Annons

Hur många pixel för landkskap?

Produkter
(logga in för att koppla)
Räcker eller inte se skillnad på är för mig två skilda saker i denna diskussion. Jag tycker också att relativt få pixlar räcker för ett vanligt vardagsrum. Men det betyder nödvändigtvis inte att det inte går att se skillnad på en utskrift med t.ex. 200 ppi eller 300 ppi eller 600 ppi. Länken jag la in tidigare visar på att det kan gå att se skillnad (har inte noga studerat det testet utan hittade det bara snabbt för att ge något för diskussion).

Har för mig att trådskaparen frågade om det var väsentlig skillnad e.dyl. och då är det en annan fråga såklart. Men senaste inläggen har jag uppfattat glidit in mer på om det är någon skillnad alls.

Dessutom finns ju tidigare nämnda aspekt att kunna beskära bilden eller att göra nedsampling. Så fler pixlar skulle jag säga ger bättre kvalitet. Är det nödvändigt, det är en annan sak som blir upp till var och en att bestämma istället eftersom det till stor del är en kostnadsfråga.

Du kan inte jämföra en 300dpi utskrift med en 600dpi utskrift det har ju inget med fotot att göra det är printern som klara 300 eller 600 dpi

Du kan skriva ut en 100 ppi bild med 300 dpi
Du kan skriva ut en 200 ppi bild med 300 dpi
Du kan skriva ut en 300 ppi bild med 300 dpi

Detta betyder att alla utskrift har samma antal prickar (dots)
Om vi prata om ett A2 med 300 dpi handla det om 12 olika färgnyanser per millimeter, med 200 ppi med 8 olika färgnyanser, med 100 ppi är det 4 olika färgnyanser. Men alla dessa exempel har lika många punkter eller dots i den färdiga printen om alla printas i 300 dpi.
 
Du kan inte jämföra en 300dpi utskrift med en 600dpi utskrift det har ju inget med fotot att göra det är printern som klara 300 eller 600 dpi

Du kan skriva ut en 100 ppi bild med 300 dpi
Du kan skriva ut en 200 ppi bild med 300 dpi
Du kan skriva ut en 300 ppi bild med 300 dpi

Detta betyder att alla utskrift har samma antal prickar (dots)
Om vi prata om ett A2 med 300 dpi handla det om 12 olika färgnyanser per millimeter, med 200 ppi med 8 olika färgnyanser, med 100 ppi är det 4 olika färgnyanser. Men alla dessa exempel har lika många punkter eller dots i den färdiga printen om alla printas i 300 dpi.
Och du förstår fortfarande efter 15 sidor inte skillnaden mellan native pixels och interpolerade.
 
Du kan inte jämföra en 300dpi utskrift med en 600dpi utskrift det har ju inget med fotot att göra det är printern som klara 300 eller 600 dpi

Du kan skriva ut en 100 ppi bild med 300 dpi
Du kan skriva ut en 200 ppi bild med 300 dpi
Du kan skriva ut en 300 ppi bild med 300 dpi

Detta betyder att alla utskrift har samma antal prickar (dots)
Om vi prata om ett A2 med 300 dpi handla det om 12 olika färgnyanser per millimeter, med 200 ppi med 8 olika färgnyanser, med 100 ppi är det 4 olika färgnyanser. Men alla dessa exempel har lika många punkter eller dots i den färdiga printen om alla printas i 300 dpi.

Utan att interpolera kommer inte en bild på 12 mpix (såg t.ex. D700) att bli 300 dpi om storleken ska vara A2 eller har jag räknat fel? En bild från en D850 ger full storlek högre än 300 dpi i A2-format. Sedan när man skriver ut kan man ju välja vilken ppi man tycker blir bra.

Har jag missuppfattat något eller är dpi och ppi samma sak förresten? Trodde utskriften blev i ppi.
 
Utan att extrapolera kommer inte en bild på 12 mpix (såg t.ex. D700) att bli 300 dpi om storleken ska vara A2 eller har jag räknat fel? En bild från en D850 ger full storlek högre än 300 dpi i A2-format. Sedan när man skriver ut kan man ju välja vilken ppi man tycker blir bra.

Har jag missuppfattat något eller är dpi och ppi samma sak förresten? Trodde utskriften blev i ppi.


Pixel har man på skärm, dots har man på pappret om man inte skalare bilden är det samma sak.
 
Utan att interpolera kommer inte en bild på 12 mpix (såg t.ex. D700) att bli 300 dpi om storleken ska vara A2 eller har jag räknat fel? En bild från en D850 ger full storlek högre än 300 dpi i A2-format. Sedan när man skriver ut kan man ju välja vilken ppi man tycker blir bra.

Har jag missuppfattat något eller är dpi och ppi samma sak förresten? Trodde utskriften blev i ppi.

Min Fuji X-T2 ger runt 240-250 PPI för en A2 med minsta marginal inställt. Min 5Ds r gav runt 360 PPI. Båda native. Nu trivs som sagt en Epson skrivare bäst med 360 PPI eller 720 PPI.
Därför låter jag alltid programmet interpolera bilden till 360 PPI. Eller om det är en A4 eventuellt till 720 PPI.

DPI är något annat. Det är bläickstråleskrivarens punktstorlek. Alltså dots per inch.
För bra fotopapper kan jag välja mellan 1440 DPI eller 2880 DPI med min Epson 3880.
Teoretiskt skall man få lite bättre upplösning med 2880 DPI fast rent praktiskt är det nästan omöjligt att se detta.
Detsamma gäller om tagit bilden med en Canon 5Ds r och väljer 720 PPI eller om man tagit bilden med en X-T2 och väljer 360 PPI. Ögonen har svårt att se skillnaden eftersom upplösningen redan vid 360 PPI är så bra att 720 PPI inte ger så mycket mer. Man får plocka fram luppen för att se skillnaden.
Det finns en mycket bra kurs om kedjan Photo to Print av Jeff Schewe och Michael Reichman. Här provade de just detta. Man tog bilder tagna med Jeffs Phase One kamera med 80 MP eller liknande och testade om man tjänade på 720 PPI och 2880 DPI för printern. De skrev ut i A2 och kunde konstatera att det inte var synbart med blotta ögat utan bara marginellt synbart med hjälp av lupp.

Vad som betyder en del är printern i sig. Nya bläck och bättre teknik gör att den nya generation Epsonskrivare är bättre än den äldre som jag har.
Framförallt är det svärtan som har förbättrats. Man får bättre kontrast med de nya skrivarna och bläcket än med förra generationens.
En skrivare klarar idag en färgrymd som är cirka aRGB och med en upplösning ingen skärm ännu mäktar med.

Så slutligen är en en kamera med högre upplösning, bättre objektiv och större DR en fördel.
Jovisst är den det. Ju större utskrift desto större skillnad kommer man se mot en kamera med sämre egenskaper.
En iPhone klar galant att leverera upp till A4 så länge bruset inte blir för starkt. Så bilder tagna i bra ljus fixar lätt en A4. Vid A3 börjar man se att den inte riktigt hänger med en bättre kamera. Vid A2 räcker den inte längre till.
Hasselblad har som sagt hela kontoret och verkstaden full med utskrifter i jätteformat. De är förstås extremt fina och med en enorm detaljrikedom. Skulle jag kunna leverera något liknande med Fuji eller ens en Nikon 850?

Knappast.

Fast frågan man måste ställa sig själv är hur många printar i 2X3 meter har man plats med hemma. Har man ens plats med en A0 som är 84x 118 cm. Lägg på en passpartout och en ram och det blir cirka 1x1,5 meter.

Så jag argumenterar inte mot bättre kameror eller högre upplösning. Var och en skall välja den kamera som bäst motsvara deras behov.
För egen del kom jag fram till att jag inte behövde en Canon 5Ds r utan klarade mig med Fuji-kameror av senaste modell. De klarar de krav jag ställer på en A2 utskrift. Större behöver jag inte eftersom jag i så fall inte vet var jag skall göra av bilderna
Det gjorde det jag släpar på vägde mindre vilket gör att kameran får följa med oftare.
Livet är fullt av kompromisser och var och en av oss välja vad vi tror på.
 
Min Fuji X-T2 ger runt 240-250 PPI för en A2 med minsta marginal inställt. Min 5Ds r gav runt 360 PPI. Båda native. Nu trivs som sagt en Epson skrivare bäst med 360 PPI eller 720 PPI.
Därför låter jag alltid programmet interpolera bilden till 360 PPI. Eller om det är en A4 eventuellt till 720 PPI.

DPI är något annat. Det är bläickstråleskrivarens punktstorlek. Alltså dots per inch.
För bra fotopapper kan jag välja mellan 1440 DPI eller 2880 DPI med min Epson 3880.
Teoretiskt skall man få lite bättre upplösning med 2880 DPI fast rent praktiskt är det nästan omöjligt att se detta.
Detsamma gäller om tagit bilden med en Canon 5Ds r och väljer 720 PPI eller om man tagit bilden med en X-T2 och väljer 360 PPI. Ögonen har svårt att se skillnaden eftersom upplösningen redan vid 360 PPI är så bra att 720 PPI inte ger så mycket mer. Man får plocka fram luppen för att se skillnaden.
Det finns en mycket bra kurs om kedjan Photo to Print av Jeff Schewe och Michael Reichman. Här provade de just detta. Man tog bilder tagna med Jeffs Phase One kamera med 80 MP eller liknande och testade om man tjänade på 720 PPI och 2880 DPI för printern. De skrev ut i A2 och kunde konstatera att det inte var synbart med blotta ögat utan bara marginellt synbart med hjälp av lupp.

Vad som betyder en del är printern i sig. Nya bläck och bättre teknik gör att den nya generation Epsonskrivare är bättre än den äldre som jag har.
Framförallt är det svärtan som har förbättrats. Man får bättre kontrast med de nya skrivarna och bläcket än med förra generationens.
En skrivare klarar idag en färgrymd som är cirka aRGB och med en upplösning ingen skärm ännu mäktar med.

Så slutligen är en en kamera med högre upplösning, bättre objektiv och större DR en fördel.
Jovisst är den det. Ju större utskrift desto större skillnad kommer man se mot en kamera med sämre egenskaper.
En iPhone klar galant att leverera upp till A4 så länge bruset inte blir för starkt. Så bilder tagna i bra ljus fixar lätt en A4. Vid A3 börjar man se att den inte riktigt hänger med en bättre kamera. Vid A2 räcker den inte längre till.
Hasselblad har som sagt hela kontoret och verkstaden full med utskrifter i jätteformat. De är förstås extremt fina och med en enorm detaljrikedom. Skulle jag kunna leverera något liknande med Fuji eller ens en Nikon 850?

Knappast.

Fast frågan man måste ställa sig själv är hur många printar i 2X3 meter har man plats med hemma. Har man ens plats med en A0 som är 84x 118 cm. Lägg på en passpartout och en ram och det blir cirka 1x1,5 meter.

Så jag argumenterar inte mot bättre kameror eller högre upplösning. Var och en skall välja den kamera som bäst motsvara deras behov.
För egen del kom jag fram till att jag inte behövde en Canon 5Ds r utan klarade mig med Fuji-kameror av senaste modell. De klarar de krav jag ställer på en A2 utskrift. Större behöver jag inte eftersom jag i så fall inte vet var jag skall göra av bilderna
Det gjorde det jag släpar på vägde mindre vilket gör att kameran får följa med oftare.
Livet är fullt av kompromisser och var och en av oss välja vad vi tror på.

Det var bra sagt.
 
Min Fuji X-T2 ger runt 240-250 PPI för en A2 med minsta marginal inställt. Min 5Ds r gav runt 360 PPI. Båda native. Nu trivs som sagt en Epson skrivare bäst med 360 PPI eller 720 PPI.
Därför låter jag alltid programmet interpolera bilden till 360 PPI. Eller om det är en A4 eventuellt till 720 PPI.

DPI är något annat. Det är bläickstråleskrivarens punktstorlek. Alltså dots per inch.
För bra fotopapper kan jag välja mellan 1440 DPI eller 2880 DPI med min Epson 3880.
Teoretiskt skall man få lite bättre upplösning med 2880 DPI fast rent praktiskt är det nästan omöjligt att se detta.
Detsamma gäller om tagit bilden med en Canon 5Ds r och väljer 720 PPI eller om man tagit bilden med en X-T2 och väljer 360 PPI. Ögonen har svårt att se skillnaden eftersom upplösningen redan vid 360 PPI är så bra att 720 PPI inte ger så mycket mer. Man får plocka fram luppen för att se skillnaden.
Det finns en mycket bra kurs om kedjan Photo to Print av Jeff Schewe och Michael Reichman. Här provade de just detta. Man tog bilder tagna med Jeffs Phase One kamera med 80 MP eller liknande och testade om man tjänade på 720 PPI och 2880 DPI för printern. De skrev ut i A2 och kunde konstatera att det inte var synbart med blotta ögat utan bara marginellt synbart med hjälp av lupp.

Vad som betyder en del är printern i sig. Nya bläck och bättre teknik gör att den nya generation Epsonskrivare är bättre än den äldre som jag har.
Framförallt är det svärtan som har förbättrats. Man får bättre kontrast med de nya skrivarna och bläcket än med förra generationens.
En skrivare klarar idag en färgrymd som är cirka aRGB och med en upplösning ingen skärm ännu mäktar med.

Så slutligen är en en kamera med högre upplösning, bättre objektiv och större DR en fördel.
Jovisst är den det. Ju större utskrift desto större skillnad kommer man se mot en kamera med sämre egenskaper.
En iPhone klar galant att leverera upp till A4 så länge bruset inte blir för starkt. Så bilder tagna i bra ljus fixar lätt en A4. Vid A3 börjar man se att den inte riktigt hänger med en bättre kamera. Vid A2 räcker den inte längre till.
Hasselblad har som sagt hela kontoret och verkstaden full med utskrifter i jätteformat. De är förstås extremt fina och med en enorm detaljrikedom. Skulle jag kunna leverera något liknande med Fuji eller ens en Nikon 850?

Knappast.

Fast frågan man måste ställa sig själv är hur många printar i 2X3 meter har man plats med hemma. Har man ens plats med en A0 som är 84x 118 cm. Lägg på en passpartout och en ram och det blir cirka 1x1,5 meter.

Så jag argumenterar inte mot bättre kameror eller högre upplösning. Var och en skall välja den kamera som bäst motsvara deras behov.
För egen del kom jag fram till att jag inte behövde en Canon 5Ds r utan klarade mig med Fuji-kameror av senaste modell. De klarar de krav jag ställer på en A2 utskrift. Större behöver jag inte eftersom jag i så fall inte vet var jag skall göra av bilderna
Det gjorde det jag släpar på vägde mindre vilket gör att kameran får följa med oftare.
Livet är fullt av kompromisser och var och en av oss välja vad vi tror på.

Bra svar, håller med. Det är ju lite olika synvinklar, vad som är teoretiskt möjligt att se skillnad på, praktisk skillnad och vad man själv har för krav. Det har varit lite bandat i svaren i tråden tyckte jag och det var vad jag tänkte kommentera. Men sedan har jag blandat och gett lite när jag gått runt och skrivit snabba svar på telefonen, sorry för förvirringen. Vände på dpi och ppi i huvudet...

Kan dock tillägga att jag har haft ganska många olika telefoner, hade senast en Note 4 och har just nu en Samsung S8. Jag har tagit många bilder med dem. Iofs inte alla med samma tanke som med en systemkamera men ändå en del. Har endast en bild som jag tyckt varit samma eller nära kvalitet från en dSLR. Bra bilder, en del jo. Men det har varit skillnad (om man nu bortser från skärpedjup) även i litet format på telefon. Har dock inte ansträngt mig att testa systematiskt, för det har jag inte sett ngt behov av. Tror inte att en iPhone skiljer sig mycket där.
 
Min Fuji X-T2 ger runt 240-250 PPI för en A2 med minsta marginal inställt. Min 5Ds r gav runt 360 PPI. Båda native. Nu trivs som sagt en Epson skrivare bäst med 360 PPI eller 720 PPI.
Därför låter jag alltid programmet interpolera bilden till 360 PPI. Eller om det är en A4 eventuellt till 720 PPI.

DPI är något annat. Det är bläickstråleskrivarens punktstorlek. Alltså dots per inch.
För bra fotopapper kan jag välja mellan 1440 DPI eller 2880 DPI med min Epson 3880.
Teoretiskt skall man få lite bättre upplösning med 2880 DPI fast rent praktiskt är det nästan omöjligt att se detta.
Detsamma gäller om tagit bilden med en Canon 5Ds r och väljer 720 PPI eller om man tagit bilden med en X-T2 och väljer 360 PPI. Ögonen har svårt att se skillnaden eftersom upplösningen redan vid 360 PPI är så bra att 720 PPI inte ger så mycket mer. Man får plocka fram luppen för att se skillnaden.
Det finns en mycket bra kurs om kedjan Photo to Print av Jeff Schewe och Michael Reichman. Här provade de just detta. Man tog bilder tagna med Jeffs Phase One kamera med 80 MP eller liknande och testade om man tjänade på 720 PPI och 2880 DPI för printern. De skrev ut i A2 och kunde konstatera att det inte var synbart med blotta ögat utan bara marginellt synbart med hjälp av lupp.

Vad som betyder en del är printern i sig. Nya bläck och bättre teknik gör att den nya generation Epsonskrivare är bättre än den äldre som jag har.
Framförallt är det svärtan som har förbättrats. Man får bättre kontrast med de nya skrivarna och bläcket än med förra generationens.
En skrivare klarar idag en färgrymd som är cirka aRGB och med en upplösning ingen skärm ännu mäktar med.

Så slutligen är en en kamera med högre upplösning, bättre objektiv och större DR en fördel.
Jovisst är den det. Ju större utskrift desto större skillnad kommer man se mot en kamera med sämre egenskaper.
En iPhone klar galant att leverera upp till A4 så länge bruset inte blir för starkt. Så bilder tagna i bra ljus fixar lätt en A4. Vid A3 börjar man se att den inte riktigt hänger med en bättre kamera. Vid A2 räcker den inte längre till.
Hasselblad har som sagt hela kontoret och verkstaden full med utskrifter i jätteformat. De är förstås extremt fina och med en enorm detaljrikedom. Skulle jag kunna leverera något liknande med Fuji eller ens en Nikon 850?

Knappast.

Fast frågan man måste ställa sig själv är hur många printar i 2X3 meter har man plats med hemma. Har man ens plats med en A0 som är 84x 118 cm. Lägg på en passpartout och en ram och det blir cirka 1x1,5 meter.

Så jag argumenterar inte mot bättre kameror eller högre upplösning. Var och en skall välja den kamera som bäst motsvara deras behov.
För egen del kom jag fram till att jag inte behövde en Canon 5Ds r utan klarade mig med Fuji-kameror av senaste modell. De klarar de krav jag ställer på en A2 utskrift. Större behöver jag inte eftersom jag i så fall inte vet var jag skall göra av bilderna
Det gjorde det jag släpar på vägde mindre vilket gör att kameran får följa med oftare.
Livet är fullt av kompromisser och var och en av oss välja vad vi tror på.

Bra skrivit. Men något som jag påpekat till dig tidigare, är att du väldigt snabb på att skriva att du inte märker några skillnader på utskrifter mellan tex Hasselblad och din Fuji X-T2 men så fort LR kommer på tal så klagar du på hur bilderna ser i 2:1 förhållanden på dina Fuji-filer. Hur kommer det sig?
 
Stativ ?

24, 36 eller 45 MP spelar inte allt för stor roll om stativ och kulled är dåliga.
Glöm inte bort dem bara. :)

Jag använder idag enbart optik med IS - Stabilizer . också kamera med denna funktion Olympus 20 Mpixels. Trots att man är till största delen Landskapsfotograf. Jag prioterar snabbheten i första hand men även kvalitet.Stativet anser jag är en bildhämmare av största mått då man missar massor av bildmöjligheter pga att kameran blir låst av stativet och man kommer inte åt bilder och händelser som händer runt omkring en TEX en fågelflock som rör sig i landskapet då får man stå som ett fån och fundera på varför det inte går och hänga med där ! När jag idag står vid ett fall kan man få till säkerligen ett 20tal bilder på olika ställen där och med mer variation än med ett stativ vem orkar röra sig runt ett fall med ett stativ och hålla på och böka med detta varje gång man tycker man hamnat rätt men det kräver förstås att man får sluta med sk filmjölksfotografi av vatten (Krävs sekundlånga exp där !) inget problem för mig som faktiskt vill få bilder där man ser att det är vatten i rörelse (Exp 1/5s - 1/30s) . Tycker det blivit mycket roligare att fotografera även Landskap igen utan Stativ eländet och bra mycket bättre bilder med större variation utan detta StativHelvete.
 
Tror vi måste inse att för de flesta är idag telefonen också kameran.
Går man tillbaka lite i tiden så fanns det små kameror som Minox som kunde ta hyfsade bilder men också kostade ganska mycket. Jämför man den med en av dagens telefoner så är det som natt och dag.
En mobiltelefon är så otroligt mycket bättre.
Så jag kan förstå att många är helt nöjda med resultaten från sina telefoner.
Visst är en riktig kamera bättre inte minst vad gäller ergonomin. Fast för de flesta kommer mobiltelefonen vara good enough.
Jag hjälper ibland barnen med att skriva ut deras bästa bilder på mina barnbarn. Ofta i små storlekar som 10x15 eller A4.
De blir förvånansvärt bra. Bättre än jag förväntat mig när jag ser dem på min stora kalibrerade 30" skärm.
Är ju van att se bilder från lite mer kompetenta kameror.
Så jag vill inte se ner på de som tycker mobilen räcker som kamera. De har gjort sitt val. Är de nöjda med det så varför skall jag komma med kritik.
Detsamma gäller även oss själva som kanske har lite högre ambitioner.
Varför försöker vi alltid att övertyga andra om att det vi valt är det optimala? Det finns ingen optimal lösning som passar alla. Val av kamera och system kommer alltid vara en kompromiss
Ju mer erfarenhet vi har och ju mer kunskap vi besitter kan vi i bästa fall komma fram till en kompromiss som är optimal förr oss själva.
Fast det innebär inte att den är rätt för andra.
 

Det Mats talar om är något helt annat än dina påståenden om att det inte går att se skillnad på interpolerade 100 ppi bilder och utskrifter från högupplösta kameror.

Mats är dessutom inkonsekvent i sina inlägg. Oftast hävdar han att han inte ser någon skillnad på olika utskrifter och på andra ställen säger han att visst är det skillnad.

Jag har hela tiden talat om ointerpolerade bilder och hur många pixlar som krävs för att kunna skriva ut sådana vid en given storlek.

Jag har printat med egna Epsonskrivare sedan år 2001. Jag har idag en P800 tillsammans med en Imageprint RIP och jag printar på finaste barytapapper och printarna studeras under dagsljuslampor. Jag har gjort alla de tester och jämförelser som ni dividerar om och vet att jag kan se skillnaderna. Jag har printat bilder med bläckstråleskrivare och skickat in samma bild till Crimson och jämfört bläckstråleteknik mot c-printar. Bläckstråleskrivaren vinner i alla lägen. Huruvida skillnaderna är motiverade med hänsyn till extrakostnaderna är något helt annat. Det är upp till var och en. De flesta människor strävar efter bra nog, men vissa av oss vill uppnå bästa möjliga inom givna ramar.

Det finns gott om högupplösta råfiler tillgängliga på nätet. Det är bara att ladda ner och jämföra om du inte har tillgång till sådana filer själv. Printa och jämför. Ser du fortfarande ingen skillnad får vi övergå till att diskutera synstatus och bästa optiker i stan istället.
 
Bra skrivit. Men något som jag påpekat till dig tidigare, är att du väldigt snabb på att skriva att du inte märker några skillnader på utskrifter mellan tex Hasselblad och din Fuji X-T2 men så fort LR kommer på tal så klagar du på hur bilderna ser i 2:1 förhållanden på dina Fuji-filer. Hur kommer det sig?

Väldigt enkelt. Jag använder inte LR till de bilder jag vill skriva ut. Hanterar dem i Iridient, On1 raw eller Capture One pro före utskrift. Lr håller inte måttet.

Det är transmosacing och rendering som inte fungerar i LR.
Så jag tar in en TIFF-fil med högsta upplösning och aRGB 16 bit till LR. Sedan printar jag därifrån.
LR har fortfarande ett av de bästa gränssnitten för att skriva ut.
När jag jämför utskrifter använder jag all den kunskap jag besitter för att göra varje bild så bra jag kan .
Det blir inte alltid helt rättvist. När jag måste hantera Hasselblads egna program för att jämföra med Canon 5Ds r och Lr så blir det inte rättvist.
Jag har åratal av erfarenhet av LR men bara timmar med Hasselblbads program.
Vad gäller Fuji är Lr fortfarande sämst i klassen. Artefakterna finns där de inte finns i andra program.
 
Väldigt enkelt. Jag använder inte LR till de bilder jag vill skriva ut. Hanterar dem i Iridient, On1 raw eller Capture One pro före utskrift. Lr håller inte måttet.

Det är transmosacing och rendering som inte fungerar i LR.
Så jag tar in en TIFF-fil med högsta upplösning och aRGB 16 bit till LR. Sedan printar jag därifrån.
LR har fortfarande ett av de bästa gränssnitten för att skriva ut.
När jag jämför utskrifter använder jag all den kunskap jag besitter för att göra varje bild så bra jag kan .
Det blir inte alltid helt rättvist. När jag måste hantera Hasselblads egna program för att jämföra med Canon 5Ds r och Lr så blir det inte rättvist.
Jag har åratal av erfarenhet av LR men bara timmar med Hasselblbads program.
Vad gäller Fuji är Lr fortfarande sämst i klassen. Artefakterna finns där de inte finns i andra program.

Så du menar att du ser skillnad på utskrift i tex A3 från din Fuji mellan LR och On1?
 
Det Mats talar om är något helt annat än dina påståenden om att det inte går att se skillnad på interpolerade 100 ppi bilder och utskrifter från högupplösta kameror.

Mats är dessutom inkonsekvent i sina inlägg. Oftast hävdar han att han inte ser någon skillnad på olika utskrifter och på andra ställen säger han att visst är det skillnad.

Jag har hela tiden talat om ointerpolerade bilder och hur många pixlar som krävs för att kunna skriva ut sådana vid en given storlek.

Jag har printat med egna Epsonskrivare sedan år 2001. Jag har idag en P800 tillsammans med en Imageprint RIP och jag printar på finaste barytapapper och printarna studeras under dagsljuslampor. Jag har gjort alla de tester och jämförelser som ni dividerar om och vet att jag kan se skillnaderna. Jag har printat bilder med bläckstråleskrivare och skickat in samma bild till Crimson och jämfört bläckstråleteknik mot c-printar. Bläckstråleskrivaren vinner i alla lägen. Huruvida skillnaderna är motiverade med hänsyn till extrakostnaderna är något helt annat. Det är upp till var och en. De flesta människor strävar efter bra nog, men vissa av oss vill uppnå bästa möjliga inom givna ramar.

Det finns gott om högupplösta råfiler tillgängliga på nätet. Det är bara att ladda ner och jämföra om du inte har tillgång till sådana filer själv. Printa och jämför. Ser du fortfarande ingen skillnad får vi övergå till att diskutera synstatus och bästa optiker i stan istället.

Det här är kärnan i det jag velat få fram, men inte har testat själv, men nämnde i förra inlägget.

Det är en sak att det går att se skillnad (och kan alla det i så fall, inte säkert faktiskt, men det är en bifråga). En annan sak är om det spelar roll för en i praktiken - vilka krav har man - och i så fall är det värt extrajobb eller pengar för att uppnå skillnaden. Men har än så länge inte sett någon "bevisa" (vilket väl påstods tidigare att vi gjort i tråden) att man inte kan se skillnad. Att det blir 'diminishing returns' eller att det finns massor att göra för att förbättra ens bilder utan att ha mer pixlar är en annan sak.
 
Det Mats talar om är något helt annat än dina påståenden om att det inte går att se skillnad på interpolerade 100 ppi bilder och utskrifter från högupplösta kameror.

Vart har du läst det? Jag jämför 100ppi, 200ppi och 300ppi.
och från och med 200ppi är det svårt att ser skillnad.

300 ppi betyder att du ser 12 olika pixel per millimeter
200 ppi ser du 8 pixel dem resterande 4 blir interpolerad (rippen räkna ut mellantoner mellan två pixel)

Allt detta ser du på en A2?

Det är som om du står framför en tavla och ser en liten 1 millimeter prick,
du går närmare och ser att det inte är smuts, lite närmare, kanske det är en sten.
Ännu närmare nu med förstoringsglas, kanske en randig sten. Du ger upp och öppna
filen i datorn ah ja det var ju ett avlopp vid trottoarkanten.
 
Jag redigerar mina bilder mycket och jag exponerar fel ibland eller fotar ett motiv som har alldeles för hög kontrast. Det är därför jag tycker DR är viktigast. Sen vill jag ha hög upplösning så det blir marginaler när man redigerar. Slutligen, jag vet inte vad bilden ska användas till när jag tar den.

Ett test där man inte utnyttjar de olika kamerornas fördelar blir mindre intressant. Ett bättre test vore att skriva ut i A1 där ingen av kamerorna räcker till för 300dpi och där man ser skillnad. Eller att alla bilder ska underexponeras tre steg och sen korrigeras i raw-konverteraren. Idealt tagna bilder är ju inte där man uppskattar sin kamera som om den är bra kan rädda situationen. Bilden på bröllopet i kyrkan...

Nu tror jag att de flesta av oss i snitt skulle lyckas ta bättre bilder utskrivet i redan A2 med en D850 jämfört med en 5DSR eller en 6D.

Ingen ifrågasätter att högre DR kan vara en stor tillgång, eller högre upplösning. Däremot kan man menar jag fråga hur ofta det i praktiken har väsentlig betydelse. Det kanske har betydelse för hälften av dina bilder, vad vet jag. Du har säkert högre krav än jag. Jag säger bara att i praktiken har det ofta ingen, eller försumbar betydelse för majoriteten, och vad gäller upplösning ännu mer så.
 
Vart har du läst det? Jag jämför 100ppi, 200ppi och 300ppi.
och från och med 200ppi är det svårt att ser skillnad.

300 ppi betyder att du ser 12 olika pixel per millimeter
200 ppi ser du 8 pixel dem resterande 4 blir interpolerad (rippen räkna ut mellantoner mellan två pixel)

Allt detta ser du på en A2?

Det är som om du står framför en tavla och ser en liten 1 millimeter prick,
du går närmare och ser att det inte är smuts, lite närmare, kanske det är en sten.
Ännu närmare nu med förstoringsglas, kanske en randig sten. Du ger upp och öppna
filen i datorn ah ja det var ju ett avlopp vid trottoarkanten.

Vi talade här om en bild som är 2500 x 1700 pixels = 4,2 MP. Vill du printa den i A2+, dvs 63,5 x 43,2 cm blir upplösningen 100 ppi.

För att den ska kunna printas på en Epsonprinter måste den interpoleras till 360 ppi = skrivarens utskriftsupplösning. Antingen gör du interpoleringen själv eller så gör skrivardrivrutinen det åt dig. Det blir garanterat sämre om du låter skrivaren göra jobbet.

Vill du kunna printa A2+ i 360 ppi behöver du 9000 x 6124 pixlar. Det är en storleksökning med 260%.

Det är fullt möjligt att interpolera 260%, framför allt om du vet hur du ska skärpa bilden för utskrift, men jag vågar påstå att även du ser skillnad på den printen jämfört med en ointerpolerad bild på 50+ MP native upplösning.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar