Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Gatufoto för nybörjare

Produkter
(logga in för att koppla)
dobos skrev:
Tja, det kanske låter lite som om jag sätter mig själv på pedistal, men vad jag menar är just som du skriver att jag ger motivet en chans att ge mig en snyting.

Jag tycker i alla fall det finns en gradskillnad mellan:

1. Du _smyger_ runt och _smygfotar_ folk, d.v.s du vill absolut inte bli sedd. Blir du i alla fall avslöjad försöker du hålla dig borta bäst det går. Smiter iväg med blicken i marken. Reaktionen från folk i omgivningen blir: Kolla, en smygfotare! (och trolig pervert). För det mesta blir du inte sedd och behöver mycket sällan konfrontera "offret".

2. Du går mitt på trotoaren och fotar snabbt förbipasserande innan de hinner reagera. Men, du vänder dig om med ett leende och en blinkning och säger Tack! Reaktionen blir för det mesta ett trött "Vaffan var det där" men vissa ler förstående: "Typiskt knäppa konstnärer". Ingen hitils har blivit så arg att de sagt något. Du blir så gott som alltid sedd, och tvingas varje gång att konfrontera "offret", d.v.s. offret har alltid en chans att reagera (positivt eller negativt).

Jag föredrar 2.

//Lasse



Jag gillar också 2:an! :)
Man får kompisar! :)
B)
 
Det blir lättare att ta gatufoto nära människor nu när sommaren kommer. Man kan ju faktiskt "leka" turist i sin hemstad. För att mest öva på att ta kort nära folk kan man ställa sig vid tex en kyrka. När någon kommer nära en så tar man bild på "kyrkan". Motiven kanske inte blir så intressanta men se det mest som ett sätt att lära sig.

/ Marcus
 
Jag sprang runt på den marknad som är varje lördag här i Jönköping i lördags. Jag gick runt och letade efter folk att fota.

Jag gick där bland knallarna och helt plötsligt framför mig (mindre än 2 meter) sprang två pensionärer ihop och kramade varandra (de hade väl inte sett varandra på ett tag). Dem såg så glada ut.

Jag höjde kameran och tryckte av direkt. När jag tar ner kameran så tittar hon på mig med en konstig min och hon tänkte säkert:
- Varför tog han kort på mig?

Jag log lite åt henne (så säger alla gatufotografer att man ska göra), men kände samtidigt att det måste se konstigt ut när jag ler mot henne.

Jag gick i alla fall förbi henne som inget hade hänt och hon sa inget.

Men som sagt. Alla säger att man ska le hela tiden, men det känns så konstigt att göra det.

Tyvärr har jag inte framkallat rullen ännu, så ni får vänta tills bilden kommer :(

/ Marcus
 
Senast ändrad:
Brummelisa skrev:
Jag sprang runt på den marknad som är varje lördag här i Jönköping i lördags. Jag gick runt och letade efter folk att fota.

Jag gick där bland knallarna och helt plötsligt framför mig (mindre än 2 meter) sprang två pensionärer ihop och kramade varandra (de hade väl inte sett varandra på ett tag). Dem såg så glada ut.

Jag höjde kameran och tryckte av direkt. När jag tar ner kameran så tittar hon på mig med en konstig min och hon tänkte säkert:
- Varför tog han kort på mig?

Jag log lite åt henne (så säger alla gatufotografer att man ska göra), men kände samtidigt att det måste se konstigt ut när jag ler mot henne.

Jag gick i alla fall förbi henne som inget hade hänt och hon sa inget.

Men som sagt. Alla säger att man ska le hela tiden, men det känns så konstigt att göra det.

Tyvärr har jag inte framkallat rullen ännu, så ni får vänta tills bilden kommer :(

/ Marcus



Nja, le hela tiden....
låter litet krystat.. ;)

Man agerar litet efter situationen..

Hur gör man då?

Bra fråga!! ;)

Men, för mig funkar det ofta bara att titta förbi situationen jag skall fota..

Ungerfär som om man står på en Piazza i Italien och fotar alla husen runt om torget..

Och då råkar det ju naturligtsvis komma människor på bilden..

Känns litet konstigt att säga så här, men ögonkontakt bör man i vissa fall undvika, just vid ögonkantakten tror "offret" att man plåtat just honom/henne! :)

Men det här är svårt,
finns inga "klara regler" utan jag tror på ett mycket fotograferande i alla lägen, så kommer tekniken, som är olika i olika situationer... !?

Ibland, så tycker jag man skall se ut som en turist som plåtar minnesbilder...

Man kan låtsas att man är i Italien!! :)
Som här! ;)
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/547271.htm


Se'n kan man ha en riktig vidvinkel på,
då tror "offret" att dom inte kommer med! :)
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/634513.htm




/B
 
Senast ändrad:
Just det. "Titta bortanför (heter det så?) motivet man plåtar", så glöms man snart bort av dom som undrade vad som hände.

Om man blir osäker på motivet för fotograferingen så drar man sej från att kolla vidare. Min erfarenhet, men jag har också svårt att ta upp kameran och fota ibland. Lekande ungar som är med som störningselement hjälper till ibland...
 
Jag har alltid gillat att ta "candids", men jag har börjat mer med gatufotografering på senaste tiden. Självklart vill jag ta de där äckligt snygga artistiska och vackra fotojournalistiska bilderna, men jag insåg att den tanken faktiskt stoppade mig. Alla bilder måste inte vara sådana. Det kan vara helt vardagliga och kanske t.o.m. tråkiga bilder.

Så, jag började plåta för fullt för att överkomma min blyghet och det har hjälpt oerhört mycket. Jag har med kameran och visar den öppet. Än så länge har ingen rutit åt mig...

Mina foton kan ni finna här: http://www.flickr.com/photos/nouna/
 
Nouna skrev:
Jag har alltid gillat att ta "candids", men jag har börjat mer med gatufotografering på senaste tiden. Självklart vill jag ta de där äckligt snygga artistiska och vackra fotojournalistiska bilderna, men jag insåg att den tanken faktiskt stoppade mig. Alla bilder måste inte vara sådana. Det kan vara helt vardagliga och kanske t.o.m. tråkiga bilder.

Så, jag började plåta för fullt för att överkomma min blyghet och det har hjälpt oerhört mycket. Jag har med kameran och visar den öppet. Än så länge har ingen rutit åt mig...

Mina foton kan ni finna här: http://www.flickr.com/photos/nouna/

Nouna, jag har precis kollat igenom alla dina bilder och jag måste säga att du har verkligen en poäng. Springer man runt och bara letar motiv kanske själva letandet hindrar en att få den där fina bilden. Sen är det faktiskt vackert och intressant med vardagliga ting. Tex bilden på biljettautomaten i bussen. När man tittar på en sån bild om 50 år kommer vi som har använt den att tänka:
-Ja, just det, det var så den såg ut.

Mycket fina bilder för övrigt du hade.

/ Marcus
 
Uttryck skrev:
Vad fasen är det som gör sånna här kameror så jäkla dyra eg? Det fattar inte jag som är totalnovis på mätsökarkameror, Leicor o Mamayor o allt vad det heter.

För 30.000 får du ju en riktigt fin dslr m ett bra objektiv.

Kör själv med några uppsättningar digital-systemare + dito gluggar och visst finns det fördelar med denna flexibilitet. Däremot upplever jag det som ganska svårt med gatufotografering när man drar runt med dem utomhus. De flesta mer eller mindre dras som flugor till koskit när de ser en större kamera (i motsats till kompakter) med tillhörande glugg. Detta tar bort spontaniteten i en gatubild.

Om jag däremot går runt på stan med M6'an får man inte samma uppmärksamhet, folk tror att man har fått låna farfars gamla kamera och bryr sig inte (om man inte råkar stöta på ett gäng kamera-entusiaster, då dras de till kameran som flugor till koskit de också). Spontaniteten kan oftast bibehållas i bilden. Det är skönt när människor fnyser åt M6'an (gärna med kommentaren, "Oj vilken gammal kamera du har!", "Du borde köpa en digitalkamera (uppvisande av en liten silvrig metallåda med LCD-display på baksidan)" för att strax därefter återgå till det de gjorde.

Det är bara en av orsakerna till varför man är beredd att plöja ner lite extra kosing på en diskret mätsökare.

I övrigt är det byggkvalitet (nästan mekanisk fulländning) och optikkvalitet samt märket i sig med dess historik som man betalar för (Leica-användande/samlande är ju en subkultur i sig själv).

När valet stod mellan att utöka utrustningen med ännu ett digitalkamerahus eller en mätsökare (läs M6'a) så var det inte svårt. En mätsökare utvecklar mitt fotografiska bildseende mer än ännu ett digitalkamerahus. Ibland måste man gå bakåt för att gå framåt.
 
Marcus,
Tack för komplimangerna. Att leta motiv gör man ju automatiskt, men för att komma igång med gatufotografering sa kanske det ar bra att slappa lite pa tyglarna. Oftast ar man ju lite blyg och orolig att folk ska bli sura, och det ar ju inte helt latt att gomma en dslr...

Majoriteten av bilderna i mitt Flickr album ar tagna med mitt 50mm 1.8 objektiv.Jag far ga ganska nara jamfort med kit objektivet.Telet funkar, men jag insag att folk marker mig mer nar jag har det.Sedan marks det extra tydligt om jag zoomar in ngn sarskild.
 
Nouna skrev:
Marcus,
Tack för komplimangerna. Att leta motiv gör man ju automatiskt, men för att komma igång med gatufotografering sa kanske det ar bra att slappa lite pa tyglarna. Oftast ar man ju lite blyg och orolig att folk ska bli sura, och det ar ju inte helt latt att gomma en dslr...

Majoriteten av bilderna i mitt Flickr album ar tagna med mitt 50mm 1.8 objektiv.Jag far ga ganska nara jamfort med kit objektivet.Telet funkar, men jag insag att folk marker mig mer nar jag har det.Sedan marks det extra tydligt om jag zoomar in ngn sarskild.

Ja, 50 1.8 är ju inte direkt känt för att var tyst :)

/ Marcus
 
Brummelisa skrev:
Jag sprang runt på den marknad som är varje lördag här i Jönköping i lördags. Jag gick runt och letade efter folk att fota.

Jag gick där bland knallarna och helt plötsligt framför mig (mindre än 2 meter) sprang två pensionärer ihop och kramade varandra (de hade väl inte sett varandra på ett tag). Dem såg så glada ut.

Jag höjde kameran och tryckte av direkt. När jag tar ner kameran så tittar hon på mig med en konstig min och hon tänkte säkert:
- Varför tog han kort på mig?

Jag log lite åt henne (så säger alla gatufotografer att man ska göra), men kände samtidigt att det måste se konstigt ut när jag ler mot henne.

Jag gick i alla fall förbi henne som inget hade hänt och hon sa inget.

Men som sagt. Alla säger att man ska le hela tiden, men det känns så konstigt att göra det.

Tyvärr har jag inte framkallat rullen ännu, så ni får vänta tills bilden kommer :(

/ Marcus

Och här kommer bilden...
 

Bilagor

  • untitled-3.jpg
    untitled-3.jpg
    54.8 KB · Visningar: 258
Den här bilden tog jag samma dag. Här var jag lite för långsam. Det gäller verkligen att vara beredd. Bingolotto-mannen bara stod där och barnet i barnvagn kom in från höger. Hon tittade så gulligt på gubben, men tyvärr tog det för lång tid fast jag körde med hyperfokal och sånt. Man måste kanske ha lite tur och vara beredd hela tiden.

/ Marcus
 

Bilagor

  • untitled-2.jpg
    untitled-2.jpg
    54.5 KB · Visningar: 256
Ta kontakt?

Är det bara jag som går fram efteråt och frågar om den jag har fotograferat (som vissa kallar offret) vill ha en bild mailad?

Hur vet ni om den som blivit plåtad vill vara med på bild på Internet? Risken att någon ska hitta sig själv här är visserligen liten, men vissa personer kan ha starka skäl för att inte vilja bli utlagda på nätet och dessutom kopplade till en stad eller plats.

Ibland tar jag kontakt innan jag plåtar, men då är det väl inte gatufotografering egentligen?
 
Senast ändrad:
Fråga om de vill ha en bild mejlad? Oj, det verkar jättejobbigt.

Jag undviker rent allmänt ögonkontakt efter att jag tagit bilden och tittar ut mot "fokalplanet", så att säga. På så sätt verkar man vara en oskyldig turist som står och fotar den vackra sommarvärmen och att offret bara "råkade" komma med. Det fungerar väldigt bra, förutom då jag använder mig utav extrem vidvinkel och måste komma VÄLDIGT nära. Hittils har det fungerat lika bra mät SLR som med mätskökarkamera, ser man bara lugn ut och inte "pekar ut" folk så brukar ingen bry sig.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar