Jag har ägt alla spegelreflexsystem på marknaden och har köpt Pentax till min son och alla har olika för- och nackdelar. F n använder jag Sony A77.
Jag tycker att för- och nackdelarna är något överdrivna. Jag vill först emotsäga några påståenden:
D5200: denna har ingen inbyggd fokusmotor i kamerahuset så endast Nikonobjektiv tillverkade cirka det sistan decenniet av typ AF-S samt ännu senare sigma objektiv av typen HSM och ännu senare Tamronobjektiv med enkel fokusmotor i objektivet, PZD eller USD motor ger autofokus med den kameran. På A65 får man autofokus med alla objektiv för A (Alpha) fattningen sedan mitten på 80-talet. Skulle ändå tro att det totala begutbudet trots detta är större för Nikon, men de billiga gamla AF objektiven funkar inte fullt ut alltså. Är detta en prioritet skulle jag satsat på ett av de sista exen av Nikon D7000 eller köpt motsvarande föregående modell för det här segmentet har kvar AF motor i huset och ger AF med alla AF objektiv för Nikon. Sedan upplever jag ljusmätning utan blixt som lika bra Sony vs Nikon, men upplever Nikons blixtljusmätning som bättre och att Nikon ger mer konsekvent vitbalans.
A65: det är sant att alla objektiv blir bildstab med den p g a bildstab i kameran, men detta är inte en större fördel med nyare objektiv då motsvarande objektiv till Nikon med bildstab inte kostar mer än det till Sony utan stabilisering. Där man idag ffa tjänar på bildstab i huset är flertalet fasta brännvidder där de inte finns med bildstab och om man köper lite äldre objektiv där de inte fanns med bildstab inbyggt. Ett klassiskt exempel är Tamron 70-200/2,8 Di där det kostar samma till båda men ger bildstab bara till Sony (och Pentax) då de har kamerabaserad bildstab. Däremot finns en nackdel med Sonys implementering av bildstab - det syns inte i sökaren. Sedan kan vara att Sonys SLT kameror drar mer ström, men om man inte är extrem på att plåta på räcker ett batteri utan vidare ändå en hel dag. Blir det ett problem är det ju bara att köpa ett batteri till. Sedan är ljusförlusten men en fast halvgenomskinlig spegel bara 1/3 EV och det skall man vara väldigt kräsen och väldigt beroende av höga ISO för att bry sig om. Däremot uppfattar jag Sonys JPEG rendering som lite hårdhänt med brusreducering så att detaljer smetas ut lite mer vid höga ISO på pixelnivå, men man skall allt förstora ganska mycket för att det skall bli störande i tryck. Fotar man i råformat behöver man vare sig bry sig JPEG renderingen eller vitbalansen. Och bryr man sig om den (det gör förmodligen inte de flesta trots allt) så är man förmodligen avancerad nog att ändå fota i råformat.
En vattendelare dememellan är optisk sökare (OVF) hos Nikon och elektronisk sökare (EVF) hos Sony. Sonyns fördelar ligger i att sökarbilden blir mycket större (lika stor som hos en fullformatskamera), det är lättare att fokusera manuellt (focus peaking) samt att skärpedjupet (även med väldigt ljusstark optik) återges korrekt. Nackdelarna hos Sony, och fördeln hos Nikon, är att bilden i sökaren blir allt släpigare och korniga ju lägre ljuset blir. D u klarar inte sökaren att hänga med i höga antal bilder per sekund. Å andra sidan, bryr man sig mycket om sökaren, föredrar man nog den något större och tydligare sökaren i D7000 över den mindre och mörkare sökaren i D5200. Ändå är sökarbilden i A65 större än den i D7000.
Filmar man har Sony fördelen av både en snabb och fullt fungerande AF i live view, medan den är närmast oanvändbar hos Nikon.
Fotar man sport är nog Nikon att föredra, men främst då D7000 - OVF hänger med bättre, autofokusen är i regel snabbare hos Nikon med rörliga motiv och då egna märkets objektiv tenderar att ge snabbast AF har Nikon helt enkelt ett större och sannolikt mer prisvärt utbud av begagnade snabbfokuserande sporttelen.
