Om vi bortser från märkesbytare så berättar väl kameramärket i alla fall något om när man började fotografera.
När jag började var Nikon snudd på allenarådande, i alla fall i mina kretsar. Det skulle vara FM, FM2, FE, FE2, F2 eller F3. Jag tror aldrig att jag ens övervägde Canon.
Som frilans blir man fast vid sina grejor. Inte bara för att man vänjer man sig vid "tänket", utan också för att man samlar på sig en del glas genom åren. Idag skulle det kosta mig en bra bit över hundratusen att byta system, inbytet avräknat.
När man är i den situationen så är det lika bra att "gilla läget" och koncentrera sig på fördelarna med sitt system. En del tycker kanske att det går känns ännu lättare rent psykologiskt om man samtidigt kan hitta nackdelar hos alternativen.
Faktum är att om jag skulle börja om från scratch idag och titta på vad som finns på marknaden just nu ur ett strikt rationellt perspektiv, så skulle det bli Canon. 1DmkII är den kamera på marknaden som bäst motsvarar mina behov. Ergonomin och klumpigheten skulle jag säkert vänja mig vid, precis som jag vant mig vid att köra Volvo.
Fast det är klart... det där med fotovästarna känns faktiskt som om det ligger något i. En sån skulle jag aldrig dra på mig. ;-)
