Filosofivarning
Mattsen skrev:
Ok, jag försöker att få dig förstå på nytt då;
En människa som är vacker (enligt mig) kan jag känna mig attraherad till. Och jag attraheras inte av män därför kan jag ej se en man som vacker.
Jag brukar betrakta "snygg" som ett hyfsat objektivt, nästan "tekniskt" adjektiv medan frågan om vad som är vackert känns mer subjektiv och behandlar djupare frågor än bara det rent visuella.
Men det är ju bara min variant av sanningen... Det kan lika gärna vara så att jag tycker att "vackert" är ett värdigare och finare omdöme och jag därför reserverar det för det som berör mer än det som bara är "snyggt".
Det jag tycker är intressant med den här diskussionen är att man kan fundera över vad som som är utseendebetingad attraktion orsakad av sexualdriften och vad som är ett rent estetiskt intryck. Att det senare existerar bevisas ju av att man som människa kan tycka att något som inte inte är en individ av det kön man attraheras till. Man kan ju t.ex. tycka att ett landskap, en blomma, en bil, en sten eller vilket annat objekt som helst är mer eller mindre vackert.
"Problemet" uppstår när man ska bedöma hur vackert något (någon) är när denna potentiellt kan vara både ett sådant "objekt" som kan vara vackert i sig självt och en sådan individ som man är genetiskt programmerad att betrakta som vacker. Kan det helt enkelt vara så att vi bara ser summan av båda delarna och inte förmår att skilja dem åt? Eftersom detta är Fotosidan.se så kan man dessutom lämpligen ta in en tredje faktor, nämligen den eventuella grafiska gestaltningen av det vackra, genom t.ex. ett fotografi. Då har vi tre ursprungligen åtskilda faktorer (eller "termer") som tillsammans ger intrycket (summan) av bilden.
1) Motivets estetiska värde.
2) Motivets eventuella attraktionsvärde, betingat av sexualdriften.
3) Bildens estetiska värde rent grafiskt, både som förstärkare eller rent av förvrängare av de ovanstående och i sig självt.
Här uppkommer också frågan om det möjligen kan vara tvärt om, dvs. att den könsbetingade attraktionen egentligen beror på antingen bildens eller personens verkliga estetiska "värde" och att dessa lurar betraktarens sexualdrift att få denne att tycka att bilden eller personen är ännu vackrare just för att den redan är vacker. Som ni märker kan man vända på orsak och konsekvens tills grisarna får vingar och helvetet fryser till is.
Jag undrar dock om inte detta skulle kunna förklara det faktum att både kvinnor och män tycks föredra att fotografera kvinnor.
Låt oss antaga, för det första att kvinnor generellt faktiskt har någon mystisk estetisk egenskap som gör dem vackrare än den gemene mannen. Det är ju inte konstigare än att många människor kanske tycker att en gran är vackrare än en tall eller att en Porche är vackrare än en Volvo 745. För det andra, att mäns genetiskt betingade attraktion till kvinnor inte egentligen är det som gör att de (vi) tycker att de är vackra utan att den snarare drar nytta av detta faktum och dessutom förstärker det hela. Om man resonerar på det här sättet så får man ju en naturlig förklaring till att både kvinnor och män, men speciellt män, gärna fotograferar kvinnor.
Slutligen måste man alltså ställa sig frågan om varför vi överhuvudtaget kan tycka att någonting, utöver andra individer som vi för artens fortlevnads skull bör attraheras till, är vackert i sig självt? Vilken funktion fyller det?
Tyvärr kvalar den nog in bland andra lättvindigt besvarade frågor som meningen med livet och vad som kom först, hönan eller ägget. Eller är det någon biolog som kan förklara varför vi människor har begåvats (eller bestraffats) med förmågan att tycka att något är fult eller vackert?
Jaha, undrar just om jag ännu en gång har lyckats avrätta en diskussionstråd med ett långt filosofiskt mastodontinlägg som ingen begriper eller orkar läsa. ;-)
