Annons

Journalist tvingades lämna videomaterial till polisen

Produkter
(logga in för att koppla)
Hur lätt är det i allmänhet att kryptera all data man har i en telefon?

Och vad är det för "undantag för journalister" som polisen hävdar inte finns?
 
Att någon gör fel i tjänsten - poliser som journalister - är sådant som sker.

Men allt för ofta tillåts sådana här fel passera utan ansvar för handlingen.
Foten måste sättas ned och straff utdömas. Annars riskerar vi att reducera allvaret i dessa brott och när vi förminskat dem och de går mot noll så är det slut på den frihet och ansvar vi har idag.
 
Jag är helt med på att de gått över gränsen tidigare när de hänvisat till ofredande etc. Men här är jag mer kluven. Personen har uppenbarligen filmat ett brott och polisen vill ha filmen som bevismaterial. Dvs de anklagar inte honom för att ha gjort något brottsligt.

Jämför med om brottslingen tagit ett tillhygge från en person, typ en hammare, och misshandlat någon med denna hammare. Om personen sedan tar tillbaka sin hammare, har då polisen inte rätt att kräva in denna hammare som bevismaterial? Tycker det skulle låta löjligt om denne hävdar att han då kommer att bli försenad i sitt arbete som snickare. Och vad är isf skillnaden mot att kräva in en videofilm som bevisar att ett brott begåtts?

Att beslagta telefonen är förstås inget alternativ, men en kopia på en film som bevismaterial tycker jag låter (åtminstone någorlunda) rimligt, oberoende av om personen är journalist eller inte. I min värld definitivt inte lika svart-vitt som när poliser och andra hävdar att man begår ett brott när man fotar/filmar...

Rent generellt känner jag att jag kan behöva lite utbildning i vad polisen har för rättigheter att kräva att någon lämnar ifrån sig bevismaterial.
 
Jag håller med Roger.
Det kan inte direkt vara ett problem. Polis & journalist har båda intresse av materialet. Det är väl bara och komma överrens och lösa det smidigast möjligt med en kopia.
 
Jämför med om brottslingen tagit ett tillhygge från en person, typ en hammare, och misshandlat någon med denna hammare. Om personen sedan tar tillbaka sin hammare, har då polisen inte rätt att kräva in denna hammare som bevismaterial? Tycker det skulle låta löjligt om denne hävdar att han då kommer att bli försenad i sitt arbete som snickare. Och vad är isf skillnaden mot att kräva in en videofilm som bevisar att ett brott begåtts?
Det är helt olika saker och situationer. Journalistens kamera hade inte använts av den misstänkte brottslingen för att begå ett brott.
 
Jag håller med Roger.
Det kan inte direkt vara ett problem. Polis & journalist har båda intresse av materialet. Det är väl bara och komma överrens och lösa det smidigast möjligt med en kopia.
Polisen får förstås be journalisten eller dennes redaktionschef om att få en kopia av video, men de kan inte kräva det. Det är helt upp till tidningen att avgöra om den vill lämna ut videon eller inte.

I det här fallet hotade polisen med att beslagta kameran. Det är helt uppåt väggarna fel.

Ännu värre var ju att kameran var en mobiltelefon och förmodligen innehöll en hel del känsligt material.
 
Det är helt olika saker och situationer. Journalistens kamera hade inte använts av den misstänkte brottslingen för att begå ett brott.

Ok. Antag att han tog journalistens telefon och drämde till. Är det då ok att beslagta telefonen? Den innehåller fortfarande känsliga uppgifter, men användes för att begå ett brott.
 
Ok. Antag att han tog journalistens telefon och drämde till. Är det då ok att beslagta telefonen? Den innehåller fortfarande känsliga uppgifter, men användes för att begå ett brott.
Då blir det lite knepigt. Jag gissar att polisen kan beslagta telefonen, men att de inte får undersöka dess data. Det är ju den fysiska telefonen som är intressant för en sådan brottsutredning, och inte vad telefonen innehåller.

Som Peter påpekade ett par inlägg upp så slipper journalister (och andra) sådana här problem genom att kryptera innehållet i sina telefoner.
 
Klär inte journalister ibland ut sig i "Primadonnedress"? Vad skulle skälet vara till att inte vilja dela med sig (till Polisen) av det filmmaterial journalisten har från incidenten (mer än risken att det via Polisen skulle nå andra media än journalstens egen tidning och detta utan att arbetsgivaren hunnit säkrat ekonomisk vinning av vidareförsäljning av bilder) ifall Polisens önskan gäller bevisning i våldsfall?
Vilka "källor" ville journalisten skydda? Är "svärdmannen en "källa"? Skulle journalisten kunna misstänkas för försök till skyddande av brottsling, ifall det skulle handla om ett ärende med svår bevisning (och om det inte fanns en källa som behövde skyddas) ifall journalisten vägrar delge filmmaterial?

Hoppas journalister inte börjar uppträda som professionella fotbollsspelare som "dör" ifall en motståndare rör vid dem, medan samma fotbollsspelare kan hålla sig på fötter trots att fyra-fem medspelare hänger på hans axlar efter att han gjort ett mål.
 
Det står förstås en journalist fritt att ge en kopia av sin video till polisen, men polisen får inte beslagta en mobiltelefon eller en kamera för att komma åt en sådan video. Det finns grundlagsskydd mot sådant. Se tryckfrihetsförordningen 1 kap. 1 §.
 
Som Peter påpekade ett par inlägg upp så slipper journalister (och andra) sådana här problem genom att kryptera innehållet i sina telefoner.

Det hjälper väl bara delvis. Visserligen kanske polisen får svårare/inte kan ta del av innehållet men för journalisten/medborgaren är det väl inte så kul att bli av med sin telefon! Speciellt om den innehåller en film som kan vara stort allmänt intresse.

För visst var det väl så att polisen krävde att få själva telefonen i beslag?
 
Klär inte journalister ibland ut sig i "Primadonnedress"? Vad skulle skälet vara till att inte vilja dela med sig (till Polisen) av det filmmaterial.

Det är just det som är så märkligt. Journalisten har förstås ett intresse av att snabbt kunna använda materialet i sin publicering, varje minut är viktigt.

Polisen har ett intresse av att få ta del av filmen i bevissyfte och för en intern utredning. Med tanke på hur snabbt (långsamt) dessa kvarnar maler så kan det ju inte vara så förbannat viktigt att få filmen/telefonen direkt på gatan.

Det borde väl ha räckt att man frågat journalisten efter hans kontakuppgifter och sagt "Tack för att du filmade detta, det kan hända att våra utredare vill ta del av materialet så det vore bra om vi kunde få en kopia lite senare".

Jag tycker polisens agerande är märkligt, inte journalistens.
 
Det hjälper väl bara delvis. Visserligen kanske polisen får svårare/inte kan ta del av innehållet men för journalisten/medborgaren är det väl inte så kul att bli av med sin telefon! Speciellt om den innehåller en film som kan vara stort allmänt intresse.

För visst var det väl så att polisen krävde att få själva telefonen i beslag?

"hotade att beslagta" ifall de inte fick tillgång till videon, om man ska tro på journalistens chef. Att polisen gick för långt är ganska tydligt. Men jag tycker även att journalisten gick för långt när han, som jag förstått det, inte ens lät polisen titta på det inspelade materialet. Visst kan han skydda sig bakom källskyddslagar etc, men som någon tidigare skrev: vem vill journalisten skydda om han inte visar videon? Kan tycka att det luktar lite polisförakt när han inte vill dela med sig av det inspelade materialet.

Jag funderade lite på om man kan dra paralleller till reglerna för att vittna. Om man bevisligen har varit på plats och bevittnat ett brott, kan man då tvingas att vittna? (Jag har bara referenser från Hollywood, tveksamt om jag litar på dem....) Om journalisten vägrar att vittna kan jag ha en förståelse för att han vägrar visa sin film. Dock har jag svårt att förstå varför han skulle vägra vittna såvida det inte är kriminella gäng eller nära vänner/släktingar som står bland de anklagade.
 
Det borde väl ha räckt att man frågat journalisten efter hans kontakuppgifter och sagt "Tack för att du filmade detta, det kan hända att våra utredare vill ta del av materialet så det vore bra om vi kunde få en kopia lite senare".

Vill bara flika in att jag håller med om att detta låter som den mest förnuftiga lösningen. Vi har inte hela bilden, men som jag tolkar det så ställde polisen denna fråga fast i bryskare ordalag, varpå journalisten svarade något i stil med "inte en chans att ni får se den". Polisen hotade då att beslagta telefonen, varpå journalisten (eller hans chef) gav med sig och delade med sig av videon.
 
"hotade att beslagta" ifall de inte fick tillgång till videon, om man ska tro på journalistens chef. Att polisen gick för långt är ganska tydligt. Men jag tycker även att journalisten gick för långt när han, som jag förstått det, inte ens lät polisen titta på det inspelade materialet. Visst kan han skydda sig bakom källskyddslagar etc, men som någon tidigare skrev: vem vill journalisten skydda om han inte visar videon? Kan tycka att det luktar lite polisförakt när han inte vill dela med sig av det inspelade materialet.
Journalistens motiv till det kan vi bara spekulera om. Helt klart är dock att han inte hade någon skyldighet att lämna ut filmen (eller lämna ifrån sig mobiltelefonen) till polisen.

Det räcker, tycker jag. Det är verkligen inte att "gå för långt" när man vill att grundlagen ska följas.
 
Det hjälper väl bara delvis. Visserligen kanske polisen får svårare/inte kan ta del av innehållet men för journalisten/medborgaren är det väl inte så kul att bli av med sin telefon! Speciellt om den innehåller en film som kan vara stort allmänt intresse.
Visst vore det mindre roligt, men någon större skada vore inte skedd. Inte i närheten av den skada som skulle ha kunnat uppstå om telefonen hade beslagtagits och varit okrypterad.

För visst var det väl så att polisen krävde att få själva telefonen i beslag?
Ja, det var vad NAs ansvarige utgivare hävdade, enligt artikeln i första inlägget i denna tråd. Polisen tycks inte vara av avvikande uppfattning eftersom man anmälde sig själva för händelsen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar