att fylla den matematiska modellens förutsägningar.

Räkna då på maxvärdet kameran kan ge i raw på "LO1" och förstärkningen Clark angett för "ISO100" (som han felaktigt benämner inställningen "LO1")...
[Maxvärdet i raw gånger förstärkningen] = FWC
[ca 8200 x 2.56] = 21,000

Lite närmre verkligheten alltså.
Så eftersom han inte tittat på verkligheten i "LO1"-läget, utan bara utgått från att sensorn faktiskt klarar att fylla raw även här (det gör den inte!) så kommer han fram till att enligt den matematiska modellen skulle D300 ha ett FWC på 42,000. Förstärkningen x antalet databitar. Men begränsningen uppstår redan tidigare, rent fysiskt - och detta finns inte med i Clarks beräkning.

Förstärkningen har alltså väldigt mycket med FWC att göra.

Svar: JO JAG FÖRSTÅR ISO / FÖRSTÄRKNING.
JAG STRUNTAR FULLKOMLIGT I LO LÄGET eller iso eller förstärkning. Det FWC jag är intresserad av, en klar deklaration som exv Kodak har i specifikation av sina KAF sensorer.

FÖRSTÅR DU VAD JAG MENAR? Har du läst mitt tidigare svar?
 
Senast ändrad:
Det finns inte fler sätt att svara på. FWC är FWC, men det är ett värde man beräknar (eller rättare sagt "projicerar") med hjälp av förstärkningen. Om man då tror att "LO1" är en analog förstärkning så är man fel på det, och kommer fram till ett alldeles för högt värde på FWC.

För TREDJE gången nu svarar jag samma sak:
Siffran från Clarkvision är FEL!!!!!!!! - Hur mycket tydligare kan det bli?

Citat från Clark:
"...Nikon D300 data derived from reference 17; Reference 17 states the camera saturates at 12-bit DN 3830. The full well capacity should be about: 2.74 * 16383 * 3830/4095 ~ 42,000 electrons..."

Lägg då noga märke till att han inte nämner någonting om att sensorn klipper betydligt tidigare på "LO1" än på ISO200 som "reference 17" hänvisar till. Siffran "2.74" är den teoretiska förstärkningen "hälften av ISO200", och den siffran är också tveksam!

FWC för D300 är ca 20-24,500 beroende på vem som mäter (beror lite på nogrannhet och mätstandard).
FWC för D200 är ca 32,000.

Och förstår du inte vad förstärkningen har med FWC-beräkningen att göra kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Siffrorna är sammankopplade på ett väldigt uppenbart sätt i själva beräkningen av FWC. FWC kan inte "mätas" på något vettigt sätt om man inte har koll på hur stor förstärkningen är!

http://home.comcast.net/~NikonD70/Investigations/Sensor_Characteristics.htm
- 20,900

http://forums.dpreview.com/forums/read.asp?forum=1018&message=31360644
- 17,400 - (men jag är tveksam till kurvpassningen! Denna siffra är för låg.)

http://home.comcast.net/~NikonD70/GeneralTopics/Sensors_&_Raw/Sensor_Analysis_Primer/Photon_Transfer_Curve.htm
- Nedersta grafen, kurvan klipper skarpt vid ca 2^14.4 = 21,600

Martinec kommer fram till ca 1.4 i förstärkning på ISO200 vilket ger
1.4 x 16383 = 22,900

Bill Claff är optimistisk: http://home.comcast.net/~NikonD70/GeneralTopics/Sensors_&_Raw/Sensor_Analysis_Primer/Gain.doc
Och kommer fram till ca 28,000

Om inte frågan är "stämmer Clarkvisions uppgift om att FWC för D300 42,000??!!" så får du formulera om dig! För isf förstår jag inte vart du vill komma!
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.