Lasse C skrev:
Jag tycker det är rätt frustrerande att inte ha full koll på hur bländare, slutartid, ISO-tal och exponerningskompensation samverkar, så Anders tips att använda M-läget och prova sig fram med olika inställningar tycker jag låter utmärkt.
En snabbgenomgång.
Nåja, rätt grundlig ändå..
ISO
De olika "stegen" för ISO ljuskänslighet brukar vara: 50, 100, 200, 400 osv.. Varje steg innebär en dubblering, iso-200 är dubbelt så ljuskänsligt som iso-100. Bruset eller filmens korn ökar dock med ökad ljuskänslighet.
Bländare
För bländaren talar man också om "steg", med samma innebörd, dvs. dubblering/halvering. Exempel på hela bländarsteg: 2.8, 4, 5.6, 8, 11 osv.. Lägre siffra innebär mindre nedbländat, alltså ett större hål som släpper igenom mer ljus. Ett mindre bländartal (större öppning) ger också ett kortare skärpedjup, som t ex. när man vill ha bakrunden sådär suddigt ur focus.
Slutartid
Här gäller också samma "steg" med dubblering/halvering, ex. 1/60, 1/125, 1/250, 1/500 osv.. 1/250-dels sekund släpper givetvis in dubbelt så mycket ljus som 1/500-dels sekund.
Funderar man lite kring det här så förstår man att exakt samma exponering kan fås med en rad olika inställningar. 1/125s vid f8 och iso-100 blir samma exponering som 1/250s vid f5.6 och iso-100, eller 1/500s vid f8 och iso-400 som också blir samma.
En klassisk tumregel för fotografering i solsken är den gamla "sunny sixteen", som innebär att man får någotsånär rätt exponering vid bländare 16 och en slutartid på samma tal som iso-talet, t ex. 1/125s, f16 vid iso-100. Alternativt 1/500s, f8 vid iso-200 (ökade iso 1 steg, öppnade bländaren 1 steg, och således minskade slutartiden 2 steg - 1+1-2=0). Rktar man kameran mot en solbelyst gräsmatta, eller en solbelyst omålad cementvägg så kommer kamerans automatik att ställa in en variant i närheten av den gamla tumregeln.
Alltså, ökar man ljusinsläppet eller känsligheten ett steg för iso, bländare, eller slutartid, så måste man minska ett steg på en utav de andra två för att få samma exponering.
Det som kan vara besvärligt att komma ihåg är bländarskalan, som kan kännas lite ologisk för nybörjaren. Att en 1/60-del är längre tid än 1/500, brukar inte vara något problem. Inte heller att iso-400 är ljuskänsligare än iso-100, men bländarskalan upplevs ibland som lite bakvänd och ha ologiska steg. Men detta kommer från ren matematik, delar man objektivets brännvidd med bländar-pupillens diameter så får man bländartalet, så det är verkligen logiskt. Det är därför man får samma exponering med olika objektiv bara bländartalet är detsamma (bländar-pupillen är då betydligt större vid längre brännvidd - därav att ljuskänsliga teleobjetiv brukar få en rejäl diameter och bli lätt klumpiga). En annan sak som kan röra till det lite i inlärningen är att moderna kameror ofta kan ställas in i 1/3-dels steg för slutartid och bländare, men inte för iso som går i hela steg.
Vad gäller slutartiden, hur lång den kan vara vid handållen kamera utan stöd, så finns också en gammal tumregel. Den säger att man i de flesta situationer kan klara att handhålla en slutartid på ungefär samma siffra som brännvidden, detta då vid motsvarande brännvidd till det normala småbildsformatet. Vilket då innebär 1/125s med ett lätt teleobjektiv på 125mm. Detta är dock en mycket grov tumregel, somliga är betydligt stadigare på hand..