Från digitalt till analogt

[stefohl]

timeUnit skrev:
En sak som jag tycker är viktig i sammanhanget, speciellt när påstås att inkjet är "bättre" på flera punkter, är att en inkjetprint är en massprodukt. Det finns inget unikt i varje print. De är identiska (för ögat i alla fall), oavsett om det är 4 ex eller 4000 ex.

Så är det inte med en traditionell kopia. Det ligger lång tid bakom varje kopia. Varje kopia har ett antal steg som måste göras, och dessa steg kan inte automatiseras. Därför kan en traditionell kopia vara ett konstverk (eller konsthantverk, kanske?). Det har jag svårt att se med en inkjetprint. Det ska väl nämnas att jag inte går och tänker på mina egna bilder som konstverk. Men om jag skulle köpa ett foto av en fotograf som jag anser skapar konst, skulle jag inte acceptera en inkjetprint -- endast om priset var ordentligt lågt.

Om du inte kan få en serie fotografier likadana då bör du nog titta över dina mörkrumsrutiner. Ansel Adams har en hel del om detta i The Print.

Sedan tycker jag det är en märklig inställning att du skulle få beställa det ena eller det andra av en konstnär. Det är väl ett led i en konstnärlig process att bestämma på vilket sätt som man vill presentera sitt material. Skulle du be en målare om en akvarell istället för en olja?

Stefan

 

[Graal]

Både akvareller och oljor är unika så valet där spelar ur den synpunkt Henning menar ingen roll. Men vissa fotografiska tekniker och ädelförfaranden gör det omöjligt eller mycket svårt att ta fram två likadana bilder. Där spelar mörkrumsrutinerna ingen roll. Bilderna blir unikat. Likaså är det med traditionell mörkrumsbild inte heller alltid så lätt att återskapa samma resultat även om man har bra rutiner och dokumentation. Det kan röra sig om väldigt komplicerade efterbelysningar, pjattningar, förbelysningar, maskningar och belysningar med olika filtrering, etc. Men även om det skulle gå så måste processen upprepas och tar betydligt längre tid än att trycka på en knapp vilket blir fallet med digitala utskrifter. Där är formen (filen) redan klar och framställd. Varför det skulle vara en märklig inställning att skilja på digitaliserade utskrifter eller hantverksframställd mörkrumsbild färstår jag inte? Konstnärer har väl alltid skilt på sina originalverk och de massproducerade reproduktioner som sålts betydligt billigare?

 

[Graal]

Lite OT detta också kanske, men Henning var köper du dina Foma-papper? Finns det någon i Sverige som säljer dom? Jag är intresserad av Foma 542 Chamois som erstättning för Kentmere Art Classic som nu tas ur produktion. Jag köpte hela lagret av Art Classic som fotografen och konstnären Leif Bringslimark hade kvar och jag har visserligen inte gjort slut på dom men ibland räcker inte tvåbadsframkallning till för kontrastjustering. Fomas 542 Chamois ska enligt uppgifter jag läst på nätet vara snarlikt Art Classic och desutom ha variabel kontrast (Art Classic fanns bara i normal 2).

 

[timeUnit]

stefohl skrev:
Om du inte kan få en serie fotografier likadana då bör du nog titta över dina mörkrumsrutiner. Ansel Adams har en hel del om detta i The Print.

Sedan tycker jag det är en märklig inställning att du skulle få beställa det ena eller det andra av en konstnär. Det är väl ett led i en konstnärlig process att bestämma på vilket sätt som man vill presentera sitt material. Skulle du be en målare om en akvarell istället för en olja?

Stefan

Jag tycker att din första kommentar är under bältet. Skippa ad hominem-kommentarer, det blir inte kul stämning av det. Du vet mycket väl vad jag menar. Nils beskriver det jag menar mycket bra i sin post. Jag anser att uniciteten är viktig. Där håller dessutom hela konstvärlden med mig. Annars hade ju en inkjetprint av en Picasso kostat 8 miljoner, precis som originalet.

Det är helt enkelt så att en viktig aspekt av ett konstverk är dess unicitet. Litografier, t ex, är bra mycket billigare än akvareller eller ojlor av samma konstnär. Bland annat för att målningarna är unika.

Din liknelse mellan akvarell och olja är ju helt fel. En mer korrekt liknelse skulle väl vara en Paul Klee-akvarell och en offsettryckt reproduktion. Vilken är mest unik? Vilken är dyrast?

Jag menar att en fotografisk bild är för mig och många andra mycket mer värd när den är handgjord. Att fotografen eller kopisten inte kan göra en exakt likadan genom att sitta fem minuter bakom datorn. (Om kopisten nu lyckats göra 20 bilder exakt likadana för ögat är det ju en duktig kopist, och bilderna är fortfarande handgjorda.) Man betalar för erfarenheten, arbetet och tiden bakom ett konstverk, förutom själva motivet.

 

[timeUnit]

Graal skrev:
Lite OT detta också kanske, men Henning var köper du dina Foma-papper? Finns det någon i Sverige som säljer dom? Jag är intresserad av Foma 542 Chamois som erstättning för Kentmere Art Classic som nu tas ur produktion. Jag köpte hela lagret av Art Classic som fotografen och konstnären Leif Bringslimark hade kvar och jag har visserligen inte gjort slut på dom men ibland räcker inte tvåbadsframkallning till för kontrastjustering. Fomas 542 Chamois ska enligt uppgifter jag läst på nätet vara snarlikt Art Classic och desutom ha variabel kontrast (Art Classic fanns bara i normal 2).

Jag har köpt Foma av fotoimpex.de. Vad jag vet så finns de inte i Sverige än. Om fotoimpex inte har 542 Chamois, kolla med retrophotographic.co.uk eller eller i Holland -- Fotohuis RoVo http://vonkjes.nl/osCommerce

 

[Photocon]

Jimmy1 skrev:
Hej,är det bara jag som märker av en tendens att fler o fler går från digitalt foto till analogt.
En ganska trevlig trend tycker jag!

______________________________________
Av de olika svaren/inläggen i detta forum tycker jag mig märka att det finns en trend. I alla fall en tendens.

De sundaste inläggen pekar på att analogt/digitalt kan leva sida vid sida. Jag plåtar helt digitalt sedan 7 år, men scannar gärna mina gamla neg/dior.

Ibland kan jag känna ett sug efter att plåta analogt. Speciellt i svartvitt. Men jag har inte gjort det ännu. En orsak är att jag inte har något analogt kamerahus kvar.

Trenden du anser det finns tendenser till avspeglas definitivt inte hos de flesta fotohandlare. Photax torde vara ett av undantagen. Och de har ju varit väldigt måna om att försöka upprätthålla en gammal "hantverkstradition". Kul att sådana företag finns ff. Att de finns bevisar ju på sätt och vis att trenden finns. Men jag anser INTE att digitalfoto med printning på ex en Canon i9950 i A3+ är ett mindre hantverk än analog framkallning/kopiering. Speciellt när det gäller rawbilder. Tror som något i ett tidigare inlägg skrev att många är för mycket ovän med datorn för att köra kritisk bildbehandling.

Frågan är bara hur länge film/fotopappersfabrikanterna står ut med vikande försäljningssiffror sett i det stora hela. Men jag kommer att skaffa ett begat analogt hus för sv/v foto, känner jag. Har ju kvar alla mörkrumsprylar.

Så! Så länge det finns material att köpa tror jag att analog/digitalt foto kommer att leva sida vid sida. Och det står var och en fritt att använda den form som känns bäst för just den individen. Båda metoderna syftar ju till bildskapande, men fick jag bara välja en så skulle det bli digitalt.

 

[afe]

Jag tror att det är många fler som fotograferar över huvud taget nu, tack vare att det blivit lättare att komma igång med en digitalkamera än det var på analogtiden.

Många av de som börjar med digitalfoto blir säkert sugna på att testa analogt efter ett tag, därav denna "trend".

 

[stefohl]

timeUnit skrev:
(Om kopisten nu lyckats göra 20 bilder exakt likadana för ögat är det ju en duktig kopist, och bilderna är fortfarande handgjorda.) Man betalar för erfarenheten, arbetet och tiden bakom ett konstverk, förutom själva motivet.

Jag ska fortsätta att sparka lite på dig, mer för att provocera. Men om du tror att det räcker att sitta bakom datorn i 5 minuter för att få fram något som är bra, då har du en del att lära om att göra riktigt bra digitala bilder.

Sedan är det tur att de fotografiska institutionerna inte har samma syn hantverk. Jag var och tittade på MoMA:s utställning av landskap, där deras senaste inköpta verk alla var inkjet-utskrifter med pigmenterat bläck.

Talar du med samlare av fotografiska bilder är de nog heller inte så intresserade om det är en bläckstråleskrivare eller kemikalier som har fått fram bilden. De vill veta hur många exemplar som bilden finns i. När jag gör en upplaga numreras den och efter det att det angivna antalet bilder är gjorda slängs bildfilen.

Att sedan utskrifter med pigmenterat bläck på bra papper har en betydligt bättre hållbarhet än färgbilder är ju ytterligare något som är en fördel för de som samlar på foto.

Stefan

 

[stefohl]

Graal skrev:
Varför det skulle vara en märklig inställning att skilja på digitaliserade utskrifter eller hantverksframställd mörkrumsbild färstår jag inte? Konstnärer har väl alltid skilt på sina originalverk och de massproducerade reproduktioner som sålts betydligt billigare?

Om nu originalverket är en digital utskrift, som det allt oftare idag är, vad tycker du då? Sedan tror jag du underskattar det arbete som ligger bakom att göra en bra utskrift. Det är verkligen inte bara att trycka på knappen. Inte för den första bilden, inte för den andra heller. Att göra 4000 ex som någon föreslog, det tror jag i praktiken är omöjligt.

Stefan

 

[Graal]

Christer Strömholm hade en intressant syn på detta vad gäller den traditionella fotografin: "Den mest förljugna attidyden har de som "hoppas ge fotografin ett lika-penning-värde ned måleriet". De förstör sina negativ, och önskar sälja kopiorna som investeringsobjekt..."

Kan nog hålla med där, även vad gäller digitala utskrifter. Numrerade upplagor och förstörda bildfiler skulle jag personligen aldrig få för mig att anamma. Det är att göra fotografi till något det inte är. Fotografiet har sin egen karaktär. Låt det få behålla den!

 

[timeUnit]

Graal skrev:
Christer Strömholm hade en intressant syn på detta vad gäller den traditionella fotografin: "Den mest förljugna attidyden har de som "hoppas ge fotografin ett lika-penning-värde ned måleriet". De förstör sina negativ, och önskar sälja kopiorna som investeringsobjekt..."

Strömholm hade väl en tanke om att den traditionella fotografin skulle bli en obskyr företeelse och kanske till slut nå en status liknande måleriet? Eller har jag blandat ihop honom med någon annan?

 

[Graal]

timeUnit skrev:
Strömholm hade väl en tanke om att den traditionella fotografin skulle bli en obskyr företeelse och kanske till slut nå en status liknande måleriet? Eller har jag blandat ihop honom med någon annan?

Ja något åt det hållet, han trode att den manuella kamerabilden skulle få ett större värde (både konstnärligt och ekonomiskt) än den haft dittills just pga "robotiseringen" av bildframställningen inom media, press,reklam etc. Han trodde den skulle mötas med större respekt och tas på mera allvar som en aktiv del av bildkonsten. Men den kan ju även för den skull fortfarande ha kvar sin egenart, utan att man försöker ge den lika-penning-värde med måleriet genom att förstöra negativen när bilden är kopierad.

 

[Graal]

Vad gäller förstörda utskriftsfiler så kan det kanske inte jämföras med förstörda negativ. Råfilen kan ju finnas kvar ändå och en ny utskriftsfil kan tas fram för nya upplagor?

 

[timeUnit]

Graal skrev:
Vad gäller förstörda utskriftsfiler så kan det kanske inte jämföras med förstörda negativ. Råfilen kan ju finnas kvar ändå och en ny utskriftsfil kan tas fram för nya upplagor?

Förstörd utskriftsfil bör väl jämföras med att förstöra anteckningarna man gör för kopieringen av ett negativ?

 

[stefohl]

Graal skrev:
Fotografiet har sin egen karaktär. Låt det få behålla den!

Ja, och nu säljs Christers bilder på auktion för 10.000-tals kronor. Att sedan flera av de konstnärer och fotografer som vi arbetar med väljer att numrera sina bilder och att slänga den bearbetade filen (obs inte ursprungsbilden) det är ju ett val som de har gjort. Varför ska vi pressa in fotografi i en form? Varför ska fotografi vara på ett bestämt sätt, ett av de effektivaste sätt att ta död på vitaliteten i en konstform när man säger att så och så är fotografi.

Stefan

 

[stefohl]

Graal skrev:
Vad gäller förstörda utskriftsfiler så kan det kanske inte jämföras med förstörda negativ. Råfilen kan ju finnas kvar ändå och en ny utskriftsfil kan tas fram för nya upplagor?

Jo, visst kan råfilen finnas kvar. Men du tror väl ändå inte att bilden kan göras i en likadan version framöver. En annan tolkning, en annan bearbetning, visst går det att göra. Men aldrig något som är identiskt med den version som gjorts.

Stefan

 

[timeUnit]

stefohl skrev:
Varför ska vi pressa in fotografi i en form? Varför ska fotografi vara på ett bestämt sätt, ett av de effektivaste sätt att ta död på vitaliteten i en konstform när man säger att så och så är fotografi.

Stefan

Jag håller verkligen med dig där! Men jag får ofta känslan i dina inlägg att du menar att den digitala vägen är bättre? Eller lägger jag in egna tolkningar?

Vi kanske är lika goda kålsupare fast på var sin kant?

 

[Graal]

Om Christer Strömholm varit mest berömd för målad konst (istället för som fotograf) kanske hans bilder skulle sålts på auktion för 100.000-tals eller miljontals kronor istället för 10.000-tals? Han är ju trots allt vår internationellt mest kände fotograf men priset för hans bilder kommer ändå inte i närheten av de summor som betalas för bilder av våra mest kända målande konstnärer idag?

Att en del fotografer väljer att slänga sina utskriftsfiler och gör endast en upplaga är deras sak. Jag kan inte göra något åt det. Möjligtvis höjs det ekonomiska värdet och blir mera likställt annan konst t.ex? Men det är ju en ren investeringssak som inte har med det konstnärliga uttrycket att göra. Om det skulle ha med konstnärlig vitalitét att göra när man kasserar sina utskriftsfiler och enbart gör en begränsad upplaga? Vad vet jag? Konst kan ju vara mycket idag så vad ska man tro om det? Personligen trodde jag att konsten låg i annat? Endast den ekonomiska vitalitéten kan påverkas som jag ser det. Jag ser absolut inget konstnärligt värde i att kassera sina utskriftsfiler eller att göra fotografier endast i en begränsad upplaga.

 

[stefohl]

timeUnit skrev:
Jag håller verkligen med dig där! Men jag får ofta känslan i dina inlägg att du menar att den digitala vägen är bättre? Eller lägger jag in egna tolkningar?

För mig och de jag jobbar med är den bättre. För andra är mörkrummet ett bättre ställe. En viktig del för mig är att det finns en variation och bredd i det fotografiska uttrycket. Ju fler möjligheter det finns att få fram bilder på, desto mer av ett ställningstagande blir det.

En av orsakerna till att jag tycker så illa om de utslätade RC-pappren, som alla ska se ungefär likadana ut. Plastigt fula är de också.

Stefan

 

[Graal]

stefohl skrev:
En av orsakerna till att jag tycker så illa om de utslätade RC-pappren, som alla ska se ungefär likadana ut. Plastigt fula är de också.

Stefan

Visst är de flesta plastpapper tråkiga och de blanka har en rent bedrövlig spegelyta. Även de flesta matta och halvmatta är ganska tråkiga med några undantag. Jag har nämnt Polywarmtone RC semi-matt tidigare (det finns säkert fler matta och halvmatta som jag inte provat) men vill man ha ordentlig struktur i ytan finns också Kentmere RC Art som är ett plastpapper med en hel del fiberkänsla. Dock inte med den vackra varmtonen i basen som Art Classic och med bromsilveremulsion istället för klorbromsilver.