Återigen tack för att du tar dig tid att förklara. Det börjar klarna hos mig!
En ytterligare fundering jag har fått när jag läst vidare om förlängningsfaktorn är om bländaren på något sätt påverkas? Läste nånstans att om det då står att bländare är, låt säga 2, så är det inte möjligt att åstadkomma det korta skärpedjupet på APS-C-kameran. Bör man alltså välja ett objektiv som anger kortare skärpedjup än det man har för avsikt att skapa? (om man som jag har en APS-C-kamera då).
Nu hittade du allt en svär fråga. För detta är både en smaksak också lite en modefråga.
Fast ja sensornsstorlek påverkar hur kort skärpedjup man får. En del kallar detta ekvivalens och anse alltid att kortare skärpedjup är en fördel.
Jag däremot delar inte deras syn. Jag anser inte att porträtt alltid skall tar med kortaste möjliga skärpedjup. Det är mer en effekt än god smak.
Titta på bilderna tagna av några kända porträttfotografer så ser du att de ofta fotar på bländare 4-5,6 eller mindre.
Min egen grundregel är att jag oftast vill ha både nästippen och fram till örat skarpt. Annars blir lätt också håret oskarpt. Det ger helt enkelt mer harmoniska porträtt.
Jag har ett Canon 85/1,4 IS som är ett porträttobjektiv i första hand. DEt är mycket bra även på öppen glugg.
Fast fotar du ett ansiktporträtt på en meters avstån får du vid största bländaren ett mycket kort skärpedjup. Det är bara öogonen som blir skarpa i bästa fall båda ögonen. Vridet de huvudet det minsta kommer bara ett öga vara skarpt.
Har man 2 personer på bild blir nästa alltid den ena oskarp eftersom de inte har ögonen exakt på samma avstånd från kameran. Därför brukar jag blända ner några steg. Det ger mig fler lyckade bilder och ofta ser person bättre ut.
Skärpedjupet ökar med avståndet så om man har någon som står 3 meter bort kan man enklare lyckas med biilder tagna med bländare 1,4.
Sedan ger längre objektiv kortare skärpedjup i sig. Så kombinerar man ett teleobjektiv som 200 mm med bländare 2 så har man också ett objektiv med extremt kort skärpedjup för porträtt på några meters avstånd. Det finns en räknare för detta som kan räkna enkelt på detta. Den kallas DOF. Skriver du DOF och depth of field så kan du hitta den på internet.
Fast vi kan vända på detta och nämna när större skärpedjup är en fördel.
Vid makrofotografering har man ofta problem med att man måste använda väldigt små bländare för att få skalbaggen eler fjärilen helt skarp. Här hjälper den mindre sensron till med cirka ett steg större skärpedjup.
Som du säkert vet gäler att om du ställer in en FF kamera med ett ISO värde, en tiid och en bländare och får en korrekt exponering. Då kan du ställa in din APS-C kamera på exakt samma värden skall du också få en korrekt exponering.
Tar vi nu ett exempel där jag fotar ett porträtt där jag vill ha både näsan och öronen skarpa men inte mer. Det innebär att jag inte fotar med största bländaren på mitt 85/1,4. Förmodligen har jag bländat ner till cirka 5,6. På min APS-C får jag också en korrekt exponering men jag kommer få ett större skärpedjup. Därför kan jag oka bländaren till 4 och får samma skärpedjup. Den skillnaden kan jag använda endera till att sänka ISO ett steg och få samma brus som FF kameran har. Eller så kan jag få ett steg snabbare tid.
Som du ser är de som ser att småformat är formatet som gud har välsignat ganska inskränkta. Kort skärpedjup är är både en fördel och en nackdel.
Bra att tänka på när man fotar porträtt och vil ha en suddog bakgrund är att om möjligt flytta modellen längre från bakgrunden.
Sedan finns det alltid vissa objekt som blommor i starka färger eller lampor som alltid kan ara störande även om man har väldigt suddig bakrund med fin bokeh. De där färgfläckarna kan fortfarande vara störande.
Hoppas du hängde med.
Dock tycker jag det var svinigt dyrt på cyberphoto. Går ju att få för drygt hälften från andra länder. Köpte själv mitt för ca. 4000:-.
