Benganbus
Aktiv medlem
dobos skrev:
Tja, det kanske låter lite som om jag sätter mig själv på pedistal, men vad jag menar är just som du skriver att jag ger motivet en chans att ge mig en snyting.
Jag tycker i alla fall det finns en gradskillnad mellan:
1. Du _smyger_ runt och _smygfotar_ folk, d.v.s du vill absolut inte bli sedd. Blir du i alla fall avslöjad försöker du hålla dig borta bäst det går. Smiter iväg med blicken i marken. Reaktionen från folk i omgivningen blir: Kolla, en smygfotare! (och trolig pervert). För det mesta blir du inte sedd och behöver mycket sällan konfrontera "offret".
2. Du går mitt på trotoaren och fotar snabbt förbipasserande innan de hinner reagera. Men, du vänder dig om med ett leende och en blinkning och säger Tack! Reaktionen blir för det mesta ett trött "Vaffan var det där" men vissa ler förstående: "Typiskt knäppa konstnärer". Ingen hitils har blivit så arg att de sagt något. Du blir så gott som alltid sedd, och tvingas varje gång att konfrontera "offret", d.v.s. offret har alltid en chans att reagera (positivt eller negativt).
Jag föredrar 2.
//Lasse
Jag gillar också 2:an!
Man får kompisar!
B)