Linser och objektiv

[Olsin]

PMD skrev:
Jo, jag säger nog "tejpa" och "tejp", men stavar det "tape" i skrift.

Hur skriver du tape i bestämd form plural? Taperna? Taparna? Tejparna? Tapeterna?

Att försöka skriva ett lånat substantiv i bestämd form plural brukar kunna ge en vägledning till hur det böjs och borde skrivas i obestämd form singular.

Jag råkar ha den "fina" titeln controller, men tillsammans med mina kollegor så är vi ofta controllers trots att Språknämnden förordar böjningen controllrar och rekommederar att använda styrekonom i stället för controller.

 

[Makten]

tannler skrev:
Berätta gärna det för redaktion för Svenska Akademiens Ordbok - de har tydligen en avvikande "fördom" om ordets betydelse:

Det är egentligen inte en språklig fråga. En fördom är - precis som det står i SAOB - en dom utdelad på förhand. Att ordet sedan kommit att användas för inskränkta och felaktiga resonemang på fel grunder är en annan sak. En fördom kan ändå vara högst sann, när det kommer till kritan. Då förvandlas den dock från fördom till sanning, men så länge jag inte vet att den är sann så är det en fördom.

 

[PMD]

Olsin skrev:
Hur skriver du tape i bestämd form plural?

Oftast "banden". I bestämd form plural brukar det oftast handla om magnetband ("magnetic tape"). Cellofantape (som väl sällan görs av cellofan numera) är det sällan man behöver referera till i bestämd form plural. Det kan nog bli "taperullarna" i så fall.

Som ni förstår så är jag fullkomligt gravallvarlig här.

 

[Makten]

PMD skrev:
Oftast "banden". I bestämd form plural brukar det oftast handla om magnetband ("magnetic tape"). Cellofantape (som väl sällan görs av cellofan numera) är det sällan man behöver referera till i bestämd form plural. Det kan nog bli "taperullarna" i så fall.

Som ni förstår så är jag fullkomligt gravallvarlig här.

Verbet "tejpa" i grundform då?

 

[HåGe]

"Du, Ni, Er"

När man skrev brev förr så fick man lära sig att tilltala mottagaren med stor bokstav: Du, Ni, Er. Det var artigt och det var viktigt förr(!). När man lagt bort titlarna med varann, och slutat att titulera herr Si eller fru/frk Så, kunde man börja brevet med: Bäste Bror ... eller bara B B. I affärsbrev var det inte Hej och Svejs utan Edert ärade av den .., icke desto mindre ... och icke förty och emedan. Mycket sånt.

I hemmet sa man rätt högt upp i åren: Kan mamma ... eller Vill moster .... När man var 15 nånting, så kunde faster besvärat säja: Du får säja du ..., efter år av faster.

Efter du-reformen blev det lättare och en del började slopa stor bokstav i du/ni i brev och skrivelser.

På senare år har ett naket Ni börjat avvändas i butiker och resturanger.
Vad man då inte har riktigt koll på, är hur känsligt tilltalet var på Ni-tiden. Man kunde inte säga Ni rakt av. Det var ohyfsat. Första vändan måste vara: Önskar min herre/dam/disponent Päron ..., därefter kunde det försiktigt varvas med Ni.

Så var det.

 

[Olsin]

PMD skrev:
Oftast "banden". I bestämd form plural brukar det oftast handla om magnetband ("magnetic tape"). Cellofantape (som väl sällan görs av cellofan numera) är det sällan man behöver referera till i bestämd form plural. Det kan nog bli "taperullarna" i så fall.

Som ni förstår så är jag fullkomligt gravallvarlig här.

Så med andra ord så böjs tape enligt följande:

en tape, den tapen, flera band, de banden.

 

[jimh]

Apropå böjning av låneord är det kul att lyssna på vissa finlandssvenska dialekter när det pratas musik.

Musikgrupp: Ett bänd - bände - flera bändär - bändärna.

 

[David G]

Ni

Ja det förklarar ju varför jag tycker "Ni" är lite störande.
På sista tiden har jag också upptäckt att på tv "you" översätts till "ni" även i sådana sammanhang där "du" verkar mycket naturligare.


Den enda, utom kungen då, som jag kan tänka mig inte ha sagt du till är min morfar som dog 1984 när jag var 4 år. Mamma sa inte "du" yill honom fast hon var över 40 och det kan ju inte ha varit så lätt för en 4-åring att komma igåg att alltid kalla morfar för "morfar" när man kunde sägs "du" till alla andra.

 

[raderadmedlem]

Träkoder......

Och en kodsnickare som arbetar med datorer......hur kan det vara?

 

[Arne S]

Kul tråd...

Det heter ju en rädd katt, en rädd hund osv.

Men vad heter det om det gäller ett lejon? Eller ett vildsvin?

/Arne

 

[raderadmedlem]

Arne S skrev:

Men vad heter det om det gäller ett lejon? Eller ett vildsvin?
/Arne

........ en rädd människa.......??

 

[Arne S]

fujicanon skrev:
........ en rädd människa.......??

 

[raderadmedlem]

Ja, inte står jag rolig..........

Och, med det samma: Varför är är jag kul när jag inte är orolig??

 

[larsborg]

Nästa följdfråga blir:

Linser går ju att äta, likt spagetti, men är inte
linserna i ett objektiv gjorde av glas, (?)
kanske jag har fel?
Jag hört några säga glugg, är det lika med glögg?
Tacksam för ett objektivt svar.

Förvirrad mopedägare

 

[raderadmedlem]

Ta dej ett glas glügg, och sitt rolig, Lars.
Skit i spagetti'n, den är för långsökt.....

 

[larsborg]

"Ta dej ett glas glügg, och sitt rolig, Lars."

Tackar!
Ja, nog måste man ha en komisk syn, på mycket som det frågas om, på FS Forum, för på allvar kan väl det inte vara?

 

[Olsin]

Arne S skrev:
Kul tråd...

Det heter ju en rädd katt, en rädd hund osv.

Men vad heter det om det gäller ett lejon? Eller ett vildsvin?

/Arne

Det är inte helt fel med ett rätt lejon, men språkrådet tycker att man ska skriva ett skrämt lejon.

http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=26163;objekttyp=lan

 

[Artificiell]

Bofoto2 skrev:
Kanske det var det i alla fall eftersom vi återigen har antibiotika. Varför har vi då antibiotika nu?

Ingen aning. Men jag gissar att eldsjälar som exempelvis Alexander Fleming, Howard Walter Florey och Ernst Boris har mer med saken att göra än något sorts allmänt behov.
U

 

[Artificiell]

Re: Slutinlägg

Bofoto2 skrev:
Ha dé bra och hej då.

Det här inlägget är inte riktat direkt till Bo utan mer allmänt till alla flitiga debattörer som helst plötsligt hoppar av. Varför säger ni ajöss mitt i en mening?
U

 

[HåGe]

Som så många gånger, blir det mest trams i slutet av en tråd.

Frågor om språkvård har haft egna diskussioner av och till, men de som borde känna sig träffade har inte synts till eller också försvarat olika företeelser med konstig argumentering.

Eftersom jag tycker ämnet är intressant har jag nån gång efterlyst synpunkter från lärare om hur de ser på särskrivningar och annat och vad det pedagogiska problemet är. Att en uppenbar regel skulle vara lätt att förmedla: Ord som uttalas ihop ska skrivas ihop. Så lätt är det tydligen inte. Varför?

Ett roligt kåseri finns i nyligen omgjorda tidningen "Språkfrågor", där någon med stark aversion mot särskrivningar tänktes gå hos en psykolog för behandling.

Man skulle då inte försöka förändra de som skrev knasigt (det är lönlöst) utan i stället hitta olika strategier för att förhindra svettningar och andra obehagliga symtom så snart man noterade en särskrivning eller annat läskigt. Nånting sånt fick man till.

Vi som känner oss träffade bör alltså söka hjälp för åkomman. Inte försöka förändra något utan lära oss att tycka om det.