Från digitalt till analogt
- Trådstartare Jimmy1
- Start datum
stefohl
Aktiv medlem
Mitt svar var en reaktion på ett inlägg att digitalt skulle var ljusår efter när det gäller svartvitt. Jag tycker inte det. Med bra utrustning får man bra kvalitet på digitala svartvita bilder idag.
Men du får ju bra kvalitet på analoga bilder också om du har bra utrustning och vet hur du använder den. Det blir ju ett lite annat uttryck i en analog bild och det vore väl synd om vi tappade bort denna variation som vi idag har.
Stefan
Benganbus
Aktiv medlem
Re: Re: Re: Från digitalt till analogt
....avståndet till optiken o sensorn...
Jo, här ligger litet av problemet med fullformatsensor i en digital mätsökarkamera..
En mätsökarkamera,
har ofta bättre objektiv
just genom att objektivkonstruktören slipper ta hänsyn till en spegel i kameran, utan kan "bygga objektivet fritt"!
Och dessa objektiv ligger då ofta längre in i kamerahuset.
Men,
då man använder en sensor i fullformat c:a 24x36 storlek, i tex. en mätsökardigitalkamera, då blir det problem med vidvinkelobjektiven.
Objektivet går långt in i kamerahuset, och kantstrålarna kommer ganska snett in mot sensorn i bildhörnen...
Och det här "problemet" finns knappast om man använder film....
Film är inte så dumt alltså!
Och en fullformatsdigital-SLR har retrofocusoptik vad gäller vidvinklar, så där ligger optiken inte så nära "filmen", och ljuset går inte "så snett i bildhörnen".
Där är problemet mycket mindre.
/B
....avståndet till optiken o sensorn...
Jo, här ligger litet av problemet med fullformatsensor i en digital mätsökarkamera..
En mätsökarkamera,
har ofta bättre objektiv
just genom att objektivkonstruktören slipper ta hänsyn till en spegel i kameran, utan kan "bygga objektivet fritt"!
Och dessa objektiv ligger då ofta längre in i kamerahuset.
Men,
då man använder en sensor i fullformat c:a 24x36 storlek, i tex. en mätsökardigitalkamera, då blir det problem med vidvinkelobjektiven.
Objektivet går långt in i kamerahuset, och kantstrålarna kommer ganska snett in mot sensorn i bildhörnen...
Och det här "problemet" finns knappast om man använder film....
Film är inte så dumt alltså!
Och en fullformatsdigital-SLR har retrofocusoptik vad gäller vidvinklar, så där ligger optiken inte så nära "filmen", och ljuset går inte "så snett i bildhörnen".
Där är problemet mycket mindre.
/B
FotoGunnar
Aktiv medlem
Det som är viktigt och som det finns behov av att kunna arkivera länge plåtar jag med min gamla analoga systemkamera. Bilder som saknar behov av långvarig lagring plåtar jag digitalt.
Beträffande svartvita bilder så är jag ännu lite tvekande huruvida en digital svart bild klarar av att mäta sig med en bra kopierad analog. Jag har sett original av Ansel Adams och med utgångspunkt av dessa så är jag än idag tveksam. Där kan man verkligen tala om att det finns ett tonomfång som spänner från den allra djupaste svärtan till den intensivaste högdager och med detaljerna kvar där de skall finnas.
Beträffande svartvita bilder så är jag ännu lite tvekande huruvida en digital svart bild klarar av att mäta sig med en bra kopierad analog. Jag har sett original av Ansel Adams och med utgångspunkt av dessa så är jag än idag tveksam. Där kan man verkligen tala om att det finns ett tonomfång som spänner från den allra djupaste svärtan till den intensivaste högdager och med detaljerna kvar där de skall finnas.
Linmajon
Aktiv medlem
Visst, konstrastomfånget hos kemiskt papper/film är inte att leka med.
Man ska inte förringa att det i praktiken är >extremt< svårt att i mörkrum göra perfekta, svartvita kopior. I princip är det bara de riktiga entusiasterna eller utbildade fotografer/kopister som klarar det. Att hålla jämn kvalitet på sin "produktion" är ännu svårare. Dessutom blir man snabbt ringrostig. Som att spela ett musikinstrument ungefär..
Med en skrivare med sv/v patron och hyggligt kalibrerad skärm/skrivare gör nästan vem som helst kornfria, kontrastrika, svartvita kopior av väldigt hög kvalitet.
Jag har en del analoga, oanvända sv/v prylar men tvingas kanske inse att jag inte kommer att använda dem i år heller...
Man ska inte förringa att det i praktiken är >extremt< svårt att i mörkrum göra perfekta, svartvita kopior. I princip är det bara de riktiga entusiasterna eller utbildade fotografer/kopister som klarar det. Att hålla jämn kvalitet på sin "produktion" är ännu svårare. Dessutom blir man snabbt ringrostig. Som att spela ett musikinstrument ungefär..
Med en skrivare med sv/v patron och hyggligt kalibrerad skärm/skrivare gör nästan vem som helst kornfria, kontrastrika, svartvita kopior av väldigt hög kvalitet.
Jag har en del analoga, oanvända sv/v prylar men tvingas kanske inse att jag inte kommer att använda dem i år heller...
timeUnit
Aktiv medlem
Jag tror att trenden du ser är liten, men tydlig. Talade med Photax nyligen och de såg ett ordentligt uppsving i försäljningen av storformatsprylar: film, stativ, framkallning etc.
Fotokompaniet i Göteborg har också en liten men tydlig uppgång av försäljningen av svartvitt material.
Titta på APUG.org. Massor med analoga entusiaster, och de blir fler varje dag.
Kanske är detta ett resultat av den generella nedgången i analog fotografi, dvs alla hoppar i samma livbåt? Svårt att säga.
Men hör man inte ganska ofta även här på fotosidan om unga människor som börjat med det digitala och sedan gått över till analogt?
Även om Stefan påstår att det finns inkjetprintar som är "bättre" än traditionella kopior när det gäller svärta så är det väl inte det det handlar om? Att hantera det fotografiska materialet i mörkrum är ett speciellt hantverk som kräver tid och tålamod. Hantverket i sig är värt något. En kopia, handgjord av Ansel Adams är ett konstverk på ett annat sätt än en inkjetprint av samma motiv, även om inkjetprinten är "bättre".
Jag vill inte förringa det hantverk som Stefan är verksam inom, det är inte det jag menar, men det är ett annat hantverk.
Jag har tittat på inkjetprintar gjorda på pictoform i göteborg. De har några av de finaste Epsonskrivarna på marknaden, och sitter inne med massor med kunskap inom området. Och visst är det fint. Men det är inte samma sak som traditionella kopior. Tycker jag.
Fotokompaniet i Göteborg har också en liten men tydlig uppgång av försäljningen av svartvitt material.
Titta på APUG.org. Massor med analoga entusiaster, och de blir fler varje dag.
Kanske är detta ett resultat av den generella nedgången i analog fotografi, dvs alla hoppar i samma livbåt? Svårt att säga.
Men hör man inte ganska ofta även här på fotosidan om unga människor som börjat med det digitala och sedan gått över till analogt?
Även om Stefan påstår att det finns inkjetprintar som är "bättre" än traditionella kopior när det gäller svärta så är det väl inte det det handlar om? Att hantera det fotografiska materialet i mörkrum är ett speciellt hantverk som kräver tid och tålamod. Hantverket i sig är värt något. En kopia, handgjord av Ansel Adams är ett konstverk på ett annat sätt än en inkjetprint av samma motiv, även om inkjetprinten är "bättre".
Jag vill inte förringa det hantverk som Stefan är verksam inom, det är inte det jag menar, men det är ett annat hantverk.
Jag har tittat på inkjetprintar gjorda på pictoform i göteborg. De har några av de finaste Epsonskrivarna på marknaden, och sitter inne med massor med kunskap inom området. Och visst är det fint. Men det är inte samma sak som traditionella kopior. Tycker jag.
stefohl
Aktiv medlem
Det är det jag också anser, det är inte samma sak och det vore tråkigt om det vore samma sak. Fotografi behöver variation i material, inte mer trista RC-papper. Om det sedan är analoga printar, framställda i mörkrummet och efterbehandlade enligt konstens alla regler, eller om det är digitala utskrifter, gjorda på bra papper och med bra skrivare, det spelar mindre roll för mig. Jag har svårt att se att det ena skulle på något som helst sätt utesluta det andra.
Stefan
Graal
Avslutat medlemskap
Gör ett lite undantag och skriver ett inlägg till här. Det talas väldigt negativt om RC-papper. Men om man som Stefan ser maxsvärta som något eftersträvansvärt har faktiskt vissa blanka RC-papper högre maxsvärta än de bästa fiberpapperen på marknaden. Det gäller t.ex Emaks RC. Om man sedan ser dessa små skillnader med blotta ögat är en annan sak, personligen uppskattar jag andra egenskaper mera.
Den spegelblanka ytan på RC-papperen gillar jag personligen inte utan föredrar i så fall t.ex Fortes semi-matta yta på t.ex Polywarmtone Plus RC vilket är väldigt vackert och mycket likt den yta som Polywarmtone 17 fiber (elfenbensbas) har (dock utan den varma elfenbestonen i basen). Blev väldigt överraskad av detta RC-papper som jag tycker är vackrare än t.ex Fineprints semi-matta dito och kommer säkert att använda det en del. En egenskap som också är till RC-papperens fördel är att de lättare behåller den varmbruna tonen efter torkning än fibervarianten av samma papper (både otonat och tonat) i alla fall när det gäller Polywarmtone.
Den spegelblanka ytan på RC-papperen gillar jag personligen inte utan föredrar i så fall t.ex Fortes semi-matta yta på t.ex Polywarmtone Plus RC vilket är väldigt vackert och mycket likt den yta som Polywarmtone 17 fiber (elfenbensbas) har (dock utan den varma elfenbestonen i basen). Blev väldigt överraskad av detta RC-papper som jag tycker är vackrare än t.ex Fineprints semi-matta dito och kommer säkert att använda det en del. En egenskap som också är till RC-papperens fördel är att de lättare behåller den varmbruna tonen efter torkning än fibervarianten av samma papper (både otonat och tonat) i alla fall när det gäller Polywarmtone.
stefohl
Aktiv medlem
Frågan är hur små skillnaderna är. Om du har ett papper som har ett Dmax på 2 och ett annat som har ett Dmax på 2,3 kommer du definitivt se skillnaden.
Och visst är Dmax bara en aspekt på ett papper. Men för mig är en god svärta en viktig del av papprets kvalitet. Det ger bildens valörskala mer utrymme att sträcka ut sig på.
Stefan
Graal
Avslutat medlemskap
Man ska inte överskatta den uppmätta maxsvärtan i ett papper, men visst har den betydelse. Dock har det visuella intrycket alltid den största betydelsen. Det finns många exempel på det. Oriental Seagull VC är ett sådant där SO är uppmätt till bara ca 1,8 än men där svärtan upplevs som kraftigt djup och bättre än flera papper med betydligt högre SO. Kopierar man gråkilar så är det heller ingen garanti för att man ser skillnad mellan de mörkaste zonerna för att SO är högt. Vad gäller det så har papperets förmåga att separera skuggor (sträcka ut kontrasten i negativets skuggdelar) mera betydelse för om det upplevs som bra eller dåligt. Igensotade mörka partier kan inte vara något självändamål men hög maxsvärta i kombination med bra skuggseparation är givetvis ingen nackdel. Men sätter man hög uppmätt maxsvärta i främsta rummet så är blanka plastpapper oftast att föredra före fiberditon.
Graal
Avslutat medlemskap
Men mitt inlägg gällde inte det utan vanliga (ljuskänsliga fotopapper av (silverhalid-typ) och att RC-fotopapper var så kassa och tråkiga enligt dig och Henning, eller förstod jag det fel? Och då blanka RC-papper i flera fall har högre maxsvärta (vilket du säger är att föredra) än fiberditon, så måste ju dessa plastpapper vara att föredra mot fibervarianterna, enligt ditt synsätt? Och det klingade lite motsägelsefullt i mina öron. Kanske lite OT men jag kunde inte låta bli att påpeka detta.
För mig är papper inte bara teknik, det är poesi, skönhet och känsla och det går inte alltid att förklara sådant i ord och tekniska termer. Har även upptäckt att det finns RC-papper som kan ha denna känsla och skönhet i materialet. Och även papper med väldigt lågt SO kan ha denna skönhet, det sitter inte i svärtningsomfånget som jag upplever det. Saknar väldeliga Orwos gamla hedeliga helmatta papper som inte hade särskilt högt SO, men det var ett papper jag gillade väldeliga. Likaså fanns ett Tura-papper som var som ett akvarellpapper i strukturen och helmatt. passade bra till många bildtyper ändå.
stefohl
Aktiv medlem
Det finns tyvärr lika tråkiga RC-papper i digital versioner.
Jo, jag håller med dig. Man ska absolut inte underskatta den känsla som finns i upplevelsen av papper och bild. Men det är därför jag föredrar fiberpapper och då gärna med djup svärta. Idag har jag enklare att hitta dessa typer av papper bland utskriftspapper, så därför jobbar jag med digitala utskrifter.
Stefan
timeUnit
Aktiv medlem
Hey, Nils... jag skojade lite... Jag tycker de flesta RC-papper är kass, undantaget är Fineprint från Photax som ju inte finns längre. Men i slutändan när det gäller fotopapper är det min känsla av pappret som är viktigast. Jag blev t ex helt kär i Foma Fomatone Classic MG. Jag kan inte bry mig mindre om dess maxsvärta. Den räcker för mig.
När det gäller inkjetpapper har jag inte än sett ett matt sådant jag gillar. De känns alltid lite sterila på något sätt.
En sak som jag tycker är viktig i sammanhanget, speciellt när påstås att inkjet är "bättre" på flera punkter, är att en inkjetprint är en massprodukt. Det finns inget unikt i varje print. De är identiska (för ögat i alla fall), oavsett om det är 4 ex eller 4000 ex.
Så är det inte med en traditionell kopia. Det ligger lång tid bakom varje kopia. Varje kopia har ett antal steg som måste göras, och dessa steg kan inte automatiseras. Därför kan en traditionell kopia vara ett konstverk (eller konsthantverk, kanske?). Det har jag svårt att se med en inkjetprint. Det ska väl nämnas att jag inte går och tänker på mina egna bilder som konstverk. Men om jag skulle köpa ett foto av en fotograf som jag anser skapar konst, skulle jag inte acceptera en inkjetprint -- endast om priset var ordentligt lågt.
