ANNONS
Annons

Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

Produkter
(logga in för att koppla)
Ditt resonemang faller ju in i samma idiotiska åsikter som att unga tjejer som blivit våldtagna för att dom klätt sig utmanande "får skylla sig själva"..... Vilken människosyn vissa har.....

Det är nog den som jämställer fotograferande med våldtäkt som har en något udda människosyn ...
 
Det är nog den som jämställer fotograferande med våldtäkt som har en något udda människosyn ...
Jag har inte JÄMSTÄLLT fotograferande med våldtäkt, så läs en gång till, och läs det rätt denna gång.....

Jag skrev:
Ditt resonemang faller ju in i SAMMA IDIOTISKA ÅSIKTER som att unga tjejer som blivit våldtagna för att dom klätt sig utmanande "får skylla sig själva".....
 
Jag läste vad du skrev första gången.

Menade du alltså ingenting med din jämförelse av fotograferande och våldtäkt?
 
Jag har inte JÄMSTÄLLT fotograferande med våldtäkt, så läs en gång till, och läs det rätt denna gång.....

Ditt resonemang faller ju in i samma idiotiska åsikter som att unga tjejer som blivit våldtagna för att dom klätt sig utmanande "får skylla sig själva".....

Hur det där är inte ett jämställande kan jag rakt inte begripa.

En väldtäckt är ett direkt och våldsamt förgripande på en annan person.
Ett fotografi är det inte.

I det läget känns det enbart konstigt att prata om fotografi på samma vis som man pratar om våldtäckter.

Mvh,
Richard
 
Hur det där är inte ett jämställande kan jag rakt inte begripa.

En väldtäckt är ett direkt och våldsamt förgripande på en annan person.
Ett fotografi är det inte.

I det läget känns det enbart konstigt att prata om fotografi på samma vis som man pratar om våldtäckter.

Mvh,
Richard
Det beror på hur situationen ser ut. Ett fotografi kan visst kännas som ett "förgripande", eller i varje fall obehagligt för det utsatta objektet.

Tex om man lever under skyddad identitet så är man nog inte så speciellt road av att hamna ofrivilligt på fotografier som sedan publiceras. (jag har själv skyddade personuppgifter, så jag vet vad jag talar om!)

Offtopic: Är det fler än jag som reagerat över hur grälsjuka en stor andel "fotografer" verkar vara.
Hävda sin LAGLIGA rätt in absurdum, bara "för att man kan", och skiter totalt i andra människors känslor.
Själv så är jag väldigt försiktig med att stöta mig i onödan med folk (sån skitstövel var jag i min ungdom, vilket jag ångrar djupt idag) och ser istället till att hålla mig med massor av glada mäsnniskor kring mig.
Därigenom har folk också förtroende för mig, och lovar jag att inte fota eller publicera foton, när dom bett om att slippa, så slår jag mig inte för bröstet och "hävdar MIN RÄTT", utan lyssnar och förstår dem.

Slut från mig i den här tråden! ;)
 
Respekten för de du fotograferar

Men varför skiter dessa människor att de hamnar på bilder hela tiden? Bilder tanga av övervakningskameror är tydligen ofarliga, medan bilder tagna av gatufotografer är jättehemska.

För mig är skillnaden enorm. Användandet av övervakningskameror och det innehåll dessa producerar är reglerat i lag och tillståndsprövat.

För oss som fotograferar råder det motsatta. Vi kan fotografera (i princip) vem eller vad som helst med lagen på vår sida. En sådan rättighet är värd att vårda, om inte tas den, så småningom, ifrån oss.
 
För att det handlade om att "skylla sig själv" när man klär sig utmanande i båda exemplen! ;)

Det handlar knappast om att skylla sig själv. De båda företeelserna är inte jämförbara på det sättet. En våldtäkt är ett brott (i många fall ett grovt brott) medan att fotografera är lagligt.

Kom igen med lite bättre argument.
 
För mig är skillnaden enorm. Användandet av övervakningskameror och det innehåll dessa producerar är reglerat i lag och tillståndsprövat.

För oss som fotograferar råder det motsatta. Vi kan fotografera (i princip) vem eller vad som helst med lagen på vår sida. En sådan rättighet är värd att vårda, om inte tas den, så småningom, ifrån oss.

Så bilder som myndigheter tar på folk kan aldrig missbrukas, medan bilder som privatpersoner tar på folk missbrukas hela tiden? (Lite tillspetsat ...)

Jag tror snarare att det handlar om att folk inte är så värst medvetna om att de fotograferas av övervakinngskameror lite här och där. Sådant man inte vet om kan man inte heller bli upprörd över.
 
Instämmer till 100%

Att fotografera en annan människa och publicera bilden i icke-komersiellt syfte är lagligt.
Att hota om våld eller att utöva våld mot en fotograf eller publicist är inte lagligt.

Att hota eller puckla på en demonstrant på 1:a maj för att den inte har samma åsikt som en själv är inte heller lagligt.

Med ditt resonemang så skulle det vara helt OK för en grupp personer och attackera demonstrationståget i Umeå på första maj för att tysta dem. Känns lite väl mycket tidigt 1900-tal i Sverige.
 
Respekten för de du fotograferar

Så bilder som myndigheter tar på folk kan aldrig missbrukas, medan bilder som privatpersoner tar på folk missbrukas hela tiden? (Lite tillspetsat ...)

Jag tror snarare att det handlar om att folk inte är så värst medvetna om att de fotograferas av övervakinngskameror lite här och där. Sådant man inte vet om kan man inte heller bli upprörd över.

Vad gäller människors medvetenhet över övervakningen tror jag du har helt rätt.

Vad gäller myndigheternas eventuella risk att missbruka bilder eller inte så är det just därför vi har lagar som reglerar användandet. Missbruk beivras som det ju heter :) Kalla mig naiv men jag tror faktisk att vi lever i en rättsstat.

Däremot anser jag att rätten att utföra saker inte blir större än hur vi använder/missbrukar den rätten. För närvarande diskuteras inskränkningar i allemansrätten för att den missbrukats. Vad är det som säger att rätten att fotografera vad/vem som helst inte kommer att inskränkas om vi missbrukar den rätten genom att inte ta rimliga, mänskliga, hänsyn till de som fotograferas.
 
Tex om man lever under skyddad identitet så är man nog inte så speciellt road av att hamna ofrivilligt på fotografier som sedan publiceras. (jag har själv skyddade personuppgifter, så jag vet vad jag talar om!)

  1. Fotografering är inte samma sak som publicering.
  2. Publicering var? Eller har det ingen betydelse?
  3. På nån nivå måste man nog ändå förstå den som har skyddad identitet, det finns naturligtvis en anledning bakom, och det behöver skyddas. Men där måste det ändå finnas en balansgång i hur paranoid (och jag menar det inte som ett skällsord, de flesta har nog nån paranoia att tampas med, frågan är bara när den triggas) man vill vara, det måste finnas någon nivå som man kan kalla rimlig.
    Självklart måste nån med skyddade personuppgifter kunna promenera på stan, men åter måste även de vara medvetna om att de rör sig i det offentliga rummet, att de kan höras och kan synas, och ju mer uppseendeväckande de är desto mer syns de och hörs de. Är det verkligen konstigt? Gör det personer med skyddade personuppgifter till offer? Och isåfall, offer för vad?

Mvh,
Richard
 
Nu är jag inte intresserad av gatu-foto, men jag tänkte ändå klämma in min åsikt i ämnet.
På många ställen i tråden så frågar folk om anledningen till varför en person inte skulle vilja bli fotograferad.

Jag kan ärligt säga att jag skulle känna mig väldigt obekväm om någon jag inte känner tog en bild som såg ut att vara fokuserad kring mig, utan att fråga.

Skulle personen däremot fråga först, och jag hade fått se bilden i efterhand, skulle jag förmodligen godkänna den.


Jag är helt emot detta övervakningssamhälle som sakta växer fram, och finner att argumenten i stil med "ni blir ändå övervakade här o där" inte alls håller, jag är starkt emot mycket av den övervakning som redan nu är tillåten.



För att tillägga min åsikt i den stora frågan:

Jag anser att man på något vis kan fråga personen, ifall bilden är starkt centrerad kring just denne. Hamnar jag på bild i en folkmassa eller liknande så kvittar det.
 
Så man är alltså ett offer för nånting hemskt när man blir fotad?

Kan mycket väl vara så - JA!

Nuförtiden finns digitala kameror precis överallt, och folk tar bilder av varandra i vilka situationer som helst.
På skolor tar barnen bilder av varandra och visar upp för andra. Ibland i syfte att förlöjliga motivet. Inte alltid med elakhet i avsikten, men sådär som barn, och vuxna, ändå är mot varandra. (Skadeglädjen är den enda sanna glädjen).
Att visa upp bilden i mobiltelefonens display direkt efter fotografering är ju en form av publicering.

Det har blivit naturligt för folk att be fotografen att radera en bild som de inte tycker är till deras fördel. Lika lätt som det var att ta bilden, lika lätt är det ju att radera den.

Jag har själv hamnat i ett dilemma. Jag har i den här tråden framfört ståndpunkten att man självklart ska lyssna på motivets åsikt ifall denna vill att bilden ska raderas (eller inte publiceras). EN ståndpunkt som jag fortfarande står för och värnar. Men.
Jag tog en mycket rolig bild på min dotter när hon spelar fotboll. Bollen täcker precis hela huvudet på henne .Man ser inte hennes huvud alls, och bollen ser ut att vara hennes huvud.
Jag tyckte bilden var rolig och visade den glatt för henne. "Radera den" var hennes spontana reaktion. Vilket jag inte gjorde. Jag ska prata mer med henne om denna bild. Ska se ifall hon kan förstå att den har ett värde, och inte är avsedd att kränka henne. I värsta fall komemr jag att radera den, men det kommer att smärta.


Petter ...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar