Jag slabbar inte längre. Jag säger slabba, eftersom jag spenderade större delen av mina tonår i ett dagstidningslabb, där det skulle gå fort som attan och hålla hög kvalité på printarna. Även när jag petade med mellisneg i ett annat labb slabbade jag. Vet oerhört duktiga kopister som slabbar de med. Men innnan digitaltekniken labb-slabbade alla, medans det nu kanske blir, inte elitistiskt kanske, men ganska ovanligt och något en ganska lite hängiven skara sysslar med. Och då blir det kanske petigare med uttrycken?
Jag saknar det inte så mycket, men jag minns med värme när jag stod med en packe neg, rökte och drack kaffe, Billie Holliday i kassettradion och många, långa, sena timmar. Och flickvännen tyckte man luktade konstigt av fix och is-ättika.