Detta är vad som hände i hstorisk tid.
Man hade en mätare som med prismor gav dubbelbild.
Genom att mäta prismans läge genom att skruva på en kran fick man bilderna att ligga över varandra. Då läste man av avståndsmätaren, exvis 4,5 meter, sedan ställde man in objektivet på sin skala till 4,5 meter och tog sedan bilden.
Det kan tänkas att det finns sytem som gör så även på moderna kameror.
Men på NIKON görs juteringen samtidigt som skärpemätaren, det man kallar för AF sensor, mäter skärpan. Dvs ett reglersystem.
Skulle det vara som i den engelska texten skulle man inte kunna få det att funka med en försättslins, eller att manuellt fokusera emd hjälpa av kamerans "skärpemätare".
Observera att indikatorn för uppnådd skärpa kan uppnås både genom att vrida på objektivet eller genom att ändra avståndet, man flyttar kamernan. Så det handlar INTE om att kameran skickar data till objektivet att : "STÄLL DIG PÅ 4,5 Meter NU!".
Kontinuerlig AF skulle ju inte kunna funka då.
Man talar i texten om glapp i mekniken, givetvis spelar det in.
Som alla reglesystem händer det att det självsvänger, vilket vi ju oxo kan uppleva på vissa kameror, de far fram och tillbaka, det syns inte minst på filmer i TV.
Ett propotionellt regelerssytem, måste kunna ändra egenskaper efter förutsättnigarna, proptionalitet, derivering integrering död Zoon etc, och dessa data får systemet från Objektivet och Zoomläget, med dessa data kan AF funka lika bra, eller nästan lika bra med olika brännvidder på Zoomar etc.
Sen är det väl så att en skärpesensor har en viss tolernas, det är det jag kallar för död Zoon i reglerparametrarna. Dvs skärpan blir aldrig exakt. prova själv med manuell fokusering och använd dig av AF indikatorn, du har ett område där lampan lyser, exvis mellan 7,2 och 7,5 meter. Utan död zoon kommer regelseystemet att självsvänga.