Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Gamla FD-kameror (Canon EF, m.fl.)

Produkter
(logga in för att koppla)

PMD

Aktiv medlem
Grattis. Jag köpte min 1975, så den har inte snittbild, bara mikroprismor. Rolig kamera på sin tid.

Jo, Canon EF är inte så dum. 1975 var väl ungefär när jag köpte min Olympus OM-1 så jag hade ingen FD-kamera på den tiden det begav sig. Jag började med Canon i och med EOS.

Canon EF är en rejäl kamera. Större och tyngre än Olympus OM-kameror, men rätt OK ergonomiskt. Jag gillar att man kan ändra slutartid med höger pekfinger. Nästan lika lätt som att vrida på den främre inmatningsratten på en EOS. Jag saknar dock exponeringskompensation. Så vitt jag begriper är det enda sättet att åstadkomma det att vrida på ISO-ratten men det gillar jag inte riktigt eftersom jag då måste komma ihåg vilken som är den korrekta ISO-inställningen när jag inte behöver exponeringskompensation. Jo, visst kan jag gå över till manuella inställningar, men det förfelar lite syftet med en Canon EF.
 
... Jag tror att man absolut vill ha snittbild och/eller mikroprismor när man fokuserar manuellt med en spegelreflexkamera. Idag tog jag ut min nyinköpta Canon EF (med FD-fattning) på en liten fotosväng och det är en enorm skillnad på att fokusera med mikroprismor och snittbild jämfört med de sökarskivor som normalt sitter i en EOS.

När det går fort, och telet är längre än 200mm, är faktiskt bara slät mattskiva bäst.

Jag tog med mig min AV-1 (en enklare och billigare kamera än EF) ut förra helgen. Jag slutade använda mina FD-fattning kameror för ca 7 år sedan. Men nu är de igång igen. Jag måste säga jag finner det väldigt roligt att fotografera med dem igen. Min digital-depression verkar vara över. Jag kan nu använda båda sorterna utan att få ångest.

Mitt största problem nu är att bestämma mig om jag skall investera i fler objektiv till dem. Canons gamla 200mm F/2.8 FDn t.ex. Var den nåt bra? Och hur var den jämfört med föregångaren 200mm F/2.8 FD?

Å andra sidan är varje krona jag lägger på sånt, en del av priset till ett fullformat hus.
 
Det är riktigt att det inte finns någon exponeringskompensation på Canon EF. Däremot exponeringslås, om än dumt placerad upptill på husets vänstra sida. Håller man den knappen nedtryckt är bländarvärdet låst, tills man släpper den.

Tänk på att alltid stänga av EF när du inte använder den. Den konsumerar rätt mycket ström. Kan utan vidare tömma batterierna på en dag eller två, om den ligger med strömbrytaren i läge ON.

Har du bruksanvisningen? Annars finns det scannade på nätet.

När det gäller FD kontra FD new var det ofta ingen stor skillnad optiskt på FD new-modeller som kom ut i början av den eran. De var konverteringar av FD-objektiv, med ny manövrering av fattningen bara. Senare modeller var nykonstruktioner i olika grad, så där kan det skilja mer.

När det gäller FD new på EF finns det två saker att tänka på. Alla FD-objektiv har som minsta bländare 16 eller 22, något som också syns överst i bländarskalan i en EF. Skalan går till 22, men har en varningslinje ner till 16. Vilket man har på objektivet får man själv hålla reda på.
FD new finns med minsta bländare ner till 32. Senare modeller på hus, som T90, kan visa ända till bländare 32, men med EF får man själv uppskatta om exponeringen blir rätt eller ej. När jag tänker lite till måste jag erkänna att jag vet faktiskt inte om kamerans bländarinställningsarm kan gå så långt som att stänga ner till 32?
FD new har inte någon låsning i nerbländat läge på objektivet heller men det spelar ingen roll för normalt fotograferande. Nedbländad mätning fungerar inte tillförlitligt med bländare större än f/2,8.
 
/.../

När det gäller FD kontra FD new var det ofta ingen stor skillnad optiskt på FD new-modeller som kom ut i början av den eran. De var konverteringar av FD-objektiv, med ny manövrering av fattningen bara. Senare modeller var nykonstruktioner i olika grad, så där kan det skilja mer. /.../

Jag har en hel del FD- och FDn-optik och vill minnas att när det gäller FD så är objektiv märkta SSC (Super Spectra Coating tror jag det betyder) av senare datum och har den bättre antireflexbehandlingen som FDn-objektiven har. Det finns en del smärre undantag under tiden då FDn-objektiven introducerades.
Den mest uppenbara skillnaden annars är som sagt bajonetten.
 
När det går fort, och telet är längre än 200mm, är faktiskt bara slät mattskiva bäst.

Det håller jag inte med om. Jag fokuserar snabbast manuellt med en snittbild oavsett brännvidd. Problemet är snarare ljusstyrkan. Med ljussvaga objektiv fungerar snittbild inte så bra.

Snittbild är nästan lika bra som en mätsökare för manuell fokusering.
 
Det är riktigt att det inte finns någon exponeringskompensation på Canon EF. Däremot exponeringslås, om än dumt placerad upptill på husets vänstra sida. Håller man den knappen nedtryckt är bländarvärdet låst, tills man släpper den.
Aha. Det är det den lilla knappen är till för. :)
Tack.

Tänk på att alltid stänga av EF när du inte använder den. Den konsumerar rätt mycket ström. Kan utan vidare tömma batterierna på en dag eller två, om den ligger med strömbrytaren i läge ON.
Ja, det finns ju t.o.m. en påminnelse om det bredvid strömbrytaren, så det har jag inte missat. :)

Har du bruksanvisningen? Annars finns det scannade på nätet.
Jo, jag har en PDF-version av manualen. Michael Butkus har scannat in en enorm mängd manualer för gamla kameror. Den som laddar ner hans inscanningar kan lämpligen donera några dollar. Han gör oss en enorm tjänst.

Jag kanske ska ta och läsa manualen också? :)
 
Jag har en hel del FD- och FDn-optik och vill minnas att när det gäller FD så är objektiv märkta SSC (Super Spectra Coating tror jag det betyder) av senare datum och har den bättre antireflexbehandlingen som FDn-objektiven har.
Nja, så länge det hette FD-objektiv så applicerade Canon flerskiktig antireflexbehandling (S.S.C.) på vissa objektiv och nöjde sig med ett skikt (S.C.) på vissa, där de inte tyckte att det behövdes flera skikt. Exempelvis är alla mina FD-objektiv introducerade på marknaden våren 1973 (enligt Canon camera museum). Hälften har S.S.C., hälften S.C.

På FD-new skriver de inte ut hur det är på objektivet, så där kan man inte så lätt avgöra hur antireflexbehandlingen är funtad.

En annan "hemlig" grej på Canon EF är knappen i axeln till strömbrytaren. Håller du den intryckt när du matar fram filmen får du dubbelexponering. Inte uppenbart vilken nytta den gör, om man nu inte faktiskt läser bruksanvisningen...
 
Det håller jag inte med om. Jag fokuserar snabbast manuellt med en snittbild oavsett brännvidd. Problemet är snarare ljusstyrkan. Med ljussvaga objektiv fungerar snittbild inte så bra.

Snittbild är nästan lika bra som en mätsökare för manuell fokusering.

Nja, jag förstår ju att du inte förstår vad jag pratar om. Så låt mig formulera om det där:

När det går riktigt jä'a fort, är faktiskt mattskiva bäst.
 
Det håller jag inte heller med om. På en snittbild ser man direkt om objektivet är i fokus eller inte. Med en mattskiva är det lite svårare att få exakt fokus.

Jag hade snittbild med omkringliggande mikroprismor till mina OM-kameror, men med långa ljussvaga objektiv bytte jag till ren mattskiva helt enkelt för att snittbilden och mikroprismorna blev så mörka att de inte fungerade med sådana objektiv.
 
Nja, så länge det hette FD-objektiv så applicerade Canon flerskiktig antireflexbehandling (S.S.C.) på vissa objektiv och nöjde sig med ett skikt (S.C.) på vissa, där de inte tyckte att det behövdes flera skikt. Exempelvis är alla mina FD-objektiv introducerade på marknaden våren 1973 (enligt Canon camera museum). Hälften har S.S.C., hälften S.C.

På FD-new skriver de inte ut hur det är på objektivet, så där kan man inte så lätt avgöra hur antireflexbehandlingen är funtad.

En annan "hemlig" grej på Canon EF är knappen i axeln till strömbrytaren. Håller du den intryckt när du matar fram filmen får du dubbelexponering. Inte uppenbart vilken nytta den gör, om man nu inte faktiskt läser bruksanvisningen...

Canon New FD 50mm f/1.8 är det enda objektivet bland de med ny fattning som har den enklare antireflexbehandlingen S.C. Alla andra, även 135/3.5 fick den bättre varianten S.S.C
 
Jag kommer lite efter i kommentarerna men här kommer en del länkar åxå:
Jag tittade i Canons objektivkatalog från 1981 som tar upp alla objektiv som då såldes på svenska markanden. Där är det bara två objektiv som har SC-behandlingen, alla andra har SSC. De två som saknar den bättre antireflexbehandlingen är 50 mm 1,8 samt ett 20 mm bälgobjektiv för makro. Det skrivs förvånansvärt lite om antireflexbehandlingen, det näms bara i förbigående på ett par ställen i den rätt tjocka A4-katalogen. Mycket annat redovisas och framhävs men inte det.
FD objektiven började tillverkas 1970 och ersatte då FL-objektiven.
Enligt katalogen så har nästan alla FD standard och vidvinkelobjektiv f22 som minsta bländare. Några undantag är 24 mm 1,4L, 50 mm 1,2L och 50 mm 1,2 som har f16 som minsta bländare samt 50 macro som har 32.

Alla FD teleobjektiv har f32 som minsta bländare liksom , 100 och 200 mm macro. Några undantag är FD 85 mm 1,2 L som har 16, samt naturligtvis 500 mm spegeltelet som har fast bländare 8. 1200 mm f11 har bl 64 som minsta bländare.
De korta zoomarna har minsta bl 22 medan 50-135 och uppåt har 32.

Jag kommer inte ihåg om de här sidorna har nämnts tidigare i tråden, men här kommer de igen i så fall:

http://web.archive.org/web/20030308061420/http://www.kjsl.com/canon-fd/lenses/table.html

http://photo.net/canon-fd-camera-forum/

http://www.mir.com.my/rb/photography/companies/canon/fdresources/SLRs/index.htm
 
Det håller jag inte heller med om. På en snittbild ser man direkt om objektivet är i fokus eller inte. Med en mattskiva är det lite svårare att få exakt fokus.

Jag hade snittbild med omkringliggande mikroprismor till mina OM-kameror, men med långa ljussvaga objektiv bytte jag till ren mattskiva helt enkelt för att snittbilden och mikroprismorna blev så mörka att de inte fungerade med sådana objektiv.

Hur långa? Hur ljussvaga?

Jag har fokuserat med snittbild i över 30 år. Jag har snittbild i båda mina FD-hus och det var och är min föredragna fokusmetod. Jag vet hur man gör. Jag vet hur det ser ut.
Och jag vidhåller att du inte förstår vad jag talar om.

När det gäller långa ljussvaga objektiv, så fungerar mikroprismor verkligen uselt. - Jep!
 
Jag kommer lite efter i kommentarerna men här kommer en del länkar åxå:
Jag tittade i Canons objektivkatalog från 1981 som tar upp alla objektiv som då såldes på svenska markanden. Alla FD teleobjektiv har f32 som minsta bländare liksom , 100 och 200 mm macro.
Nu talar vi om FD new, inte original FD. Det var original FD jag syftade på när jag skrev att de bara fanns med antingen f/16 (exempelvis FD 50 mm f/1,4 S.S.C.) eller f/22 (exempelvis FD 300 mm f/5,6 S.C.) som minsta bländare. Däremot kom flera objektiv, exempelvis den sistnämnda, i uppgraderade versioner innan de blev ersatta av modeller med FD new-fattningen. Det fanns en FD 300 mm f/5,6 S.S.C. under några år däremellan, för att ta ett exempel.
Det finns för övrigt inga FD-objektiv som också är L-objektiv. L-versionerna kom tillsammans med FD new. Tidigare hette "konstiga" objektiv exempelvis FD 55 mm f/1,2 S.S.C. ASPHERICAL eller FL-F 300 mm f/2,8 S.S.C. FLUORITE istället. Den sistnämnda tillhörde dock den föregående serien FL.
1975 omfattade Canons objektivprogram modeller från FL 7,5 mm f/5,6 S.S.C. FISHEYE till FL 1200 mm f/11 S.S.C. FD-serien sträckte sig mellan FD 15 mm f/2,8 S.S.C. FISHEYE och FD 300 mm f/5,6 S.C. Objektiv med höga ljusstyrkor var sällsynta - FD 24 mm f/1,4 S.S.C. ASPHERICAL och FD 200 mm f/2,8 S.S.C. hade annonserats, men inte släppts ut än. Zoomar var likaså sällsynta. Canon program innehöll tre stycken vid den här tiden, en ganska avancerad normalzoom, FD 35-70 mm f/2,8-3,5 S.S.C, en enklare telezoom, FD 100-200 mm f/5,6 S.C. och den maffiga FD 85-300 mm f/4,5 S.S.C.

Sammanlagt 18 fasta FD, tre zoomar, tre som annonserats med inte kommit ut i butikerna än och så tio FL eller TS-objektiv, som kompletterade FD-serien. Mot slutet av FD-epoken, när F-kamerorna ersatts av A och T-serierna (bortsett från new F-1, men den var så omgjord att den bara hade namnet gemensamt med F-1 och F-1 new), räknar jag till 62 objektiv och tillbehör (extendrar). Av dessa har bara fyra f/16 som minsta bländare. Antalet zoomar har ökat till 16 stycken, alltså nästan lika många som de fasta FD-objektiven 1975! Visar lite på utvecklingen där.

Nu ska kalenderbitaren återgå till det han höll på med innan.
 
Hej! Ledsen för bumpen men har en fråga om min morfars gamla Canon EF.

Jag fotar ganska mycket vidöppet men har noterat att oavsett vilket objektiv jag använder så ändras inte mätarutslaget i sökaren när jag ändrar bländarinställning på objektivet. "Ska det vara så", eller är det fel på kameran? När jag fotade med min gamla AV-1 (som förvisso är bländarstyrd) ändrade (naturligtvis) slutartiden efter jag ändrade bländarinställning.
 
Hej! Ledsen för bumpen men har en fråga om min morfars gamla Canon EF.

Jag fotar ganska mycket vidöppet men har noterat att oavsett vilket objektiv jag använder så ändras inte mätarutslaget i sökaren när jag ändrar bländarinställning på objektivet. "Ska det vara så", eller är det fel på kameran? När jag fotade med min gamla AV-1 (som förvisso är bländarstyrd) ändrade (naturligtvis) slutartiden efter jag ändrade bländarinställning.

När bländarringen på objektivet är inställd på den gröna ringen bredvid minsta bländaren, så styr kameran bländaren. När man trycker av bländar kameran ner till det värde som indikeras i bländarskalan till höger i sökaren.

Om man vill ställa in en annan bländare manuellt (för att t.ex. motljuskompensera exponeringen) så går det bra. Bländarskalan till höger i sökaren visar vad kameran skulle ha valt för bländare om objektivet stod i automatexponeringsläge (gröna ringen på bländarskalan).
 
När bländarringen på objektivet är inställd på den gröna ringen bredvid minsta bländaren, så styr kameran bländaren. När man trycker av bländar kameran ner till det värde som indikeras i bländarskalan till höger i sökaren.

Om man vill ställa in en annan bländare manuellt (för att t.ex. motljuskompensera exponeringen) så går det bra. Bländarskalan till höger i sökaren visar vad kameran skulle ha valt för bländare om objektivet stod i automatexponeringsläge (gröna ringen på bländarskalan).
Då förstår jag, tack! Skönt att veta att det inte är trasig! Bländarstyrning kanske är mer optimalt för oss bokeh-töntar. :)
 
Det går i regel snabbare med en EF att låta objektivet stå på automatik (grön ring eller grönt A, beroende på årgång på objektivet) och så snurra på slutartidsratten tills bländarnålen pekar längst ner på skalan, där största bländaröppning finns. Du har nog märkt att bländarskalan justeras automatiskt efter vilket objektiv du monterar, så länge ljusstyrkan är mellan f/1,2 och f/5,6.

Om ljuset är likadant hela tiden kan det vara en fördel att ställa in manuellt. Då väljer du bländare manuellt och vrider sedan slutarratten tills nålen pekar på den bländare du själv ställde in. Då har du samma exponering som kameran skulle valt, fast manuellt inställd. Sen kan du förstås justera den genom att välja en annan slutartid.

Det finns inget följevisarsystem med fullöppningsmätning á la F-1 i EF. Däremot kan man mäta nedbländat, om man nu vill. I så fall ställer du in den slutartid eller bländare du vill ha (börja med det som är viktigast i det aktuella fallet), trycker in nedbländningsspaken mot objektivet och snurrar på den andra ringen tills mätarnålen pekar på uttaget som markerar rätt exponering vid nedbländad mätning. Uttaget är ett hack i den svarta ramen runt bilden, längst ner på skalan. Notera att den sortens mätning inte ger rätt resultat med bländare större än f/2,8, på grund av att kamerans kompensering för en avvikelse vid fullöppningsmätning med stora bländaröppningar alltid är aktiv, även när man mäter nedbländat.

Den automatiska justeringen av bländarskalan gäller bara för största öppningen. När EF lanserades hade alla FD-objektiv antingen f/16 eller f/22 som minsta bländare. Detta markeras genom att det röda överexponeringsmärket börjar som en smal linje vid f/16, och sen blir en bred streck över f/22. Använder du FDn-objektiv finns det sådana med minsta bländare på f/32 också. I så fall, om du vill använda så lång tid som möjligt, får man ställa slutartiden så man får rätt exponering vid f/22, och sen snurra ett hack till. Såvitt jag har märkt lyfter kameran objektivets bländarinställningsarm till rätt läge även för f/32. Men blir det överexponerat får man förstås ställa manuellt istället. Det är inte ofta jag använt f/32 på något FDn-objektiv.
 
Det går i regel snabbare med en EF att låta objektivet stå på automatik (grön ring eller grönt A, beroende på årgång på objektivet) och så snurra på slutartidsratten tills bländarnålen pekar längst ner på skalan, där största bländaröppning finns. Du har nog märkt att bländarskalan justeras automatiskt efter vilket objektiv du monterar, så länge ljusstyrkan är mellan f/1,2 och f/5,6.

Om ljuset är likadant hela tiden kan det vara en fördel att ställa in manuellt. Då väljer du bländare manuellt och vrider sedan slutarratten tills nålen pekar på den bländare du själv ställde in. Då har du samma exponering som kameran skulle valt, fast manuellt inställd. Sen kan du förstås justera den genom att välja en annan slutartid.

Det finns inget följevisarsystem med fullöppningsmätning á la F-1 i EF. Däremot kan man mäta nedbländat, om man nu vill. I så fall ställer du in den slutartid eller bländare du vill ha (börja med det som är viktigast i det aktuella fallet), trycker in nedbländningsspaken mot objektivet och snurrar på den andra ringen tills mätarnålen pekar på uttaget som markerar rätt exponering vid nedbländad mätning. Uttaget är ett hack i den svarta ramen runt bilden, längst ner på skalan. Notera att den sortens mätning inte ger rätt resultat med bländare större än f/2,8, på grund av att kamerans kompensering för en avvikelse vid fullöppningsmätning med stora bländaröppningar alltid är aktiv, även när man mäter nedbländat.

Den automatiska justeringen av bländarskalan gäller bara för största öppningen. När EF lanserades hade alla FD-objektiv antingen f/16 eller f/22 som minsta bländare. Detta markeras genom att det röda överexponeringsmärket börjar som en smal linje vid f/16, och sen blir en bred streck över f/22. Använder du FDn-objektiv finns det sådana med minsta bländare på f/32 också. I så fall, om du vill använda så lång tid som möjligt, får man ställa slutartiden så man får rätt exponering vid f/22, och sen snurra ett hack till. Såvitt jag har märkt lyfter kameran objektivets bländarinställningsarm till rätt läge även för f/32. Men blir det överexponerat får man förstås ställa manuellt istället. Det är inte ofta jag använt f/32 på något FDn-objektiv.
Mycket ambitiöst svar, tack :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar