Annons

Framkallning av ~30 år gammal Kodak Tri X Pan film

Produkter
(logga in för att koppla)

ludvig_lindqvist

Aktiv medlem
Hej, har fått tag i ca 40 rullar gammal Kodak Tri X Pan s/v film från min uppväxt främst från 1980-1982 men det kan även vara rullar som är tagna tidigare under 1970-talet. Jag arbetar själv aktivt analogt idag och har eget labb hemma så dessa rullar är minst sagt spännande, dock så kommer jag till frågorna;

- Är det någon som har erfarenhet av så gammal film?
- Är det någon som har förslag på framkallnings vätskor och tider för sån film?
- Något annat man bör tänka på vid framkallning av så gammal film?

Mvh

Ludvig
 
ludvig_lindqvist skrev:
Hej, har fått tag i ca 40 rullar gammal Kodak Tri X Pan s/v film från min uppväxt främst från 1980-1982 men det kan även vara rullar som är tagna tidigare under 1970-talet. Jag arbetar själv aktivt analogt idag och har eget labb hemma så dessa rullar är minst sagt spännande, dock så kommer jag till frågorna;

- Är det någon som har erfarenhet av så gammal film?
- Är det någon som har förslag på framkallnings vätskor och tider för sån film?
- Något annat man bör tänka på vid framkallning av så gammal film?

Mvh

Ludvig


Tyvärr det här är det värsta problemet som du kan ställa dig framför. Det hade varit enklare att tala om för dig vad som händer när man exponerar gamla rullar men att hitta 40 rullar exponerat som du dessutom inte vet hur den blivit lagrad heller ser jag som rätt så kört.

Faktum är att det går att framkalla gamla rullar om de har varit lagrad djupfryst. Tyvärr är det så om en film har blivit exponerat och lagrades i en byrålåda då händer det följande.

Den latenta bilden minskar i styrka med tiden alla faktorer som fuktighet temperatur ger en markant försämring. Mer tiden går desto mer är glittret benägen i AGHal kristallen för att reorganisera sig och återgå till det original ursprungstillståndet innan filmen exponerades.

Möjligen då en hårt arbetande framkallare och öka på framkallningstiden men det är bara vad jag skulle försöka med och då naturligtvis skulle jag offra en halv rulle och experimentera med små remsor framkallad i en skål för att se vad som händer.

OBSERVERA att det är inget tips eller förslag jag har bara tänkt högt om du förstår vad jag menar!
 
När du säger "en hårt arbetande framkallare", vad har du i åtanke då?

Då jag vet att den har lagrats i rumstemperatur så är det väl nog så att det är ganska små utsikter att lyckas, dock så måste jag ju så klart prova!
 
Det är klart att du ska försöka det är inget tvivel om det.

Hör här,de flesta framkallare för film består av flera framkallningsämnen som är avstämd för en speciell film.
Denna kombination som avgör om framkallaren är för en finkornigt eller till en grovkornig film. De flesta består av metol-hydrokinon med en tredje framkallningämne och KBr som hindrar slöjans tillväxt.

Hydrokinon är ett hårt arbetande ämne som bearbetar effektivt i de kraftigast belysta områdena och det är vad du behöver. Det som är kvar är man ska kanske locka fram skuggpartier med att man blandar in lite phenidon som är en hårt arbetande framkallningsämne för skuggpartier. till det måste man addera lite KBr för slöjans skull.

Som jag ser det hela detta blir en adelles egen blandning av framkallare.
 
Det går förmodligen att få fram något ur rullarna. Naturligtvis inte toppklass, men i alla fall något.

Jag skulle nog börja med att framkalla en rulle efter tiden som Kodak rekommenderar: http://www.kodak.com/global/en/professional/support/techPubs/f9/f9.jhtml och sedan använda de negativen som utgångspunkt och ändra framkallningstiden efter behov (de rekommenderade framkallningstiderna för filmen kan ju ha ändrats från när dina rullar exponerades och att databladet skrevs, men det är ju alltid bra att ha något att utgå från)

Jag har för mig att man brukar rekommendera HC110 som framkallare vid framkallning av gamla filmer då den inte framhäver slöjning (korrekt översättning av fog?) lika mycket En annan tumregel är att använda en framkallare som fanns när filmen tillverkades (exempelvis D76 eller HC110)
 
Senast ändrad:
För ungefär ett år sedan framkallde jag en massa gamla rullar, mellan 20 och 25 år gamla. Tri-X är en av de filmer som var minst problematiska. Ett tips är att framkalla en rulle först och kolla. Kör standardtider, D-76. Min erfarenher är att det blir lite slöjning, men fullt kopierbart.

-- MW
 
Magnus W skrev:
För ungefär ett år sedan framkallde jag en massa gamla rullar, mellan 20 och 25 år gamla. Tri-X är en av de filmer som var minst problematiska. Ett tips är att framkalla en rulle först och kolla. Kör standardtider, D-76. Min erfarenher är att det blir lite slöjning, men fullt kopierbart.

-- MW

Men de var väll inte exponerade eller hur? Jag har framkallat film från 86 utan som helst problem men exponerade de nyligen och slöjan fick jag bort också men det är skilnad när filmen var exponerad 25 år sedan.
 
Jodå. Exponerad 1982 - 1986, framkallad 2006.
De är slöjade, men inte så mycket att de blir svårkopierade. Se till exempel i mitt galleri; Terracottahästen. Exponerad 1986, framkallad 2006.
Jag upplever Tri-X som väldigt förlåtande. T-korns och deltafilmerna däremot åldras mycket snabbt.

-- MW
 
För något år sedan (tror det var julen 2004) framkallade jag en Ilford HP som exponerats 1978 (den var fotograferad med databack). Jag använde vanlig Tmax-framkallare då. Jag har skrivit om det i någon tråd tidigare här på fotosidan.

Det var inget problem med att latentbilden skulle ha gått tilbaka.

Däremot var slöjningen betydande, men det var inget problem att skanna bilderna med OK kvallitet. Jag har inte prövat att kopiera från dem, men med ett bra variabelkontrast papper såsom Ilford Multigrade IV FB där hela kontrastkurvan påverkas av filtreringen så tror jag inte det skulle vara något problem. Man skall nog ha tur med exponering och framkallning om kontrasten direkt skulle matcha ett medelkontrastigt graderat papper.
 
Magnus W skrev:
Jodå. Exponerad 1982 - 1986, framkallad 2006.
De är slöjade, men inte så mycket att de blir svårkopierade. Se till exempel i mitt galleri; Terracottahästen. Exponerad 1986, framkallad 2006.
Jag upplever Tri-X som väldigt förlåtande. T-korns och deltafilmerna däremot åldras mycket snabbt.

-- MW

I för sig Tri-X var en förbaskat bra film och många vill ha den tillbaka och antagligen till och med Kodak ångrar att de slutade tillverka den.

Amndra filmer åldras fort (även Kodaks)och mycket svårt att göra nåt vettigt ut av det.

I vilket fall som helst de ämnerna jag föreslåg är mycket bra för gamla grejor men då måste man blanda själv.KBr finns i varje framkallare bara doseringen skiljer

Övrigt gäller som andra nämde här att filmer ska framkallas hels i framkallare som rekomenderas av tillverkaren och hälst efter exponering om inte det sker då bäst att förvara de i frysen.

Nu vill bara veta vad som har hänt med dig mellan 86 och 2006? .-) Låg du och sov? .-)
 
Galaxens President skrev:

Det var inget problem med att latentbilden skulle ha gått tilbaka.


I rena termer när man talar om att den latenta bilden går tillbaka menar man inte att bilden försvinner helt man menar att den får mer slöja och över hela bilden utöver den naturliga bas slöjan som alla filmer har. Den hela effekten blir att man kan inte göra en tekniskt bra bild av negativen.
 
anonymous skrev:
I för sig Tri-X var en förbaskat bra film och många vill ha den tillbaka och antagligen till och med Kodak ångrar att de slutade tillverka den.
Den tillverkas fortfarande. Köpte några rullar så sent som förra veckan.
Nu vill bara veta vad som har hänt med dig mellan 86 och 2006? .-) Låg du och sov? .-)
Inte riktigt :) 1986 flyttade jag från lägenhet i Växjö till studentrum i Uppsala, så mycket av mina ägodelar hamnade i förråd. 1989 flyttade jag igen till en liten lägenhet, men en hel del prylar fick ligga kvar i förrådet, till exempel min mörkrumsutrustning. Ett par år senare fick jag inbrott i förrådet och mörkrumsutrustningen stals, tillsammans med alla mina negativ och diabilder.

Då tappade jag sugen på fotografering.

För ett några år sedan så flyttade jag igen, till en större lägenhet, och nu fick jag tid och plats att börja sortera alla prylar i mitt förråd. I en låda märkt "skolböcker" hittade jag alla mina negativ och diabilder. Jag hade helt enkelt packat dom i fel låda när jag flyttade första gången.

Då kom fotoglädjen tillbaka.

I samma låda låg också en hög filmer av olika fabrikat som jag av olika skäl (mest slöhet ;) ) inte framkallat. De äldsta av dessa var exponerade vintern-våren 1982.

-- MW
 
Frank menar nog den Tri-X som fanns då, den finns inte mer. Det är nu en annan version som en del gillar mera, en del mindre. Personligen gillar jag den nya Tri-X också, kanske mera än den gamla, men det är en helt annan dsikussion.
 
anonymous skrev:
I rena termer när man talar om att den latenta bilden går tillbaka menar man inte att bilden försvinner helt man menar att den får mer slöja och över hela bilden utöver den naturliga bas slöjan som alla filmer har. Den hela effekten blir att man kan inte göra en tekniskt bra bild av negativen.

Jag tror inte det är det "man" menar men kanske det du menar.

Vid exponeringen övergår en del av silverhalidkristallerna till ett högre energitillstånd och man får en latent bild. Detta högre energitillstånd möjliggör att silverhalidkristallern (ett salt) övergår i metalliskt silver vid framkallningen.

Rent naturligt övergår silverhalliderna mellan låga och höga energitillstånd med en viss slumpmässighet (i båda riktningar) vilket till viss del även står för slöjan i färsk oexponerad film som framkallas. Detta sker emelltid i liten skala med en halveringstid som förefaller vara mer än 30 år. På mycket lång sikt så kan emellertid den exponerade filmens höga energi tillstånd teoretiskt återfalla till slöjnivån av oexponerad film.

Vad som i praktiken händer långt innan är att naturlig bakgrundsstrålning (mark, radon, strålning från rymden), och till viss del även värme, försätter silverhallider i högre energitillstånd vilket ger en kraftigare slöja (jämvikten mellan andelen silverhallider som naturligt övergår till ett högre energitillstånd och de som naturligt faller ner i ett lägre energitillstånd förskjuts).
 
Galaxens President skrev:
Jag tror inte det är det "man" menar men kanske det du menar.

Vid exponeringen övergår en del av silverhalidkristallerna till ett högre energitillstånd och man får en latent bild. Detta högre energitillstånd möjliggör att silverhalidkristallern (ett salt) övergår i metalliskt silver vid framkallningen.

Rent naturligt övergår silverhalliderna mellan låga och höga energitillstånd med en viss slumpmässighet (i båda riktningar) vilket till viss del även står för slöjan i färsk oexponerad film som framkallas. Detta sker emelltid i liten skala med en halveringstid som förefaller vara mer än 30 år. På mycket lång sikt så kan emellertid den exponerade filmens höga energi tillstånd teoretiskt återfalla till slöjnivån av oexponerad film.

Vad som i praktiken händer långt innan är att naturlig bakgrundsstrålning (mark, radon, strålning från rymden), och till viss del även värme, försätter silverhallider i högre energitillstånd vilket ger en kraftigare slöja (jämvikten mellan andelen silverhallider som naturligt övergår till ett högre energitillstånd och de som naturligt faller ner i ett lägre energitillstånd förskjuts).


Jag förstår inte mycket ut av det du skrev men kanske är så i andra galaxer men här på vår galax och på jorden grejorna funkar så här. 

Vid exponering av en fotografisk emulsion bildas genom fotolys en latent bild uppbyggd av små groddar placerade vid gitterdefekter eller föroreningar inuti eller vid ytan av AgHal- kristallerna. Dessa framkallningsbara groddar kan genom framkallning, som en redoxprocess förstärkas med 10 upphöjd till 6 upp till 10 upphöjd till 9 gånger så att de integrerat kan bygga upp an synlig latent bild. Under framkallningen tjänstgör silvret i en grodd som katalysator. Därigenom underlättas Ag plus- jonernas överföring från oexponerade delar av kristallen till grodden där Ag mängden tilltar, så att bilden blir synlig för visuell bedömning
Se bild #1
Ag i AgHal, som inte exponerats får inte påverkas under redoxprocessen så att slöja förekommer. Detta naturligtvis inte kan undvikas och ger upphov till kornbrus (slöja). (nya film)
Vad som händer under den kemiska eller fysikaliska framkallningen ser du här.
Se bild #2
Har filmen exponerats men inte framkallats kommer den latenta bilden successivt att minska i styrka under lagring. Temperatur, fuktighet, lagring betyder försämring. Dessa gör att gittret succesivt reorganiseraras i AgHal kristallen till det urspungstillstånd inna en exponering ägde rum. Redan efter 10 veckor visar filmen att processen börjar under ogynnsamma förhållandena. (I denna grafikon ser du en exponerad Ilford film lagrad i 30 grader)
Se bild #3
Den ska tolkas på följande sätt 1.0 är den latenta bilden i sin helhet RH (relativa luftfuktighet)

Resultat.
Av detta kan man räkna ut att reorganisation av AgHal kristallerna redan har börjat till det tillståndet innan exponeringen skedde. Nu är det så att det är en extrem förhållande men verkligheten är annan. I regel man kan räkna med 20 grader och en relativ luftfuktighet runt 10 upp till 50% beroende vart man bor. Schema eller tid kan inte anges allt eftersom det är olika från film till film Ytterligare faktorer är hur, vart och i vad man förvarade filmerna.
Försämringen går fort i början och avtar senare en till en mer jämn och långsammare minskning.
Nu när det finns reorganiserat gitter i AgHaL kristaller detta då angrips under redoxprocessen och ger upphov till en slöja över hela bilden som omöjliggör tillverkningen av en tekniskt riktigt påsiktsmaterial.

Därmed det hela är rätt så slutdiskuterad för min del.
 

Bilagor

  • f-1.jpg
    f-1.jpg
    20.6 KB · Visningar: 266
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.