ANNONS
Annons

kompakt kamera med bra bakgrundsblur?

Produkter
(logga in för att koppla)
Den ansvarige på utvexklingsavdelning, vid ett mycket välkämt utländskt företag på bokstaven "S", har nämt, vid ett möte, att mycket kommer inte bli sig likt, bara inom några år, - det behövs bara egentligen två bländare, största och minsta, för min. skärpedjup och för max. skärpedjup, två exp. tider, längsta och kortaste, för riktigt dåligt ljus och för snabba motiv!

Jovisst, den aktuella exponeringen, med rärr förhällande bländaröppning och exp. tid, sker istället genom att exponeringen utnyttjar steglöst hela ISO registret, då krävs ännu bättre bildsensoprer än idag, en nästan totalt brusfri bildsensor, dynamiken är i snar framtid också så bred, att hög- och lågdagrar blir alla perfekt exponerade, RAW format behövs inte.

Omöjligt?
Det är nu på utvecklingsstadiet, inte så långt borta från produktion.
Vänta bara på vad som kommer, detta var en liten föraning, helt seriöst, faktiskt.
 
Tja, det ju vara underhållande med rykten, spekulationer och önskedrömmar, men faktum är ju ändå att man fotograferar med den kameran man har i handen - och den kompaktkameran som producerar kort skärpedjup och snygg bakgrundsoskärpa finns inte, vilket är svaret på den ursprungliga frågan. Inte ens från "S". ;-)
 
Kameratillverkarna bygger fortfarande kameror för film avsedda att fotografera digitalt med.

En kamera som skippar exponeringsmätning skulle förstås justera nivåer för bilden när den visas på skärmen.

Och det skulle visst gå att få JPEG-filer direkt ur kameran. Går det att justera nivåerna i en dator så går det i en kamera (som ju är en liten dator).

Då bestämmer ju kameran i alla fall vad som är lämpligt och klipper högdagrarna. Vad blev vinsten?

Det kommer ju inte att tillföra något jämfört med att ha ISO eller auto-ISO och förstärka digitalt. Om man sedan kallar det juggbubba istället spelar inte så stor roll. Vill man kunna bestämma exponeringen själv i kameran, ja, då måste vi i alla fall ha någonting. Eller vill du ha en kamera där ingenjörerna bestämt precis allting om man inte vill sitta och pilla på varenda bild datorn?

Sedan är det klart att man skulle kunna göra ett råformat där data lagras på bas-ISO, men att bilden taggas för viss ISO/ljushet/exponering/juggabubba precis som med vitbalansen. Att plocka bort saken bara för att det går betyder inte att det faktiskt tillför någonting. Verktygen i PS heter skugga/efterbelys och det fungerar utmärkt ändå. ;)

Alltså, ett läge som "skiter i allt" som du vill ha är väl ok om man vill ha det, men som enda möjlighet förefaller det rätt korkat, tycker jag. Någonstans måste man kunna bestämma själv, direkt i kameran, och då måste det finnas någon typ av funktion liknande ISO eller en gigantisk exponeringskompensation.
 
Den ansvarige på utvexklingsavdelning, vid ett mycket välkämt utländskt företag på bokstaven "S", har nämt, vid ett möte, att mycket kommer inte bli sig likt, bara inom några år, - det behövs bara egentligen två bländare, största och minsta, för min. skärpedjup och för max. skärpedjup, två exp. tider, längsta och kortaste, för riktigt dåligt ljus och för snabba motiv!

Jovisst, den aktuella exponeringen, med rärr förhällande bländaröppning och exp. tid, sker istället genom att exponeringen utnyttjar steglöst hela ISO registret, då krävs ännu bättre bildsensoprer än idag, en nästan totalt brusfri bildsensor, dynamiken är i snar framtid också så bred, att hög- och lågdagrar blir alla perfekt exponerade, RAW format behövs inte.

Omöjligt?
Det är nu på utvecklingsstadiet, inte så långt borta från produktion.
Vänta bara på vad som kommer, detta var en liten föraning, helt seriöst, faktiskt.

Ehm, nja... Det finns nog en del som vill ha kontroll över skärpedjupet utan mumbojumbo processning i kameran. Och två slutartiden? Ska kameran ta en exponering på 1/8000 s och en på 15 minuter och sedan räkna fram rörelsen i ett vattenfall för 1/10 s? I en mobilkamera möjligen, men knappast för ett verktyg för "seriös" fotografering.

Brusfri lär ju inte sensorn bli med tanke på att fysiken har en del att säga till om, även om elektroniken som fångar verkligheten är aldrig så brusfri. I övrigt gäller nog enligt ovan, även om bilden alltid fångas på "bas-ISO". Och hur ska vi klara oss utan råformat? Det skulle antingen betyda att vi behöver helt nya utdataenheter eller att kameran envåldigt bestämmer vad som är en acceptabel HDR-bild. Som sagt, kanske i en mobilkamera o dyl. I övrigt tror jag nog att fotografen vill ha något att säga till om. Att sedan ge _möjligheten_ till att låta kameran bestämma, det är en annan sak.
 
Då bestämmer ju kameran i alla fall vad som är lämpligt och klipper högdagrarna. Vad blev vinsten?
Varför måste den göra det?

Det kommer ju inte att tillföra något jämfört med att ha ISO eller auto-ISO och förstärka digitalt.
Exakt. Det är precis det det handlar om, men glöm det där med ISO. Det är lite onödigt. Det är nivåerna (eller densitet som man sa på filmtiden) på den färdiga bilden som är det intressanta.
 
Ehm, nja... Det finns nog en del som vill ha kontroll över skärpedjupet utan mumbojumbo processning i kameran. Och två slutartiden? Ska kameran ta en exponering på 1/8000 s och en på 15 minuter och sedan räkna fram rörelsen i ett vattenfall för 1/10 s? I en mobilkamera möjligen, men knappast för ett verktyg för "seriös" fotografering.

Brusfri lär ju inte sensorn bli med tanke på att fysiken har en del att säga till om, även om elektroniken som fångar verkligheten är aldrig så brusfri. I övrigt gäller nog enligt ovan, även om bilden alltid fångas på "bas-ISO". Och hur ska vi klara oss utan råformat? Det skulle antingen betyda att vi behöver helt nya utdataenheter eller att kameran envåldigt bestämmer vad som är en acceptabel HDR-bild. Som sagt, kanske i en mobilkamera o dyl. I övrigt tror jag nog att fotografen vill ha något att säga till om. Att sedan ge _möjligheten_ till att låta kameran bestämma, det är en annan sak.

Skärpedjupet bestämmer du, genom två val av bländare, en helt öppen, den andra mycket mindre, två exp. tider, vilka har inte sagts, - poängen med konstruktionen är att använda en STEGLÖS förändring av ISO, inte konstigt alls, Auto-ISO, helt enkelt, för att fixa rätt exponering vid olika ljusförhållanden.

Olika exp. tider och olika bländare har vi haft sedan slutet av 1800-talet, för att få rätt exponering, idag med ett nytt tänkande, med elektronikens hjälp , kan det lösas på ett annat sätt, - STEGLÖS Auto-ISO.
 
Varför måste den göra det?
Var inte argumentet för att inte ha ISO att man fick större dynamik?
Vad händer om du höjer exponeringen och dumpar ut den i en jpeg (nej, formatet lär nog inte försvinna imorgon)?
Om inget klipper när man höjer exponeringen så spelar det ju ingen roll att man hade "ISO-fri" kamera. Alternativet är någon slags funktion liknande de som redan finns där man trycker ned högdagrarna och höjer skuggorna enligt vad några japaner tycker är lämpligt. Jag är inte så säker på att det är vad alla söker jämt.

Exakt. Det är precis det det handlar om, men glöm det där med ISO. Det är lite onödigt. Det är nivåerna (eller densitet som man sa på filmtiden) på den färdiga bilden som är det intressanta.

Min poäng är att det spelar ju ingen roll vad man kallar det. Någonstans måste man ha ett sätt att kontrollera slutresultatet om man inte alltid vill skruva, eller skruva så lite som möjligt, i datorn (inte så ovanligt). Om du sedan kallar det ISO eller något annat kommer ju inte ändra funktionen som sådan. Du kan sätta dit en gigantisk ratt som det står nivåkontroll på om du vill.
 
Skärpedjupet bestämmer du, genom två val av bländare, en helt öppen, den andra mycket mindre, två exp. tider, vilka har inte sagts, - poängen med konstruktionen är att använda en STEGLÖS förändring av ISO, inte konstigt alls, Auto-ISO, helt enkelt, för att fixa rätt exponering vid olika ljusförhållanden.

Olika exp. tider och olika bländare har vi haft sedan slutet av 1800-talet, för att få rätt exponering, idag med ett nytt tänkande, med elektronikens hjälp , kan det lösas på ett annat sätt, - STEGLÖS Auto-ISO.

Nej, jag bestämmer inte alls eftersom jag bara får valet nästan inget skärpedjup eller stort skärpedjup. Något mellanläge finns inte.

Det är ju oerhört gulligt med steglös ISO (ehm, det skulle vi tydligen skippa enligt PMD ;)), men det spelar ju inte någon roll när jag vill kontrollera andra egenskaper i bilden. Både bländaren och slutartiden har andra effekter än att bara ändra mängden ljus som träffar filmen eller sensorn under den tid som slutaren är öppen.
 
Var inte argumentet för att inte ha ISO att man fick större dynamik?
Vad händer om du höjer exponeringen och dumpar ut den i en jpeg (nej, formatet lär nog inte försvinna imorgon)?
Med ökad exponering fastnar fler fotoner i sensorn (lite vanvördigt uttryckt), så det kan knappast bli en försämring (så länge inte sensorn blir övermättad).

Om inget klipper när man höjer exponeringen så spelar det ju ingen roll att man hade "ISO-fri" kamera.
Ja, som jag skrev förut så vill man nog ha någon sorts varning om att ljusnivån i omgivningen är för låg för att det ska bli ett vettigt resultat, och på samma sätt vill man nog ha en varning om att sensorn kan bli övermättad.

Min poäng är att det spelar ju ingen roll vad man kallar det. Någonstans måste man ha ett sätt att kontrollera slutresultatet om man inte alltid vill skruva, eller skruva så lite som möjligt, i datorn (inte så ovanligt). Om du sedan kallar det ISO eller något annat kommer ju inte ändra funktionen som sådan. Du kan sätta dit en gigantisk ratt som det står nivåkontroll på om du vill.

Jag håller med om att det är det troligaste framtidsscenariot. Vi kommer fortfarande att ha kameror med ISO-rattar (-knappar, -menyer), men de kommer bara att påverka nivåjusteringar som görs efter exponeringen. Om man sparar i RAW då så kan man ändra "ISO" i efterhand.
 
Poängen med en ISO-fri kamera (som Nikon D7000) är att man inte behöver bry sig om att mäta exponering. Man ställer ISO på 100 och sen väljer man den bländare och slutartid som passar motivet.

Vaddå ISO-fri kamera såsom D7000 den är väl inte ett dugg mer ISO-fri än en A580?. Jag tycker påståenden som dessa blandar bort korten lite. Som du beskriver det har jag annars fotograferat digitalt sedan min A350. Jag kör praktiskt taget alltid ISO 100 (vad det nu är så ISO-fritt med det) som standard idag om kameran tillåter då det ger renaste bilderna med bäst DR (en del har ju ISO 200 som bas ISO). Jag har överhuvudtaget inget bruk av något annat en ett läge där jag kan just välja mellan den kombination av alla bländare/tid-kombinationer som exponeringsmätaren ger som möjliga val vid aktuellt ljus och motiv och ISO 100. Till skillnad från dig så avstår jag inte från mätarens förslag på möjliga val med reservation för exponeringskompensation då och det funkar utmärkt för mig. Bara att vrida på ratten och skjuta. På min nuvarande kamera A580 (som har samma sensor som D7000) så är det enda läge som tillåter den tekniken A-läget (bländare). På min A350 så var det "vita P-läget". Sedan behöver man ett helt manuellt val också förstås.

Nackdelen att bara köra på 100 konstant är att jag då avsäger jag mig möjligheten att få något hyfsat direkt ur kameran när ljuset blir betydligt sämre och det vill jag helst inte om jag tar bilder i JPEG. Jag vill slippa nattsvarta bilder även från dagen och tvingas hårdbehandla varenda bild även om jag nu skulle tagit bilden i RAW. Men jag gör undantag i RAW vid stora kontraster för att rädda himlen att bli för ljus och ointressant.

Har man verkligt bråttom är det inget alternativ heller att manuellt välja en kombination av bländare och tid. Visst kan man damma av Ansell Adams zonsystem men varför ska man säga nej till modern teknik? Jag tillhör dem som fotot analogt länge och jag grämer mig än idag när jag stod och skruvade på mitt objektiv och sabbade en serie fina bilder av en nomadflicka i Kashmir (då hennes mamma blev så sur på mig att hon avbröt min fotosejour med dottern som storbölade) för att jag skulle få mina dia korrekt exponerade. Ibland har man inte tid till vare sig tanke eller finlir och då väljer jag tveklöst automatiken.

En del som tycker att kamerorna idag är så bra på höga ISO att de kan lämna kontrollen till kameran kör auto-ISO, men det har jag väldigt svårt för för jag tycker den implementering Sony gjort på A580 suger. Jag gör detta betydligt bättre än kameran själv för auto ISO har en tendens att alldeles för snabbt välja önödigt höga värden som ger sämre bildkvalitet än nödvändigt ofta.Jag testade på min senaste resa på Sri Lanka men gav upp det tämligen omgående.

Förslaget om att köra "ISO-löst" kommer från Micke Risedal tror jag i den mycket intressanta och utmärkta jämförelsen av A7000 och 5D MK II. Micke pläderade just för att man kunde underexponera kanske 3-4 steg med D7000-sensorn som fixade detta till skillnad från Canon-kameran som inte gjorde det, allt för att få så bra DR som möjligt. Han såg till att rädda högdagrarna med extrem underexponering som han sedan parerade i RAW-konverteraren. Om man ville ha ut max DR så skulle man i princip inte använda något annat ISO och arbeta enligt den principen. Andra föreslår olika varianter av Auto ISO.
 
Senast ändrad:
Det känns som väldigt mycket försvarsläge nu ...

Man måste väl kunna kalla resultatet för dåligt om tycker det ... det blir inte bättre bara för att det är nyskapande eller för att det står Sony på kameran. ;-)

Det blir nog bra så småningom när dom fått jobba på det ett tag till, men just nu så ser jag inte att det är användbart till något annat än lek och teknikdemo. Vill man ha kort skärpedjup som ser naturligt ut så gäller fortfarande större sensor och ljustarkare objektiv, alternativt en massa jobb i Photoshop.

Jag hamnar nog betydlig närmare Lars i min framtidsfundering kring kameratrender än du gör. Jag tror Lars har helt rätt i att det kan bli så att det blir en omvänd hipfaktor att släpa runt på blaffiga maffiga DSLR-kameror i framtiden.

Sedan kan jag inte avstå från reflektionen att en del alltid ägnar sig åt att såga vad som händer i kompakt, DSLR-instegs- och SLT-segmenten och avfärdar funktioner som gimmicks och leksaker. Lyssna på dessa ord: Jag tror det finns både en rädsla och ett nyktert konstaterande att kampaktkameror och instegskameror idag har blivit så otroligt kompetenta med massor av nya funktioner som proffsen varken sett eller knappt kan stava till och att användningen av dessa mycket snabbt håller på att erodera en mycket stor del av fotografernas marknad och ekonomiska bas.

Det mindre märkliga med en hel del av denna nya teknik gör att folk med dessa billiga små kameror får så bra bildresultat att de skiter i att gå till fotografen med sina små barn utan tar bilderna själva och till hjälp för att fånga bra barnbilder har de bespottade nya gimmicktekniker såsom "face detection" (sätter skärpan på ansikten) och smile shutter som tar bilden när barnen ler. Sen finns det teknik som hindrar bilden att tas när folk blinkar m.m. De som på allvar försökt fånga ögonblicket och barn på bild med barn som gör 5 meter på 1/100 sekund fattar vad jag menar. Gary Friedman (som skrivit många populärmanualer s.k. E-böcker till Sony-kameror höjde dessa funktioner till skyarna när de kom i A550 och rekommenderade denna kamera specifikt av detta skäl till barnfamiljer).

Desa fotogarfer ber heller inget proffs att göra en panorama-bild för det är ju numera en standardfunktion och filma i max HD fixar deras nya kamera också. Eftersom både bilder och filmer bäst avnjuts med en modern TV med stöd för både 3D bilder och film m.m. m.m. och HDMI-gränssnitt så blir detta så bra att ingen längre bryr sig om att ta ut små bilder på papper eller större printar annat än mycket marginellt, så där rök de jobben också. Skolkort ses väl även de som något som var hippt på 50- och 60-talen.

Dessutom skickar dessa amatörfotografer in massor med bilder till bildbankerna för en mindre ersättning som fotografernas uppdragsgivare numera hellre köper än de yrkesfotograferna själva vill sälja. Fotograferna påpekar att deras bilder är av betydligt bättre kvalitet för de är tagna med deras fina dyra FF-kameror men färre och färre bryr sig om det påpekandet när t.o.m. dags- och morgontidningarna i allt större utsträckning publicerar skräckliga mobilkamerabilder som t.o.m. är tekniskt sämre ofta än bilder tagna av gamla kompakter.

Dessa funktioner som en del hardcore entusiaster och proffs kallar gimmicks förändrar världen och just nu håller de på att avskaffa en halv yrkeskår som nog måste börja fråga sig hur de ska kunna leva i detta nya landskap och det kommer inte funka att blunda och muttra lite surt om gimmickfunktioner och leksaker för då ryker resten av jobben och den ekonomiska basen också.
 
Jamen du får väl skilja på vad som är tänkbart framöver eller som blir bra i "version 2", och det faktiska resultat som t.ex. den här defocus-funktionen ger just nu. Jag har bara sagt att jag tycker att det är för dåligt just nu, men också att det säkert blir bättre senare. Andra funktioner som du nämner var också mindre bra från början men är användbara "på riktigt" nu när dom utvecklats lite. Jag förkastar inga funktioner alls av någon sorts prestige- eller gammal vana-skäl, tvärtom är jag minst lika teknikfreak som någon annan, däremot ropar jag inte hallaluja bara för att funktionerna är nya - dom måste vara funktionella och ge vettiga resultat först.
 
Vaddå ISO-fri kamera såsom D7000 den är väl inte ett dugg mer ISO-fri än en A580?.

Nej, inte speciellt mycket, vilket framgår här och här. Med en A580 kan man i stort sett göra likadant som med en D7000. Fotografera alltid på ISO 100 och justera nivåerna i efterbehandlingen.

Visst finns det nackdelar som att man ibland inte kan se hur bilden blev därför att kameran inte justerar nivåer när den visar bilden på sin skärm, och att det inte går att få vettiga JPEG-filer direkt ur kameran, men det är närmast att betrakta som barnsjukdomar som orsakas av att kamerakonstruktörerna fortfarande lever kvar i filmvärlden.

Auto-ISO är sämre än ovanstående eftersom man sänker dynamiken och fyllnadskapaciteten om man höjer iSO från bas-ISO på en kamera med en sån här bra sensor.
 
Senast ändrad:
Jag hamnar nog betydlig närmare Lars i min framtidsfundering kring kameratrender än du gör. Jag tror Lars har helt rätt i att det kan bli så att det blir en omvänd hipfaktor att släpa runt på blaffiga maffiga DSLR-kameror i framtiden.

Sedan kan jag inte avstå från reflektionen att en del alltid ägnar sig åt att såga vad som händer i kompakt, DSLR-instegs- och SLT-segmenten och avfärdar funktioner som gimmicks och leksaker. Lyssna på dessa ord: Jag tror det finns både en rädsla och ett nyktert konstaterande att kampaktkameror och instegskameror idag har blivit så otroligt kompetenta med massor av nya funktioner som proffsen varken sett eller knappt kan stava till och att användningen av dessa mycket snabbt håller på att erodera en mycket stor del av fotografernas marknad och ekonomiska bas.

Det mindre märkliga med en hel del av denna nya teknik gör att folk med dessa billiga små kameror får så bra bildresultat att de skiter i att gå till fotografen med sina små barn utan tar bilderna själva och till hjälp för att fånga bra barnbilder har de bespottade nya gimmicktekniker såsom "face detection" (sätter skärpan på ansikten) och smile shutter som tar bilden när barnen ler. Sen finns det teknik som hindrar bilden att tas när folk blinkar m.m. De som på allvar försökt fånga ögonblicket och barn på bild med barn som gör 5 meter på 1/100 sekund fattar vad jag menar. Gary Friedman (som skrivit många populärmanualer s.k. E-böcker till Sony-kameror höjde dessa funktioner till skyarna när de kom i A550 och rekommenderade denna kamera specifikt av detta skäl till barnfamiljer).

Desa fotogarfer ber heller inget proffs att göra en panorama-bild för det är ju numera en standardfunktion och filma i max HD fixar deras nya kamera också. Eftersom både bilder och filmer bäst avnjuts med en modern TV med stöd för både 3D bilder och film m.m. m.m. och HDMI-gränssnitt så blir detta så bra att ingen längre bryr sig om att ta ut små bilder på papper eller större printar annat än mycket marginellt, så där rök de jobben också. Skolkort ses väl även de som något som var hippt på 50- och 60-talen.

Dessutom skickar dessa amatörfotografer in massor med bilder till bildbankerna för en mindre ersättning som fotografernas uppdragsgivare numera hellre köper än de yrkesfotograferna själva vill sälja. Fotograferna påpekar att deras bilder är av betydligt bättre kvalitet för de är tagna med deras fina dyra FF-kameror men färre och färre bryr sig om det påpekandet när t.o.m. dags- och morgontidningarna i allt större utsträckning publicerar skräckliga mobilkamerabilder som t.o.m. är tekniskt sämre ofta än bilder tagna av gamla kompakter.

Dessa funktioner som en del hardcore entusiaster och proffs kallar gimmicks förändrar världen och just nu håller de på att avskaffa en halv yrkeskår som nog måste börja fråga sig hur de ska kunna leva i detta nya landskap och det kommer inte funka att blunda och muttra lite surt om gimmickfunktioner och leksaker för då ryker resten av jobben och den ekonomiska basen också.

Rätt påpekat Sten-Åke!

Jag gör en jämförelse från 1988, när jag spelade in en konsert på Stockholms Stadion, med Bruce Springsteen, inte på plats, men nära nog live (!!!), via utsändning i Sveriges Radio!

Bandspelaren var en liten Sony Walkman F-66, med inbyggd radio, inspelningsmöjlighet via inkopplingsbar mic eller via den inbyggda radion, hela konserten blev ”bandad”, jag testade sedan uppspelning, på en lyxanläggning B&O, vid deras Center i Stockholm, det lätt fortfarande mycket, mycket bra, fin bas och diskant, egentligen otroligt bra!
Säljaren vid B&O frågade mig, - vilken proffs utrustning använde du?
Mitt svar, - en liten Walkman!
Säljaren, - det var som f-n, så bra med en Walkman!

PS. Den lilla Sony Walkman F-66 har jag kvar, självklart! DS
 
Till skillnad från dig så avstår jag inte från mätarens förslag på möjliga val med reservation för exponeringskompensation då och det funkar utmärkt för mig.

Eftersom jag inte har en kamera med en ny, fin, blank Sony-sensor så måste jag också förlita mig på exponeringsmätaren. Förväxla inte hur jag gör (eller snarare är tvungen att göra) med hur jag vill kunna göra. Jag hoppas förstås att även Canon kommer med kameror med lika bra sensorer som de senaste Sony-sensorerna så att jag kan göra som det går att göra idag med D7000.
 
En del som tycker att kamerorna idag är så bra på höga ISO att de kan lämna kontrollen till kameran kör auto-ISO, men det har jag väldigt svårt för för jag tycker den implementering Sony gjort på A580 suger. Jag gör detta betydligt bättre än kameran själv för auto ISO har en tendens att alldeles för snabbt välja önödigt höga värden som ger sämre bildkvalitet än nödvändigt ofta.Jag testade på min senaste resa på Sri Lanka men gav upp det tämligen omgående.

Jag använder oftast M-läget och auto-ISO, men begränsat uppåt till ISO 1600 eftersom läsbruset faller ända upp till ISO 1600 men ökar sen på min kamera. Det lönar sig bättre att justera nivåer i efterbehandlingen än att höja ISO över 1600. (Eventuellt borde jag stanna redan vid ISO 800 om man tittar noga på graferna).

I M-läget bestämmer jag ju bländare och slutartid helt själv, vilket är rätt trevligt vid snabba förlopp med skiftande ljusförhållanden.
 
Jamen du får väl skilja på vad som är tänkbart framöver eller som blir bra i "version 2", och det faktiska resultat som t.ex. den här defocus-funktionen ger just nu. Jag har bara sagt att jag tycker att det är för dåligt just nu, men också att det säkert blir bättre senare. Andra funktioner som du nämner var också mindre bra från början men är användbara "på riktigt" nu när dom utvecklats lite. Jag förkastar inga funktioner alls av någon sorts prestige- eller gammal vana-skäl, tvärtom är jag minst lika teknikfreak som någon annan, däremot ropar jag inte hallaluja bara för att funktionerna är nya - dom måste vara funktionella och ge vettiga resultat först.

Jag tycker heller inte att defocus är helt klockren och stabil ännu och jag skulle aldrig använda den själv om jag hade tillgång till min vanliga kamera, men grejen är att denna typ av funktion är avsedda för fotografer som min fru och andra som inte vill ha en klumpig DSLR men kankse ändå kan tycka det vara kul att kunna få mer djup i ett porträtt på ett sätt som tidigare varit helt omöjligt med en kompakt.

Folk av vår sort (fotonördar) har gång efter annan inte kunnat tänka utanför sin lilla låda innan de dömt ut både det ena och det andra (den listan kan göras lång) utan att fatta att de inte fattar att dessa produkter inte nödvändigt riktar sig till dem eller är avsedda att helt ersätta deras FF.

Jag har som sagt tidigare visat på hur ett desorienterat proffs som recenserat A55 ondgjort sig över att A55 inte skulle funka i en porträttstudio utan att det minsta reflektera över att denna kamera nog inte designas med den användningen och kundgruppens krav som primärt fokus. Listan på den typen av tossigheter kan göras lång. Ett av de värsta missförstånden uppstod väl för något år sedan då alla prloffs och entusiaster gick man ur huse för att Råd & Rön dristat sig till att testa DSLR-paket rakt över disk (utan möjlighet för tillverkarna att rigga testex och se till att de man skickade verkligen funkade optimalt). Nikon D90 sågades och folkstormen var ett faktum möjligen för att de fått ett taskigt avsynat ex. (som vilken kund som helst skulle kunnat få). En del hävdade också att R&R fifflat med mätvärden för att missgyunna Nikon. Proffsen börjaded yra om att D90 skulle skåpat ut allt annat i testen om man skruvat på ett riktigt objektiv utan att fatta att målgruppen för testet var de som kanske aldrig skruvade av kitobjektivet.

Tanken har nog aldrig slagit en del att de faktiskt inte är tillverkarens tilltänkta målgrupp för vissa produkter och då blir man väldigt vilse i pannkakan. Tyvärr så kommer den tilltänkta målgruppen sällan till tals här men de röstar med plånboken om de gillar grejorna så tillverkarna vet ändå när de gör rätt.

Men det är ju en klart förvirrande värld när det visar sig att en grupp APS-C-kameror med Sonys nya sensor skåpar ut nära nog varje proffskamerahus i DxO:s sensortester och placerar sig på plats 5, 10 och 11 bland alla kameror som någonsin testats av DxO, när det gäller sammanvägda poäng för alla de variabler man mäter och det inkluderar även MF och FF-modeller. Så faktum är att både kompakter och DSLR:er är mer tekniskt drivna och har mängder av funktioner som får FF-kameror överlag idag att framstå som i sammanhanget tekniskt efterblivna. En FF klarar sig hyfsat på ren "råstyrka" (sin storlek). Det är lite som att jämföra en trög gammal V8 i två ton skrot från USA, med massor av liters slagvolym med en betydligt mindre modern racingmotor av något slag. Trots betydligt mindre cylindervolym kan den mindre motorn bromsa betydligt större effekt om den optimerats för det.

Men det finns folk som hellre köper två ton skrot med en trött V8 i byggd med stenålders än något fräshare även om just jag aldrig förstått varför.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar