Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

manuellt läge??

Produkter
(logga in för att koppla)
Det där med att "inte skruva" är bara en kvarleva från den analoga tiden. En digitalkamera sysslar bara med signalanalys som omvandlas till mattematik i tabeller. Från början till slut är det bara program som tollkar. Var Du "skruvar" på inställningarna till dessa signaltolkningar kan möjligen bli en "religion" men saknar många gånger praktisk betydelse. Bild i "gammaldags" bemärkelse blir det först i skrivaren.

Det är som att runt dagens musik diskutera vilket som är finast "skruva i studion" eller "skruva på förstärkaren" till CD-spelaren.

Skruva i studion så klart! ;) Annrs är det ju ett dåligt producerat ljudspår....samma gäller for fotografi, försök få önskar resultat i kameran så underlättare det efterarbete och kvalitet. :)
 
Brus är ju en pågående störning i en förstärkning så det Du skriver är ju både logiskt och något som jag fullt ut håller med om. Men det verkar inte vara hela förklaringen. Får mer brus i bilder där ljuset räckt (teoretiskt) till korta tider men varit lite ofullständigt sammansatt. Men det kan givetvis vara en algoritmfråga. Hur fungerar en ljusmätare som ska mäta alla kombinationer av våglängdssammansättningar? Drar den på mer på andra färger när vissa fattas. Det kan väl intte vara så att varje våglängdsområde separatmäts?

När jag fotograferar norrsken, har jag märkt att olika partier av den olikfärgade himlen kan te sig olika beträffande brusnivåer. Kanske har detta med ljusets olika våglängd att göra i de olikfärgade fälten, men jag vet inte. Är mest en observation som kanske stämmer med ditt resonemang.
 
Det där med att "inte skruva" är bara en kvarleva från den analoga tiden. En digitalkamera sysslar bara med signalanalys som omvandlas till mattematik i tabeller. Från början till slut är det bara program som tollkar. Var Du "skruvar" på inställningarna till dessa signaltolkningar kan möjligen bli en "religion" men saknar många gånger praktisk betydelse. Bild i "gammaldags" bemärkelse blir det först i skrivaren.

Det är som att runt dagens musik diskutera vilket som är finast "skruva i studion" eller "skruva på förstärkaren" till CD-spelaren.

Jag har gjort lite egna tester, eftersom jag ofta fotograferar i ljusfattiga situationer. ISO 6400 skall jag undvika i kameran, bättre då att höja en ISO 3200 exponering ett steg i Lightroom, tycker bruset blir finare då. Men ISO 3200 skall exponeras direkt i kameran, man förlorar bara bruskvalitet om man höjer en ISO 1600-bild i efterredigeringen. Inte jättemycket, men skillnaden finns där. Denna skillnad består sedan även för lägre iso:n, bättre exponera direkt i kameran. Så upplever jag min kamera, kan nog vara annorlunda för andra. Mina undersökningar är inte så vetenskapliga, men jag följer dem i alla fall.
 
Jag har gjort lite egna tester, eftersom jag ofta fotograferar i ljusfattiga situationer. ISO 6400 skall jag undvika i kameran, bättre då att höja en ISO 3200 exponering ett steg i Lightroom, tycker bruset blir finare då. Men ISO 3200 skall exponeras direkt i kameran, man förlorar bara bruskvalitet om man höjer en ISO 1600-bild i efterredigeringen. Inte jättemycket, men skillnaden finns där. Denna skillnad består sedan även för lägre iso:n, bättre exponera direkt i kameran. Så upplever jag min kamera, kan nog vara annorlunda för andra. Mina undersökningar är inte så vetenskapliga, men jag följer dem i alla fall.
Visst, man ska givetvis skruva där det gör bäst nytta och ju tidigare i kedjan man gör det desto mindre besvär får man senare men det är ju på intet sätt "finare" att skruva i kameran än i redigeringen och framförallt låt automatiken sköta det den är kompetentast på och finjustera bara vad Du vill att automatiken ska göra med bilden.
 
Åter till ämnet.

Kajsa, du har fått massor av bra råd i den här tråden. Bl.a. Janne skriver att din kamera har enorm kapacitet att avgöra vad som är "rätt" kombination av treenigheten tid, bländare och ISO. Jag kan bara instämma. Låt inte fotograferandet styras av några fjompiga principer om vad som är rätt eller inte rätt. Skulle jag (som definitivt inte är något proffs) ge dig några råd så begränsar jag mig till tre st konkreta;
1. Lär dig din kamera (ja, ta fram manualen och läs den ordentligt!)
2. Lär dig vad hur olika slutartider, bländare och ISO påverkar bildresultatet.
3. Strunta fullständigt i det där med att fota manuellt skulle vara "proffsigare" eller "finare" eller "mera avancerat". Kameratillverkaren har lagt ned ett jädrans jobb på att skapa flera (automatik-halvautomatik) verktyg som ska hjälpa dig att få en tekniskt bra bild. Och du har dessutom betalat en massa pengar för de finesserna.. Såå...använd dom!! :)

//Per
 
Om man vill lära sig fota manuellt så kan man börja med att lära sig gråskalan (t. ex. Ansel Adams zonskala) och använda sig av spotmätning. Har man en gång lärt sig det så kan man ha full kontroll på exponeringen och få bilden som man vill redan från början. Finns en hel del info på nätet.
All automatik har som utgångspunkt 18% grå som ett genomsnitt även om dagens kameror har program som "träffar" rätt i många lägen, men den kan ju inte veta hur jag vill exponera bilden vilket är lite vitsen med att styra exponeringen själv.
MVH Ingemar
 
Om man vill lära sig fota manuellt så kan man börja med att lära sig gråskalan (t. ex. Ansel Adams zonskala) och använda sig av spotmätning. Har man en gång lärt sig det så kan man ha full kontroll på exponeringen och få bilden som man vill redan från början. Finns en hel del info på nätet.
Det är en ganska onödig metod om man inte vet exakt hur många stegs dynamiskt omfång ens kamera ger med det sparade format man använder. I JPG beror det på bildstilsinställningarna i kameran och i råformat beror det på kameran och råkonverteraren. Det rör sig oftast mellan ~6 till ~12 steg, vilket är en helt enorm skillnad.

Jag kan visserligen rekommendera alla intresserade att läsa om Adams exponerings- och framkallningssystem, men det är inte lika relevant med digitalkameror som med film. Med digitalt gör man bäst i att exponera så högt det bara går utan att bränna ut något, för att fylla ut bitdjupet i A/D-omvandlaren maximalt och därmed få bästa bildkvalitet (edit: om man använder råformat alltså!). Med film däremot blir det bättre om man till exempel exponerar ett mycket ljust motiv ganska lågt för att få vettig separation i de toner som finns.

All automatik har som utgångspunkt 18% grå som ett genomsnitt även om dagens kameror har program som "träffar" rätt i många lägen, men den kan ju inte veta hur jag vill exponera bilden vilket är lite vitsen med att styra exponeringen själv.
Jag tror faktiskt inte att all automatik har den utgångspunkten nu för tiden. Med matrismätning jämför kameran motivet med nån slags databas av färdiga "möjliga" motiv, och en extremt ljus, liten himmelssnutt i ena hörnet kommer inte att påverka hela bildrutan särskilt mycket även om den egentligen borde det, om man hade integrerat intensiteten över ytan och velat ha 18% grått som medel för densamma. Spotmätning och centrumvägd mätning däremot, funkar precis som den gjort sen Hedenhös.

Personligen ser jag ingen vits med att använda manuellt läge om det verkligen inte behövs. Visst kan det vara bra för att förstå hur ljuset faktiskt fungerar och hur det skiljer sig mellan olika motiv vid samma väder till exempel, men att tvångsmässigt ställa kameran till "M" för att massa proffs gör det är bara dumt. Funkar något annat läge bättre för en själv så är det bara att köra på det.

Jag använder ofta M-läge när jag fotar handhållet på kvällskvisten utomhus, eftersom kamerans ljusmätare gärna gör helt fel när motivet har hög kontrast, såsom under gatubelysning. Då kan man ofta ställa kameran till en viss tid, bländare och ISO och sen använda det hela tiden, om än med små justeringar när man har mer eller mindre belysta huvuddelar av motivet.
 
Personligen använder jag M-läget ganska sällan, processorn i kameran är "alltid" snabbare än jag är. Den är dock mer korkad och ibland inser jag att den kommer göra fel ( eller ser det på histogram att det är fel )
Jag kör halvautomat-lägen och kompenserar vid behov exponeringen. Tid eller bländarautomatik beror på vad jag vill ha kontroll över. Visst jag kan styra båda parametrarna oavsett läge men det känns bättre att direkt ställa bländare själv om det är vad som är viktigt i stället för att låta ljusmätaren göra det utifrån den tid jag valt.
"Same shit different name" så att säga :)
 
Hej!

Manuellt läge använder jag ganska mycket. Förmodligen för att jag kommer från den analoga tiden och därför har vant mig. Men det är absolut inget måste. A - läget använder jag också mycket och använder exkompensation om jag vill ha det mindre eller mer ljust. Om man använder halvmanuellt eller manuellt spelar ingen roll. Det enda som är viktigt är att man kan fullfölja sin vision. Dvs få de bilder man vill. Jag tror at det är bra för ens utveckling i detta fotografiska hantverket att lära sig ljusmäta och fota helt manuellt. Tror att man blir mer medveten om parametrar som slutartid, skärpedjup men framförallt om hur ljuset är fördelat på ett motiv. Även om zonsystemet inte är lika aktuellt för det digitala tycker jag att det utvecklat mitt seende.

Om du är intresserad av manuell exponering utan att använda matrix eller smart predective kan jag rekommendera denna bok:

Michael Freeman: Perfekt exposure
 
Vet inte vad ni säger, men jag tycker att det enkla läget är M. Då har man stabilt ljus på det man fotar, som i studio, som på en fotbollsplan om ljuset är schysst osv - ställ in rubbet och va nöjd så länge ljuset håller. Därför använder jag det sällan...
Det är automatiken som kan va svår; man tar den eftersom den är snabb och eftersom kamerorna är smarta idag. Men man måste ju vara smartare själv, hantera automatiken, kompensera för ljusenivån på den area och ljusmätningsmetod man använder. Jämföra referenspunkten mot ljusgrått, typ.

M är fasen inte häftigare på nåt sätt, men väldigt prediktivt.
 
...

Jag tror faktiskt inte att all automatik har den utgångspunkten nu för tiden. Med matrismätning jämför kameran motivet med nån slags databas av färdiga "möjliga" motiv, och en extremt ljus, liten himmelssnutt i ena hörnet kommer inte att påverka hela bildrutan särskilt mycket även om den egentligen borde det, om man hade integrerat intensiteten över ytan och velat ha 18% grått som medel för densamma. Spotmätning och centrumvägd mätning däremot, funkar precis som den gjort sen Hedenhös.

.....

Du räknar in 1900-talet i nuförtiden va?
Då håller jag med dig.
Minolta lanserade SRT 101 år 1966. Den har CLC-ljusmätning "Contrast Light Compensator"
http://camerapedia.wikia.com/wiki/Minolta_SR-T_101


Petter ...
 
Jag upprepar, bara för ordningens skull:

Om jag tar en bild i programläge ("P") och kameran ger mig 1/125s, bl 5,6 och ISO 400 så blir bilden exakt densamma som om jag ställer kameran i M-läge, slår av auto-ISO och ställer in 1/125s, bl 5,6 och ISO 400.

Exakt.
 
Undrar om det bara är jag som inte lägger så mycket energi på inställningarna, manellt eller auto? Jag tycker moderna kameror gör det så bra att jag kan fokusera på att hitta motiv och komponera bilden. Nu för tiden ser man ju direkt hur det blev. Gillar man det inte så är det bara att göra om.

Nu kanske jag är lite dum? Vad är det som skiljer från att man glor i sökaren och ser ljusmätarens förslag på inställningar, man ställer dem och tar bilden, från att kameran gör det blixtsnabbt? I läget bländarprio och tidsprio kan man ju styra över det man känner är viktigt.

Nä, manuella inställningar är för fegisar, jag kör i läge Bulb och trycker på känn...
 
Jag upprepar, bara för ordningens skull:

Om jag tar en bild i programläge ("P") och kameran ger mig 1/125s, bl 5,6 och ISO 400 så blir bilden exakt densamma som om jag ställer kameran i M-läge, slår av auto-ISO och ställer in 1/125s, bl 5,6 och ISO 400.

Exakt.

_____________________________

Eller hur!

Har suttit och nästan retat upp mig lite på svasset omkring M man möter ibland. Jag tänkte gå en kurs i landskapsfoto och ringde upp kursledaren, o han höll en lång föreläsning om hur M var det enda tänkbara o att vi dödliga inte fattat detta ännu. (Jag vet att M kan va rätt praktiskt om man använder stativ.) Det blev ingen kurs, hans bilder suger ändå...

Jag minns min gamla halvauto-Canon från 81 som inte hade inställning för T. Ist fick man fixa rätt tid via den supertrixiga ASA-ratten; man fick ju tänka M hela tiden, fast 1/2auto. Finns inga genvägar om man vill fatta kamera. Ändå, som jag säger - läs ovanstående - jag använder sällan M eftersom ljuset inte är stabilt.
 
Bara en liten fundering.

Alla Ni som propagerat för "M" läge. Ni använder väl inte ljusmätare?
Vad är det för manuellt i att mäta ljuset elektroniskt och knappa in det föhand?
 
M-läget är det enda användbara om Du tar exempelvis porträtt och belyser med flera blixtar av gammal och god typ. Samma sak gäller för makrobilder som exempelvis den på syrenen. Där har jag börjat med att låsa ljuset på blomman varefter jag har stuckit in en svart bakgrund.

Minnesbilder och bilder under resor tas i mitt fall med grönt läge. Ser ingen anledning till att inte välja detta.
per
 

Bilagor

  • ACAAD731_NEW.jpg
    ACAAD731_NEW.jpg
    15.3 KB · Visningar: 113
Jag tror många inte upptäckt vilket kraftfullt läge Av-läget är i kombination med exponeringskompensation sedan man lärt sig hur man skall justera denna beroende på vilket motiv man står inför. Det är ju inte så att man blint skall köra på automatik i Av-läget, det är ju helt förfelat. Kombinationen med exponeringskompensation är nyckeln. Det behövs en mänsklig hjärnas input till kamerans ljusmätarvärde för att erhålla en bild exponerad på det vis man tänkt sig. På så vis utnyttjar man kamerans automatik i symbios med den mänskliga hjärnan. Det blir kraftfullt. För mig är det självklara sättet att gå i land med detta att använda Av, central fokuspunkt och centrumvägd ljusmätning. På så vis vet man vad kameran gör och kan göra sina justeringar baserat på detta och smidigt utnyttja sin erfarenhet om olika motivs egenskaper. Visst finns det ändå situationer när M är att föredra, och då använder jag ju det i stället.
 
Använder i princip inte blixt. Är glad att utvecklingen har fört oss bort från det behovet. Har fotograferar i 50 år analogt och är nu överlycklig över att jag kan ta mina bilder i det ljus som står till förfogande. Tycker det blir mer liv i bilderna då.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.