Annons

hjälp, jag får stötar

Produkter
(logga in för att koppla)
Om jag inte är ute och cyklar nu, så ska ett hus byggt 2005 ha jordfelsbrytare i elsystemet. Den sitter sannolikt i elcentralen, och den har i så fall en testknapp, där du kan prova att den fungerar. När man trycker in testknappen ska den efter en mycket kort fördröjning slå ifrån all el i huset, alla tre faserna. Den måste återställas manuellt. Prova den på dagen när det inte är mörkt.

ja vi har jordfelsbrytare i lägenheten, men den slår inte ifrån av det...
 
ja vi har jordfelsbrytare i lägenheten, men den slår inte ifrån av det...

Jordfelsbrytarn löser inte ut om skillnaden i ström mellan fas och nolla är mindre än 30 mA. Om du smäller ner synk-kontakten i diskbänken så kanske den löser ut, men inte om du bara tar i den. Din egen impedans är för hög.
 
ja vi har jordfelsbrytare i lägenheten, men den slår inte ifrån av det...

Jag förde redan i inlägg #3 in frågan om jordfelsbrytare men det ledde inte till någon reaktion från dej.
En jordfelsbrytare skyddar mot felströmmar till jord, dvs om du tar i ett spänningssatt föremål och samtidigt är i kontakt med jord, tex ledande golv, diskbänkar och andra jordade saker ("utsatta föremål" som säkerhetsföreskriferna benämner det).
Däremot skyddar en jordfelsbrytare inte om du blir inkopplad i strömkretsen mellan fas och nolla. Då upplever jordfelsbrytaren dej som en "vanlig" strömförbrukare och felströmmen begränsas endast av säkringen.

När du samtidigt tog i diskbänken och höll i synksladden och fick en stöt så löste jordfelsbrytaren inte ut om jag fattat rätt. Det tyder på att det är den i blixtens kondensator upplagrade spänningen som läcker ut. Normalt är spänningen på moderna blixtar låg, standarden för den här sortens utrustning säger att det ska vara max 24 V mellan hylsan och pinnen i synkkontakten. Det kan man känna med tungan, men knappast med handen såvida man inte är blöt om händerna.

(Inom parentes: Jag har flera äldre kamerablixtar, en del från 80-talet, de håller samliga en spänning under 12 V mätt mellan anslutningarna. Ett undantag är en gammal ringblixt där spänningen är närmare 190 V. Den använder jag med en optisk utlösare, den verkar tåla det)

Jag tycker inte att man ska få stötar av någon utrustning alls när man som du håller på i torr miljö inomhus.

Ett sätt att komma runt obehaget är som nämnts tidigare att använda någon form av fjärrutlösning, optisk (billigast), radio (dyrare, men ger större möjligheter till kreativ ljussättning) Din rörlighet i studion ökar dramatiskt och snubbeltråden försvinner, särskilt värdefullt om du fotograferar barn
 
Nej, inte kan spänningen från kondensatorn läcka ut genom bara en ledning. Synkkontaktens minusledning är den som är ansluten till kamerahuset. När blixten är dubbelisolerad finns ingen återledning mot elnätet, och inte heller finns någon återledning till kondensatorns pluspol från diskbänken.

Det är bara två möjligheter till att man får en stöt:
  • den ena är statisk laddning, och det är inte ett fel.
  • Den andra möjligheten är mer oroande, att det kan finnas en läckström från elnätet via synkkabelns minusledare.

Läckströmmar kan ha tre källor, konduktiv (galvanisk), kapacitiv och induktiv (de två senare "galvaniskt skilda från källan"). Man kan mäta läckströmmen med en vanlig multimeter. Om den är i storleksordningen milliampere är det oroande. Mycket små läckströmmar (nanoampere) mot berörbara delar är inte något problem och godtas vid provning. Elapparater med "touch-kontroll" fungerar med hjälp av sådan läckström, som är mycket svag och kapacitiv, alltså inte galvanisk.
 
Nej, inte kan spänningen från kondensatorn läcka ut genom bara en ledning. Synkkontaktens minusledning är den som är ansluten till kamerahuset. När blixten är dubbelisolerad finns ingen återledning mot elnätet, och inte heller finns någon återledning till kondensatorns pluspol från diskbänken.

Det är bara två möjligheter till att man får en stöt:
  • den ena är statisk laddning, och det är inte ett fel.
  • Den andra möjligheten är mer oroande, att det kan finnas en läckström från elnätet via synkkabelns minusledare.

Läckströmmar kan ha tre källor, konduktiv (galvanisk), kapacitiv och induktiv (de två senare "galvaniskt skilda från källan"). Man kan mäta läckströmmen med en vanlig multimeter. Om den är i storleksordningen milliampere är det oroande. Mycket små läckströmmar (nanoampere) mot berörbara delar är inte något problem och godtas vid provning. Elapparater med "touch-kontroll" fungerar med hjälp av sådan läckström, som är mycket svag och kapacitiv, alltså inte galvanisk.

Fundering: Det måste finnas någon förbindelse till omgivningen som du säger och det är det som är oroande. Emmepemmes hus har en jordfelsbrytare i centralen som inte reagerar. Vi antar att den fungerar riktigt, såvitt jag vet är det sällsynt med fel på dem. Normalt har man en massa saker med små läckströmmar i ett hushåll. Spis, kyl/frys och lysrörsarmaturer brukar vara de största bovarna och man kan anta att det i hennes hushåll normalt finns en läckström på 10 - 20 mA. Vid omkring 30 mA löser jfb ut. Om blixtarna ska orsaka utlösning av jfb så räcker det, med mitt resonemang, att de läcker betydligt mindre än 30 mA.

Statisk elektricitet, elektrostatisk urladdning, är obehagligt men ofarligt för människor men skadligt, även i små urladdningar, för elektronik. Enligt min mening ytterligare ett skäl att galvaniskt skilja blixtarna från kameran med någon form av utlösare. Men Emmepemme kände kittlingen hela tiden i näsan när hon jobbade med blixten och då är det nog inte det.

Då återstår bara ditt alternativ två, läckströmmar. Att mäta små läckströmmar kan vara svårt, även ett relativt högohmigt instrument fungerar som en kortslutning och man får inget tillförlitligt resultat.
Det lutar åt att blixten läcker på sekundärsidan på något sätt och att det handlar om hög spänning men väldigt lite energi. De flesta blixtar trodde jag var tyristorstyrda idag och då handlar det bara om en styrspänning på några volt i synkkabeln. Det gäller särskilt sådana som går att effektreglera ordentligt.

Problemet kvarstår och jag tycker fortfarande att man ska slippa få stötar av elektrisk utrustning vid normalt bruk.
 
Om jag kommer ihåg rätt så är en blixturladdning en väldigt hög spänning men inte mycket ström.
O det är främst ström som dödar.

Nej, det är spänning som dödar!

Du har alltid ett motstånd (kroppen i det här fallet) och en spänning från blixten. Strömmen som går genom din kropp är visserligen det som dödar/skadar, men strömmen beror på spänningen enligt ohms lag.

Det stämmer dock att blixten använder hög spänning och låg ström och framför allt sker urladdningen under extremt kort tid, det betyder att den har låg total effekt och det är det som gör att hur hög spänningen än blir inte så mycket energi som kan skada en jämfört med om man får en stöt med lägre spänning men som kan leverera ström under längre tid.
 
Förresten, om jag var som du skulle jag ta ett par lika dana blixtar i byte till att börja med. Visar det sig att de har samma fel kan du ju fundera på vad du ska göra istället. Jag har ju mycket svårt att tänka mig att det skulle vara ett generellt fel att blixtarna skulle vara strömförande...
 
Nej, det är spänning som dödar!
Statisk elektricitet har betydligt högre spänning än vägguttaget, men den dödar inte.

Att ström dödar är närmare sanningen, men inte helt sant det heller. Jag har provat 30 ampere från ena handen till den andra under ett induktionsexperiment. Det stack till ganska bra, men det var inte farligt eftersom laddningen var såpass liten. Det som dödar är mängden energi som avsätts i kroppen.
 
De som bättre begriper, anser att det är strömmen som är farlig. 30mA och uppåt anses vara livsfarlig om den passerar kroppen genom hjärtat. Av den anledningen har de normalt förekommande jordfelsbrytarna utlösningsströmmen 30 mA. Det finns jfb med högre utlösningström, de används för brandskydd i vissa installationer.

Några 30 A tror jag inte att Eskil har fått genom kroppen. Det skulle ha luktat rätt illa om liket då.

Kroppens motstånd kan delas upp i två delar, övergångsmotståndet i huden där strömmen passerar in och ut och i det inre motståndet. Det inre motståndet är lågt och i stort konstant.
Övergångsmotståndet i huden är däremot starkt varierat och beror dessutom på hur stor yta som är i kontakt med det spänningsförande föremålet. Extremfallet är när kroppen är nedsänkt i vatten, då kan mycket låg spänning, kanske något tiotal volt, orsaka en dödlig ström genom kroppen. Växelström är betydligt värre än likström i det här avseendet. Just fukt och vatten i kombination med el är något som alltid påkallar större försiktighet än annars.

Kroppen tål betydligt högre ström om den inte passerar genom hjärtat. Jag har själv vid en undersökning av nervledningshastigheten i en arm fått upp till ca 90 mA mellan fingrarna och överarmen. Det kändes rejält och orsakade en kraftig ryckning i armen. Det här upprepades med varierande strömstyrka ett tiotal ggr. En intressant undersökning vill jag påstå.

Jag har under tiden i arbetslivet råkat pilla på fel saker i apparatskåp mm i samband med felsökning och kommit i kontakt med 230 V med fingrarna. I de flesta fall har det bara stuckit till lite. Jag har varit beredd och haft ena handen i fickan eller på ryggen, stått torrt och inte varit i kontakt med omgivande jordade delar i övrigt. De flesta som har arbetat med el på något sätt har råkat ut för sådant skulle jag tro. Det är inte roligt och man är varje gång tacksam att det inte blev värre.
 
Statisk elektricitet har betydligt högre spänning än vägguttaget, men den dödar inte.

Att ström dödar är närmare sanningen, men inte helt sant det heller. Jag har provat 30 ampere från ena handen till den andra under ett induktionsexperiment. Det stack till ganska bra, men det var inte farligt eftersom laddningen var såpass liten. Det som dödar är mängden energi som avsätts i kroppen.

Du läste bara den raden i mitt inlägg eller?

Du kan inte få ström utan spänning, men du kan ha spänning utan ha tillräckligt med effekt för att kunna skada. Speciellt i en kondensator som i en blixt eller som statisk elektricitet som du nämner.


De som bättre begriper, anser att det är strömmen som är farlig. 30mA och uppåt anses vara livsfarlig om den passerar kroppen genom hjärtat.

Jo, men strömmen är ju bara ett resultat av en spänning och motstånd. Visst är det strömmen som orsakar skadan, men det är rätt oväsentligt eftersom man aldrig kan ha en ström utan de andra två.

Det är som "Det är inte farten som dödar, det är smällen", Visst dör man inte av farten i sig, men utan tillräcklig fart finns det inte energi nog för att dö. Om man har en ledare som det går 1 A i säger det inget om hur farlig den är att ta i eftersom man inte känner till spänningen. Har man däremot en ledare som det går 10 000 volt i kan man vara helt säker på att den är farlig oavsett strömmen som går genom den.

Så jo, det är strömmen som går genom en som dödar, men det är samtidigt en rätt oväsentlig siffra om man pratar om elsäkerhet utom för just jordfelsbrytare.
 
Jag funderar på ett experiment man skulle kunna göra. Om man laddar blixtarna, släcker modelljuset och slickar på kameran skulle jag gissa att det fortfarande killar. Om man drar ur kontakten och sen slickar på kameran, och det fortfarande killar på tungan, då borde inte vara el från vägguttaget utan någon form av potentialskillnad från laddningen. Är det riskabelt?
 
Jag funderar på ett experiment man skulle kunna göra. Om man laddar blixtarna, släcker modelljuset och slickar på kameran skulle jag gissa att det fortfarande killar. Om man drar ur kontakten och sen slickar på kameran, och det fortfarande killar på tungan, då borde inte vara el från vägguttaget utan någon form av potentialskillnad från laddningen. Är det riskabelt?

TS har ju redan överlevt det första så det är väl rätt ofarligt att göra det andra provet. Skulle kunna klargöra ett och ett annat.
 
Några 30 A tror jag inte att Eskil har fått genom kroppen. Det skulle ha luktat rätt illa om liket då.
Jodå, vi mätte. Men som sagt så var laddningen väldigt liten. Vi mätte den också, men tyvärr kommer jag inte ihåg vad den blev.

Det är ett klassiskt fysikexperiment att koppla sig själv parallellt med en spole för att sedan bryta matningen till spolen. Spolens induktion gör att strömmen i stället går genom kroppen. Men eftersom spolens energi inte är särskilt stor så avtar strömmen väldigt fort. Vilket bevisar det som jag skrev i mitt förra inlägg; Det är mängden energi som avsätts i kroppen som dödar.
 
Många som har felsökt i bilar med tändningsproblem har ofrivilligt fått smaka på den i tändspolen upplagrade energin. Det är likström och kortvarigt men kan ge problem med hjärtat om man inte rycker bort fingrarna genast utan får en serie tändimpulser i kroppen. Stora kondensatorer kan också ge obehagliga upplevelser, tex en sådan som sitter i elektronblixtar. Även de allra minsta kan ge rejäla smällar. Men det är fortfarande likström.
Men några 30 A tror jag inte på.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar