Jag har läst ganska mycket om dig Terje. Ditt ljugande, manipulerande och din gröt av lögner. Tror jag har lyssnat på den fantastiska radiointervjun med dig fem gånger. Hur någon så uppenbart kan sitta och ljuga och den intervjun borde ingå som grundkurs i psykologiutbildningen.
Hur var det med din gamla mamma som blev fotograferad som vålnad, du skrev något om "årets sensationsbild". Jag litar inte på en grej av vad du har gjort. Berätta gärna om den bilden?
Du har säkert folk som försvarar dig. För den som är intresserad går det läsa den enastående upprullningen på Flashback, där många kunniga går i förvar till din fördel. Tror inte sekund på att "bara" 91 rovdjurbilder är fejkade. Du kan ju knappast ha varit mycket ute i skogarna, utan mest suttit bakom skärmen för att leta lämpliga objekt för att sedan klippa och klistra i PS :0))
Hej Ulf!
Jag är lite osäker på vad du önskar från mig med ditt inlägg. Å ena sidan vill du ha svar från mig, å andra sidan tror du inte en sekund på mina ord. Alltså skulle jag då inte behöva svara, då du redan har redogjort var jag står i frågan.
Mitt misstag var inte manipuleringarna, utan det var att jag ljög. Att jag presenterade bilderna som något annat än vad som var sanningen. Det är just lögnen jag bett om förlåt för, beklagat, och sedan försökt att bearbeta för mig själv. Detta har jag framfört i alla möjliga sammanhang i olika media, nu senast i en längre intervju i P1 i måndags (som sänds på tisdag i programmet Kropp och själ).
Jag har bett om ursäkt för min lögn (så även i radiointervjun som du hänvisade till, där lögnen framgår med all tydlighet). Att jag idag valt att gå vidare; att fortsätta fotografera, blogga, föreläsa och undervisa - det är mitt eget högst privata val. Jag står för det jag gjort, kan redovisa för det utan problem - och har även lärt mig mycket av detta. Som jag tar med mig in i min karriär framöver.
Och jag vet vad jag pratar om, då jag själv gjort det stora misstag man inte förväntade sig att jag skulle göra.
Däremot har jag inte ändrat uppfattning om mina tankar vad gäller "manipulering", eller för den del om något är dokumentärt/verkligt eller inte. Det är grundtankar som jag inte lägger någon större vikt vid. Alla får ju göra precis vad de själv önskar, så länge man inte ljuger. Eller helt enkelt "gör inget som du skäms för att redovisa", som någon känd fotograf sa för ett tag sedan.
Du skriver att du läst mycket om mig, vilket nog är risken att bli en "offentlig" person - många skriver och tycker och tänker. Flashback som du hänvisar till är ett bra sådant exempel. För å ena sidan där man avslöjade mitt fusk (vilket var bra och där jag offentligt vid ett flertal tillfällen uttryckt tacksamhet över), så är man samtidigt å andra sidan ett forum fullt av lögner, förtal, rykten, snabba slutsatser, förlöjliganden mm. Risken med att läsa och lyssna på information i tredje hand, och inte direkt från källan.
Slutligen: Du skriver om en vålnadsbild. Visste inte att även denna var underlag för diskussion, men det kanske finns mycket om det också på Flashback. Jag vet inte, har inte läst något där sedan hösten 2011.
Hade du känt mig personligen så hade du nog inte skrivit det du skriver. Jag är ingen troende person, är inte kristen - och tror heller inte på spöken, vålnader eller annat. Jag är en skeptiker som hela tiden letar efter naturliga förklaringar. Bilden du syftar på är det min fru som gjort, inte jag. Bilden såg jag direkt på skärmen i kameran efteråt, när vi skulle titta genom bilderna min fru hade gjort på mig. Med kamerarörelse, ett plastskynke på badrummet och speciell belysning. Jag har tidigare uttalat mig om bilden, där jag själv letat efter tekniska förklaringar för hur bilden blivit som den blivit (där inget är gjort i efterhand i Photoshop).
Jag har inga som försvarar mig för det jag gjorde, inte någon ens bland mina närmaste vänner och familj. Jag gör det inte själv heller. Jag har blivit utskälld av nära vänner i samtal här hemma, ingen försvarar det jag gjorde. Men från det har jag gått vidare, oavsett om andra skulle gilla det eller inte.
Jag mår bra idag, har lärt mig av mitt misstag och gått vidare. Jag jobbar för fullt, fotograferar nästan dagligen, bloggar aktivt mm.
Mvh Terje
