Hur ”hittade” du din redigeringsstil?

[Vibergsfoto]

Hej!
Jag är nyfiken på hur ni hittade just eran redigeringsstil och om ni har tips hur man ska gå till väga. Finns ju så oändligt många olika sätt och stilar och jag drunknar snart.

Det jag tycker är svårt är att om jag hittar en ”stil/redigering” ex: svartvitt (för att förklara det så enkelt som möjligt) så passar den ändå inte alla bilder som jag tar. Säg om jag redigerar i typ en lite mer retro/vintage-stil så tycker jag inte det passar på alla mina bilder ändå. Jag har svårt att få till en röd tråd i min redigering.

Använder lightroom och VSCO men vill helst bara använda lightroom.

 

[MattiasL]

Intressant fråga. Min väg har varit att jag började helt analogt när det (nästan) inte fanns något att välja på. I övergången till digitalt var det svartvita mörkrumsarbetet ett ideal som jag strävade efter att efterlikna.

Jag höll också på en hel del med att framkalla gammal diafilm i negativframkallare, vilket var lite poppis runt 2005. Det ledde till en kort period när Lightroom var nytt för mig och allt gick lite bananas för att det var så lätt att lägga på alla möjliga presets. De bilderna har inte åldrats så väl, kan man nog säga.

Idag skulle jag säga att jag dels lugnat ner mig betydligt, och dels försöker jag inte längre låtsas som att jag fotograferar analogt när jag inte gör det. Jag har valt digitalkameror och objektiv som ger filer som bara behöver minimala justeringar för att komma dit jag vill. En del av dessa är rätt gamla.

Men det händer att man får speciella önskemål. Min nästa porträttkund är fotohistoriskt intresserad, och vill ha en viss vintagekänsla. Jag kommer då jobba mestadels i mjukt svartvitt, och åtminstone delvis använda mina äldre Nikkor-objektiv.

Det kan också hända på bröllop eller porträttjobb att jag drar ner blåkanalen och upp rödkanalen en aning. Men det är viktigt för mig att det blir subtilt, knappt märkbart.

Så för att summera: jag är färgad av min bakgrund med att plåta på film, men inte längre så jag försöker få det att se ut så, utan det handlar mer om ett sätt att jobba med, inte mot materialet, om du hänger med.

 

[Johan O E]

Ens egna ögon ändras ganska ofta. Så som jag redigerade för 15 eller 10 år sedan redigerar jag inte idag. Då tog jag många dåliga bilder med massa efterredigering. Idag tar jag mindre bilder, men med mer mening och försöker få bilden så bra som möjligt i kameran med så lite efterredigering som möjligt.
När jag bytte från Canon till Fujifilm blev det mycket enklare och snabbare att redigera, då bilderna/färger m.m blev bättre direkt i kameran.
F.ö tycker jag snapseed gör ett bra jobb vid snabbredigering av jpg.

 

[Falumas]

Jag brukar gå ganska lungt fram. Fixa vitbalansen om det behövs, men automatiken brukar fixa det som jag vill numera. Höja skuggor lite, skärpa lite och om det behövs ge färgerna lite mer stunns.
Sedan har man dom bilderna man tycker om men där man misslyckades eller pressade kameran för hårt vid fotograferingstillfället. Dom kan ta lite tid att fixa och där får man försöka med dom verktyg man har tillhands.

Jag har nog en ganska neutral stil, eller ingen alls om man så vill, men det är så jag tycker bäst om bilder.

 

[Ventures]

Det förändras nog hela tiden. Kan inte säga att jag har en konsekvent redigeringsstil utan testar olika. I början var det roligt att dra på med färg. Nu kanske jag istället drar ned färgmättnaden. Vinjettering var också en trend. Och champagnetonad himmel.
Visst är det svårt när det finns oändligt många sätt att redigera en bild.

Jag är imponerad av fotografer som har en så konsekvent stil att man genom att bara se på bilden kan gissa vem som tagit den.

 

[pdahlen]

När jag inte kan bestämma mig så sparar jag flera varianter. För tex landskapsbilder så kanske jag vill ha en med mer kontrast och färg på webben men om jag ska hänga den på väggen så vill jag ha en mer softad, mer i disig variant. Värst är det när det gäller mina astrofoto där kan jag tar fram ett tiotal varianter för att kunna jämföra färdiga varianter

 

[Bluebike]

Du upptäcker din redigeringstil när du tittar på bilder du ha redigerat tidigare. Redigera dina bilder som du gillar dem så kommer en stil/stilar att växa fram. Själv har jag troligen flera stilar beroende på bla motiv, behandlar inte porträtt på samma sätt som landskap eller gatufoto. Men går aäket att hitta gemensamma drag om jag skulle analysera gamla bilder.

 

[Vibergsfoto]

Det förändras nog hela tiden. Kan inte säga att jag har en konsekvent redigeringsstil utan testar olika. I början var det roligt att dra på med färg. Nu kanske jag istället drar ned färgmättnaden. Vinjettering var också en trend. Och champagnetonad himmel.
Visst är det svårt när det finns oändligt många sätt att redigera en bild.

Jag är imponerad av fotografer som har en så konsekvent stil att man genom att bara se på bilden kan gissa vem som tagit den.

Ja, min förändras typ från dag till dig känns det som! Tycker det är sjukt svårt att hitta min egna stil. Kollar mycket på andra via instagram och följer många där för att få någon inspiration. Men återkommer alltid till problemet att jag inte tycker att alla bilder man tar passar med ”stilen” man bestämt sig för.

Men jag är väldigt noggrann och perfektionist och vill gärna ha en röd tråd i mitt skapande.

 

[Vibergsfoto]

När jag inte kan bestämma mig så sparar jag flera varianter. För tex landskapsbilder så kanske jag vill ha en med mer kontrast och färg på webben men om jag ska hänga den på väggen så vill jag ha en mer softad, mer i disig variant. Värst är det när det gäller mina astrofoto där kan jag tar fram ett tiotal varianter för att kunna jämföra färdiga varianter

Det är smart! Jag gör också det ibland men sen har jag ändå svårt för att bestämma mig vilken jag gillar mest. Beslutsångest delux.

 

[afe]

Jag har ingen redigeringsstil! Jag har dock gjort en rätt dramatisk preset i Lightroom som jag just nu gillar att använda för vissa bilder, men att säga att det är "min" stil är nog att ta i ...

För det mesta föredrar jag hyfsat neutrala bilder.

 

[Falumas]

Har man kvar sina RAW-filer kan man alltid editera om det hela om det skulle visa sig att man tänkte fel när man gjorde det eller om man nu gjorde en hård editering och den blivit fruktansvärt omodern.

 

[lonian]

Jag har aldrig funderat över min stil. Jag redigerar alla mina bilder manuellt och individuellt. Kan hända om två bilder liknar varann att jag klistrar in samma inställningar.

 

[PressPlayOnTape]

Jag har efter många års fotograferande vänt på processen. Först bestämma vad jag vill åstadkomma, vad vill jag gestalta, vilken känsla vill jag förmedla dvs hur tänkter jag redigera eller printa bilden och så tar jag bilder därefter. Det blir sällan särskilt bra att plåta först och sedan försöka rädda bilden i efterhand till vad man tänker att den borde vara.

Dvs, välj en stil och plåta därefter. Prova det och se vad som händer.

 

[bach7617]

Vitbalansen! - jag tycker det kan vara frestande att använda presets men fick en sån överraskning vid en större redigering av kraften att ställa vitbalansen noggrannare även om bilderna inte var konstigt exponerade eller så.
”Automatiskt” i LR är också ett snabbt hjälpmedel att starta med.

 

[MrKarisma]

Oj så svårt, jag har uppenbarligen en stil, men det är något som växt fram under typ 20 års tid.. Det är väl främst när det gäller svartvitt som jag har en tydlig stil, dvs att ser lite mer analogt ut, naturliga gråskalor och naturliga hudtoner, mjuka högdagrar och lite hårdare skuggor med mindre teckning. De spökvita rödfilter-hudtonerna som är så populära idag förstår jag mig inte riktigt på.. - Eller tillverkarnas svartvita profiler direkt ur kameran som ser helt plastiga ut, med horribla utfrätta högdagrar så fort solen skiner osv när det borde vara så fruktansvärt enkelt för tillverkarna att bara lägga in en kurva på den svartvita profilen och få bilderna att se enormt mycket mer färdiga och naturliga ut. Har löst det själv i mina Nikon kameror med Picture Control Utility 2 där jag gjort kurvor för just svartvita bilder i egna profiler som jag sen laddat in i kamerorna. Det märks idag att väldigt många har aldrig hållt på med analog svartvit fotografi eller tittat på de gamla "mästarnas" bilder då svartvita bilder med horribla plastiga gråskalor till och med vinner fototävlingar... Själv får jag ärligt talat kräks i munnen när jag ser sådan bilder - där den hemska gråskalan tar över så man till och med missar vad bilden faktiskt föreställer.. Bläää

 

[Makten]

Jag hatar att redigera bilder eftersom det aldrig nånsin blir som jag vill, så jag har gett upp det här med att "hitta min stil". Det blir olika varje gång helt enkelt, men ofta ungefär samma på en bunt bilder tagna vid samma tillfälle. Då försöker jag få till en viss stämning.

Har också gått mer och mer åt mycket försiktig bildbehandling. Om bilden inte duger då, så är den nog inget att ha oavsett. Däremot kan bra bilder förstås bli ännu bättre med rätt (även kraftig) bildbehandling.

Svartvitt är absolut lättast eftersom man slipper eländiga färger som inte blir som mitt öga vill. Och man kan anpassa kontrasten efter varje bild, eller till och med lokalt på flera ställen i en bild. Synd bara att jag hellre ser bilder i färg.

 

[BeBest]

Jag vill försöka ta foton, vilka berättar om en situation och hur stämningen var just där och då. Motivets kärna kan vara allt från en liten insekt till en dimmig gryning med hjortdjur eller sjöfåglar.
Redigeringen börjar redan innan jag knäpper fotot. Det gäller att så mycket som möjligt av ovidkommande kvistar eller växter hamnar utanför bilden. De som ändå slank med ute i kanten betraktas som störande element och kommer att städas bort. Mina slutliga bilder är inga passfoton.
Ofta mättar jag färgerna en aning eller försöker skärpa till någon kontur men det väsentliga är att få fram känslan. Den går före färgmättnad och skärpa.
Om jag tar foton, vilka ska visa ett speciellt objekt, då är det skärpa, kontrast och färg som gäller, för då är det enbart betraktarens öga som läser av och bedömer resultatet.

 

[apersson850]

Jag beskär bilden om jag tycker den blir bättre av det, eller om jag har flera icke beskurna bilder runt den i ett album. Då för att få lite variation.
Om något ansikte blivit för mörkt lyfter jag skuggorna lite.

Klart!

 

[Theresefoto]

Det förändras för mig över tid och det är okej intalar jag mig.
Mycket intressant fråga.
Olika bilder kräver olika. Olika människor ser olika bra ut i olika redigering... osv osv osv. Stämningen. Känslan. Platsen.

 

[hampusm]

Jag gillar inte att redigera bilder så jag gav upp, sålde digitalkameran och gick helt tillbaks till analogt. Varför det kändes bättre är en lite längre utläggning.

Bortsett från redigeringsstil så tycker jag har inte att jag hittat min fotograferingsstil ännu. Ingen röd tråd.