BlindOwl skrev:
Jag förväntar mig att ni inte har några som helst "plumpar i protokollet", eftersom ni har mage att moralisera och utöva paragrafrytteri.
Det här som du nu tar upp är kan upplevas som litet av ett dilemma, nästan en paradox. Din tanke kan onekligen tyckas vara nära den kristna uppfattningen att man inte ska klanka ner på andra om man själv har felat ("Må den kasta första stenen som är skuldfri"). Men då har man slagit ihop begreppen moralisera och döma, om man tänker så.
För det finns faktiskt en skillnad mellan att moralisera och att döma. Att döma någon för vad denne har gjort, det har vi myndigheterna till. Vi vanliga dödliga behöver inte döma någon för vad denne har gjort. Alltså kan jag exempelvis fortsätta att vara vän med en lagbrytare. Jag behöver inte säga åt honom/henne att jag inte kan fortsätta umgås med densamme, på grund av vad denne har gjort. Dvs. jag behöver inte döma.
Moraliserandet däremot är i mångt och mycket lämnat till oss vanliga dödliga människor och vi praktiserar det allihop i mer eller mindre omfattning. Det kan exempelvis vara en förälder som säger åt barnen att aldrig gå mot röd gubbe, fastän man själv har gjort det när barnen inte ser på. Dubbelmoral, men befogat sådan i detta fall.
Även kriminella moraliserar. Jag har den uppfattningen att exempelvis många kriminella motorcykelgäng har stenhård inre moral och nykomlingar skolas effektivt till vad man får och inte får göra (dvs. de moraliserar). Ett samhälle eller en grupp, fungerar inte utan moral. När man moraliserar ska man försöka att låta bli att döma samtidigt. Och när man får ta emot moralkakor, så ska man, vilket kan upplevas som svårt, försöka att inte ta det som ett dom.
Därmed inte sagt att jag själv är ofelbar, varken i utövandet av, eller i att ta emot moralpredikningar. För vem är det? Han får gärna kasta första stenen. Dvs, som jag tolkar den kristna läran, är man ofelbar så får man även döma. Vilket inte betyder att man
ska döma. Det gjorde inte heller den kristne, ofelbare, Läromästaren som myntade begreppet "må den kasta första stenen som är ofelbar". Han kastade inga stenar. Istället sa han, typ, "gå och gör det inte igen". Dvs, han moraliserade.