Låna en Leica (provfotografera några veckor!) innan du köper för stora pengar!
Om man skall skaffa en mätsökarkamera bör man kanske testa att man verkligen gillar att plåta med en sådan. Det är ganska annorlunda jämfört med en spegelreflex.
Ja, så är det definitivt, aldrig har bilderna blivit så dåliga och oengagerade som när jag på 80-talet skaffade en Leica M4-P, Leicameter, Summilux 50/1.4 och Gossenmätare (var så innerligt trött på den tunga och skrymmande spegelreflexutrustningen).
Efter några års tröstlöst kämpande (jag försökte verkligen!) med mätsökare och de lösa ljusmätarna sålde jag M4an och var tillbaka bland spegelreflexkamerorna igen, bilderna blev åter som jag ville ha dem och det var äntligen kul att fotografera igen.
Kvaliten och känslan i Leica M och de fina objektiven är helt otrolig - man kan ägna timmar åt att njuta av finish och mekanisk perfektion - och det är fotografen (inte kameran) som avgör om bilden blir bra eller ej, men det hjälper liksom inte om person/maskin-kemin inte stämmer när snapshotet ska knäppas.
Nu efter några årtionden grämer jag mig naturligtvis över att jag sålde, jag kanske skulle lagt Leicautrustningen i malpåse i stället.
Jag har på senare år garderat mig lite inför framtiden genom att skaffa en Leica III från 30-talet (drygt 2-tusen bland fotosidans annonser), låtit renovera slutaren och placerat den i malpåsen
medan jag njuter av Canon PowerShot G10 och Nikon D3.