Advertisement
ANNONS
Annons

Linser och objektiv

Produkter
(logga in för att koppla)
Sättare finns inte nu för tiden. Dom fick blyförgiftning hela bunten (bunten är förresten det som ligger vid bokens mittveck). Nu finns det bara(!) Grafiker och dom får skärmfrossa och musarm.

Signaturen En satt typ.
 
Makten skrev:
Så är det nog. Det är samma inlånade ord, "set" från engelskan, men förra omgången har försvenskats till "sätt". Det andra svenska ordet "sätt" betyder "vis", och har ju ingenting med saken att göra. Norstedts etymologiska ordbok anger samma betydelse för "set" och "sätt", samt att de är lånade från (eller åtminstone influerade av) engelskan. Verbet "sätta" bör ju ha gemensamt ursprung med det engelska verbet "to set" för den delen.
Ett intressant exempel på förvirringsmöjligheter alltså:)

Nu kanske du Martin vet hur det ligger till med vem som lånat ordet av vem. Men vet man inte så kan man inte alltid per automatik förutsätta med ord som klingar lika, att det är svenskan som har lånat, alternativt blivit influerat, av engelskan. Våra kära förfäder vikingarna såg till att det finns säkert lika många låneord i engelskan, ord som är lånade från de skandinaviska språken. Bröd är bara ett exempel (bread).

Hur det förhåller sig med ordet sätt, vet jag faktiskt inte. Det finns ju alltid en tredje möjlighet. Att båda språken har, oberoende av varandra, lånat ordet från ett tredje språk. Exempelvis från franskan.
 
WFS) (Graylingman skrev:
Gissar att det beror på att tågsätt är ett betydligt äldre ord i svenskan än trumset är. Det senare finns för övrigt inte i SAOL
Du bör nog skaffa dig en modern SAOL. Tågset, tågsätt och trumset finns alla i trettonde upplagan (april 2006).

Appropå särskrivningar såg jag nyligen här i forumet: minneskort läsare.

Av sammanhanget kunde jag vid andra läsningen begripa att det var en minneskortläsare som avsågs men först undrade jag vem det var som var glömsk ...
 
Eeros skrev:
Nu kanske du Martin vet hur det ligger till med vem som lånat ordet av vem. Men vet man inte så kan man inte alltid per automatik förutsätta med ord som klingar lika, att det är svenskan som har lånat, alternativt blivit influerat, av engelskan. Våra kära förfäder vikingarna såg till att det finns säkert lika många låneord i engelskan, ord som är lånade från de skandinaviska språken. Bröd är bara ett exempel (bread).
Och öl (ale)! Fast det ordet har nog använts parallellt i engelska och svenska väldigt länge, så det är svårt att veta var det kommer ifrån.

Hur det förhåller sig med ordet sätt, vet jag faktiskt inte. Det finns ju alltid en tredje möjlighet. Att båda språken har, oberoende av varandra, lånat ordet från ett tredje språk. Exempelvis från franskan.
Inte omöjligt. Det har ju en annan mening än verbet "set" på engelska och "sätt" som i "vis" på svenska.
 
Eeros skrev:
Hur det förhåller sig med ordet sätt, vet jag faktiskt inte. Det finns ju alltid en tredje möjlighet. Att båda språken har, oberoende av varandra, lånat ordet från ett tredje språk. Exempelvis från franskan.

Det är ett intressant ord!

Jag slog just upp det i NEO och fann att "sätt" och "set" är samma ord, men med olika etymologi. "Sätt" kommer från fornsvenskan "sät" (före 1520) med samma betydelse.

"Set" har däremot skett med inlån från engelskan (förstås) vid sekelskiftet 1900 med tennistermen som första användning. Jag har ingen engelsk etymologi där jag sitter, jag får slå upp när jag kommer hem. Kanske har engelskan lånat från svenskan, det är fullt möjligt.

Per.
 
Makten skrev:
Det finns en tråd som inleder rubriken med "Objektiv fråga". Hur är en fråga när den är objektiv? Finns det subjektiva frågor också?
Ja det kan man ju fråga sig.
Subjektivfråga skulle man väl kunna tänka sig som sammansatt ord avseende en fråga om subjektiv.

Ang. särskrivningar så har jag märkt att jag själv någon gång då och då omedvetet gör mig skyldig till det när jag skriver med tangentbord. Aldrig annars.
 
perstromgren skrev:
"Set" har däremot skett med inlån från engelskan (förstås) vid sekelskiftet 1900 med tennistermen som första användning. Jag har ingen engelsk etymologi där jag sitter, jag får slå upp när jag kommer hem. Kanske har engelskan lånat från svenskan, det är fullt möjligt.

Tyvärr, så bra var det inte. "Set" är ett lån från gammalfranskan och latinets "sect" med ungefär samma betydelse.

Per.
 
Ett Fransk låneord... m.a.o. en Fransk en...

Ejnar; matros på Briggen Alvora af Haftenssund, var på landlov i Nantes.
Varför han åt middag på land, är till d.d. en gåta....men servitörern frågade med talande händer om Ejnar var nöjd.

Ja, för fan, jag är görmätt, svarade den skyssta matros.
Görmätt...görmet....gourmet; ....kul språk, tänkte kyparen.

Så, nu vet ni Svenskar...god mat i Frankrike kann man tacka Bohuslänningar för.

Vilken värld!
 
perstromgren skrev:
Har "lins" blivit synonymt med "objektiv" på senare tid?

Jag har levt hela mitt fotoliv och trott att den runda prylen som monteras på en systemkamera heter "objektiv", men har på senare tid oftare och oftare (?) mötts av ordet "lins" i stället. Orsaken är inte så svår att genomskåda, det är en genväg till engelskans "lens" som ju betyder både objektiv och lins. Har lins blivit en accepterad synonym till "objektiv"?

Är detta något att bråka om? Nej, egentligen inte. Men det vore kul att höra andras åsikt om detta språkbruk. Är jag ensam, så ska jag genast sluta gnälla.

Sign "Svenskan förfaller!",
alias Per.

De flesta är nog eniga om att svenskan förändras. En del tycker att den förfaller och de som tycker det senare är inte sällan lite äldre än de som möjligen tycker att den förändras ja kankse t.o.m. utvecklas på gott och ont. Inte sällan förfasas man över att inflödet av amerikansk-engelska låneord som lätt förvanskade tillåts besudla ärans och hjältarnas språk. I en del fall får vi låneord för att det faktiskt inte finns några bra ursprungliga och i andra fall tycker en del (ofta yngre) att de helt enkelt vill liva upp vårt ofta träiga språket med lite nystöpta och fräckare uttryck.

Trots att jag faktiskt är en gammal adjunkt så tycker jag det är verkligt kul att språket lever och anpassar sig till varje ny generations behov vare sig förändringen kommer inifrån där gamla ord får ny betydelse. Det finns många bidrag i dena tråd som tycker "lins" är förfärligt men att "glugg" är helt OK, för att inte säga det som gäller, åtminstone på Fotosidan. Glugg är väl lika fel som lins egentligen. Lins är lika fel som att säja "ha sex", för båda kommer västerifrån och heter "lens" och "have sex" i orginal. Vad ska vi göra med swimmingpool? Det är ett stort problem - åtminstone i plural. Säjer man verkligen swimmingpoolar. Kallas badpolare (slang för badkamrat kanske) kanske av de som använder detta ord för "swimmingpolare". Nä så är det väl få som säger eller säjer (välj själv).

Jag har för länge sedan släppt taget som språkpurist. DEt är dåligt använd energi! Vet ni att inte ens ett land som Israel fullt med en massa religiösa fundamentalister klarar av att hålla sitt språk fritt från låneord fast det är en av deras huvuduppgifter. De gör ju inget annat än att plöja de gamla skrifterna och tolka dessa. På hebreiska heter exv. ordet "bussar" fritt översatt "autobussim" och bromsarna på dessa fordon kallas inte helt ologiskt för "breaksim". På norska heter "växellådan" nåt så poetiskt som fritt stavat "girkassen" (det bara måste komma av "gear case"). Det är väl egentligen bara språkneurotikerna på island som fortfarande lyckas. Om jag inte är felinformerad så heter "kardanknut" fritt transkriberat till isländska "tjurlelu" eller nåt sånt och jag slår vad om att det aldrig hörts på MTV.

Min genration i Stockholm södra förorter växte upp med en mycket livaktig slang redan på den tiden. Nu pratar varken jag eller de som numera bor i dessa av den yngre medelklassen erövrade gamla arbetarstadsdelar från 40-talet slang i någon större utsträckning. Det språkliga nyskapandet har numera flyttat ut i de ringar runt staden som byggdes på 60-70-talen och senare. Så det finns nog hopp trots allt. Tiden rättar till de flesta "språkfelen" och de flesta utvecklar sitt språk över tiden. En del av de språkliga mönster som en del idag förbannar kommer att avsätta sig som ett tidslager och användas så länge det är funktionellt. Det kommer utmönstras av allmänhet och/eller akademin när det kommit alltför mycket ur takt med tiden och/eller fallit i glömska. Undrar vad som kommer hända med ordet "glugg". Det är nog trots allt bara i dessa kretsar som ordet "glugg" ses som oumbärligt, men det är ju inte så lätt att se det när man befinner sig i detta sammanhang!
 
Senast ändrad:
Enicar skrev:
Intressant fundering.
Språket och vår kommunikation har en så stor betydelse idag. I varje ögonblick känns det som.
Idag är det dock kvantitet i kommunikation som gäller.

Både och men texterna har blivit kortare och kortare, eftersom färre och färre kan läsa långa texter idag. Sedan 70-talet har exv. läroböckerna i skolorna innehållit alltmer bildmaterial och allt mindre text. Ibland har det säkert varit bra, men texterna blir ofta så komprimerade att de blir svårlästa istället.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
Både och men texterna har blivit kortare och kortare, eftersom färre och färre kan läsa långa texter idag. Sedan 70-talet har exv. läroböckerna i skolorna innehållit alltmer bildmaterial och allt mindre text. Ibland har det säkert varit bra, men texterna blir ofta så komprimerade att de blir svårlästa istället.
Och vi ser ju hur resultaten i skolan utvecklas.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar