Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Klättring

Produkter
(logga in för att koppla)
sMitternacht skrev:
Jag klättrar inte själv men brukar följa med kompisar ut ibland för att få lite frisk luft och ta bilder. Personligen tycker jag det är lite tjatigt med alla vidvinkelbilder uppifrån, har sett alldeles för många sådana. Sen är jag också för dålig på att ta mig upp på blocken för att kunna ta de där bilderna :).



Så trevligt att du är så god vän med en av Sveriges bästa klättrare. =)
 
Anders: bilden är tagen med EF-s 10-22 (på 10 mm) och polfilter.

Jag använder mest vidvinkeln följt av 50 mm 1,8 (på 20D). Jag gillar vidvinkel för boulderbilder, gärna snett uppifrån. Rövbilder går självklart oftast bort, men jag har faktiskt sett några bra sådana. Tele (50 mm och 100 mm) använder jag ofta för att få kortare skärpedjup eller normalt perspektiv från långt håll.
 
Jag är ingen klättrare varken själv eller klätterfotograf.. (även om jag bestigit och hoppat "Svolvärgeita" http://www.tronsmo.com/blog/archives/96 ;)

Jag lägger ändå med ett par bilder från i sommras. Jag och tjejen satt och (myste i solen) och spanade efter sträckande skarv och ejder. Samtidigt så var det ett gäng franskmän som friklättrade ("cliffclimbing",,) på klipporna ca 150 meter vid sidan av oss.

Jag var nyfiken och spotade de genom objektivet, på med convertern och jag var plötsligt rättså nära klättrarna.

Gav mersmak och i sommar så skall jag rikta lite mer fokus mot just dessa cliffclimpingbilder,, i bättre ljus och perspektiv..;)


MVH Niclas,
 

Bilagor

  • 1.jpg
    1.jpg
    39.3 KB · Visningar: 351
Fredrik J.

Jag vill ge lite kritik på din bild.
Den lider av något som många bilder gör, den är intressant för de som är insatta.
Jag som klättrat själv (är man född i Bohuslän finns det ingen ursäkt för att inte slita ut en Petzsele per år) och känner igen koncentrationen och kan förstå anspänningen i fingrarna.

Men det gör inte bilden till en bra klätterbild, vad den visar är ju faktiskt bara en kille med galen blick som lägger upp foten på en sten.

Det finns tre typer av klätterbilder;
Bilden som skapar igenkännande. (Betraktas ofta som trist av ickeklättrare.)
Whaoobilden som ger känslan av att det är tusen meter ned till marken. (Även om det är min gamla 6+ led Funhouse i Uddevalla.)
Naturbilden som visar omgivningar och människan ynkedom mot berget.
 
Ja det är nog så att många bilder som presenterar "snäva intressepraktikanter" faktiskt fort blir ointressanta för de oinvigda.

MEn det är ju samtidigt så att också DEt KAn vara hänsikten med en bild, att den skall vara snäv och för de invigda.

Som fotograf vill man väl som regel nå en bred publik och då måste man nog behålla en i alla fall till dels objektiv blick..

MVH Niclas,
 
Jag har plåtat klättring sedan 1987 och vid ett otal tillfällen sett att en bra klätterbild för en klättrare inte alls behöver vara en bra klätterbild för en icke-klättrare och vise versa

Lite ot men iaf.

M Pertmann tycker inte att bilden av Jutfeldt på Jimma är bra. Jag köper hans förklaring om varför men för mig, som klättrare, och ”klätterfotograf” i synnerlighet tycker jag helt tvärt om. Den är perfekt exempel på en bild som förmedlar koncentration och anspänning som bouldering ger, dessutom med ett annorlunda utsnitt, skönt ljus osv. Att en ickeklättrare skulle säga att ”han skulle kunna stå på backen” (då man inte ser ena foten) och att ”det inte ser högt ut” spelar ju ingen roll för mig då jag vet vad det handlar om, dock förstår jag resonemanget. Samma ”problematik” uppstår ju i textmassor om klättring men där är det följaktligen ännu mer uppenbart att läsaren bör vara insatt i ämnet.
Sen finns det såklart bilder som förmedlar många delar och tilltalar många betraktare. Dock är det många ickeklättrare som föredrar siluettbilder i solnedgångar o likn. vilket är lika spännande som just solnedgångar i allmänhet enl mig.

Pertmanns tre kategorier över klätterbilder må stämma ganska bra hur ickeklättrare ser på bilder. Klättrare (och klätterfotografer) skulle snarare i första hand dela in bilder efter klätterstil, dvs bouldering, alpint, Bigg Wall, sportklättring, trad osv.
Vidare kan det ju också finnas ett nyhetsvärde i bilden - en ny led, nytt ställe, sällan repeterad tur osv.
 
Så till trådskaparen...

Nu för att ge trådskaparen lite tips. Att säga att en vinkel, ett utsnitt eller komp är bättre än ngt annat är nästan omöjligt då turer, miljöer, klippan osv är så otroligt olika vid olika berg (vilket samtidigt är det fantasiska). Du har ju iaf inte missat att buttshots rakt nerifrån inte är att föredra även om undantag finns.

Så lite konkreta tips ang din position som fotograf:
Kolla omgivningen, kan man komma upp mittemot klippan? Kanske från en lite lägre del av toppen? Och om dessa förutsättningar finns, hur kommer jag se klättraren? Vad krävs det för objektiv? Varifrån kommer ljuset osv. Nämnda alt. funkar dock sällan, det blir ofta störande träd eller annat i vägen. Oftas återstår då att fira ned jämsides. Hur nära själva leden/klättraren jag firar ned beror på vad jag ska använda för obj., hur mycket omgivning jag vill ha med osv.
Vill man fota helt från sidan är det ju helt sonika att fira ned jämsides och skjuta. Lite lurigare blir det när man vill plåta lite snett uppifrån. Vad man (jag) ofta vill uppnå med en bild lite snett uppifrån är att den även är tagen lite ”utifrån”, alltså att man får en känsla av att man som fotograf ”hängt ute i luften” om du förstår vad jag menar. Detta kan fixas med lite olika metoder.
I vissa fall blir detta enkelt, tex om man fotar i ett dieder (hörn) och kan hänga på ena sidan och på så sätt komma ut från klättraren. Eller om en tur är väldigt brant och man automatiskt blir hängande i luften. Vanligast är annars att jag själv försöker trycka mig ut från klippan så mycket som går, så jag nästan ligger horisontellt ut från klippan och på så sett kommer ut en del. Man kan oxå be en kompis på backen dra ut dig i luften eller att du själv fäster ett andra rep i tex ett träd en bit ut från klippan som du kan använda att dra ut dig själv med. Eller så klättrar man upp i ett lämpligt träd framför klippan som ger lite annorlunda vinkel (kan vara svårt med alla löv bara). Lite mer avancerade sätt att komma ut från klippan är att rigga en portaledge med kortsidan mot väggen, då kommer man ut ca 2 meter och man kan ligga lugnt på mage i den och fota nedåt. Det används mycket av proffsfotografer. Vidare är det ju inte alltid passande att komma ut från klippan. Bilder rakt uppifrån tex tycker jag ofta gör sig bra om man håller sig nära klippan.
För övrigt kan jag ju säga att jag alltid riggar ett fast enkelrep och firar med gri-gri och har till det med en Jumar med stege, på så sätt kan jag snabbt förflytta mig i höjdled för olika vinklar och följa med klättraren på vägen upp. I vissa fall kan man ha ytterligare ett fast rep med fästpunkt en bit bort åt sidan som man kan använda en andra klämma i för att kunna jobba mer i sidled. Fet skön sele är ju också gött å ha!

Till sist, tänk igenom bilden, kolla omgivningar, vinklar, infallande ljus etc innan du riggar repet. Ta tid på dig och ta många bilder.
 
Bouldering skiljer sig från övrig klätterfoto genom att det oftast saknar höjden, och det är höjden som icke-klättrare förstår i klätterbilder. Highballs har höjdkänslan, men de är sällsynta motiv för mig iaf. De flesta boulderbilder måste därför spela på något annat än höjdkänslan. några exempel kan vara: spännande komposition/geometri, textur (hud/sten), färger/natur/ljus, rörelse/frysning och ansiktsuttryck (se ovan).

Som Mikael skriver är det svårt för icke-klättrare att ta till sig bilden ovanför på Jimma, vilket gör den till en sämre bild för dem. Insatta bouldrare kan däremot känna igen sig, vilket gör bilden meningsfull för dem. De flesta av mina boulderbilder är just bara boulderbilder som bara är intressanta för klättrare. Min första exempelbild ovanför har elementet "fin natur" vilket ofta behövs för att boulderbilder ska funka för en större målgrupp.

Andreas: Jag blir väldig osugen på att plåta repklättring av att läsa om allt meck, tror att jag ska stanna på marken :) Samtidigt blir jag sugen på att utnyttja höjdkänslan som kommer så naturligt i repklättring.
 
Satt och läste lite i den här tråden då jag precis köpt mig en kamera och tänkt börja fotografera klättring. Dock känner jag ju direkt att jag inte gärna kör renodlade fotosessions utan passar på att fota lite mellan varven under klätterutflykter.

Min fråga till er andra är väldigt enkel, får ni mycket problem med kritrester på sensor,knappar etc?
 
Hej, bra val att skaffa kamera :)
kritrester har jag oxå funderat på, men än har jag inte sett att kameran tagit skada... -å andra sidan förstår ju vem som helst att små, små partiklar inte är bra för avancerad elektronik och optik.
I kameraväskan har jag lagt in en trasa (vanlig disktrasa) som jag fuktar innan jag går ut. Perfekt för att bara torka av händerna och ibland kameran när det ser illa ut. Vet ju inte om det verkligen fungerar, men mindre krita måste ju innebära mindre risk för skada.
Jag vill för allt i världen undvika smutsig sensor (tell me 'bout it, been there done that!) och det verkar ha funkat hittils.
slutsats: fota på men torka bort damm INNAN det fastnat på kameran.

PS: använd inte kritpåsen som objektivvärmare... hehe
 
Johan Ba skrev:
Satt och läste lite i den här tråden då jag precis köpt mig en kamera och tänkt börja fotografera klättring. Dock känner jag ju direkt att jag inte gärna kör renodlade fotosessions utan passar på att fota lite mellan varven under klätterutflykter.

Min fråga till er andra är väldigt enkel, får ni mycket problem med kritrester på sensor,knappar etc?

Jag har inte haft några problem med det, men å andra sidan brukar jag antingen klättra för att klättra eller (rep)klättra för att fota. Ibland en kombination.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar