Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Det finns en förvirring kring om dagens objektiv klarar att lösa upp alla dessa pixlar vi får. En koll man kan göra kring detta är att simulera i DxO:s Lens database som ger en del intressant återkoppling . Har kan man ta ett objektiv och sedan "byta kamera" mot detta. I detta fall ett populärt Nikkor porträttobjektiv Nikon AF-S Nikkor 85mm f/1.4G.
http://www.dxomark.com/Lenses/Nikon/Nikkor-AF-S-NIKKOR-85mm-f14G-mounted-on-Nikon-D800E__814
Den Nikonkamera som ger högst värden idag är D800E som utmärks av att sensorn i denna saknar "low pass" filter, vilket optimerar den för detaljåtergivning.
Med 36 MP D800E ger detta objektiv 44 i DxO score (sammanvägd poäng) och 30 MP i perceptuell megapixelåtergivning.
Byter vi till exv. D7100 (som är en 24 MP APS-C) så får vi 30 i sammanvägd poäng och 15 Mpix perceptuell.
Med modellen D3 med 12 MP så får vi istället 28 i score och 11 Mpixel perceptuellt.
http://petapixel.com/2012/12/17/perceptual-megapixel-mtf-charts-boiled-down-to-a-single-number/
Förklaring till DxO:s begrepp perceptuell Mpixel.
Så fler megapixel på stora sensorer ger bättre möjlighet att lösa upp detaljerna i en bild. Det är också viktigare med många pixlar än att de ska vara stora. Så en 24 MP APS-C ger bättre resultat än en FF md 12MP. En 36 MP FF-sensor ger en mycket bättre upplösning än en FF-sensor med 12 MP (inget konstigt i det). Men det är också så att vi idag inte kan se att de bästa objektiven nått något tak där sensorn inte kan tillgodogöra sig objektivets möjligheter. Det är de bästa Zeiss-objektiven som ligger i topp och de presterar bäst på Nikons eller Sonys hus för det är bara de som har 36 MP sensorer utan filter idag.
Det är också intressant att se hur stora förlusterna också faktiskt är från sensorernas pixeltal till det som sedan kan uppmätas genom ett objektiv. Så objektivens kvalitet är ju verkligen viktig om man ska kunna dra nytta av alla pixlar. Skruvar man på skitobjektiv på en 36 MP FF så är det som att elda för kråkorna. Det man gör då är att inte utnyttja kamerasensorns fulla potential. Å andra sidan så gör ett skitobjektiv bättre ifrån sig på en högupplöst FF än på en APS-C med färre pixlar för inte ens där är objektivet flaskhalsen. Vore det så skulle ingen förbättring skett om det sattes på en sensor med många 36 MP.
Idag är det sensorerna som trots allt är flaskhalsen men det sker också stora förluster av olika skäl i objektiven som gör att man inte fullt ut kan omsätta en sensors faktiska antal pixlar i lika många pixlar perceptuellt i mätt upplösning. Summan av alla tekniska imperfektioner i objektiven kostar. Men trots det så kommer vi kunna se fram emot fortsatt ökad upplösning med ökande antal pixlar både i FF- och APSC-sensorerna.
DxO har tagit fram dessa mätmetoder för att göra jämförelser möjliga mellan olika kombinationer av kamerahus och objektiv. Om sedan en enskild fotograf tycker att hans grejor är tillräckligt bra så är det helt OK att ha nått fram till den ståndpunkten men DxO förklarar sambanden så att de går att förstå och sedan är det upp till var och en att bry sig om dessa eller inte.
http://www.dxomark.com/Lenses/Nikon/Nikkor-AF-S-NIKKOR-85mm-f14G-mounted-on-Nikon-D800E__814
Den Nikonkamera som ger högst värden idag är D800E som utmärks av att sensorn i denna saknar "low pass" filter, vilket optimerar den för detaljåtergivning.
Med 36 MP D800E ger detta objektiv 44 i DxO score (sammanvägd poäng) och 30 MP i perceptuell megapixelåtergivning.
Byter vi till exv. D7100 (som är en 24 MP APS-C) så får vi 30 i sammanvägd poäng och 15 Mpix perceptuell.
Med modellen D3 med 12 MP så får vi istället 28 i score och 11 Mpixel perceptuellt.
http://petapixel.com/2012/12/17/perceptual-megapixel-mtf-charts-boiled-down-to-a-single-number/
Förklaring till DxO:s begrepp perceptuell Mpixel.
Så fler megapixel på stora sensorer ger bättre möjlighet att lösa upp detaljerna i en bild. Det är också viktigare med många pixlar än att de ska vara stora. Så en 24 MP APS-C ger bättre resultat än en FF md 12MP. En 36 MP FF-sensor ger en mycket bättre upplösning än en FF-sensor med 12 MP (inget konstigt i det). Men det är också så att vi idag inte kan se att de bästa objektiven nått något tak där sensorn inte kan tillgodogöra sig objektivets möjligheter. Det är de bästa Zeiss-objektiven som ligger i topp och de presterar bäst på Nikons eller Sonys hus för det är bara de som har 36 MP sensorer utan filter idag.
Det är också intressant att se hur stora förlusterna också faktiskt är från sensorernas pixeltal till det som sedan kan uppmätas genom ett objektiv. Så objektivens kvalitet är ju verkligen viktig om man ska kunna dra nytta av alla pixlar. Skruvar man på skitobjektiv på en 36 MP FF så är det som att elda för kråkorna. Det man gör då är att inte utnyttja kamerasensorns fulla potential. Å andra sidan så gör ett skitobjektiv bättre ifrån sig på en högupplöst FF än på en APS-C med färre pixlar för inte ens där är objektivet flaskhalsen. Vore det så skulle ingen förbättring skett om det sattes på en sensor med många 36 MP.
Idag är det sensorerna som trots allt är flaskhalsen men det sker också stora förluster av olika skäl i objektiven som gör att man inte fullt ut kan omsätta en sensors faktiska antal pixlar i lika många pixlar perceptuellt i mätt upplösning. Summan av alla tekniska imperfektioner i objektiven kostar. Men trots det så kommer vi kunna se fram emot fortsatt ökad upplösning med ökande antal pixlar både i FF- och APSC-sensorerna.
DxO har tagit fram dessa mätmetoder för att göra jämförelser möjliga mellan olika kombinationer av kamerahus och objektiv. Om sedan en enskild fotograf tycker att hans grejor är tillräckligt bra så är det helt OK att ha nått fram till den ståndpunkten men DxO förklarar sambanden så att de går att förstå och sedan är det upp till var och en att bry sig om dessa eller inte.
