När jag på allvar började intressera mig för fotograferandets ädla konst i slutet av 80-talet var det analoga 35mm-kameror som gällde. Jag fotade i över 20 år med den här sortens kameror (men även med mellanformatare) tills jag 2003 köpte min första digitalkamera.
Idag kör jag med en Canon 40D som jag tycker är en otroligt suverän kamera, något av det bästa och mest prisvärda man kan hitta på marknaden enligt min mening. Så i det stora hela är jag fantastisk nöjd med kameran.
Men...ända sedan jag köpte min första digitalkamera har jag alltid saknat 35mm-formatet och så fort jag får råd tänker jag köpa en kamera med fullformatssensor.
För mig beror det främst på att jag i grunden är uppfostrad och inkörd på 35mm-kameror, det vill säga hur objektiven uppför sig, vilka brännvidder som gäller i olika situationer, vad vissa bländartal ger för skärpedjup, osv.
Men om jag ska koka ner det till en enda sak så är det nog främst det där med skärpedjupet som jag saknar. Jag har alltid jobbat mycket med just skärpedjupet i mina bilder och finner därför crop-kamerona begränsande och inte så sällan rent av frustrerande.
Jag tror i grunden detta är något många upptäcker när de för första gången går över till fullformatskameror. Men också många med erfarenhet från "filmtiden" syftar på när de säger att fullformatskamerorna ger bättre bilder.
