Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Lägg ut spännande bilder på "hånade" motiv!

Produkter
(logga in för att koppla)
hmm, väldigt intressant ämne.

Jag uppskattar lättare andra bilder än traditionella kattbilder och solnedgångar. För att de ska fånga mitt intresse krävs något verkligen extra, som då inte gör dom till traditionella.

Samma sak med Macrobilder på blommor etc. Visst, ofta väldigt fina bilder. Men sen då, man har sätt 1000-tals liknande bilder tidigare.

Lite tankar från mig bara.

/Gårdis
 
Lite lustigt att kattbilder har blivit så omdiskuterade på sistone. Som det nämndes i en annan tråd så tror jag att de bilder vi "hånar" eller till mans tycker är lite för banala är svåra just för att de föreställer "banala" motiv.

Att göra ett vardagligt eller uttjatat motiv spännande är svårt. Därför borde det väl - precis som trådskaparen uppmanar till - vara något som vi kanske skulle ge oss i kast med oftare.

Ett bidrag;

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=467613

F
 
Re: Re: Re: Denna eviga diskussion om kattbilder...

Arleklint skrev:
Vad är innebörden i råttmentalitet?

Varför undrar du? Är du katthatare?

Jag bara hakade på inlägget om katthatare som var råttor i sina tidigare liv. Nån rest av det livet följde säkert med till detta livet.
 
Re: Re: Re: Re: Denna eviga diskussion om kattbilder...

mohei skrev:
Varför undrar du? Är du katthatare?

Jag bara hakade på inlägget om katthatare som var råttor i sina tidigare liv. Nån rest av det livet följde säkert med till detta livet.

Jag uppmanade folk att publicera kattbilder i trådens ursprung! Jag gillar all natur och alla djur.

Vad innebär råttmentalitet?
 
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att enligt din definition ha råttmentalitet, men det spelar ju ingen roll för mig efter som det bara drabbade "katthatare" att bli besutten med denna speciella mentalitet.
 
Arleklint skrev:
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att enligt din definition ha råttmentalitet, men det spelar ju ingen roll för mig efter som det bara drabbade "katthatare" att bli besutten med denna speciella mentalitet.

Jamendåså?



Här är några kattbilder som jag bara älskar.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=240970
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=240971
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?_q=1&ID=346081
 
Ang. ifall det blir en bättre bild pga motivet.
Jag har i sten alltid hävdat att det spelar ingen roll om man tar en bild av en sparv eller en isbjörn. En bra bild är en bra bild, oberoende av motivet. Men jag har fått backa lite grann i det här. Det finns någon slags sällsynthetsfaktor som spelar in, vare sig vi är medvetna om det eller inte. I Tromsö fotoklubb var det inte en j-vel som tyckte en bild var vacker bara för att den innehöll snö, men här i England faller dom i trans bara det är två flingor på en bild. (Ok. en vit bergstopp i bakgrunden då...) Även andra faktorer tycks ha samma 'skeva' effekt. Nostalgifaktorn är en viktig sådan.
...jag längtar stenarna där barn jag lekt... kommer in i många landskapsbilder. Man SER mer i endel landskap än andra, utomstående, personer gör. Och så går bilden upp ett par snäpp i vår bedömning. Man-känner-nästan-doften-faktorn, borde det kanske heta.

Ang. råttmentalitet. Ja! Ja! Ja! Råttor är smarta, trevliga, lojala och husliga figurer - med ett okomplicerat sexliv. Jag vill bli en råtta i nästa liv också.
Med tack på förhand!
/Gitte
 
Skulle gäääärna lägga mig i här men jag skulle nog bara säga saker jag ångrade efteråt, så jag avstår, men tänker absolut läsa alla inlägg här....
 
Själv har jag svårt att instämma i den ofta positiva kritiken av, vad jag kallar, "vara-där-bilder". Om någon tar en bild från toppen av Mt. Everest (eller annan svår plats dit det inte bara är att ta bussen), blir den ofta hyllad utan att vara speciellt bra. I mina ögon ligger bedriften i att ta sig dit, inte att ta bilden. Hade jag eller vem som helst blivit lyft dit i helikopter (om de nu kan nå dit) hade det inte varit svårt att ta bilden. Det samma gäller många dykbilder, flygbilder etc.
 
dobos skrev:
mina ögon ligger bedriften i att ta sig dit, inte att ta bilden. Hade jag eller vem som helst blivit lyft dit i helikopter (om de nu kan nå dit) hade det inte varit svårt att ta bilden. Det samma gäller många dykbilder, flygbilder etc.

Instämmer. Men när man ser en flott bild första gången är man mer begeistrad än när man ser den för hundrade gången. Jag blev tex. hänförd när jag såg de första bilderna av 'träd i sanddyn' från Namibia och 'popplar/vallmo i dimma' från Toscana, men jag börjar bli lite trött på dom. Ribban har höjts för dom motiven. Det BORDE inte vara så, men på något sätt funkar det så i alla fulla fall. Dykbilder vet jag inte om dom är enkla eller svåra, unika eller dussinvara. Så jag gapar fortfarande när jag ser en dykare i en fiskkarusell osv. Är det motivet eller bilden jag hänförs av? Jag har svårt att veta vilket ibland.
Till skillnad från Janne.
 
Jo, nog är det så att ribban höjs alltid. Solnedgångar ÄR ju ofta vackra, men det vill till någonting extra för att man ska haja till. Ibland tycker jag att en del fotografer nästan tycks slå knut på sig själva för att få sina solnedgångar att sticka ut - det ska till extrema saker för att den ska fånga betraktaren, med DÅ blir det ju också en "bra" solnedgång.
Själv kommer jag inte att lägga upp mina hundbilder, dels för att det är en särdeles svårfångad liten illbatting, men mest för att det känns så banalt. Å andra sidan har jag i mångt och mycket slutat att titta på andras bilder. Det gjorde mig bara nedslagen att upptäcka att andra redan gjort det jag ville göra. Jag upptäckte också att den, iofs positiva, inspirationen gjorde att jag ville kuta runt och göra lika fina bilder som dem jag sett andra göra. Nu struntar jag mest i vad andra gör - jag fotar det jag vill fota. Det kan hända, eller är snarare högst troligt, att andra gjort det innan och/eller bättre, men jag tar mina bilder på mitt sätt, för mitt nöjes skull, med min touch, osv. Jag ger tusan i om andra gillar det jag gör, samtidigt som jag är övertygad om att det är just det som är den rätta vägen, i det långa loppet, att skaffa sig gillande från en publik
 
dobos skrev:
Nu struntar jag mest i vad andra gör - jag fotar det jag vill fota. Det kan hända, eller är snarare högst troligt, att andra gjort det innan och/eller bättre, men jag tar mina bilder på mitt sätt, för mitt nöjes skull, med min touch, osv.

Det tycker jag du gör alldeles rätt i!

('Illbatting' var ett roligt ord förresten. Skulle gärna se en bild på den lilla rackaren...;)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar