Det räcker om du startar 1st tråd.
Nikon och Canon har sin stabilisering i optiken.
En serie av rörliga linser riktar om ljusknippet och korrigerar på så vis dina skakningar. Hur skakningarna känns av från första början vet jag inte riktigt.
Fördelen med denna teknik är att även sökaren blir stabiliserad. Detta underlättar inte bara för dig när du siktar, utan underlättar även för autofokusen. Det är således främst på långa teleobjektiv som den stabiliserade sökaren är en riktig fördel. På korta brännvidder störs man inte så mycket av sina egna skakningar.
Sony, mfl, använder en annan teknik som kallas CCD-Shift. Istället för att använda linser flyttas istället hela sensorn.
Fördelen är att ALL optik du monterar på huset kommer få stabilisering.
En litet äldre teknik (användes på videokameror förut om jag inte minns fel) är elektronisk bildstabilisering. Då har man en sensor på säg 4megapixel, men det är bara säg 2megapixel i mitten som används. När kameran skakar tex uppåt stängs några pixelrader i botten av, och lika många aktiveras där uppe.
Jag är inte helt hundra, men jag skulle vilja påstå att kompaktkameror använder sig utav CCD-Shift.
Vissa tillverkare brukar vilja påstå att de har stabilisering när de egentligen bara har Auto-ISO, vilket inte är någon stabilisering.
